Amygdala, Hippocampus och ruggiga Ribbing

Ibland verkar det som att vi i vår "moderna tid" ser lite nedvärderande på Amygdala -  en slags hjärnans urmodiga varningsklocka som överreagerar på saker som egentligen inte är farliga?
Åsa Nilsonne, senior professor i medicinsk psykiatri och även författare till en rad deckare har skrivit en ganska rolig roman, "H", där en annars underordnad funktion i hjärnan, Hippocampus, har gjort myteri och tagit över språkfunktionen för att få berätta om en dag ur huvudpersonens liv ur en vanligtvis underordnad "ministers" synvinkel. Hjärnans olika funktioner liknas vid en regering med dess olika ministrar och en överordnad och lite självgod (kanske smått påminnande om Göran Persson?) statsminister i form av Kortex (hjärnbarken). Men innan dess får vi göra en intressant resa där Hippocampus stolt berättar att han inte är den bakåtblickande funktion som det hittills ansetts, utan han är den som utformar framtiden baserad på ett gigantiskt arkiv av erfarenhet som uppdateras medan huvudpersonen sover. Och att Hippocampus faktiskt växer fysiskt av ny inlärning och nya erfarenheter. Hans närmaste arbetspartner är Amygdala, och även om han bland suckar: "...nu skjuter hon upp nödraketer igen! Man blir så trött...." så är Amygdala också den som eldar på och ger energi till Hippocampus, och de försörjs av samma blodkärl. Hon tycker också om nya erfarenheter och positiva saker, och tillsammans gör de uppror mot den självgode och lite tråkige Kortex. "Statsministern" tar sig mot slutet myndig ton, kallar tilltaget för en "balkanisering" och menar att man någonstans måste dra en gräns för splittringstendenser som är en del av varje grupp. "De måste hållas ihop. Som Haile Sellassie höll ihop Etiopien, som Tito höll ihop Jugoslavien." Han menar att de underordnande delarna av hjärnan ska sköta sitt arbete i det tysta, bakom kulisserna. Huvudpersonen får inte bli störd. "Det finns ingen stat utan hemligheter, det är likadant för oss....."

Det framgår inte om där inne finns någon minister för hyfs och stil, men därute finns fortfarande Magdalena Ribbing som i DN skoningslöst slår ner på avvikande beteende och diverse svagheter i sällskapslivet. Jag har inte ofta läst hennes spalt, och kanske är det ren otur att jag råkat göra det de gånger hon "mobbat" avvikande personer, t ex sådana som är överkänsliga mot parfym eller mobilstrålning. Det ena var för flera år sedan där hon menade att överkänsliga fick väl träna sig till att tåla (allergi- och cancerframkallande, hormon- och nervsystemsförstörande) parfymer. Senast menade hon att man inte behövde stänga av mobilen bara för att en i sällskapet var elöverkänslig utan man "behövde föra ett resonemang" med personen. I kommentarsfältet dök naturligtvis de ständiga förnekarna upp, och kallade elöverkänslighet för inbillning och hjärnspöken trots att frågan inte handlat om att diagnostisera (som om det vore kretis och pletis sak att göra bara rakt av) utan om hur man skulle förhålla sig i en gemenskap. Det lustiga, eller kanske snarare olustiga var att Magdalena Ribbing inte protesterade mot att många "troll" förnedrade elöverkänsliga men att däremot hon själv svarade och protesterade syrligt i kommentarsfältet när den elkänslige försvarades.

I slutet av Åsa Nilsonnes bok säger "statsministern" Kortex att Amygdala har hört av sig och vill ha ordet härnäst, vilket han inte tillåter.
Hur ofta möter vi egentligen riktiga nödsituationer i dagens västerländska samhälle, t ex en arg björn eller blir jagade av vargar?
Vad vi inte tänker på är att vi istället dygnet runt utsätts för annan "modern" påverkan, t ex ständig strålning från ständigt utbyggd kommunikationsteknik. Enligt kunniga som varit med länge hade den gamla långvågsradion långsammare och mjukare vågor, men med utvecklingen därifrån över mellanvågs- till kortvågsradio med mera är vi för tillfället framme vid 3G och 4G som ger taggigare, stickande vågor som verkar påverka allt levande. En släkting som jobbar i hälsokostaffären berättade att det numera ganska ofta kommer in kunder som klagar över besvär från bl a mobil- och datorstrålning.

En annan faktor som inte är att undra på om den får amygdala att gå på högvarv, är förstås alla otestade kemikalier som tillsätts i så gott som allt vi har runtomkring oss dygnet runt, och som upplevs som "helt naturliga" för oss fast de trixades fram av vinstdrivna företagskemister i förrgår. I Västmanlands län slår en verksamhetschef på barn- och ungdomspsykiatrin larm om att ADHD ökat med 700 % de senaste tio åren. Han tror att stökigheten i skolan är en orsak, men verkar inte veta att kemikalierna i t ex parfymer kan påverka hjärnan och framkalla tillfälliga adhd- eller autismliknande symtom.
En mamma i en familj med MCS (multipel kemisk känslighet) berättar om sitt barn (som varken har autism eller adhd utan är frisk i en frisk miljö) som reagerade så här när han kom hem från en skola där det inte fanns en parfymfri policy (vilket är det vanliga idag): "....pupillerna var stora och blicken ofokuserad och gick inte att möta. Det gick inte att få kontakt med honom. Han sprang omkring  och pratade snabbt, var hyper och uppspelt. Detta är den första fasen. Nästa fas är humörsvängningar, personlighetsförändring och beteendestörning."

