Jag minns från förr en person som arbetade vid vad man då kallade "ålderdomshemmet", och som berättade att det inte var ovanligt att människor som haft ett "slaganfall" (stroke) kunde bli ytterst ömtåliga i huden och inte tålde en vanlig dusch och knappt att man rörde vid dem. Hon benämnde det sensorisk hyperreaktivitet, och det var inte alltid enbart huden som drabbades utan det kunde beröra allt från slemhinnor och muskler till humöret. Idag när det talas om sensorisk hyperreaktivitet (SHR) menar man däremot en överkänslighet i ögon och luftvägar som även brukar omfatta så kallad doftöverkänslighet. På sjukvårdsupplysningens hemsida skriver man: "Vid doftöverkänslighet får du besvär som hosta, snuva, rinnande ögon av exempelvis cigarettrök, avgaser, blommor och parfymer". Man skriver också att det "är inte farligt", men dessvärre jämställer man på samma sida MCS (multipel kemisk känslighet) med SHR och doftöverkänslighet. Detta trots att symtomen vid MCS i likhet med elöverkänslighet kan vara så allvarliga för åtskilliga att "deras ljus tog slut" som en man berättar i en video där han introducerar William Rea, kirurgen som drabbades av MCS och elöverkänslighet. Men de återkom till livet efter behandling vid ett center för miljörelaterade sjukdomar som Rea (uttalas Rey) startade.
Det är synd att man med begreppet SHR har "kidnappat" MCS därför att det förminskar allvaret hos det senare funktionshindret, och man kan också tycka det är snudd på kriminellt att mena att kemikalieintolerans inte skulle vara farligt när man vet hur svårt drabbade många människor är idag. (Det är ju också helt ovetenskapligt att kalla MCS för doftöverkänslighet, när man inom forskningen på MCS i Sverige valt att benämna det kemikalieintolerans.)
Monica Kauppi skriver i boken Impotensmadrassen att omkring 35 miljoner nordamerikaner lider av kemikalieintolerans av olika grader. På 70-talet slänges heltäckningsmattorna ut, men idag anses (även från Astma- och allergiförbundets håll) att "det är ju inte mattan i sig som utan det som samlas i mattan som orsakar problem" (Ingalill Björn 2009). Men vid djurförsök drabbades mössen av akut förgiftning av att andas in ångor från mattprover. De utvecklade ett onormalt rörelsemönster, sprang runt buren, fick ryckningar, darrningar, förlamning i ett eller flera ben, konvulsioner eller hamnade i koma. En del mattor visade sig t o m dödliga för mössen. Monica Kauppi skriver att också människor kan få liknande symtom av mattor. Det fick den amerikanska familjen McIvers bittert erfara. Familjens lille son hade alltid varit ett friskt barn. Hans mamma berättar: "Plötsligt fick han en konstig, krampliknande reaktion. Övre delen av hans kropp blev spänd, hans armar började skaka och hans käke rörde sig på ett lustigt sätt." Läkare skrev ut mediciner, men kramperna fortsatte, ibland 40 eller 50 gånger om dagen. Pojkens farfar som var i byggbranschen, föreslog att det kunde bero på mattan. Mattillverkaren sade (precis som de brukar...): "Ingen har klagat. Vi har inte hört talas om liknande reaktioner." Det visade sig vara en lögn. Han kände mycket väl till den mattkontrovers som pågick i landet!
Familjen lät testa sin matta, och "...mössen rullade runt och skakade precis som vår son gjorde. Vi blev förskräckta."
Av någon anledning jämställs kemikalieintolerans med allergi fast det inte är en allergi, och jag hänvisades av allergiläkare till en allergikonsulent trots att hon inte visste särskilt mycket om MCS. "Jag lär mig kanske av dig" sade hon och började räkna upp olika märken på luftrenare. Men det var inte det jag hade bett om, utan man hade hänvisat mig dit för att hon skulle kunna skriva ett intyg att jag behövde bidrag till dessa nödvändiga hjälpmedel om jag ska kunna börja arbeta igen. - Men jag är ju bara sjuksköterska, jag kan inte skriva dessa intyg i stället för en läkare! sade hon. Och tog sats för att på nytt börja räkna upp olika märken på luftrenare, men jag sade att jag kände redan till vilka luftrenare som finns, det var liksom inte det som var problemet. Det är ett exempel på den eviga rundgången mellan vårdinstanser och myndigheter där man fortfarande skjuter problemet med miljörelaterade sjukdomar framför sig och åt sidan. Ingen vill ta ansvar och bidra till varken anpassning av miljön till människa eller av människan till miljön i form av hjälpmedel fast problemet hela tiden växer inte minst i skolorna runt om i landet.
Apropå allergi, så tycker Monica Kauppi i boken att det är mysko att allergierna ökat så oerhört i vår tid med tanke på att djur och pollen har ju alltid funnits. Det måste bero på att något annat tillkommit - kan det vara något med alla kemikalier varav de flesta inte fanns i vår livsmiljö för hundra år sedan? Men det pustas och stönas från högre ort och menas att det skulle vara som att leta efter en nål i en höstack att hitta de kemikalier som gör oss värst sjuka. Men Kauppi misstror dessa bortförklaringar, hon tror att man redan vet, men förnekandet beror på något annat..... VBP, kanske? Fyller jag i för mig själv. Dvs Vinst, Bekvämlighet och Prestige?
När det gäller kemikalieintolerans är det ju otvivelaktigt ett funktionshinder, men kan man säga att det är en sjukdom i sig? Ovan nämnde William Rea säger att elöverkänslighet och MCS är toppen av ett isberg. " Om organismen av någon anledning inte kan fly kan reaktionen förträngas, maskeras. Den kan då istället för att uttryckas som överkänslighet angripa olika organ i kroppen som får allt svårare att fungera."
Jag är själv förvånad att min allergi anses vikande enligt test, men också över att jag faktiskt var mycket piggare så länge det rörde sig om allergi och kunde leva ett normalt liv med hjälp av allergimedicin. Efter några vistelser i mögelhus på flera arbetsplatser, men också mycket kemikalier t ex parfymer i miljön har bl a sköldkörtelfunktionen försämrats och det verkar tveksamt om jag någonsin kommer att kunna vara och arbeta i en så kallad normal miljö igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar