Bl a om en medicinsk kidnappning och en ful-matta

Jag minns från förr en person som arbetade vid vad man då kallade "ålderdomshemmet", och som berättade att det inte var ovanligt att människor som haft ett "slaganfall" (stroke) kunde bli ytterst ömtåliga i huden och inte tålde en vanlig dusch och knappt att man rörde vid dem. Hon benämnde det sensorisk hyperreaktivitet, och det var inte alltid enbart huden som drabbades utan det kunde beröra allt från slemhinnor och muskler till humöret. Idag när det talas om sensorisk hyperreaktivitet (SHR) menar man däremot en överkänslighet i ögon och luftvägar som även brukar omfatta så kallad doftöverkänslighet. På sjukvårdsupplysningens hemsida skriver man: "Vid doftöverkänslighet får du besvär som hosta, snuva, rinnande ögon av exempelvis cigarettrök, avgaser, blommor och parfymer". Man skriver också att det "är inte farligt", men dessvärre jämställer man på samma sida MCS (multipel kemisk känslighet) med SHR och doftöverkänslighet. Detta trots att symtomen vid MCS i likhet med elöverkänslighet kan vara så allvarliga för åtskilliga att "deras ljus tog slut" som en man berättar i en video där han introducerar William Rea, kirurgen som drabbades av MCS och elöverkänslighet. Men de återkom till livet efter behandling vid ett center för miljörelaterade sjukdomar som Rea (uttalas Rey) startade.
Det är synd att man med begreppet SHR har "kidnappat" MCS därför att det förminskar allvaret hos det senare funktionshindret, och man kan också tycka det är snudd på kriminellt att mena att kemikalieintolerans inte skulle vara farligt när man vet hur svårt drabbade många människor är idag. (Det är ju också helt ovetenskapligt att kalla MCS för doftöverkänslighet, när man inom forskningen på MCS i Sverige valt att benämna det kemikalieintolerans.)

Monica Kauppi skriver i boken Impotensmadrassen att omkring 35 miljoner nordamerikaner lider av kemikalieintolerans av olika grader. På 70-talet slänges heltäckningsmattorna ut, men idag anses (även från Astma- och allergiförbundets håll) att "det är ju inte mattan i sig som utan det som samlas i mattan som orsakar problem" (Ingalill Björn 2009). Men vid djurförsök drabbades mössen av akut förgiftning av att andas in ångor från mattprover. De utvecklade ett onormalt rörelsemönster, sprang runt buren, fick ryckningar, darrningar, förlamning i ett eller flera ben, konvulsioner eller hamnade i koma. En del mattor visade sig t o m dödliga för mössen. Monica Kauppi skriver att också människor kan få liknande symtom av mattor. Det fick den amerikanska familjen McIvers bittert erfara. Familjens lille son hade alltid varit ett friskt barn. Hans mamma berättar: "Plötsligt fick han en konstig, krampliknande reaktion. Övre delen av hans kropp blev spänd, hans armar började skaka och hans käke rörde sig på ett lustigt sätt." Läkare skrev ut mediciner, men kramperna fortsatte, ibland 40 eller 50 gånger om dagen. Pojkens farfar som var i byggbranschen, föreslog att det kunde bero på mattan. Mattillverkaren sade (precis som de brukar...): "Ingen har klagat. Vi har inte hört talas om liknande reaktioner." Det visade sig vara en lögn. Han kände mycket väl till den mattkontrovers som pågick i landet!
Familjen lät testa  sin matta, och "...mössen rullade runt och skakade precis som vår son gjorde. Vi blev förskräckta."

Av någon anledning jämställs kemikalieintolerans med allergi fast det inte är en allergi, och jag hänvisades av allergiläkare till en allergikonsulent trots att hon inte visste särskilt mycket om MCS. "Jag lär mig kanske av dig" sade hon och började räkna upp olika märken på luftrenare. Men det var inte det jag hade bett om, utan man hade hänvisat mig dit för att hon skulle kunna skriva ett intyg att jag behövde bidrag till dessa nödvändiga hjälpmedel om jag ska kunna börja arbeta igen. - Men jag är ju bara sjuksköterska, jag kan inte skriva dessa intyg i stället för en läkare! sade hon. Och tog sats för att på nytt börja räkna upp olika märken på luftrenare, men jag sade att jag kände redan till vilka luftrenare som finns, det var liksom inte det som var problemet. Det är ett exempel på den eviga rundgången mellan vårdinstanser och myndigheter där man fortfarande skjuter problemet med miljörelaterade sjukdomar framför sig och åt sidan. Ingen vill ta ansvar och bidra till varken anpassning av miljön till människa eller av människan till miljön i form av hjälpmedel fast problemet hela tiden växer inte minst i skolorna runt om i landet.

Apropå allergi, så tycker Monica Kauppi i boken att det är mysko att allergierna ökat så oerhört i vår tid med tanke på att djur och pollen har ju alltid funnits. Det måste bero på att något annat tillkommit - kan det vara något med alla kemikalier varav de flesta inte fanns i vår livsmiljö för hundra år sedan? Men det pustas och stönas från högre ort och menas att det skulle vara som att leta efter en nål i en höstack att hitta de kemikalier som gör oss värst sjuka. Men Kauppi misstror dessa bortförklaringar, hon tror att man redan vet, men förnekandet beror på något annat..... VBP, kanske? Fyller jag i för mig själv. Dvs Vinst, Bekvämlighet och Prestige?