I Ohio instiftade detta år senator Michael J Skindell maj månad som MCS Awareness Month, och berättar att redan 2003 hade över 36,5 miljoner invånare i USA allvarliga symtom av kemisk överkänslighet, och siffrorna fortsätter öka. Trots det är stödet högst sporadiskt och det finns inga riktlinjer för behandling av patienterna.
I Sverige och Norge har vi, förutom Awareness Month för både el- och kemikaliekänsliga i maj, "Parfymfria Dagen" 28 maj. Det gillas av både Amygdala och Hippocampus!   

Uppmärksamhet och nattskuggor

På min dator finns en bakgrundsbild, "Nagual", enligt Carlos Castaneda namn på det där andra som finns bortom världen som vi känner den. Bilden har olika gröna och gula nyanser och är vilsam att titta på; rätt vad det är upptäcker man en liten figur bakom något som liknar ett träd och lutar man sig bakåt ser hela bilden nästan ut som ett stort insektsansikte med känselspröt på varje sida. Enligt Castanedas lärare, trollkarlen don Juan, kunde de genom övning av sin uppmärksamhet få en skymt av Nagual. Insvepta i ponchos mot ökenkvällens kyla satt de där och iakttog några stora kaktusliknande växter i skymningen, och om det föll väl ut kunde Nagual visa sig i form av t ex en figur eller ett litet djur bland växtens förgreningar. 

Fast nu var det en annan slags uppmärksamhet jag egentligen tänkte på: i vår är det ju många temadagar värda att uppmärksamma t ex har det redan  (24 april) varit World Day for Laboratory Animals, en dag då vi uppmärksammade de lidande försöksdjuren. På ett foto från organisationen "Djurens Rätt" finns en hund som krupit ihop längst bak i sin bur i laboratoriet och tittar mot kameran med sorgsna förebrående ögon som tycks säga: - Varför gör ni detta mot mig? Längst ner på bilden finns texten "Lidandet avbryts vid pipande andning och påtagliga ihållande kramper eller tydlig uttorkning".

Även människorna som hör till de kemikalieintoleranta upplever ibland som om de vore utsatta för plågsamma "försök" på sina arbetsplatser, offentliga platser och i sina lägenhetsboenden. "Det finns inget att göra åt det" sade fackförbundsrepresentanten vid min förra arbetsplats. Det finns inga lagar mot parfymer på arbetsplatser.
Den 12 maj är det i vissa delstater i USA "Frisk luft-dagen" med mottot "Använd förnuft, inte parfym" (Use sense, not scent).
I Sverige är det Parfymfria dagen den 28 maj. Den skapades av Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade, MCS-Sweden, för några år sedan. Dels för att uppmärksamma att många (drygt 30 procent av befolkningen i Sverige enligt forskningen bl a professor Steven Nordin) i olika grader omedelbart blir negativt påverkade hälsomässigt av kemikalierna i parfymer, och dels för att parfymerna faktiskt också påverkar resterande delen av befolkningen negativt på sikt eftersom de innehåller cancer- och allergiframkallande, hormon- och nervsystemförstörande ämnen och dygnet runt finns omkring oss i våra vardagsprodukter. Det är också en utmaning till att byta ut sina personliga hygien- och städmedel till parfymfria alternativ.

Extrakt från chilipeppar har använts för att framkalla hostattacker och därmed diagnostisera en form av kemisk överkänslighet, sensorisk hyperreaktivitet, i den så kallade capsaicintesten vars tillförlitlighet har ifrågasatts av annan forskning på senare tid. Nyligen kunde man (hör och häpna) läsa att chilipeppar används i en annan test av samma läkare vid Sahlgrenska, men nu för att bota kronisk hosta. Man undrar nästan om Sahlgrenska har köpt upp sig på ett för stort lager chilipeppar man försöker bli av med?

Chilipeppar hör till nattskuggeväxterna, vilka den makrobiotiske kostrådgivaren och föredragshållaren Steven Acuff varnar för på sin webbsida. Han skriver "Early-on the tomato was known as "The Cancer Apple". I över hundra år fick inte boskapen äta av nattskuggeväxterna när de betade, utan barnen skickades ut för att rycka upp växterna. De lär ha fått sin namn av att de gamla romarna blandade förgiftade drinkar åt sina fiender så att "nattskuggan" föll över dem. Till nattskuggeväxterna hör förutom tomat och chilipeppar också de andra pepparsorterna (utom svartpeppar som hör till en annan familj), potatis och aubergine m m. Acuff menar att de är subtila och hjärt-och blodcirkulationsprolem kan uppstå plötsligt, förutom cancer och många andra sjukdomar t ex artrit. Nattskuggeväxterna innehåller solanin som är ett gift avsett att hålla insekter borta, och är enligt Steve Acuff  försvagande för vårt nervsystem och lagras i levern då de är svåra att få ut ur kroppen.
Jag märkte aldrig några problem av nattskuggeväxterna så länge jag var förhållandevis frisk, men i samband med att MCS (multipel kemisk känslighet) "bröt ut" kunde jag inte längre äta några av dem på grund av att blåsor och svullnader omedelbart uppstod i munnen.

