VBP och VoF

Länstidningen (Värmlands Folkblad) hade för en tid sedan ett reportage om Linda Strand Lundberg, som sitter i styrelsen för föreningen Vetenskap och Folkbildning som "vill sprida skepticismens lov". Till vardags jobbar hon som utbildningshandläggare vid Karlstads universitet, och med en bakgrund av studier i ekonomi och statsvetenskap uttalar hon sig om saker som utanför kroppen-upplevelser: ".....kan jag med nästintill hundraprocentig säkerhet säga inte finns"!
I styrelsen sitter förutom Linda medicinare som forskar bl a med hjälp av pengar från läkemedelsindustrin. Föreningen har ofta aggressivt försvarat läkemedelsindustrin, och utsåg år 2000 immunologen och fria forskaren Sanna Ehdin till "årets förvillare" därför att hon med sina böcker och föredrag vill hjälpa människor till ett friskare liv med hjälp av bl a kosten i stället för att genast rusa iväg till apoteket. (Jag har själv blivit friskare från inflammationer i kroppen genom att tillämpa hennes lista över inflammationsdämpande livsmedel som finns i hennes bok "Matbok för den självläkande människan", där t ex chips har (inflammationshöjande) minus 881 och fiskolja (inflammationsdämpande) plus1889. Andra bra livsmedel mot inflammation är t ex fet fisk, broccoli, lök, vitlök både rå och i pulverform, )
Men även VoF:are själva kan utses till Årets förvillare så som när svenska folket nominerade och röstade fram Mats Reimer år 2012 med bakgrunden att han är delägare i det läkemedelsföretag som tillverkar amfetaminet som han skriver ut till barn med adhd.

I går blev Elöverkänsligas riksförbunds domännamn kapat och leddes direkt in på Vetenskap
och folkbildnings webbplats. Detta var kulmen på en vecka av masshysteri och moralpanik som verkar ha utbrutit på någons (?) beställning, där elöverkänsliga har förföljts i allt från svensk TV och tidningar (från Dagens nyheter till Metro) till sociala medier på nätet. Det sista jag råkade se i går kväll var precis som man kunde vänta sig, Hanne Kjöller (som fått ge namn åt verbet "kjöllra" efter den låga nivån av journalistik som slår nedåt) som hakat på lämmeltåget av moralpanik och skrev att "elöverkänslighet är ingen sjukdom" och "att ge bidrag till de elöverkänsligas förening gör mer skada än nytta". Vad vet hon om det? På samma sätt följde den nya Slöseriombudsmannen med mobben och skrev på sin facebooksida att elöverkänslighet inte finns och att ge bidrag till något som inte finns är upprörande. Att mobilindustrin är stor och att den har många lobbyister vet man ju redan, men det var ganska förskräckande att se hur vanliga människor slöt upp som en stor förskräckt fårskock inför ett hot när det gäller elöverkänslighet. Personer som inte själva är elöverkänsliga eller överhuvudtaget har någon erfarenhet eller kunskap om saken slöt upp i massor och vräkte ur sig nedvärderande omdömen om elöverkänsliga och förnekade i kör att elöverkänslighet finns.

Som överkänslig mot många kemikalier, men även mot mobiltelefoner (rodnad, "brännskada" och stark smärta på den sida av ansiktet mobilen varit nära) brukar jag kalla det VBP, det vill säga vinst, bekvämhet eller prestige när någon till varje pris vill förneka att något sådant kan existera.
Dock kan man undra över om så vore fallet att elöverkänslighet inte skulle finnas och ifall det bara handlade om psykiska inbillningsfoster - varför skulle en sådan moralpanik och massförnekelse behöva bryta ut som den man sett senaste tiden? Ordet "psykiskt" har använts som vapen och besvärjelse mot fenomenet elöverkänslighet, men kanske hellre kan användas omvänt när det handlar om rädslan och förnekelsen som väckts hos massan. Inslaget i Aktuellt skulle egentligen handla om huruvida Socialstyrelsen ska administrera bidraget till elöverkänsligas förening och inte om de ska få bidrag eller inte, men både TV och journalisterna för övrigt tog tillfället i akt att göra en höna av en fjäder. Även läkaren Lena Hillert föll offer för trenden och gjorde den högst olämpliga jämförelsen med jultomten: "Vi kan inte bevisa att sambandet inte finns på samma sätt som vi inte kan bevisa att tomten inte finns."

En viktig sak utelämnades helt i den så kallade debatten: varför skulle alla dessa för övrigt helt normala människor som säger sig bli sjuka av vissa elektromagnetiska fält frivilligt ställa sig utanför all form av inkomst och ersättning från samhället, låta sig stötas ut och vissa även frysa, svälta och dö någonstans ute i obygden för att undkomma elstrålningen i städer och orter?
Man "glömde" också berätta att det faktiskt finns åtskillig forskning på detta, för att bara ta några exempel: Wertheimer och Leeper fann på 80-talet en starkt ökad risk för olika cancerformer bl a leukemi ju fler  el- och kraftledningar det fanns i ett område, och Milham fann t o m en mycket stor ökning av allvarliga sjukdomar bara det fanns el i huset.
På www.Emf-portal.de finns 20 000 publikationer och över 4 000 sammanställningar över forskning på effekterna av elektromagnetiska fält.

Man "glömde" också i debatterna att nämna inställningen i många andra länder. Om elkänslighet inte finns, varför skulle Österrikes läkaresällskap ha gått ut och uppmanat  regeringen att vidta åtgärder så att mobiltelefonanvändningen begränsas till enbart nödsamtal för barn och ungdomar? Och varför skulle man i Ryssland och Storbritannien avråda barn och ungdomar under 16 år samt gravida kvinnor från att använda mobiltelefon, och t ex Frankrike prioritera fast uppkoppling framför trådlöst i skolan? Liksom även Tyskland begränsar mobilanvändningen för barn.
Det verkar faktiskt som Sverige är ett av de få länder som helt ignorerar problemen med ohämmad  strålning i samhället. "Die dummen Schweden"?

Att följa eller inte följa Charlie....

Dagen citat i Värmlands Folkblad är av Sarah Palin: "Jag förstår inte varför muslimerna hatar Charlie Brown så mycket?" Hon är en amerikansk högerpolitiker som bl a är känd för att vara motståndare till sjukvårdsreformen som skulle ge även fattiga tillgång till sjukvård, men även känd för sin okunnighet och sina korkade uttalanden.
Det verkar vanligt att folk som aldrig hört talas om Charlie Hebdo förut, började skriva i massor på sociala medier och på franska att de "följer Charlie", men nämner inte varför och vart. Jag hade heller inte hört talas om Charlie Hebdo fast jag gillar tecknade serier. Men jag tycker sällan att satirer som häcklar andras religioner är särskilt roliga. Att kritisera den världsliga maktens ledare i satirens form är för mig en sak, men att angripa själva kärnan i en religion som för många människor är en del av dem eller t o m själva kärnan i deras identitet är något annat. Jag vet inte vilka bilder Charlie Hebdo brukar göra, men rent allmänt sagt verkar det ganska barnsligt att vissa till varje pris måste göra nidbilder av Muhammed därför att det inte är tillåtet att avbilda profeten. Dessutom ansvarslöst eftersom de utsätter både sig själva och sin närmaste omgivning för eventuella både äkta och "false flag" attacker. Även inom kristendomen sägs att man "inte ska göra sig ett beläte (avbild)", och säkert med rätta eftersom ingen har sett Gud och ingen nu levande har sett de tidiga profeterna samt att påhittade avbilder drar uppmärksamheten från deras budskap.

När konstnären Elisabeth Ohlson Wallin i slutet av 90-talet hade en utställning vid namn Ecce Homo där hon framställde Jesus och lärjungarna bl a som transvestiter vid nattvarden blev det ett ramaskri i riksdagshuset och två politiska partier ville förbjuda utställningen. En moderat politiker i Örnsköldsvik hoppade av sina uppdrag i protest innan utställningen ens hade hunnit dit. En hets- och hatstämning piskades upp och konstnären fick många hotbrev och dito telefonsamtal.