När det gäller kemikalieintolerans är det ju otvivelaktigt ett funktionshinder, men kan man säga att det är en sjukdom i sig? Ovan nämnde William Rea säger att elöverkänslighet och MCS är toppen av ett isberg. " Om organismen av någon anledning inte kan fly kan reaktionen förträngas, maskeras. Den kan då istället för att uttryckas som överkänslighet angripa olika organ i kroppen som får allt svårare att fungera."
Jag är själv förvånad att min allergi anses vikande enligt test, men också över att jag faktiskt var mycket piggare så länge det rörde sig om allergi och kunde leva ett normalt liv med hjälp av allergimedicin. Efter några vistelser i mögelhus på flera arbetsplatser, men också mycket kemikalier t ex parfymer i miljön har bl a sköldkörtelfunktionen försämrats och det verkar tveksamt om jag någonsin kommer att kunna vara och arbeta i en så kallad normal miljö igen.

Från mögel till mygel

På sjuttio- och åttiotalen fick man ofta höra att Sverige var ett föregångsland när det gällde jämlikhet, rättvisa och brist på korruption. Inte anade man vad som skulle krypa fram när man tvingades vända på stenen ett par, tre decennier senare; nämligen myndigheternas hala förhållningssätt när man blivit sjuk efter otaliga vistelser på fukt- och mögelskadade arbetsplatser. Men även arbetsgivare förvandlas gärna till rena hästskojare när det gäller att försvara en fuktskadad arbetsplats. (Kunniga på området är överens om att det mest riskabla med fuktskador är förutom det mögel som inte syns då det rör sig om osynliga toxiner som sprids i luften i gasform, så handlar det också om kemiska gifter som dunstar ur byggnadsmaterial, golvmattor och lim som t ex formaldehyd.)
Av Försäkringskassan blev jag lovad en ny handläggare eftersom den förra medgav att hon varken hade någon erfarenhet av eller kunskap om multipel kemisk känslighet, vilket ju inte är särskilt lämpligt när hon ska bedöma fallet. Men när jag ringde för att höra hur det gick med mitt senaste överklagande eftersom svaret från FK dröjt över åtta månader, visade det sig ändå vara den förra, i saken okunniga handläggaren som satt och jobbade med svaret!

Handläggare skyller oftast på reglerna, men handläggarna har mer makt än de vill erkänna. Det är ju deras tolkningar som avgör och vid överklaganden verkar det höra till sällsyntheterna att förvaltningsrätt och kammarrätt inte går på deras linje. Att det inte bara handlar om regler utan om handläggares tolkningar framgår av att sjukskrivningar visats beviljas olika beroende på vilken del av landet man bor i. Man undrar ibland om Försäkringskassan står över både lagen och sina egna regler, eftersom handläggarna ofta struntar i att de enligt förvaltningslagen har skyldighet att hjälpa personer att komma rätt i situationer där t ex Arbetsförmedlingen vägrar ta ansvar. Alltför ofta väljer FK att bolla fall mellan sig och Arbetsförmedlingen i evinnerlighet och att skylla allt på "offret" trots att dessa inte kan trolla bort sina funktionshinder genom att bara knäppa med fingrarna. Detta verkar gälla vid de flesta former av sjukdomar och handikapp, vilket jag märkte av redan för tio år sedan när det var planerat att jag skulle få en hand opererad och man från FK:s sida sade att jag endast fick vara sjukskriven den stund själva operationen tog. Man har ju läst absurda saker i tidningarna om t ex patienter som inför en hjärtoperation stressats av Försäkringskassans handläggare som ville ha besked om när personen kunde tänkas börja arbeta igen, och även döende som blivit uppringa av handläggare som velat ha en beräknad dödsdag.

Men inte bara FK visar sig idag från sin sämsta sida. En god vän berättade nyligen att den anmälan han gjorde till patientnämnden skulle handläggas av den anmälde läkarens fru! Det som kallas jäv gäller tydligen inte i dessa sammanhang, och dessutom finns det ingen instans där man kan klaga på patientnämnden. Samme person har tidigare berättat hur han felbehandlades hos tandvården där man trots ett allergi-intyg ändå valde det lagningsmaterial han inte tålde, och därför tvingades byta ut det senare. Trots att felbehandlingen orsakade extra lidande tvingades han betala både det felaktiga materialet och tandläkarens felarbete. Då för några år sedan klagade man hos HSAN (en statlig, domstolsliknande myndighet där man idag bara kan ifrågasätta när det gäller vård- och tandläkarpersonals behörighet), men där valde man att gå på tandvårdens linje.

En annan konstighet är när jag vände mig till centralsjukhuset för att få en "second opinion" eller byta till en ny allergiläkare eftersom den förra vid den tidpunkten menade sig inte kunna hjälpa mig ytterligare, fick svaret att det går inte eftersom jag redan hade en allergiläkare och måste stanna kvar hos densamme. Vart tog det fria vårdvalet vägen?