Förutom Parfymfria Dagen i slutet av månaden, är det under hela maj Awareness Month för MCS (multipel kemisk känslighet) och även för en differentialdiagnos till MCS, elöverkänslighet. Tyvärr tror jag inte det ännu finns någon officiell "WiFi-fria Dagen" eller liknande. Jag minns att för 15-20 år sedan var det vanligt med namnlistor för protest mot 3G-masterna i bostadsområden, men idag när 3G och 4G-näten är utbyggda och nästan alla springer runt med en mobil tryckt mot örat har det blivit väldigt tyst om riskerna med den trådlösa strålningen, t ex att den kan vara cancerframkallande. Saken har aldrig prövats mot miljölagen. Ju högre risker, desto större förnekande?

Kolosser på lerfötter....?

Jag lyssnade på Värmlandsradion häromdagen när Karina Johansson från Sunne berättade om sin nya bok som hon skrivit om Addisons sjukdom, där hon delvis vänder sig till sjukvården därför att hon har haft så många svårigheter att bli trodd på och få hjälp där. Trots att hon numera har fått diagnosen har problemen med misstro från vårdens sida fortsatt. Addisons (binjurarnas oförmåga att tillverka de livsviktiga hormonerna kortisol och aldesteron) kan trots medicinering bli farlig t ex vid influensa eller annan försvagande sjukdom, och hon berättade om hur hennes pappa som också hade sjukdomen (som dock inte är ärftlig) hade fått kämpa i många år för att få hjälp av vården. Hon menade att många aldrig får någon diagnos och att troligtvis en del har avlidit odiagnostiserade och utan att bli trodda.
Har det alltid varit svårt att bli trodd hos sjukvården, eller har det blivit svårare idag med alla "nya, mystiska" sjukdomar som uppstått på grund av senare företeelser som t ex den massiva strålningen från 3G- och 4G-masterna och överanvändningen av nya kemikalier som framställts av människan?

Naturliga kemikalier har ju alltid funnits och redan de gamla grekerna och egyptierna använde parfym kanske någon invänder apropå kemikalier, men det handlade om blommor där doften utvanns genom oljor, alkohol eller vanligt vatten. Idag består de så kallade parfymerna till 90-100 % av kemikalier, varav många har experimenterats fram och aldrig prövats ifall de är skadliga för djur och människor. Monica Kauppi skriver i Impotensmadrassen att hon ser framför sig hur företagskemister sitter där och blandar och myser, "vi tar en OH-grupp till, byter ut en atom här, gör kedjan lite längre, grenar den lite, eller så delar vi av den och sätter ihop en del med nåt helt annat, alltid kan man använda det till nåt, och om det inte finns nåt användningsområde, så hittar vi på ett. Det löser sig..." På så sätt har man kört ihop nio fenol med en OH-grupp och skapat nonylfenol, en höjdare i billigt tvättmedel och i färgglada tröjtryck, skriver hon. Nonylfenol är hormonstörande, precis som polyklorerade bifenyler, PCB, som finns i byggnader som fogmassa och numera också rikligt i t ex fisk och bröstmjölk."Fenylgrupper är inte så trevliga i det biologiska systemet. Många har biocida (livsdödande) egenskaper" säger man vid Kemikalieinspektionen.

En del väljer att äta "Paleo" för att man anser att kroppen fortfarande är anpassad till kosthållningen under stenåldern, men tänker inte på att de dygnet runt marinerar sin kropp i kemikalier som inte är anpassade till stenåldern utan har manipulerats fram de senaste decennierna. När man äter har man åtminstone enzymer till hjälp att bryta ned födan, men när man använder moderna, kemiska parfymer i t ex deodoranter, hudkrämer och sköljmedel i kläderna på kroppens största organ, dvs huden, tar det bara en kort stund för kemikalierna att nå inre organ t ex njurar och lever. Vi lever ständigt omgivna av dessa kemikalieångor, och en del märker det inte ens. Till skillnad från de gamla grekernas och egyptiernas parfymer som försvann snabbt i luften (vilket de beklagade) är våra kemiska parfymer gjorda för att bita sig fast mer eller mindre för evigt (vilket vi beklagar) och även utomhus är ofta luften förpestad av att några gått förbi för en stund sedan och deras kemikalier dröjer sig kvar i luften på ett kväljande sätt.

Fast inget ont om Paleo förstås! Många börjar förstå att det kanske ändå ligger något i det gamla talesättet "man är vad man äter", till skillnad från många av dagens läkare som menar att vad man äter inte spelar någon roll för t ex  inflammatoriska sjukdomar. (Fast glöm inte att man är vad man andas och omger sig med också!)  En av mina gamla chefer vid ett kök jag jobbade i berättade att man upptäckt att ett lagat mål mat om dagen gjorde en stor skillnad för gamla, senila människor som blev piggare, klarare i huvudet och klarade sin vardag bättre än om de bara åt uppvärmd "färdigmat" eller slarvade med bara smörgåsar hemma. Hon hade själv tydligt märkt den skillnaden hos sin gamle far.
Den amerikanska författaren Pamela Druckerman som är bosatt i Paris har också märkt skillnaden, i hennes fall när det gäller barn. Hon skriver att amerikanska skolbarn ofta lever på skräpmat medan de franska barnen brukar få näringsriktig, lagad  mat varje dag. Men det är också stor skillnad i uppfostran; franska föräldrar är "cheferna" och inte barnen! Av amerikanska skolbarn har minst 9 % diagnosen ADHD, medan mindre  än 0,5 % procent av franska skolbarn har samma diagnos. Hon säger att franska föräldrar till skillnad mot de amerikanska inte medicinerar bort uppförandeproblem hos barnen. Man kan tillägga att det gör säkert sitt till att Frankrike förbjudit trådlöst i förskolorna och att man har restriktioner för trådlöst i övriga skolan; att wifi ska gå att stänga av och vara avstängt när det inte används.

Har sjukvården inte hängt med i svängarna, och helt enkelt blivit föråldrad? Är det av rädsla att tappa greppet som t ex en vanlig barnläkare, dr Reimer i Mölnlycke, angriper elöverkänsliga och kallar dem "foliehattar"? Eller är han bara en "attention whore"? Eller betald av industrin? En annan läkare som brukar lyftas fram i media när det gäller el-, men i det här fallet också kemikalieintolerans, är Lena Hillert. Hon brukar dra den gamla KBT-valsen, dvs hon tror på avprogrammering i form av kognitiv beteendeterapi och har sagt att den lönar sig inte att elsanera bostäder för det har visat sig inte hjälpa. Ändå finns det ju många elöverkänsliga som har blivit bättre och t o m menat sig ha överlevt genom att själva kunnat bekosta en elsanering av sin bostads- och/eller arbetsmiljö, så man får gissa att det har ekonomisk bakgrund. Hillert har också fel när det gäller kemikalieintolerans då hon hävdat i intervjuer att den aldrig gett några fysiska bevis i tester. Bl a professor Gunnar Heuser har visat på avvikelser i mastcellsprov hos en del individer och Linus Andersson vid Umeå universitet har visat på förändringar vid hjärnscanning. Att enbart hänvisa till KBT som Hillert gör verkar ovetenskapligt eftersom det inte finns någon som helst forskning som visar att någon tillfrisknat från MCS eller elöverkänslighet genom kognitiv beteendeterapi. "Jag önskar det vore psykiskt", skriver psykologen Robert S Mayer i tidningen Våra giftiga tider. Mayer har själv MCS (multipel kemisk känslighet) och anser sig kunna skilja på psykiskt och fysiskt.
Solveig Silverin intervjuades av Peter Wahlbäck om den farliga mobilstrålningen i radioprogrammet Karlavagnen häromkvällen. "Jag önskar jag hade fel", säger hon. Hon har själv arbetet inom området och blev bildskärmsskadad får 23 år sedan, och blev därefter elöverkänslig. Hon oroar sig för att den unga generationen idag inte kommer att bli gammal, och har sett hur många har blivit sjuka i takt med utbyggnaden av 3G-nätet. Hon menar att mobiltelefonen i sig är en bra sak, men att det inte är lämpligt att göra allt via den som att lyssna på musik, surfa på nätet och spela spel. Det borde göras från en stationär dator. Solveig Silverin berättar om hur en kvinna som skrev en uppsats redan 1976 i ämnet skadlig strålning blev uppsökt och hotad av telejätten Ericson. Sedan försvann hon, och även uppsatsen försvann!

Jag har (åtminstone ännu) inte blivit stalkad av någon industri, men däremot "trakasserad" av myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Så länge jag hade diffusa sjukintyg som antydde att det var ett tillfälligt funktionshinder accepterades det, men när intygen blev bättre och det tydligare framgick att det var ett miljörelaterat funktionshinder fick jag inte längre stå kvar som arbetssökande för man ville inte bidra med någon som helst arbetsplatsanpassning. Och Försäkringskassa "frös fast" i sitt svar på mitt senaste överklagande för snart ett år sedan, eftersom jag hänvisade till Förvaltningslagen krav på att FK ska hjälpa en person rätt i en dylik situation vilket de inte alls har gjort, snarare tvärtom kan man lugnt säga. (Men gissar att FK har konsulter till hjälp för att trassla sig ur detta.)


Industrin vare sig det gäller läkemedel, kemikalier eller datorer och mobiltelefoni har aldrig varit så stor och mäktig förut men ändå verkar man rädda, t ex kostar Monsanto på en hel PR-avdelning som smutskastar forskare som varnar för GMO enl. Natural Society. Att kritisera industrins produkter är att trampa på många ömma tår. En hederligt förankrad industri borde inte vara rädd att granskas, bara en "koloss på lerfötter" reagerar väl så?

Första klunken till Poseidon

Undrar vad Poseidon, havsguden och "jordskakaren" skulle ansett om att miljoner ton av plastskräp numera bildat en egen kontinent i Stilla havet? (Han var kanske främst Medelhavets gud, men ändå...)
Världens största soptipp finns till havs. Plasten bryts inte ned utan sönderdelas och drar till sig miljögifter som kan förgifta hela ekosystemet. Påskön ligger mitt i en sådan ackumuleringszon. - Vi fick åka genom skräp i flera dagar, säger Anna Kärrman (docent i kemi vid Örebro universitet) som tagit prover i södra Stilla havet. Det här kommer att slå tillbaka på oss också, enligt henne. Fiskarna som fick i sig pellets som legat någon månad i San Diego Bay fick leverförgiftning. Många av de fiskar vi äter, t ex tonfisk, har förmodligen ätit plast och på så sätt får vi tillbaka den i våra kroppar. Allt skräp hamnar slutligen i havet!

Sverige är inget undantag. Deltagare i Västerhavsveckan i somras säger att problemen med nedskräpning är omfattande längs västkusten liksom i havet utanför kusten. Författaren Birgitta Stenberg skriver i sin sista bok (Skriver mig ut ur världen) om havet utanför Stenungssund: "Sedan kommunen hade tillåtit etableringen av jättelika, flytande oljecrackers hade också andra fabriker sökt sig dit ut i havet för att undvika de kostsamma reningsprocesserna som enligt lagen gäller anläggningarna på land. Vid åtal låg de kvar under utredningstiden men sedan skeppades hela fabriken vidare på sina pontoner till en ny ort längs kusten. Strax tog nästa företag dess plats och förfarandet upprepades på nytt."

"Farlig mikroplast driver runt i Östersjön" säger en tidningsrubrik. Den är inte det enda farliga i Östersjön; eftersom man inte klarade att få ned dioxinhalten bestämde den förra regeringen med Reinfeldt i spetsen att man fick börja sälja den tidigare förbjudna strömmingen ändå. Apropå Östersjön så säger Kemikaliedetektiven att fleecetröjor i ludd- och partikelform simmar omkring där.
Fleeceprodukter tillverkas av återvunna läskflaskor (PET) och som innehåller bisfenol A (BP-A) som gör flaskorna blanka och genomskinliga. Det tycks vara plasten som är det nya Scylla och Charybdis i haven. Forskarnätverket Census of Maritime Life säger att Medelhavet är det mest hotade havet i världen. Flera hundra forskare har deltagit i en studie som visar att det hotas av bl a kemiska

industrier och klimatförändringar. Det borde väl få "jordskakaren" att vakna till? Numera lär den helige Nikolaus tagit över Poseidons roll som sjöfararnas beskyddare. Vi känner honom bäst som Santa Claus.... Jultomten i all ära, men Poseidon känns på något sätt mer lämplig att åkalla i den här frågan. Betänk t ex den gången han och Apollo var panka och beslöt att ta ett jobb hos kungen i Troja med att bygga en mur. Men kungen betalade inte, och Poseidon dröjde inte med att skicka honom ett havsmonster! Han ställde sig också på Greklands sida i trojanska kriget, och vi vet ju hur det till sist gick! Förr brukade man offra hästar för att hålla sig på god fot med Poseidon, men jag har hört det kan gå bra att hälla en skvätt vin i havet också. Eller som näst bäst i vasken om man inte har något hav tillgängligt. Är det inte hög tid för dem som dricker vin att börja offra det första ur flaskan till Poseidon? Det ser inte ljust ut för oss dödliga annars att kunna klara upp den förstörelse vi ställt till med i haven,

En ros är en ros.....är ett mord!

"En ros är en ros är en ros" är ett gåtfullt citat som brukar tillskrivas Gertrude Stein, hon med den världsberömda salongen där författare och konstnärer som Hemingway, Picasso och Matisse samlades och trivdes. I själva verket lyder första strofen i hennes dikt Sacred Emily: "Rose is a rose is a rose is a rose". Och hon menade själv att på Homeros tid kunde poeten åkalla ett ting och detta ting var verkligen där. När skrivkonsten tog över förlorade tingen sin identitet enligt Gertrude Stein och hon försökte återfinna detta. "Jag tror att i den strofen är rosen röd för första gången på hundra år i engelsk poesi", sade hon.

Men en ros brukar tillskrivas så mycket mer än att bara vara en ros. Den avkrävs att uttrycka allt från glädje till sorg, och inte nog med det - den och många andra blommor dödas faktiskt i detta syfte. Kosmologen Martinus sade att en blomma är ett levande väsen precis som vi själva, även om den inte är lika dagsmedveten utan upplever världen mer genom aningar. Den vänder sig ju mot solen för att få värme och livskraft och kurar ihop sig när det blir mörkt. När man plockar en blomma förkortar man dess liv och berövar blomman upplevelsen av hela sin livscykel. Han tyckte det var ruskigt med åsynen av alla dessa drivor av blom-lik vid begravningar. Själv gav han noga instruktioner att det inte skulle finnas några snittblommor vid hans begravning utan hans kista skulle täckas med flaggan med Livets symbol.

Men inte nog med att en ofattbar mängd blommor faktiskt mördas varje dag, de besprutas dessförinnan med mängder av giftiga bekämpningsmedel som även skadar många människor som tvingas försörja sig på blomsterodlingar världen över. "Den ena kvinnans present är den andra kvinnans gift" som det står på en amerikansk hemsida. Kvinnor som är anställda i odlingarna vågar oftast inte tala om att de är gravida utan fortsätter att arbeta. Det är vanligt med missbildningar hos deras barn.
Svenskar köper snittblommor för 750 kronor per person om året, skrev Monica Kauppi i Impotensmadrassen år 2009. De blommor som importeras till Sverige (ofta via Holland och Danmark) har besprutats med bekämpningsmedel som ofta är farliga och förbjudna i i-länder. Många av medlen är förbjudna av WHO (världshälsoorganisationen) och de skyddsåtgärder som vidtagits av företagen anser man inte vara tillräckliga. Snittblommor för export odlas bl a i Zimbabwe, Tanzania, Kenya, Colombia, Kina, Indien och Malaysia.