Ingen vet väl egentligen ännu vad som orsakade attentatet mot serietecknarnas redaktion i Paris, och Leif G W Persson sade i kvällens avsnitt av Veckans brott att han tyckte det verkade delvis vara en typ av insider-jobb eftersom attentatsmännen "råkade" komma så lägligt att alla de ville komma åt var samlade på ett ställe.
Men eftersom detta ju faktiskt är en blogg om kemikalieintolerans som tabu i dagens samhälle, och eftersom massan automatiskt verkar följa kändisar vad de än är kända för, kan man kanske tillägga att det vore bra ifall någon eller några kändisar kom ut ur garderoben när det gäller sin elöverkänslighet och/eller kemikalieintolerans (ofta följs båda åt) så att massan i sin tur kunde följa detta. Det skulle säkert underlätta viljan att förstå hos både privatpersoner och myndigheter, för ofta är okunskapen en "aktiv okunskap" dvs. man väljer att inte skaffa sig eller ta emot kunskap för att det är bekvämast. Men kändisar är dessvärre bara människor de också, och vill oftast inte att deras funktionshinder ska bli kända av risk för att anses besvärliga och riskera jobberbjudanden. På samma sätt som vi vanliga dödliga brukar hanka oss fram till vi stupar eftersom det ännu inte finns något samhälleligt skyddsnät för den typen av funktionshinder. Men att följa sidor med grupper för detta på sociala medier brukar faktiskt kunna ge ovärderliga tips när det gäller både hälsa och fiffiga arrangemang även för dem som (ännu) inte själva har någon form av miljösjukdom.

Bubblor från 80-talet

Min gamle chef, den oförliknelige Conny, borde få en staty rest som den symbol han var för 80-talet då ännu allting var möjligt. Som en slags kung Midas svajade han fram två meter lång över havet och det mesta han rörde vid blev framgångsfullt. Så kom han hit och lyckades vända en smått kulturfientlig liten bruksort till att hamna först på listan över boklån vid Sveriges bibliotek. Än idag  berättas anekdoter om honom, och "lite tålde han att skrattas åt, men mera hedras ändå".... Ingen har glömt hur han en gång hyrde en pilot och bok-bombade orten för att han ansåg det lästes för lite böcker! Länge efteråt kunde folk hitta böcker som fastnat i skrevor. En annan gång lockade han hit den kände finansmannen Anders Wall och lyckades få honom att donera pengar till kulturen. Pengar var något som bara fanns där i en bubbla i luften och man, eller åtminstone Conny, behövde bara knäppa med fingrarna för att de skulle ramla ner och förvandlas till kultur. Idén till bokmässan i Göteborg kläckte Conny på en kräftskiva efter några groggar på sin hembrända whisky tillsammans med Bertil Falck, chef för Göteborgs stadsbibliotek.

På den tiden fanns något som hette beredskapsarbete, där arbetslösa ungdomar ofta fick några av sina första kontakter med arbetsmarknaden och som också ofta ledde till fasta anställningar. Med avtalsenlig lön och vettiga arbetsuppgifter, till skillnad från det moderna slaveriet Fas3 som några decennier senare skulle instiftas av högeralliansen. Flera av dem som började hos Conny samtidigt som jag blev kvar där ända fram till sin pension. Jag blev också erbjuden en fast anställning, men fast arbete var för mesar - på den tiden skulle "alla" ut och resa! En del liftade, andra köpte en interrail-biljett som kostade knappt tusen kronor, och då kunde man åka så mycket man ville och orkade en hel månad runt i Europa. Som en ytterlighet till alla yuppies som strödde pengar omkring sig, fanns också några proggare kvar från 70-talet som satte en ära i att klara sig på så lite pengar som möjligt under resorna.

