Någon gång i början av det här millenniet förutspåddes ett tredje världskrig bryta ut, om man nu tolkar kosmologen Martinus rätt. Han menar dock att i norden har man redan levt ut sin beskärda del när det gäller barbari, redan under tidigare stadier och behöver inte delta i fler krig. Däremot kommer man förstås att få frysa och svälta eftersom vi alla numera är del av ett globalt försörjningsnät.
Och visst kan man skämmas fast man inte var med när man läser Sveriges historia. De norska och danska vikingarna brukade nöja sig med att utöva allmänt barbari och plundringar i västra Europa, medan de svenska vikingarna styrde skeppen mot Ryssland och ända bort till Östromerska riket (typ Turkiet idag). Sedan följer århundraden då krigens, ärans och hjältarnas konungar gjorde Sverige till en stormakt, som numera "vilar på minnet från fornstora da´r". Man kan vara glad över att vår nuvarande kung nöjer sig med att visa fingret när han fräser förbi i sportbil på Rivieran!
Till och med Gustaf III som på vissa sätt är den humane (avskaffade dödsstraffet) och kulturelle (grundade Svenska Akademien) konungen sägs ha startat kriget mot Ryssland bara för att göra sig populär bland folket! Man ska också komma ihåg att Sverige under århundraden låg i krig med Danmark. Det var inte för det danska ölets skull Karl X Gustav och hans män gick över isen på Stora Bält! Och det lär fortfarande sägas att varje gång en dansk bonde sätter spaden i jorden stöter han på skelettet av en svensk. Så sent som 1814 startade vår nuvarande kungs första släkting i Sverige, Jean Baptiste Bernadotte, krig mot Danmark! Han var egentligen "bara" en av Napoleons marskalkar som halkade in på ett bananskal i rollen som kung, då Sverige var i desperat behov av en ny kung (eftersom de gamla hade dött ut). Därför tycker några gamla adelssläkter i Sverige att kungens släkt inte är tillräckligt fin och vägrar resa sig för kungafamiljen när de går in t ex i kyrkan idag.
Martinus talar också om den "domedag" som utlovas i Bibeln, och menar att en sådan inte kommer fullt synligt framseglande i skyn och drabbar alla samtidigt, utan är snarare en inre angelägenhet som uppstår hos individen. Men tredje världskriget verkar på många sätt redan ha brutit ut på många ställen i världen, men även i en lite annorlunda form när det gäller miljösjukdomar som exempelvis el- och kemikalieintoleranser. Med tanke på att 12 procent av människorna får hälsoproblem och tvingas ändra sitt liv på något sätt, och att cirka 1 - 2 procent när det gäller kemikalieintolerans blir invalidiserade i förhållande till samhället, kan man räkna ut att det är en stor grupp i världen som tvingas försöka överleva utan pengar och sociala nätverk eftersom det är sällsynt att miljösjukdom av det slaget godkänns varken av försäkringssystemen eller arbetskamrater, vänner och släktingar (om inte de själva blir el- eller kemikalieintoleranta förstås!). Det handlar alltså om en annan sorts front i ett annat slags krig.
Just i år inträffar den svåraste pollensäsongen på 39 år (enligt Astma- och allergiförbundet), och jag reagerar som pollenallergiker konstigt nog inte med nysningar eller så mycket kliande i ögonen som förr. Inte ens ont i halsen hittills (gudskelov). I stället sätter sig påverkan i kroppens slemhinnor, muskler och leder (nacken har svullnad och gör det svårt att vända på huvudet, och gör häftigt ont i t ex handlederna om jag gör en plötslig rörelse), men även i huvudet och magen slemhinnor med illamående och halvsidig migrän, och dubbelseende. Jag tål ännu sämre trådlös teknik som mobiltelefon, men även kemikalier som parfym och trycksvärta. Att gå ut och handla bland parfymerade människor är inte att tänka på, men att läsa en bok eller tidning går heller inte på grund av att lukten från trycksvärta och emissioner från kemikalier i papper och övrigt material besvärar mer än vanligt. Enligt Försäkringskassan dock inget skäl till sjukskrivning, men desto mer skäl till att ta bort SGI (sjukpenninggrundande inkomst). Får också brev från Förvaltningsrätten i dagarna, där man avslår mitt överklagande när det gäller hjälpmedel i form av t ex filter (som blir dyra eftersom de då och då måste bytas ut i andningsmasker och luftrenare). Förvaltningsrätten verkar trixa och knixa värre än en försäljare av begagnade bilar för att slippa undan det här bidraget, och förvränger uppgiften i mitt läkarintyg att jag blir sjuk av andras parfymer till att heta "diagnosen medför ökad svårighet att hantera andningsbesvär i utrymmen med många personer...". Man medger att bistånden ska utformas "så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv", men väljer ändå att avslå. Hur självständigt liv blir det då, om man inte har råd med filter till andningsmask som man behöver för att t ex kunna gå och handla, gå till apotek eller besöka sjukvård?