Idag saknar man den tid när Sverige ansågs överbeskyddande för sina medborgare. Bodde under tidigt 80-talet en period i Danmark där man brukade skämta om att "i Sverige är allting farligt". Under veckosluten invaderades Köpehamn av svenskar som tillfälligt slog sig loss från det svenska förmynderiet, drack elefantöl i massor, skrålade och skräpade ner. På grund av detta hade mina danska vänner myntat ett nytt ordspråk: "Håll naturen ren, följ en svensk till färjan!" Idag däremot har vi slängt försiktigheten överbord och mer eller mindre slopat miljöskyddet på många arbetsplatser, åtminstone när det gäller den dåliga inomhusmiljö. Förnekelse är dagens lösning! Det säljs barnparfym, barn och skolungdomar kemikalie-marineras i sina kläder indränkta i sköljmedel fulla av hormonstörande, allergi- och cancerframkallande ämnen men också i hårfärger och hårstylingprodukter allt lägre ner i åldrarna, och allt fler insjuknar i för vården nya, okända och svårtydda syndrom.

I Östersjön ska elkabeln avskärmas eftersom den elektromagnetiska strålningen stör ålens vandringar, skriver Kemikaliedetektiven. Konstigt nog erkänns inte gärna att elektromagnetisk strålning kan störa även människor, utan då förklaras dessa inte riktigt psykiskt friska. Dock har det nu visat sig att även psykisk sjukdom ofta helt enkelt är fysisk sjukdom i form av ett stört immunsystem eller inflammationer i sin tur orsakade av miljöfaktorer. Som till exempel elektromagnetisk strålning och kemikalier. Förr tog man för givet att psykiskt illabefinnande bottnade i konflikter, feltänkande och felinlärning men neurobiologisk forskning hittar i rask takt andra orsakssamband. Korrespondensen mellan hjärna och miljö sker via elektriska och kemiska impulser förbi den så kallade blod-hjärn-barriären, en barriär som förr troddes vara ogenomtränglig men som snarare liknar en dörr på glänt, skriver man i en artikel nyligen i Svenska Dagbladets kulturbilaga under rubriken Psykiskt sjukdom under lupp där man också berättar om Susannah Cahalan, en ung, framgångsrik New York-journalist som skrivit boken Blackout - när min hjärna blev min fiende. Den handlar om hur hon gradvis insjuknade i hallucinationer och paranoia men det rörde sig inte om schizofreni som läkare först ville tro, utan om att autoimmunsystemet angrep hennes hjärna i så kallad NMDA-receptorencefalit, en ny form av hjärnhinneinflammation.

Voodoo grannar emellan

I en stuga längs vägen riskerar en 74-årig man att kvävas på grund av att grannarna envisas fortsätta med vedeldning trots att de känner till skadan de orsakar. Och trots att de vet att mannen vill flytta men inte lyckats få sitt hus sålt, hängde någon som hotfull uppmaning till att flytta ut en "voodoo-docka" med en andningsmask (och hoprullad madrass på magen) på väggen. Så här skriver han senast:

"Kl. 22.20. Öppnar jag lilla dörren (25 cm öppen) på garaget jag har ljuset släckt inne för att känna om jag kunde starta ventilen tillbaka....just när jag öppnar så är det en person ut mot blåa huset mitt framom mitt hus...som skriker något jag uppfattar inte det första han skriker men på slutet lyder du din jävel....rösten verkade bekant för mej....men jag stängde dörren snabbt för här kan allt hända....såg ingen i mörker.....detta är ett av alla hot och trakasserier jag fått...."

Man kan tycka att militären borde kunna vara behjälplig att rycka ut med gasmask och även mot terror från grannar i en dylik situation. (Då fick de också praktisk övning och lite att göra i fredstid!)
Det verkar som även de som påstår sig inte märka något av miljögifterna de sprider omkring sig ändå själva skadas, t ex att hjärnan "kidnappas" och förlorar både empati och vanligt bondförnuft. Naturvårdsverket säger att elda med ved i tätbefolkat område är olämpligt och är en relativt stor källa till utsläpp av miljö- och hälsoskadliga luftföroreningar som ger upphov till sjukdomar i andningsvägarna, hjärt- och kärlsjukdomar och cancer. Naturvårdsverket menar att vedeldning bör ersättas med t ex centralvärme där man bor nära andra. Exempel på skadligt innehåll som sprids med vedrök är svaveldioxid, bens(a)pyren, kväveoxider, formaldehyd, stoft/partiklar, naftalen, kvicksilver, bensen, polyaromatiska kolväten och dioxin.  