På 80-talet kunde man ofta höra folk säga att sjukdomar som t ex cancer orsakades av att man hade tråkigt, och "inte gjorde vad man egentligen ville". Man blev sjuk om "man undertryckte sig själv"
Underförstått att allt egentligen var möjligt och man fick skylla sig själv om man inte tog chansen.
Tidigare generationer, åtminstone i arbetarklassen, hade varit försiktiga med att låna pengar men nu släppte hämningarna och "bankbubblorna" blåstes upp. Det sägs att den allra första bankbubblan var tulpanskandalen på 1600-talet i Holland. Tulpanen var för holländarna en helt ny blomma och folk blev tokiga i den. Glada entreprenörer började trissa upp priserna och sälja tulpaner de ännu inte hade lökar till att plantera, och folk köpte "luft-tulpaner" för "luft-pengar" de ännu inte hade eller skulle kunna skaffa. Man tappade helt kontrollen och en tulpanlök kunde till slut kosta lika mycket som ett hus. Det fanns också folk som sålde sitt hem för att kunna köpa en tulpan! Till slut måste förstås bubblan spricka, precis som åttiotalets bubbla sprack och storstadsyuppies som levt livet runt Stureplan kunde hamna i en liten skabbig etta i förorten.

Men inte Conny! Sist man såg något av honom i media var från Afrika, förstås äldre, slitnare och med dåliga tänder men med 80-talsandan i behåll. Nu skulle han förverkliga att odla fisk i Sahara! Han menade att Afrika är numera är "jordens kornbod", nu när jordarna i Europa och Asien är förgiftade. Och vattnet skulle pumpas ut i öknen. Han retar sig på att WHO och FN bara ser problemen där han ser lösningar. I år ska dammarna startas för fiskodlingen. Conny säger: - Solen står för energin och sand är sedan urminnes tider den bästa metoden för vattenrening. Detta skulle kunna bli åtminstone en del-lösning på svälten i Afrika, och Conny skulle då här likna en positiv motvikt till en ökänd västerlänning i Afrika, visserligen fiktiv men ändå; den exploaterande mr Kurz i "Mörkrets hjärta"....

På 80-talet slutade en del att städa, i den allmänna meningen att "dä ska va gôtt å leva, annars kan det kvetta". Dammtussar i hörnen skulle tyda på att någon haft roligare än att städa. När jag var liten hade inget mindre än världens undergång kunnat hindra att fredagsstädningarna utfördes, men nu kunde man bli häcklad om man sade att man skulle hem och städa. - Varför ska man städa, utropade en kompis. - Jag har inte dammtorkat på minst ett år!  Den sista december kunde man få vatten på sin kvarn om man tillhör dem som fortfarande inte städar, ifall man lyssnade på "vinterprat" i radion där Agnes Wold, professor i bakteriologi, uppmuntrade oss att strunta i dammtussarna och gå ut och göra intressanta och roliga saker istället. Jag tror jag ska lyssna på programmet en gång till ifall jag missade något, för det är intressant när hon avlivar myter om t ex vår hygien. Förut hade jag ingen aning om att vår hud får pyttesmå skador när vi duschar, som gör att vätska och kanske små blodmängder tränger ut och göder bakterierna på vår hud. Det betyder att vi faktiskt har fler bakterier på oss efter en dusch än före, och det tar några dagar innan huden helt lyckats återställa balansen!

Det är säkert ljuv musik för mångas öron när hon sedan säger att det är en myt att damm numera skulle innehålla hälsoskadliga kemikalier, och hon menar också att kemikalierna i vår omgivning inte är farliga för oss (men möjligtvis för djur och natur). Men tyvärr stämmer inte detta. Naturvårdsverket gjorde en undersökning där man analyserade vanligt bostadsdamm från 12 olika länder, med resultatet att damm faktiskt binder till sig och innehåller kemikalier t ex från trafikavgaser (forskning har nyligen visat att inandning av diesel kan ändra vårt DNA). Man kanske kan säga att det avslöjade myten som skulle avslöja myten...? Och tyvärr är det också så att vi har många kemikalier runtomkring oss som är skadliga för vår hälsa. Inte bara Selmastudien i Karlstad som forskar på kemikaliers inverkan på fosterutveckligen visar på detta, utan forskare utomlands som t ex Claudia Miller med sin teori TILT (Toxic Induced Loss of Tolerance) vill visa på hur kemikalier kan vara en starkt bidragande orsak till varför autism och adhd ökat så mycket bland barn de senaste fyrtio åren, men likaså hos vuxna diabetes, "kroniskt trötthetssyndrom", fibromyalgi och MCS m fl. Precis som penningsbubblorna måste spricka till slut, har det så smått börjat gå hål på önsketänkandet att vi skulle kunna fortsätta att hämningslöst använda både obeprövade och bevisligen giftiga kemikalier i alla möjliga och omöjliga produkter utan konsekvenser.