Monica Kauppi berättar om när dåvarande utrikesminister Anna Lindh mördades och folk vallfärdade med en ros i handen till NK. Själv blev Kauppi omtöcknad av alla bekämpningsgifter som spreds i luften och måste fly. Drivorna av förgiftade blom-lik fraktades sedan till Norra kyrkogården där de hamnade i komposten. "Jaha, det är så här Agenda 21 och Stockholms Stads miljöpolitik fungerar i praktiken. Bara man själv inte är ursprungsanvändare av bekämpningsmedlen så spelar det ingen roll om man hjälper till att sprida DDT, lindan och gud vet allt i jorden! Det kanske inte är så ofarligt att vandra på kyrkogårdar när allt kommer omkring" skriver Kauppi. Hon berättar också om en australisk studie från år 2000 som visade att nyfödda barns första avföring innehöll i snitt minst tre olika bekämpningsmedel: lindan 78 %, Klorpyrifos 59 % och DDT (fast det förbjöds 1985) 52 %. Ett av kapitlen i hennes bok inleds med versen: "Cancer, DAMP eller allergi/kommer ditt barn att gå fri/i vårt nya kemikalielotteri".

Det är ju inte bara vi och blommorna som är levande väsen utan precis allt, enligt Martinus. Till och med stenarna, även om de inte är tillräckligt dagsmedvetna för att märka om någon hugger i dem eller vad som sker runtomkring dem. De lever i ett salighetsrike av minnen från tidigare inkarnationer i olika livsformer, där alla minnen blivit vad han kallar guldkopior oavsett om det var goda eller dåliga upplevelser. Alla har varit lika berikande! (Det är därför vi pryder oss med kristaller, för att ta del av deras "salighetsenergier"!)
Men insekterna som enligt honom härstammar från andra planeter, det är därför de är så olika oss - är på andra sätt mer lika oss. ("Djuren är ju också människor", som berättaren brukade säga i barnprogrammet Fablernas värld.)  Insekterna har ett väl utvecklat nervsystem, tusentals neuroner och möjlighet till ett psykiskt liv. Martinus menade att myrsamhället står högt över vårt när det gäller t ex arbetsmoral.
Adriano Zanetti skriver i sin bok Insekternas värld att balansen i naturen skulle rubbas på ett katastrofalt sätt om insekterna försvann. Däremot skull jämvikten återställas om människan försvann. Han skriver att faktum är att allt skulle ha nytta av om människan försvann eftersom hennes härjningar har rubbat mycket. Eller om människorna skulle ändra på sig och lära av insekterna, t ex bin som räddar jorden i stället för att förstöra den? Och om man nu till varje pris vill mörda en blomma till någons födelsedag, åtminstone köpa en ekologisk snittblomma....

Den moderna stenålderns förvirrande kostråd

Inget ont som inte har något gott med sig, sägs det. Och tack vare att jag blev förgiftad av kemiska exponeringar vid förra patientresan till doktorn, och föll över en bokhylla med ett glas vatten efteråt så blev bokhyllan äntligen rengjord och böcker som mest stått och skräpat blev kastade. Och jag hittade en bortglömd bok om stenåldersmat, Modern stenåldersmat, skriven av tre författare: en journalist, en allmänmedicinare och en kock. Vad sägs om recept som "skånsk senap med whisky" och "irländska älgfärsbiffar med grönsaker med balsamsmak"? Men inte visste jag att de åt så pass lyxigt på stenåldern..? I boken menar man att våra kroppar fortfarande passar bäst för den föda man åt under den äldre stenåldern, och att vi inte hunnit anpassa oss till de spannmål som började odlas under den yngre stenåldern. I annan litteratur kan man dock läsa att en viss odling började så smått redan under den äldre stenåldern, och nog stoppade väl stenåldersmänniskorna i sig lite av de vildväxande axen ibland? Bröd har till och med blivit synonymt med föda eftersom man talar om levebröd, och redan i bibeln sägs bland annat att man inte ska leva endast av bröd utan också av Guds ord.

I boken får man rådet: "Du kan gärna äta tio frukter eller mer varje dag". Och jag som inte ätit annan frukt än pressad citron sedan flera år tillbaka, eftersom jag inte tål varken fruktsocker eller fruktsyror sedan jag utvecklade kemisk känslighet. Nu ryser nog många, men vetemjöl var faktiskt nästan det enda jag kunde tåla då utan att få blåsor i munnen och svullnader i mun och hals. Det var nästan så man började känna sig lite som de gamla sjukliga bröderna i Torgny Lindgrens Hummelhonung, som mellan sjukdomsattackerna prisade vetemjölet. Men det var en annan sorts vete på deras tid, som faktiskt anses ha varit läkande till skillnad mot dagens vete som har en högre glutenhalt som förmodligen gör vetet mer framgångsrikt  rent kommersiellt på grund av degens större jäsningsförmåga. Å andra sidan har läkare nu publicerat uttalanden om att man inte behöver akta sig för gluten om man inte har diagnosticerad celiaki, och menar att det ligger företag bakom som lurar människor att köpa svindyra glutenfria livsmedel genom att sprida glutenskräck i media. Medan å tredje sidan det också finns medicinskt utbildade som menar att gluten kan skada allt från sköldkörtel till hjärna.