I brist på annat, roar jag mig med att läsa Värmlands Folkblad som faktiskt är den enda tidning som har en trycksvärta jag tål. Reportern Susanne Sjöstedt skriver på helgens ledarsida att väljarna väljer V (vänsterpartiet) framför MP (miljöpartiet). Hon menar också att "Stefan Löfvén har växt till den självklare statsministerkandidaten som kan leda en regering med företrädare från andra partier och inte bara hålla styr på flaxiga språkrör utan också Sjöstedt (V)." Om nu vi får den regering som förutspås, hoppas jag den gör det möjligt att återfå de så kallade fasta jobben. Idag stressas både unga och äldre alltför ofta runt på flera olika tim-, projekt- eller deltidarbeten för att få ekonomin att gå ihop, vilket leder till både hälso- och familjeproblem för många. Jag sprang också sista åren runt som vikarie i skol- och andra kök innan jag blev sjuk i kemikalieintolerans. Träffade på min gamla gymnasieskolas snälle vaktmästare när jag städade trappan där han bodde, och brukade också ibland servera honom lunch när jag vikarierade vid servicehusets café- och restaurang. Han var far till dansbandskungen Christer Sjögren och verkade faktiskt nästan lika populär bland damerna som den sistnämnde, eftersom han var väldigt trevlig och klädde sig snyggt till luncherna. "Är du överallt, du?", skämtade han när jag på ännu ett jobb i en andrahandsbutik sålde ett gammalt, fint läderinbundet uppslagsverk till honom. Dock bleknade han smått när jag öppnade dörren för honom på Skatteverket (Är du här OCKSÅ??), där jag det året registrerade och verifierade deklarationer som alldeles gratis arbetskraft genom Arbetsförmedlingens försorg, men han höll färgen ganska bra efter den inledande chocken, när det en kort tid därefter faktiskt var jag igen som välkomnade honom med rykande nygräddade våfflor när han kom på besök till Hembygdsgårdens utecafé, och tänkte säkert med en axelryckning att "det är bara att acceptera att det finns företeelser här i världen som inte kan förklaras".
Dock börjar fenomen som både el- och kemikalieintolerans, men också många andra sjukdomar som idag ställs i relation till kemikalier och andra faktorer som ibland finns alldeles onödigt inblandade i vår miljö (vem behöver t ex svepa in sig i dimmor av kemikaliestinn parfym för att gå till jobbet) kunna förklaras mycket väl, men det återstår för både samhällsinstitutioner och folk i allmänhet att kunna ta till sig fakta.
söndag 11 maj 2014
måndag 5 maj 2014
Kemikalieintolerans, konst och politik
Skulle (med tanke på att det är val i år) MCS och andra sjukdomar/funktionshinder vara betjänta av en annan regering och en annan politik? När det gäller fall med brist på hittills erkända diagnoser, varav just kemikalieintolerans men också elöverkänslighet och kronisk borrelia är några exempel, skulle man kunna gissa att okunskapen och oviljan att ta itu med sådana besvärligheter är liknande i alla politiska läger. Det är just människosynen och viljan till fördelningspolitik som skiljer. Med bakgrund av socialdemokratins och vänsterns anspråk på alla människors lika värde, skulle man gärna vilja tänka sig större fördelar hos dem beträffande det här ändamålet. Under socialdemokratins långa era i Sverige grundlades en stor traditon av samhällelig välvilja och omhändertagande av samhällsmedborgarna. Som alltid kan olika metoder vara ett tve-eggat vapen, och några individer kom förmodligen i kläm och "kvävdes till döds" av missriktad välvilja och okunskap. Psykologer och terapeuter utbildades i parti och minut och frodades gott av tidsandan, och det kunde vara smått farligt att ens andas för högt eller blinka för ofta (men säkert också att andas för försiktigt eller blinka för långsamt) för vem som helst eftersom det behövdes valuta för pengarna som pumpats in i de psykologiska institutionerna och det fanns en hel massa av terapeuter som behövde utfordras.