Marias häpnad

Eftersom miljösjukdom typ sjuka hus-syndrom, kemikalieintolerans och elöverkänslighet både är dyrt och besvärligt för samhället att komma tillrätta med, försöker ofta läkare men också olika typer av myndighetspersoner förorda kognitiv beteendeterapi eller andra psykologiska metoder som det överhuvudtaget inte finns några vetenskapliga belägg för att de skulle ta udden av symtomen. Men då blir vård och myndigheter åtminstone för stunden "av med fanskapet".

Brain Retraining eller hjärnträning av typen som används efter en stroke har i motsats till kognitiv beteendeterapi enligt uppgifter hjälpt några på vägen till ett friskare liv, DOCK efter att de faktorer som triggar symtomen tagits bort, t ex att personerna flyttat ut från mögelhus, avlägsnat WiFi, gjort sig av med möbler, elapparatur eller annat som emitterar toxiska ämnen eller vad man blivit sjuk av. Ofta är det dessvärre många som fått göra sig av med allt, och börja från ingenting med att ta in lite i taget och se vad som fungerar.

Ett sätt att klara sig genom svåra reaktioner efter exponeringar skulle vara att hålla sig kvar i hjärnbarken med hjälp av böner, ramsor eller liknande för att undvika ännu värre reaktioner då reptilhjärnan inklusive amygdala riskerar att ta över med sin totala brist på nyanser och risk för t ex aggressiva utbrott. Amygdala är två "mandlar" på var sin sida i hjärnhalvorna som ingår i det som helt ovetenskapligt brukar kallas reptilhjärnan. Sist blev jag svårt förgiftad vid en biltur i patientresors "kemikalie-krematorium" (samma bilar används också till färdtjänst, och förutom sedvanliga ftalater från bilens inredning är de också helt impregnerade av syntetiska parfymer från tidigare resande). På kvällen försökte jag stanna kvar i hjärnbarken med hjälp av en vers av självaste Carl Jonas Love Almqvist. Man tillhör ju den generation som fick lov att lära sig dikter utantill i skolan! Således skanderande "Lammen så vita på ängen beta/men barnet Jesus ut med dem går/Häpen Maria stannar och ropar: "Jag ser en strålring omkring barnets hår!" lyckas jag ändå tappa balansen och tippa över ett glas vatten i bokhyllan. Hjärnbarken i all ära, men kroppen verkade inte ta vidare intryck.....

På samma sätt fick jag igår kväll lågt blodtryck med yrsel och domningar och svårt att känna benen (trots ihärdigt koncentrerande på den ganska nyligen avlidna Birgitta Stenbergs berättelse om sitt försök att bli yrkesfiskare av makrill, i en bok med samlade artiklar av henne som kom ut i år) på grund av att det fortfarande är tillåtet för folk att röka i lägenhetshusen och sprida gifterna hämningslöst till övriga boende. Det är hittills bara Lundberg Bostads AB som vågat knysta om rökfritt.