Kostråden kommer och går. Ibland ändras de till sin motsats på några decennier. På 80-talet propagerades för fleromättade vegetabiliska oljor t ex solrosfröolja, men idag anses att man inte alls ska använda dessa för att de lätt oxiderar och bildar fria radikaler som är cancerbildande. Och för att de innehåller alldeles för mycket omega 6. Omega 6 är inte dåligt i sig, men omega 6 och omega 3 konkurrerar om att bli signalämnen och den senare anses bäst på att dämpa inflammationer, sänka blodtrycket och lindra smärta. Den skyddar också mot de sjukdomar som kronisk inflammation kan ge upphov till. All omega 3 har kanske inte samma goda egenskaper. I rapsolja och nötter består den av korta fettsyror (ALA), medan den i fisk har långa fettsyror (EPA och DHA). Det är den senare som anses nyttigast.

Trots författarnas prisande av stenålderskosten för bättre hälsa, tvivlar jag på ifall stenåldersmänniskorna var särskilt friska. De slapp säkert åldersdiabetes och senil demens eftersom ingen levde tillräckligt länge för att hinna få dylika åkommor, men man kan tänka sig att deras kroppar var svårt härjade av köld, svält och fysiska umbäranden. Kanske var de inte speciellt mentalt friska  åtminstone med dagens mått eftersom de hela tiden måste vara på sin vakt mot vilda djur, vilda grannar och mycket annat som vi inte vill veta och en extremt kort stubin var säkert ett måste. Men även så sent som på 1600-talet funderade Lång-Kristoffer, min hembygds anfader, på att gå och slå ihjäl en granne för att han bosatt sig lite för nära. Nu blev det inget av med saken, men visar att man fortfarande levde farligt.
Och egentligen fanns väl ingen "stenålderskost", för vad man åt berodde förstås på var man bodde och råkade på tag på.
Mättat fett och salt blev ansedda som fiender i vår tid. En del blev så förskräckta för kolesterol att de inte ens vågade äta ett ägg till  påsk. Kolesterolsänkande medicin skrevs och skrivs fortfarande ut i mängder trots att statistiken inte visat på högre livslängd om man äter statiner; där statistiken för hjärtinfarkter gått ner har istället statistiken för cancer och diabetes gått upp. Synen på kolesterol har  börjat ändras idag. Bland annat har det upptäckts att kolesterol faktiskt kan skydda vid mögelgifter i fuktskadade hus och de inflammationer i kroppen som skapas då.  Forskarna har börjat återgå till teorin att hjärtsjukdomar inte beror på kolesterol i kosten utan på toxiner i artärerna.

I boken om stenåldersmat anser man liksom andra gör idag att socker, mjölk och mjöl är "de vita gifterna". Socker ansågs också förr skadligt eftersom det gav upphov till "tandtroll", men om man skulle göra en prognos för framtiden som bygger på hur värdeskalan för livsmedels nytta och onytta tidigare svängt, kommer förmodligen de vita gifterna att bli "den vita hälsokällan" eller liknande om några decennier. En modern "stenåldersmänniska" idag kan lätt bli stressad av alla motsägande kostråd, men själv följer jag Sanna Ehdins IFD-lista som jag hittade i hennes Matbok för den självläkande människan, där plus är inflammationsdämpande och minus är mer eller mindre inflammationsskapande livsmedel, och där man t ex kan se en stor skillnad mellan odlad lax (- 180) och vild lax (+ 493). Bra värden har också t ex raps- och olivolja (+ 466), torskleverolja (+1 028), lök (+250), medan t ex russin (-789) och palmkärneolja (-620) är mindre lämpliga ur IFD-perspektiv. Där kan man också jämföra sötpotatis (som inte hör till potatissläktet) med vanlig potatis, där ett kokt sötpotatis har +210 medan ett kokt vanligt potatis ligger på -258 enligt IFD-värde. Vanlig potatis hör till nattskuggeväxterna (innehåll av solanin) som jag heller inte tål, men det är en annan historia.

Bl a om en medicinsk kidnappning och en ful-matta

Jag minns från förr en person som arbetade vid vad man då kallade "ålderdomshemmet", och som berättade att det inte var ovanligt att människor som haft ett "slaganfall" (stroke) kunde bli ytterst ömtåliga i huden och inte tålde en vanlig dusch och knappt att man rörde vid dem. Hon benämnde det sensorisk hyperreaktivitet, och det var inte alltid enbart huden som drabbades utan det kunde beröra allt från slemhinnor och muskler till humöret. Idag när det talas om sensorisk hyperreaktivitet (SHR) menar man däremot en överkänslighet i ögon och luftvägar som även brukar omfatta så kallad doftöverkänslighet. På sjukvårdsupplysningens hemsida skriver man: "Vid doftöverkänslighet får du besvär som hosta, snuva, rinnande ögon av exempelvis cigarettrök, avgaser, blommor och parfymer". Man skriver också att det "är inte farligt", men dessvärre jämställer man på samma sida MCS (multipel kemisk känslighet) med SHR och doftöverkänslighet. Detta trots att symtomen vid MCS i likhet med elöverkänslighet kan vara så allvarliga för åtskilliga att "deras ljus tog slut" som en man berättar i en video där han introducerar William Rea, kirurgen som drabbades av MCS och elöverkänslighet. Men de återkom till livet efter behandling vid ett center för miljörelaterade sjukdomar som Rea (uttalas Rey) startade.
Det är synd att man med begreppet SHR har "kidnappat" MCS därför att det förminskar allvaret hos det senare funktionshindret, och man kan också tycka det är snudd på kriminellt att mena att kemikalieintolerans inte skulle vara farligt när man vet hur svårt drabbade många människor är idag. (Det är ju också helt ovetenskapligt att kalla MCS för doftöverkänslighet, när man inom forskningen på MCS i Sverige valt att benämna det kemikalieintolerans.)

Monica Kauppi skriver i boken Impotensmadrassen att omkring 35 miljoner nordamerikaner lider av kemikalieintolerans av olika grader. På 70-talet slänges heltäckningsmattorna ut, men idag anses (även från Astma- och allergiförbundets håll) att "det är ju inte mattan i sig som utan det som samlas i mattan som orsakar problem" (Ingalill Björn 2009). Men vid djurförsök drabbades mössen av akut förgiftning av att andas in ångor från mattprover. De utvecklade ett onormalt rörelsemönster, sprang runt buren, fick ryckningar, darrningar, förlamning i ett eller flera ben, konvulsioner eller hamnade i koma. En del mattor visade sig t o m dödliga för mössen. Monica Kauppi skriver att också människor kan få liknande symtom av mattor. Det fick den amerikanska familjen McIvers bittert erfara. Familjens lille son hade alltid varit ett friskt barn. Hans mamma berättar: "Plötsligt fick han en konstig, krampliknande reaktion. Övre delen av hans kropp blev spänd, hans armar började skaka och hans käke rörde sig på ett lustigt sätt." Läkare skrev ut mediciner, men kramperna fortsatte, ibland 40 eller 50 gånger om dagen. Pojkens farfar som var i byggbranschen, föreslog att det kunde bero på mattan. Mattillverkaren sade (precis som de brukar...): "Ingen har klagat. Vi har inte hört talas om liknande reaktioner." Det visade sig vara en lögn. Han kände mycket väl till den mattkontrovers som pågick i landet!
Familjen lät testa  sin matta, och "...mössen rullade runt och skakade precis som vår son gjorde. Vi blev förskräckta."

Av någon anledning jämställs kemikalieintolerans med allergi fast det inte är en allergi, och jag hänvisades av allergiläkare till en allergikonsulent trots att hon inte visste särskilt mycket om MCS. "Jag lär mig kanske av dig" sade hon och började räkna upp olika märken på luftrenare. Men det var inte det jag hade bett om, utan man hade hänvisat mig dit för att hon skulle kunna skriva ett intyg att jag behövde bidrag till dessa nödvändiga hjälpmedel om jag ska kunna börja arbeta igen. - Men jag är ju bara sjuksköterska, jag kan inte skriva dessa intyg i stället för en läkare! sade hon. Och tog sats för att på nytt börja räkna upp olika märken på luftrenare, men jag sade att jag kände redan till vilka luftrenare som finns, det var liksom inte det som var problemet. Det är ett exempel på den eviga rundgången mellan vårdinstanser och myndigheter där man fortfarande skjuter problemet med miljörelaterade sjukdomar framför sig och åt sidan. Ingen vill ta ansvar och bidra till varken anpassning av miljön till människa eller av människan till miljön i form av hjälpmedel fast problemet hela tiden växer inte minst i skolorna runt om i landet.

Apropå allergi, så tycker Monica Kauppi i boken att det är mysko att allergierna ökat så oerhört i vår tid med tanke på att djur och pollen har ju alltid funnits. Det måste bero på att något annat tillkommit - kan det vara något med alla kemikalier varav de flesta inte fanns i vår livsmiljö för hundra år sedan? Men det pustas och stönas från högre ort och menas att det skulle vara som att leta efter en nål i en höstack att hitta de kemikalier som gör oss värst sjuka. Men Kauppi misstror dessa bortförklaringar, hon tror att man redan vet, men förnekandet beror på något annat..... VBP, kanske? Fyller jag i för mig själv. Dvs Vinst, Bekvämlighet och Prestige?

När det gäller kemikalieintolerans är det ju otvivelaktigt ett funktionshinder, men kan man säga att det är en sjukdom i sig? Ovan nämnde William Rea säger att elöverkänslighet och MCS är toppen av ett isberg. " Om organismen av någon anledning inte kan fly kan reaktionen förträngas, maskeras. Den kan då istället för att uttryckas som överkänslighet angripa olika organ i kroppen som får allt svårare att fungera."
Jag är själv förvånad att min allergi anses vikande enligt test, men också över att jag faktiskt var mycket piggare så länge det rörde sig om allergi och kunde leva ett normalt liv med hjälp av allergimedicin. Efter några vistelser i mögelhus på flera arbetsplatser, men också mycket kemikalier t ex parfymer i miljön har bl a sköldkörtelfunktionen försämrats och det verkar tveksamt om jag någonsin kommer att kunna vara och arbeta i en så kallad normal miljö igen.