Lika illa som vedrök från grannar, är förstås parfymerna på arbetsplatser! Det är ju en sak ifall det är en liten, privat arbetsplats där ingen upplever sig bli sjuk av det, men saken kommer genast i ett helt annat läge med en stor, offentlig arbetsplats eller till och med en arbetsplats dit arbetsprövande som inte tål parfym hänvisas. I mitt fall tvingades jag lämna en arbetsplats trots att jag hade eget rum, därför att det inte hjälpte när folk ändå kom in och var starkt parfymerade och hela övriga huset förpestades av kemiskt parfymerade städmedel, diskmedel, tvålar och parfymerade människor. En av de sista dagarna jag var där, kom två starkt parfymstinkande personer in på besök och beklagade sig: - Det måste vara trist att vara tvungen att ha eget rum. Den ena av dem som menade att lite parfym fick jag väl ändå tåla, fick inte långt efteråt en hjärtinfarkt och den andra avled för ett tag sedan (jag vet inte av vad), men gissar att båda skulle ha vunnit på att inte marinera sig själva i gifter som bensaldehyd, etylacetat, toluen, bensen, formaldehyd och en massa ftalater. Precis som statistiskt sett ovanligt många har dött en för tidig död på mina tidigare arbetsplatser som varit förlagda i dåliga inomhusmiljöer med bl a mögelgifter och andra toxiner.

Ska man gissa att kanske 74-åringens grannar som till varje pris försvarar sin vedeldning och så att säga är beredda att gå över lik för att fortsätta med den, sorterar ut sig själva till sist? Men för att bespara nästa granne samma onödiga procedurer, måste fler väcka politiker och kräva förbud för vedeldning i tät bebyggelse: Miljödepartementet.registrator@regeringskansliet.se

Apropå miljömål, lagar och förordningar - hur väl lever myndigheter och andra egentligen upp till dem?!

SVERIGES MILJÖMÅL
"Miljömålen ska styra valet av de åtgärder som krävs för att nå dit och kan fungera som gemensamma riktmärken för allt miljöarbete, oavsett var och av vem det bedrivs. Målen är vägledande vid tillämpningen av Miljöbalken" Miljömål 2: Frisk luft
"Luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas." Miljömål 4: Giftfri miljö
Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden.
(Gäller bl.a. olika utsläpp och där gifterna t.ex. kan spridas med vindar.) Miljömål 15: God bebyggd miljö
Städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. I förklaringen står att "Målet innebär också att människor inte ska utsättas för skadliga luftföroreningar, bullerstörningar, skadliga radonhalter eller andra oacceptabla hälso- eller säkerhetsrisker."

---

MILJÖBALKEN

…säger att människans hälsa och miljön ska skyddas mot störningar, som har psykisk eller fysisk verkan. Dessutom störningar som i första hand påverkar välbefinnandet negativt ur medicinsk eller hygienisk synpunkt. Man ska utgå från vad människor i allmänhet anser vara en olägenhet och ta hänsyn till personer som är något känsligare än normalt.

 

 

 

En stuga vid vägens slut...

Nu har jag följt Mats Reimers exempel och slutat gå på läkarundersökningar. Visserligen skriver han att sjukvården är till för de sjuka och som frisk vill han inte uppta deras tid och det stämmer inte helt i mitt fall, men jag känner mig ändå friskare av att hålla mig borta från den.
Man kanske inte ska räkna med att det är de mest begåvade läkare och övrig personal som söker sig till en liten gudsförgäten ort som denna och det har alltid varit likadant. Att sjukhuset vid Sjukhusvägens slut alltid kallats "sjukstugan" riskerar ge intrycket av ett mysigt litet ställe, men det är det inte. I drygt mitten av förra århundradet när mormor låg för döden på "sjukstugan", tittade en läkare in och sade: - Men ligger hon där än! (Han hade hoppats hon dött så platsen kunnat lämnas till andra.) Släkten som var på besök fick hindra min morbror från att klå upp läkaren. Och mamma gick aldrig på några kontroller när hon väntade mig för hon tyckte det var för otrevligt där, men på grund av det blev de förstås ännu otrevligare när jag skulle födas. Det blev inga fler besök efter sexmånaderskontrollen heller, för då var läkaren bakfull och skrek själv värre än barnen. Han tålde inte att höra ungar, och ropade till sist till sköterskan: - Kasta ut barnen!

Men det hade inte blivit bättre ett halvsekel senare, då mamma sökte hjälp vid svåra ryggsmärtor. Efter undersökning och provtagningar försäkrades hon ha oroat sig i onödan, ansågs fullt frisk och skickades hem, men avled samma höst av cancer. På sätt och vis ännu värre gick det för en trettioåring som bodde tvärsöver gatan, vid ungefär samma tidpunkt och samma vårdcentral men med en annan läkare. Han blev förutom nekad ytterligare provtagningar även förlöjligad och utskälld och hans cancer hann spridas innan han vågade söka ytterligare hjälp, och han dog samma år. Men "det fria vårdvalet, då?", kanske någon invänder. Jag ringde själv runt till olika sjukhus inom rimliga
avstånd när jag behövde en tid, men alla var fullbokade och köerna var så långa att man där inte ens tyckte det var någon idé att ställa sig i kö.