Mellan jul och nyår Anno Domini 2014

Julhandeln verkade inte riktigt sig lik här i år; parkeringen vid Konsum var halvtom dagen före julafton och man behövde inte svettas i en lång kö som förr om åren. Många arbetslösa, utförsäkrade och en hel del ungdomar utanför arbetsmarknaden och beroende av försörjningsstöd ger förstås inget klirr i kassan. Enligt Påskupproret ligger nivåerna i riksnormen för försörjningsstöd, som beslutas av riksdagen, under nivåerna för vad Konsumentverket beräknar som normala levnadskostnader. Påskupproret säger att Sverige har den största andelen fattiga i Norden - men regeringen (och delar av befolkningen) förnekar att fattigdomen ens existerar.
Sämst lottade är ändå tiggarna som suttit i kylan med sin pappersmugg, och man har inte kunnat låta bli att leta i plånboken efter åtminstone några slantar till en varm kopp kaffe till den som sitter där man går förbi, även om man har ont om pengar själv. Konsum i Värmland gjorde den goda gesten att bjuda tiggarna utanför på frukost under en period fram till jul, och i Karlstads kommun ordnades tak över huvudet och värme till dem.

Det finns tyvärr andra grupper i vårt samhälle som inte får någon hjälp varken från kommunerna eller något annat ställe. Jag känner genom mail-växling en äldre man som varit tvungen att sitta nere i sin källare med ett andningsskydd för mun och näsa på grund av röken som tränger in i huset från grannars eldning. En granne har satt upp en voodoo-liknande docka med andningsmask för att få honom att flytta. Det sistnämnda har han ju försökt med, men ingen har hittills velat köpa huset och vem har råd med två boenden samtidigt? Något tillflyktsboende erbjuder inte kommunen, bara någon "att prata" med under antydningen att det skulle vara en psykologisk fråga. Varken el- eller kemikalieintolerans kan lösas på psykologisk väg, eftersom det handlar om högst påtaglig kroppslig påverkan. Rök från vedeldning är en massiv giftbomb, och där folk bor tätt inpå varandra är fjärrvärme eller andra uppvärmningssätt som inte producerar rök lokalt att föredra. Enligt Frisk Luft Nu (www.friskluftnu.se) innehåller rök från ved: svaveldioxid, bensapyrén, kväveoxider,  formaldehyd, stoft/partiklar, naftalen, kvicksilver, bensen, polyaromatiska kolväten, dioxiner.

Det finns alltså fler anledningar till en viss dämpad julglädje, än den som Rudolf Steiner (grundare av antroposofin och Waldorfskolan) skrev om, där han menade att under den mörkaste tiden på året öppnas ett "titthål" för änglarna som då kan kika ned på oss, vilket skulle få alla eländiga att känna sig ännu mer illa till mods eftersom det mörka och sjaskiga här nere blir ännu tydligare då. Men han har också någonstans skrivit att änglar tillfälligt kan bosätta sig i t ex en vacker molnformation eller en snögnistrande bergstopp. Om någon tycker det är överjordiskt vackert, kan det faktiskt vara just det! Åtminstone enligt Steiner.

Medan allt fler i vårt västerländska samhälle faktiskt åter fått börja kämpa för att hålla svälten från dörren, finns pengarna i överflöd och helt i onödan på andra ställen. Överklassen vågar visserligen inte offentligt vaska champagne längre, men det är fortfarande samma personer som sitter på kassakistorna, som på festerna hos Rotschilds i början av sjuttiotalet. Att det är Salvador Dalí som designat festen på fotot, undgår knappast någon som sett resten av bilderna plus att festen ska framstå 
som "arty". Men samtidigt finns många obehagliga tecken och symboler för det slutna sällskapet där, där många av dem som har världens pengar i sin hand utövar sina ritualer för makt och rikedom. Helt apropå; i Tyskland är hemliga ordenssällskap förbjudna efter andra världskriget, medan Sverige har flest slutna ordenssällskap per capita i Europa.

En god cigarr

Innan man upptäckte att magsår orsakas av en bakterie och inte stress som man tidigare trott, var det väl de psykologiska institutionerna som avnjöt denna goda cigarr i ganska många år. Eller kanske var det den vanliga läkarkåren som njöt, eftersom man då helt enkelt kunde skriva en remiss till "hjärnskrynklaren" och slippa patienten. Samma mönster går igen idag när det gäller

miljösjukdom, då man hört att det blivit ren rutin att läkare ordinerar kognitiv beteendeterapi mot dåliga inomhusmiljöer! Men med brasklappen att man "måste tro på det" för att det ska fungera.
Och kan strunta totalt i att allt fler forskare t ex från amerikanska undersökningar men också Lennart Larsson vid Lunds universitet talar om att man numera vet att exponeringarna för inomhusmögel är 100 gånger högre än man förut trott, samt att mögel bildar giftiga gaser (mycotoxiner) som är allergi- och cancerframkallande.