(Finns risken med en "bry-sig-om"-regering att den fortfarande inte skulle klara att ta till sig kunskapen om t ex MCS, utan kanske inbilla sig att saker som kognitiv beteende-terapi
skulle vara en lösning, och i ren välvilja ta livet av folk i samma gamla mögel- och kemikaliemiljöer bara genom att ge dem en statssubventionerad "förmån att lära sig tänka positivt"?)
Det fanns på den gamla goda tiden inte bara ett erbjudande om gemenskap utan rent av ett tvång till gemenskap. Min favoritkonstnär Karin Broos berättade under en av sina kurser om den radikala anda som rådde under hennes tid som konststuderande på 70-talet, då konsten måste vara samhällstillvänd och hon själv fick kritik för att hon tyckte om att sitta ensam och måla. - Här gör vi saker i grupp!
Snålare vindar började anas mot andra halvan av 80-talet och under tidigt 90-tal blåste de upp med Carl Bildt som firmans ansikte utåt och grunden lades, för att citera Henning Mankell, till ett kallt Sverige. Som en ny socialdemokratisk regering några år senare egentligen inte ville bry sig om att få rätsida på. Göran Persson hade influerats av tidsandan och ville vara en modern makthavare att räkna med i EU. Både statliga och andra företag som i många decennier hade fyllt en social funktion genom att anställa folk även till enklare uppgifter, satte nu en ära i att göra sig av med dödköttet och ta upp konkurrensen bland de fria marknadskrafterna. Nu uppgraderades en enkel arbetssökande till en status värdig en deltagare i lokala varianter av Robinson eller Idol, och tvingades bildligt talat att göra cirkuskonster för att inte "hänga löst" eller slås ut när de sökte, typ ett städjobb! Program och jobbsökarkurser bjöds ut av Arbetsförmedlingen, ofta till rena lycksökare som aktörer bakom kurserna. Jag hade förmånen, som det hette, att få gå en sådan kurs just i den vevan när socialdemokratin började lida av vinstkomplex och rädsla för att bli efter i konkurrensen. Kursledaren som läste psykologi på kvällstid (vilket inte undslapp någon) hade förmodligen snappat upp vad som Leif GW Persson kallar Andersons förvirringsstrategi, en metod som går ut på att som person i maktutövande position skicka motsägelsefulla budskap till den man är ute efter och samtidigt pendla mellan hjärtlighet och hotfullhet när man gör det. Normalfallen skulle enligt samme författare bara klara en liten dos innan föremålet för detta var färdigt för både pillerburken och tvångströjan. Det rörde sig inte om några ungdomar som behövde kickas igång, utan de flesta arbetslösa i programmet hade ganska långa arbetsliv bakom sig och bakgrunden till arbetslösheten var inte sällan förslitningsskador och andra arbetsskador. Aktörerna bakom kursen måste visa resultat för att få behålla sina tjänster hos Arbetsförmedlingen och dessa resultat bestod i att folk helt enkelt skrevs ut från kurserna. Om dessa skrevs ut för att de hade hittat ett nytt jobb, eller om de hade brutits ned och sjukskrivits verkade inte spela någon roll för statistiken. Man såg det som framgång i vilket fall personer lämnade programmet. En medelålders kvinna som gått samma program några år efteråt dränkte sig i kanalen några stenkast från kurslokalerna och aktören bakom startade om på nytt i mögelhus, där arbetslösa välkomnades att jobba gratis på heltid (inklusive mögelförgiftning).
Det kunde nästan av rent morbid nyfikenhet tyckas intressant att se vart samhället skulle barka hän med ännu en period av högeralliansens Tödde och Mödde vid rodret av "skeppet Svea", men vem skulle då tänkas ha råd till något sådant, vare síg ekonomisk eller etiskt; med tanke på hälsa, miljö, ekonomi och framtida generationer? Det är ju trots allt inte en teoretisk fråga eller en film vi talar om utan verkligheten.
Och vart tog alla radikala poeter, konstnärer och författare vägen, som ständigt hördes gapa på den gamla, goda tiden när det gällde minsta fråga? Frös och svalt de ihjäl under det borgerliga styret eller blev de tystade på annat sätt?
"Sagan om Tödde och Mödde" ur Tage Danielssons "Sagor för vuxna":
"Goddag, Mödde."
"Jag skulle vilja ha en fyrarummare på Järvafältet."
"Javisst, Mödde."
"När blir den fäddig?"
"Nätta år, Mödde."
"Ajö, Tödde."
"Ajö, Mödde."
Nästa år kom Mödde till Tödde.
"Goddag, Tödde."
"Goddag, Mödde."
"Jag skulle ha min fyrarummare på Järvafältet."
"Det bidde ingen fyrarummare."
"Bidde det ingen fyrarummare? Vad bidde det då då?"
"Det bidde en enrummare."
"Bidde det en enrummare? När blir den fäddig?"
"Nätta år, Mödde."
"Ajö, Tödde."
"Ajö, Mödde."
Nästa år kom Mödde till Tödde.
"Goddag, Tödde."
"Goddag, Mödde."
"Jag skulle ha min enrummare på Järvafältet."
"Det bidde ingen enrummare."
"Bidde det ingen enrummare? Vad bidde det då då?"
"Det bidde ett parkeringshus."
"Bidde det ett parkeringshus? När blir det fäddigt?"
"Nätta år, Mödde."
"Ajö, Tödde."
"Ajö, Mödde."
Nästa år kom Mödde till Tödde.
"Goddag, Tödde."
"Goddag, Mödde."
"Jag skulle ha min plats i parkeringshuset på Järvafältet."
"Det bidde inget parkeringshus."
"Bidde det inget perkeringshus? Vad bidde det då då?"
"Det bidde ingenting."
"Bidde det ingenting?"
"Nä, det bidde ingenting. Ajö, Mödde."
"Dra åt helvete, Tödde."
(Finns risken med en "bry-sig-om"-regering att den fortfarande inte skulle klara att ta till sig kunskapen om t ex MCS, utan kanske inbilla sig att saker som kognitiv beteende-terapi
skulle vara en lösning, och i ren välvilja ta livet av folk i samma gamla mögel- och kemikaliemiljöer bara genom att ge dem en statssubventionerad "förmån att lära sig tänka positivt"?)
Det fanns på den gamla goda tiden inte bara ett erbjudande om gemenskap utan rent av ett tvång till gemenskap. Min favoritkonstnär Karin Broos berättade under en av sina kurser om den radikala anda som rådde under hennes tid som konststuderande på 70-talet, då konsten måste vara samhällstillvänd och hon själv fick kritik för att hon tyckte om att sitta ensam och måla. - Här gör vi saker i grupp!
Snålare vindar började anas mot andra halvan av 80-talet och under tidigt 90-tal blåste de upp med Carl Bildt som firmans ansikte utåt och grunden lades, för att citera Henning Mankell, till ett kallt Sverige. Som en ny socialdemokratisk regering några år senare egentligen inte ville bry sig om att få rätsida på. Göran Persson hade influerats av tidsandan och ville vara en modern makthavare att räkna med i EU. Både statliga och andra företag som i många decennier hade fyllt en social funktion genom att anställa folk även till enklare uppgifter, satte nu en ära i att göra sig av med dödköttet och ta upp konkurrensen bland de fria marknadskrafterna. Nu uppgraderades en enkel arbetssökande till en status värdig en deltagare i lokala varianter av Robinson eller Idol, och tvingades bildligt talat att göra cirkuskonster för att inte "hänga löst" eller slås ut när de sökte, typ ett städjobb! Program och jobbsökarkurser bjöds ut av Arbetsförmedlingen, ofta till rena lycksökare som aktörer bakom kurserna. Jag hade förmånen, som det hette, att få gå en sådan kurs just i den vevan när socialdemokratin började lida av vinstkomplex och rädsla för att bli efter i konkurrensen. Kursledaren som läste psykologi på kvällstid (vilket inte undslapp någon) hade förmodligen snappat upp vad som Leif GW Persson kallar Andersons förvirringsstrategi, en metod som går ut på att som person i maktutövande position skicka motsägelsefulla budskap till den man är ute efter och samtidigt pendla mellan hjärtlighet och hotfullhet när man gör det. Normalfallen skulle enligt samme författare bara klara en liten dos innan föremålet för detta var färdigt för både pillerburken och tvångströjan. Det rörde sig inte om några ungdomar som behövde kickas igång, utan de flesta arbetslösa i programmet hade ganska långa arbetsliv bakom sig och bakgrunden till arbetslösheten var inte sällan förslitningsskador och andra arbetsskador. Aktörerna bakom kursen måste visa resultat för att få behålla sina tjänster hos Arbetsförmedlingen och dessa resultat bestod i att folk helt enkelt skrevs ut från kurserna. Om dessa skrevs ut för att de hade hittat ett nytt jobb, eller om de hade brutits ned och sjukskrivits verkade inte spela någon roll för statistiken. Man såg det som framgång i vilket fall personer lämnade programmet. En medelålders kvinna som gått samma program några år efteråt dränkte sig i kanalen några stenkast från kurslokalerna och aktören bakom startade om på nytt i mögelhus, där arbetslösa välkomnades att jobba gratis på heltid (inklusive mögelförgiftning).
Det kunde nästan av rent morbid nyfikenhet tyckas intressant att se vart samhället skulle barka hän med ännu en period av högeralliansens Tödde och Mödde vid rodret av "skeppet Svea", men vem skulle då tänkas ha råd till något sådant, vare síg ekonomisk eller etiskt; med tanke på hälsa, miljö, ekonomi och framtida generationer? Det är ju trots allt inte en teoretisk fråga eller en film vi talar om utan verkligheten.
Och vart tog alla radikala poeter, konstnärer och författare vägen, som ständigt hördes gapa på den gamla, goda tiden när det gällde minsta fråga? Frös och svalt de ihjäl under det borgerliga styret eller blev de tystade på annat sätt?
"Sagan om Tödde och Mödde" ur Tage Danielssons "Sagor för vuxna":
En dag fick borgarrådet Tödde besök.
"Goddag, Tödde.""Goddag, Mödde."
"Jag skulle vilja ha en fyrarummare på Järvafältet."
"Javisst, Mödde."
"När blir den fäddig?"
"Nätta år, Mödde."
"Ajö, Tödde."
"Ajö, Mödde."
Nästa år kom Mödde till Tödde.
"Goddag, Tödde."
"Goddag, Mödde."
"Jag skulle ha min fyrarummare på Järvafältet."
"Det bidde ingen fyrarummare."
"Bidde det ingen fyrarummare? Vad bidde det då då?"
"Det bidde en enrummare."
"Bidde det en enrummare? När blir den fäddig?"
"Nätta år, Mödde."
"Ajö, Tödde."
"Ajö, Mödde."
Nästa år kom Mödde till Tödde.
"Goddag, Tödde."
"Goddag, Mödde."
"Jag skulle ha min enrummare på Järvafältet."
"Det bidde ingen enrummare."
"Bidde det ingen enrummare? Vad bidde det då då?"
"Det bidde ett parkeringshus."
"Bidde det ett parkeringshus? När blir det fäddigt?"
"Nätta år, Mödde."
"Ajö, Tödde."
"Ajö, Mödde."
Nästa år kom Mödde till Tödde.
"Goddag, Tödde."
"Goddag, Mödde."
"Jag skulle ha min plats i parkeringshuset på Järvafältet."
"Det bidde inget parkeringshus."
"Bidde det inget perkeringshus? Vad bidde det då då?"
"Det bidde ingenting."
"Bidde det ingenting?"
"Nä, det bidde ingenting. Ajö, Mödde."
"Dra åt helvete, Tödde."
fredag 2 maj 2014
Parfymfri!
(Ska föreställa
parfymflaska
som blev
kanske
lite
skev:)
När
du
slutar
använda
parfymerade
produkter, får du
ett bättre sinne för
smaker och kan bättre
njuta av det goda du äter!
En del tror att det måste vara
komplicerat eller dyrt att köpa
oparfymerat. En taxichaufför sa:
"måste jag springa runt i Karlstad
i flera timmar för att hitta parfymfri
deodorant?" Men de finns förstås
i din vanliga affär, samt apotek.