Vården i Sverige tycks främst vara en akutvård och kan vara bra när man har sågat sig i ett ben eller klippt av ett finger; behöver man däremot ett intyg eller annan hjälp vid funktionshinder som exempelvis MCS (multipel kemisk känslighet) eller t o m allergier fast det är ett känt begrepp är vården som regel en återvändsgränd där man börjar bolla och slå ifrån sig nästan lika illa som hos Försäkringskassan. Senast blev jag bollad till en allergikonsulent, fast det inte var någon som brydde sig om hennes intyg redan förra gången. I all välmening (och förstås för att "göra" någonting) försäkrades jag senast av allergiläkare att kommuner har en massa man kan jobba med hemifrån och en allergikonsulent kan skriva intyg så att jag kan få hjälp med luftrenare m m. Dock kunde inte allergiläkaren själv skriva ett sådant intyg eftersom jag inte kan göra capsaicin-testen som fortfarande används som måttstock idag trots att Försäkringskassan inte godkänner diagnosen varken för sjukskriving eller rehabilitering och trots att testen av MCS-forskningen dömts ut som otillförlitlig. (Att jag dessutom är allergisk mot spansk peppar vars extrakt utgör capsaicinet och inte klarar att vara utan medicin en vecka innan som krävs är heller inget som tas hänsyn till.)
Dock menar han optimistiskt att en allergikonsulent kan göra underverk! (?) - Ring kommunens allergikonsulent!
Men precis som jag misstänkte har kommen ingen allergikonsulent, och den förra jag tog kontakt med hos landstinget har gått i pension. Dessvärre har antalet allergikonsulenter i Sverige minskat i takt med att allergierna ökar (inte minst hos skolbarn), vilket ser ut att kunna bli ett allvarligt problem inom kort. På samma sätt som allergiläkarna håller på att försvinna eftersom för få nya utbildas. Och hos kommunen ler man åt tanken att jobba hemifrån. Inte ens kommunens egna anställda får jobba hemifrån, och kommunen är ingen välgörenhetsinrättning (!) som anställer folk bara för att de inte tål den dåliga inomhusmiljön på vanliga arbetsplatser. - Borde det inte vara Försäkringskassans sak att sköta? - Jo, om de inte vore så skickliga på att "bolla". Man skulle i så fall behöva låna Hells Angels advokat, men har tyvärr inte råd.

Självklart vill anställda inom vård och myndigheter göra skäl för sin lön och försöker uträtta något, men eftersom det varken finns kunskaper om eller riktlinjer för den här typen av miljösjukdomar  leder det bara till en massa luftåtgärder bara för att "ha gjort något". Det värsta är när de har tid och pengar över, för då kan de bli helt livsfarliga i sin välvilja eller vilja att vara duktiga. Det är då de börjar skicka runt folk på en massa helt meningslösa undersökningar som inte har med funktionshindret att göra och även mer eller mindre tar livet av t ex mögelskadade genom "prövningar" på diverse sunkiga arbetsplatser. Tänk så enkelt det skulle kunna vara om sjukvård och Försäkringskassa använde lite förnuft och använde patientens förhistoria och tog sig tid att titta på t ex Rom-resolutionen som skrevs i Italien (ett av Europas länder där MCS blivit erkänd med en diagnos) och är internationell "Konsensus av MCS terapier och förebyggande strategier", men även svenske professorn Steven Nordins "Klargörande om kemisk intolerans" där det framgår att MCS är en kriteriediagnos, dvs det finns inga tester i dagsläget och det är patientens anamnes (förhistoria) som gäller. Världen över har miljontals människor blivit hindrade från att leva ett normalt vardagsliv med t ex arbete på grund av miljösjukdomar som elöverkänslighet och kemikalieintolerans. Trots allt finns det idag en samlad erfarenhet- och kunskapsbank som skulle kunna rädda barnen från att gå samma väg till mötes, men samhället idag vill inte höra talas om den. Liksom vården förnekar den och stelbent hankar vidare likt en gammal, jäktad och prestigefylld dinosaurie.


PS. Apropå parfymer...

"Sometimes They Listen, Sometimes They Don’t.."
https://lindasepp.wordpress.com/…/sometimes-they-listen-so…/

VBP och VoF

Länstidningen (Värmlands Folkblad) hade för en tid sedan ett reportage om Linda Strand Lundberg, som sitter i styrelsen för föreningen Vetenskap och Folkbildning som "vill sprida skepticismens lov". Till vardags jobbar hon som utbildningshandläggare vid Karlstads universitet, och med en bakgrund av studier i ekonomi och statsvetenskap uttalar hon sig om saker som utanför kroppen-upplevelser: ".....kan jag med nästintill hundraprocentig säkerhet säga inte finns"!
I styrelsen sitter förutom Linda medicinare som forskar bl a med hjälp av pengar från läkemedelsindustrin. Föreningen har ofta aggressivt försvarat läkemedelsindustrin, och utsåg år 2000 immunologen och fria forskaren Sanna Ehdin till "årets förvillare" därför att hon med sina böcker och föredrag vill hjälpa människor till ett friskare liv med hjälp av bl a kosten i stället för att genast rusa iväg till apoteket. (Jag har själv blivit friskare från inflammationer i kroppen genom att tillämpa hennes lista över inflammationsdämpande livsmedel som finns i hennes bok "Matbok för den självläkande människan", där t ex chips har (inflammationshöjande) minus 881 och fiskolja (inflammationsdämpande) plus1889. Andra bra livsmedel mot inflammation är t ex fet fisk, broccoli, lök, vitlök både rå och i pulverform, )
Men även VoF:are själva kan utses till Årets förvillare så som när svenska folket nominerade och röstade fram Mats Reimer år 2012 med bakgrunden att han är delägare i det läkemedelsföretag som tillverkar amfetaminet som han skriver ut till barn med adhd.

I går blev Elöverkänsligas riksförbunds domännamn kapat och leddes direkt in på Vetenskap
och folkbildnings webbplats. Detta var kulmen på en vecka av masshysteri och moralpanik som verkar ha utbrutit på någons (?) beställning, där elöverkänsliga har förföljts i allt från svensk TV och tidningar (från Dagens nyheter till Metro) till sociala medier på nätet. Det sista jag råkade se i går kväll var precis som man kunde vänta sig, Hanne Kjöller (som fått ge namn åt verbet "kjöllra" efter den låga nivån av journalistik som slår nedåt) som hakat på lämmeltåget av moralpanik och skrev att "elöverkänslighet är ingen sjukdom" och "att ge bidrag till de elöverkänsligas förening gör mer skada än nytta". Vad vet hon om det? På samma sätt följde den nya Slöseriombudsmannen med mobben och skrev på sin facebooksida att elöverkänslighet inte finns och att ge bidrag till något som inte finns är upprörande. Att mobilindustrin är stor och att den har många lobbyister vet man ju redan, men det var ganska förskräckande att se hur vanliga människor slöt upp som en stor förskräckt fårskock inför ett hot när det gäller elöverkänslighet. Personer som inte själva är elöverkänsliga eller överhuvudtaget har någon erfarenhet eller kunskap om saken slöt upp i massor och vräkte ur sig nedvärderande omdömen om elöverkänsliga och förnekade i kör att elöverkänslighet finns.

Som överkänslig mot många kemikalier, men även mot mobiltelefoner (rodnad, "brännskada" och stark smärta på den sida av ansiktet mobilen varit nära) brukar jag kalla det VBP, det vill säga vinst, bekvämhet eller prestige när någon till varje pris vill förneka att något sådant kan existera.
Dock kan man undra över om så vore fallet att elöverkänslighet inte skulle finnas och ifall det bara handlade om psykiska inbillningsfoster - varför skulle en sådan moralpanik och massförnekelse behöva bryta ut som den man sett senaste tiden? Ordet "psykiskt" har använts som vapen och besvärjelse mot fenomenet elöverkänslighet, men kanske hellre kan användas omvänt när det handlar om rädslan och förnekelsen som väckts hos massan. Inslaget i Aktuellt skulle egentligen handla om huruvida Socialstyrelsen ska administrera bidraget till elöverkänsligas förening och inte om de ska få bidrag eller inte, men både TV och journalisterna för övrigt tog tillfället i akt att göra en höna av en fjäder. Även läkaren Lena Hillert föll offer för trenden och gjorde den högst olämpliga jämförelsen med jultomten: "Vi kan inte bevisa att sambandet inte finns på samma sätt som vi inte kan bevisa att tomten inte finns."

En viktig sak utelämnades helt i den så kallade debatten: varför skulle alla dessa för övrigt helt normala människor som säger sig bli sjuka av vissa elektromagnetiska fält frivilligt ställa sig utanför all form av inkomst och ersättning från samhället, låta sig stötas ut och vissa även frysa, svälta och dö någonstans ute i obygden för att undkomma elstrålningen i städer och orter?
Man "glömde" också berätta att det faktiskt finns åtskillig forskning på detta, för att bara ta några exempel: Wertheimer och Leeper fann på 80-talet en starkt ökad risk för olika cancerformer bl a leukemi ju fler  el- och kraftledningar det fanns i ett område, och Milham fann t o m en mycket stor ökning av allvarliga sjukdomar bara det fanns el i huset.
På www.Emf-portal.de finns 20 000 publikationer och över 4 000 sammanställningar över forskning på effekterna av elektromagnetiska fält.

Man "glömde" också i debatterna att nämna inställningen i många andra länder. Om elkänslighet inte finns, varför skulle Österrikes läkaresällskap ha gått ut och uppmanat  regeringen att vidta åtgärder så att mobiltelefonanvändningen begränsas till enbart nödsamtal för barn och ungdomar? Och varför skulle man i Ryssland och Storbritannien avråda barn och ungdomar under 16 år samt gravida kvinnor från att använda mobiltelefon, och t ex Frankrike prioritera fast uppkoppling framför trådlöst i skolan? Liksom även Tyskland begränsar mobilanvändningen för barn.
Det verkar faktiskt som Sverige är ett av de få länder som helt ignorerar problemen med ohämmad  strålning i samhället. "Die dummen Schweden"?

Att följa eller inte följa Charlie....