Sjukvårdspersonal får idag inte tala om religion med patienterna, och ingen ringer längre efter sista smörjelsen. Det är tydligen bara tillåtet att tala om "tro" när det gäller kognitiv beteendeterapi. Har denna ersatt de gamla husförhören från förr då kyrkan skickade ut folk för kontrollera ifall hushållen kunde katekesen ordentligt och hade den rätta tron? I dag verkar det kontrolleras om man tänker tillräckligt positivt, men vad är det som ska tänkas positivt om, och vad är det man måste tro på? Marknaden, förmodligen.... Och Big Pharma!

Apropå miljösjukdom. Det är inte svårt att fördöma miljöförstöring så länge den pågår långt borta. Men det är inte ovanligt att personer som demonstrerar mot världens miljöföroreningar kan reagera helt annorlunda  när en person blir sjuk av föroreningar i rummet, dvs vanliga levande ljus (där faktiskt röken från ett enda ljus motsvarar avgaserna vid Danmarks mest trafikerade motorväg) eller ännu värre: giftiga doftljus. Samma personer kan då kläcka ur sig saker som "jag har då aldrig mått dåligt av det" (och därför kan inte andra det, eller..?). Då vågar ofta inte övriga sällskapet annat än hålla med och säger: "jaja, är det inte bränd korv som är farligt så är det doftljus". En del av dem drar sig inte ens för den gamla klichén: "Men det är ju farligt att leva, man kan ju faktiskt dö av det". Så mycket för den medvetenheten. (Vad hände med det gamla slagordet "gräv där du står"?)

Jag har till och med hört att det förekommit doftljus vid vårdmottagningar där det för övrigt är förbjudet att ta in blommor eller hund på grund av allergirisken. Redan 2004 talades det om att det skulle bli varningstext på doftljusen, men inget har hänt sedan dess. Nyligen hamnade en norsk kvinna i koma efter att ha luktat på ett doftljus innan hon tände det. Men det är inte bara risk för akuta reaktioner utan även för skador på sikt då dessa ljus innehåller en massa giftiga kemikalier, till exempel styrén som är känt för att ge lösningsmedelsskador dvs skador på centrala nervsystemet. Bensen är mycket cancerframkallande och kan vid långvarig exponering orsaka benmärgsskador och leukemi. En annan vanlig kemikalie i doftljus är formaldehyd som är känt för att framkalla överkänslighetsreaktioner men är också cancerframkallande. De ljus som testats emitterade långt över WHO:s gränsvärde.

Det är självklart att bilmotorer behöver luftfilter för att skyddas mot luftföroreringarna, men människor bör tåla det mesta?