Och ju fler som frågar efter
desto större urval!
onsdag 23 april 2014
Stefan Löfvén, Erik Beckman och Rolling Stones
I maj är MCS Awareness Month, men finns det överhuvudtaget några politiska partier som bryr sig om (eller ens känner till?) miljösjukdom av idag? Eftersom vi är "kanariefåglarna i gruvan" som före andra blir sjuka av miljön borde vår sak ha en stor plats på deras agenda. Jag skickade en fråga till arbetsmarknadsministern om hur det egentligen var tänkt att fungera, när man enligt AF varken har rätt till en "allergianpassad plats" eller får vara sjukskriven för FK. Men jag fick svaret att fråga någon längre ner i hierarkin, t ex landstingspolitiker. Men dessa plus alla handläggare hos myndigheterna går ju efter regeringens regler och riktlinjer, därför skapas en evig kräftgång.
Nu är det också bara knappt fyra månader kvar till valet, och vem ska man rösta på? Taktikrösta på Socialdemokraterna för att hålla "tokhögern" borta? (Med respekt för att alla kanske inte vill höra röda fanor smattra för vinden, men högeralliansen har faktiskt systematiskt monterat ned välfärden, infört det moderna slaveriet Fas 3 och ljugit bl a om arbetslöshetsstatistiken, samt håller på att släpa hela samhället baklänges till sin glanstid före semesterrättigheter, sjukvård för alla och kvinnlig rösträtt som ju högern var emot på sin tid.)
Eller ska man våga rösta på ett mindre parti, varför inte Gudrun Schymans F! (Feministiskt initiativ).....? Och hursomhelst, av de vanliga partierna man känner till, är det bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som säger nej till GMO (genmodifierade organismer) i jordbruk och livsmedel
Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider varnade i förra veckan i en ledare i ETC väljarna för att rösta på Gudrun Schymans Feministiskt Initiativ (FI). Han menade att risken är stor att det blir en bortkastad röst.
Nu är det också bara knappt fyra månader kvar till valet, och vem ska man rösta på? Taktikrösta på Socialdemokraterna för att hålla "tokhögern" borta? (Med respekt för att alla kanske inte vill höra röda fanor smattra för vinden, men högeralliansen har faktiskt systematiskt monterat ned välfärden, infört det moderna slaveriet Fas 3 och ljugit bl a om arbetslöshetsstatistiken, samt håller på att släpa hela samhället baklänges till sin glanstid före semesterrättigheter, sjukvård för alla och kvinnlig rösträtt som ju högern var emot på sin tid.)
Eller ska man våga rösta på ett mindre parti, varför inte Gudrun Schymans F! (Feministiskt initiativ).....? Och hursomhelst, av de vanliga partierna man känner till, är det bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som säger nej till GMO (genmodifierade organismer) i jordbruk och livsmedel
Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider varnade i förra veckan i en ledare i ETC väljarna för att rösta på Gudrun Schymans Feministiskt Initiativ (FI). Han menade att risken är stor att det blir en bortkastad röst.
"Fyra år till med Reinfeldt skulle knäcka många av oss", skrev Greider och frågade vad Schyman tyckte om det.
Gudrun Schyman ställer en motfråga till Greider: ”En mandatperiod till utan ett ideologiskt självständigt feministiskt parti skulle knäcka många av oss."
Just nu har FI medvind. På sex månader har antalet medlemmar femdubblats, och på Facebook har partiet nästan lika många följare som sossarna.
Det är starkt jobbat av ett litet parti utan kansli och anställda, skriver Värmlands Folkblads chefredaktör Peter Franke.
Schymans homepartyn har blivit en succé. I stället för att knacka dörr kommer hon in i vardagsrummen över en kopp te. Nu får hon inte plats längre hemma hos folk när intresset ökar.
Frustrerade kvinnor (och även ganska många män) är besvikna på de etablerade partiernas och andra beslutsfattares jämställdhetsarbete. De tycker att det går för långsamt och händer för lite.
"Hon har i demokratisk ordning all rätt i världen att köra sitt eget race", tycker Peter Franke.
Annars tycks ju Vänsterpartiet numera ha blivit "det nya miljöpartiet", och centern har visst blivit till rakt ingenting med Annie Lööf som "tupp på gödselstacken", alltmedan det hos moderaterna från dag ett har stigit ut en aldrig sinande ström av skelett ur garderoberna, alltifrån svart hemhjälp/barnflickor och vägran att betala TV-licenser till saker som Nuon-affären där varken statsministern eller finansministern låtsas känna till en 89-miljardersaffär (där skattebetalarna förlorade 15 miljarder) utan skyller på centerpartisten Maud Olofsson som i sin tur (efter att ha sagt att statsministern kände till affären) vägrat svara på frågan i konstitutionsutskottet. För att inte tala om sjukvården, där kristdemokraterna använde sloganen ”fler vårdplatser” inför omvalet i västra Götaland i maj 2011. Men med Göran Hägglund som socialminister har antalet vårdplatser fortsatt att minska och är nu nere på en livsfarlig nivå.