Dagen citat i Värmlands Folkblad är av Sarah Palin: "Jag förstår inte varför muslimerna hatar Charlie Brown så mycket?" Hon är en amerikansk högerpolitiker som bl a är känd för att vara motståndare till sjukvårdsreformen som skulle ge även fattiga tillgång till sjukvård, men även känd för sin okunnighet och sina korkade uttalanden.
Det verkar vanligt att folk som aldrig hört talas om Charlie Hebdo förut, började skriva i massor på sociala medier och på franska att de "följer Charlie", men nämner inte varför och vart. Jag hade heller inte hört talas om Charlie Hebdo fast jag gillar tecknade serier. Men jag tycker sällan att satirer som häcklar andras religioner är särskilt roliga. Att kritisera den världsliga maktens ledare i satirens form är för mig en sak, men att angripa själva kärnan i en religion som för många människor är en del av dem eller t o m själva kärnan i deras identitet är något annat. Jag vet inte vilka bilder Charlie Hebdo brukar göra, men rent allmänt sagt verkar det ganska barnsligt att vissa till varje pris måste göra nidbilder av Muhammed därför att det inte är tillåtet att avbilda profeten. Dessutom ansvarslöst eftersom de utsätter både sig själva och sin närmaste omgivning för eventuella både äkta och "false flag" attacker. Även inom kristendomen sägs att man "inte ska göra sig ett beläte (avbild)", och säkert med rätta eftersom ingen har sett Gud och ingen nu levande har sett de tidiga profeterna samt att påhittade avbilder drar uppmärksamheten från deras budskap.

När konstnären Elisabeth Ohlson Wallin i slutet av 90-talet hade en utställning vid namn Ecce Homo där hon framställde Jesus och lärjungarna bl a som transvestiter vid nattvarden blev det ett ramaskri i riksdagshuset och två politiska partier ville förbjuda utställningen. En moderat politiker i Örnsköldsvik hoppade av sina uppdrag i protest innan utställningen ens hade hunnit dit. En hets- och hatstämning piskades upp och konstnären fick många hotbrev och dito telefonsamtal.

Ingen vet väl egentligen ännu vad som orsakade attentatet mot serietecknarnas redaktion i Paris, och Leif G W Persson sade i kvällens avsnitt av Veckans brott att han tyckte det verkade delvis vara en typ av insider-jobb eftersom attentatsmännen "råkade" komma så lägligt att alla de ville komma åt var samlade på ett ställe.
Men eftersom detta ju faktiskt är en blogg om kemikalieintolerans som tabu i dagens samhälle, och eftersom massan automatiskt verkar följa kändisar vad de än är kända för, kan man kanske tillägga att det vore bra ifall någon eller några kändisar kom ut ur garderoben när det gäller sin elöverkänslighet och/eller kemikalieintolerans (ofta följs båda åt) så att massan i sin tur kunde följa detta. Det skulle säkert underlätta viljan att förstå hos både privatpersoner och myndigheter, för ofta är okunskapen en "aktiv okunskap" dvs. man väljer att inte skaffa sig eller ta emot kunskap för att det är bekvämast. Men kändisar är dessvärre bara människor de också, och vill oftast inte att deras funktionshinder ska bli kända av risk för att anses besvärliga och riskera jobberbjudanden. På samma sätt som vi vanliga dödliga brukar hanka oss fram till vi stupar eftersom det ännu inte finns något samhälleligt skyddsnät för den typen av funktionshinder. Men att följa sidor med grupper för detta på sociala medier brukar faktiskt kunna ge ovärderliga tips när det gäller både hälsa och fiffiga arrangemang även för dem som (ännu) inte själva har någon form av miljösjukdom.

Bubblor från 80-talet

Min gamle chef, den oförliknelige Conny, borde få en staty rest som den symbol han var för 80-talet då ännu allting var möjligt. Som en slags kung Midas svajade han fram två meter lång över havet och det mesta han rörde vid blev framgångsfullt. Så kom han hit och lyckades vända en smått kulturfientlig liten bruksort till att hamna först på listan över boklån vid Sveriges bibliotek. Än idag  berättas anekdoter om honom, och "lite tålde han att skrattas åt, men mera hedras ändå".... Ingen har glömt hur han en gång hyrde en pilot och bok-bombade orten för att han ansåg det lästes för lite böcker! Länge efteråt kunde folk hitta böcker som fastnat i skrevor. En annan gång lockade han hit den kände finansmannen Anders Wall och lyckades få honom att donera pengar till kulturen. Pengar var något som bara fanns där i en bubbla i luften och man, eller åtminstone Conny, behövde bara knäppa med fingrarna för att de skulle ramla ner och förvandlas till kultur. Idén till bokmässan i Göteborg kläckte Conny på en kräftskiva efter några groggar på sin hembrända whisky tillsammans med Bertil Falck, chef för Göteborgs stadsbibliotek.

På den tiden fanns något som hette beredskapsarbete, där arbetslösa ungdomar ofta fick några av sina första kontakter med arbetsmarknaden och som också ofta ledde till fasta anställningar. Med avtalsenlig lön och vettiga arbetsuppgifter, till skillnad från det moderna slaveriet Fas3 som några decennier senare skulle instiftas av högeralliansen. Flera av dem som började hos Conny samtidigt som jag blev kvar där ända fram till sin pension. Jag blev också erbjuden en fast anställning, men fast arbete var för mesar - på den tiden skulle "alla" ut och resa! En del liftade, andra köpte en interrail-biljett som kostade knappt tusen kronor, och då kunde man åka så mycket man ville och orkade en hel månad runt i Europa. Som en ytterlighet till alla yuppies som strödde pengar omkring sig, fanns också några proggare kvar från 70-talet som satte en ära i att klara sig på så lite pengar som möjligt under resorna.