Sin egen Hippokrates

Allteftersom sjukvården blivit mer otillgänglig, med tidningsrubriker om att friska har större tillgång till vård än sjuka, samtidigt som många har möjligheten att amatörforska lite via internet så finns förstås ett stort antal bloggar om hälsa och medicin att välja mellan idag. Läkemedelsindustrins betalda eller obetalda troll finns förstås också  -  i Norge likväl som i Sverige. Norrmannen Tjomlid slår i blogginlägget "Varför pH-dieter och bikarbonat-kurer inte verkar" ner på en annan bloggare, Heidi, som skrivit om sina positiva hälsoresultat beträffande bikarbonat. Tjomlid skriver om "faran med att driva medicinsk research utan källkritik" och anspelar på källor som t ex Dr Joseph Mercola som han menar ger farliga hälsoråd.
Dock är han själv inte medicinskt utbildad utan driver en IT-firma, och ägnar sig liksom Heidi åt medicinsk research på sin fritid samt att "ringa och kontrollera med läkare". Tongångarna är bekanta från VoF:are i Sverige när det gäller ganska aggressivt bevakande av läkemedelsindustrins monopol på hälsan, en attityd av nedlåtenhet och inte sällan inslag av personliga påhopp. (Det finns ju också läkare som kan liknas vid att möta ett internet-troll i verkliga livet,  men när det gäller personer som överhuvudtaget inte har med läkemedelsbranschen att göra är det lite svårare att förstå den fanatiska inställningen.) I ett annat inlägg prisar han på förväntat sätt influensavaccinet.
När det gäller bikarbonat skriver han: "Man kan inte äta sig basisk". Han menar att bikarbonatets eventuella effekter är bluff eftersom det först måste passera magsäckens syra vars pH ligger mellan 1.35 och 3.5 och där neutraliseras. Han finner det  också ironiskt att bikarbonat anses som "naturlig" eftersom det har ett eget E-nummer, och menar skadeglatt att "som vi alla vet är E-nummer onaturliga kemikalier som är livsfarliga". Dock har ju varken bloggaren Heidi eller någon annan påstått att alla E-nummer är livsfarliga. För att bara nämna ett exempel så gömmer sig naturligt e-vitamin bakom E-nummer 306.

Han får svar i kommentarsfältet från en fysiolog (med doktorsgrad) som skriver: "Du glömmer att njurarna och lungorna aktivt regulerar syra/bas-balansen. Det är exempelvis därför man rekommenderar att dricka något surt vid urinvägsinfektion. Kosthållet kan absolut påverka kroppens pH." Han säger också: "Vid tillförsel av bikarbonat kan man motverka att njurarna producerar ammonium från nedbrytning av proteiner. Därför är det inte otänkbart att bikarbonat kan motverka muskelsmärtor." Han menar vidare att neutraliseringen av magsyra påverkar även indirekt pH i blodet, därför att magsyran är utskild från H+ och Cl- i blodet. Samt att "pH-balansen kan påverkas av absorberandet av fermenterade produkter från tarmfloran, och detta åter kan vara kosthållsrelaterat".

En homeopat protesterar också och tycker inte att Herr Tjomlid är särskilt välinformerad. Han skriver i kommentarsfältet: "Kroppen är ett holistiskt system, där ingen del av kroppen är isolerad och opåverkad av biokemin som pågår på andra ställen i kroppen. PH-reguleringen kan påverkas."

Men enligt syra/basbalans-teorin handlar det inte om att varken blod, urin eller saliv ska påverkas när det gäller ph-värdet utan det gäller miljön som kroppens celler lever i. När man äter föda rik på energi men fattig på näring som t ex spaghetti eller ris skapas ett syrabildande överskott som ger ett lågt ph-värde, men när man äter föda som är rik på näring men fattig på energi som t ex grönsaker skapas ett basbildande överskott som höjer ph-värdet i cellernas miljö. Det är därför som citroner anses höja ph-värdet trots att de själva är sura, eftersom de inte innehåller mycket socker men däremot vitaminer och mineraler.

Den excellente Dr Johnson säger i sin video "You can beat Thyroid Disorder": - Ät inte bikarbonat! Kroppen behöver sin magsyra, och vid sjukdomar som t ex sköldkörtelbesvär har man som regel för lite magsyra. Höj i stället kroppens pH-värde med hjälp av att äta grönsaker och mineraler.
Men jag brukar enstaka gånger kosta på mig Sanna Ehdins bikarbonat-kur vid hosta (dag 1: 2

kryddmått bikarbonat i 2 dl vatten 6 ggr/dag, dag 2: samma procedur 4 ggr/dag, dag 3: samma 2 ggr/dag, dag 4 samma 1 gång). Och en detox-drink (1/2 tsk bikarbonat och 1/2 - 1 pressad citron i ett glas vatten) vid enstaka svåra exponeringar från parfym eller cigarettrök. Och visst hjälper det!
Även bad med bikarbonat kan öka syreupptaget eftersom bikarbonat bildar koldioxid när det löses i vatten, och koldioxid är kärlvidgande så att syret når fram.