På 80-talet kunde man ofta höra folk säga att sjukdomar som t ex cancer orsakades av att man hade tråkigt, och "inte gjorde vad man egentligen ville". Man blev sjuk om "man undertryckte sig själv"
Underförstått att allt egentligen var möjligt och man fick skylla sig själv om man inte tog chansen.
Tidigare generationer, åtminstone i arbetarklassen, hade varit försiktiga med att låna pengar men nu släppte hämningarna och "bankbubblorna" blåstes upp. Det sägs att den allra första bankbubblan var tulpanskandalen på 1600-talet i Holland. Tulpanen var för holländarna en helt ny blomma och folk blev tokiga i den. Glada entreprenörer började trissa upp priserna och sälja tulpaner de ännu inte hade lökar till att plantera, och folk köpte "luft-tulpaner" för "luft-pengar" de ännu inte hade eller skulle kunna skaffa. Man tappade helt kontrollen och en tulpanlök kunde till slut kosta lika mycket som ett hus. Det fanns också folk som sålde sitt hem för att kunna köpa en tulpan! Till slut måste förstås bubblan spricka, precis som åttiotalets bubbla sprack och storstadsyuppies som levt livet runt Stureplan kunde hamna i en liten skabbig etta i förorten.

Men inte Conny! Sist man såg något av honom i media var från Afrika, förstås äldre, slitnare och med dåliga tänder men med 80-talsandan i behåll. Nu skulle han förverkliga att odla fisk i Sahara! Han menade att Afrika är numera är "jordens kornbod", nu när jordarna i Europa och Asien är förgiftade. Och vattnet skulle pumpas ut i öknen. Han retar sig på att WHO och FN bara ser problemen där han ser lösningar. I år ska dammarna startas för fiskodlingen. Conny säger: - Solen står för energin och sand är sedan urminnes tider den bästa metoden för vattenrening. Detta skulle kunna bli åtminstone en del-lösning på svälten i Afrika, och Conny skulle då här likna en positiv motvikt till en ökänd västerlänning i Afrika, visserligen fiktiv men ändå; den exploaterande mr Kurz i "Mörkrets hjärta"....

På 80-talet slutade en del att städa, i den allmänna meningen att "dä ska va gôtt å leva, annars kan det kvetta". Dammtussar i hörnen skulle tyda på att någon haft roligare än att städa. När jag var liten hade inget mindre än världens undergång kunnat hindra att fredagsstädningarna utfördes, men nu kunde man bli häcklad om man sade att man skulle hem och städa. - Varför ska man städa, utropade en kompis. - Jag har inte dammtorkat på minst ett år!  Den sista december kunde man få vatten på sin kvarn om man tillhör dem som fortfarande inte städar, ifall man lyssnade på "vinterprat" i radion där Agnes Wold, professor i bakteriologi, uppmuntrade oss att strunta i dammtussarna och gå ut och göra intressanta och roliga saker istället. Jag tror jag ska lyssna på programmet en gång till ifall jag missade något, för det är intressant när hon avlivar myter om t ex vår hygien. Förut hade jag ingen aning om att vår hud får pyttesmå skador när vi duschar, som gör att vätska och kanske små blodmängder tränger ut och göder bakterierna på vår hud. Det betyder att vi faktiskt har fler bakterier på oss efter en dusch än före, och det tar några dagar innan huden helt lyckats återställa balansen!

Det är säkert ljuv musik för mångas öron när hon sedan säger att det är en myt att damm numera skulle innehålla hälsoskadliga kemikalier, och hon menar också att kemikalierna i vår omgivning inte är farliga för oss (men möjligtvis för djur och natur). Men tyvärr stämmer inte detta. Naturvårdsverket gjorde en undersökning där man analyserade vanligt bostadsdamm från 12 olika länder, med resultatet att damm faktiskt binder till sig och innehåller kemikalier t ex från trafikavgaser (forskning har nyligen visat att inandning av diesel kan ändra vårt DNA). Man kanske kan säga att det avslöjade myten som skulle avslöja myten...? Och tyvärr är det också så att vi har många kemikalier runtomkring oss som är skadliga för vår hälsa. Inte bara Selmastudien i Karlstad som forskar på kemikaliers inverkan på fosterutveckligen visar på detta, utan forskare utomlands som t ex Claudia Miller med sin teori TILT (Toxic Induced Loss of Tolerance) vill visa på hur kemikalier kan vara en starkt bidragande orsak till varför autism och adhd ökat så mycket bland barn de senaste fyrtio åren, men likaså hos vuxna diabetes, "kroniskt trötthetssyndrom", fibromyalgi och MCS m fl. Precis som penningsbubblorna måste spricka till slut, har det så smått börjat gå hål på önsketänkandet att vi skulle kunna fortsätta att hämningslöst använda både obeprövade och bevisligen giftiga kemikalier i alla möjliga och omöjliga produkter utan konsekvenser.