Det krävs nog mer av Stefan Löfvén än att fortsätta framstå som blekröd eller ljusblå om han ska få de röster han vill ha, eller tänker han detsamma som Jimmy Jansson från den här lilla staden, när han deltog i Melodifestivalen för några år sedan: det skulle orsaka för mycket besvär att vinna, "det vore lagom att komma tvåa eller trea"? Löfvén föddes i Stockholm, men växte upp i politiskt röda Ådalen, samma Ådalen där fem arbetare i åldrarna 20 till 35 år sköts ihjäl med gevär och kulsprutor av militär under polisens befäl vid en fabriksstrejk 1931. Men Löfvén har också anor från Norra Värmland, där bruksorter som Hagfors och Munkfors varit bland de rödaste i landet. Inte undra på att det finns en del som tycker att han påminner en aning till utseendet om dansbandskungen Christer Sjögren; de finns ju med på samma släktträd vid Hagfors Minnesmuseum där de flesta har som anfader finländaren Lång-Kristoffer som bosatte sig i trakten någon gång på 1600-talet för att bland annat jaga björn, driva svedjebruk och bygga en masugnshytta. För att vinna valet skulle krävas att Löfvén likt Lång-Kristoffer sätter igång att driva lite svedjebruk och bränna bort de senaste decennierna av socialdemokratiskt tvekan, trams och feghet, där ingen riktigt kan se skillnad mellan höger och vänster, och återta den röda färgen så att man kan respektera socialdemokraterna igen, oavsett om man gillar eller ogillar partiets politik.
"Livet är till för folk", säger Erik Beckman (författare mest känd i kultkretsar som växte upp i Rämmen några mil härifrån). Så klart att de mäktiga som rycker i trådarna inte gillar sådant, och risken finns för politiker som inte lyder låt oss säga Bilderberggruppen, att sluta med ett skott i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. "Livet - även om jag dog av det", som Erik Beckman skriver på försättsbladet i en av sina böcker. Beckman hade kanske en lite naiv tro på kommunismen, reste mycket i Öststaterna på 70-talet och menade att de hade mer liv och gemenskap än vårt förstelnade samhälle här i väst. Han skriver att "vettlösheten i Karlstad hamrades in i vänergraniten av de första apor som kunde hantera redskap, och att en begriplig moral finns möjligen på annat håll, kanske i östra Polen, kanske i Petjenga på Kolahalvön, kanske i Budapest ...".
En svår nackdel med Socialdemokraterna är att de inte är det minsta spännande längre. Göran Persson var inte direkt spännande, men han hade sin slogan "Alla ska vara med"....Vad är en S-politiker idag jämfört med en folkhemsbyggare som Per Albin eller en internationell ikon som Olof Palme? Men kanske är det på trots mot dem som de senaste ledarna av S-partiet varit bleka och inställsamma mot EU, USA och det privata kapitalet. De påminner lite om Rolling Stones, en företeelse som funnits där någonstans hela ens egen livstid och som var någonting alldeles extra, nytt och revolutionerande i början, men allteftersom framgångarna rullade på själva blev en institution. Anita Pallenberg, Keith Richards ex-flickvän som överlevde turnéer, masshysteri och droger, säger: "De blev för stora, då tappade jag intresset. Band är intressantast i början, när det hela startar." Keith Richards själv skriver i sin självbiografi "Life" att han "aldrig hade problem med droger utan med polisen". Drogerna tog han för att jämna ut sin energi över hela dagen, och för att avskärma sig från hysterin och kunna ägna sig åt familj och låtskrivande. På anklagelserna om att han som förebild för ungdomar inte borde ha använt droger, säger han: "Om inte polis och journalister hade skrikit ut det på löpsedlarna, hade ju ingen vetat att jag använde droger?" Precis som politiken en tuff bransch, men drogerna är inte alltid illegala utan helt legala, flitigt utskrivna av läkare. Inte mindre än tre av Mick Jaggers flickvänner försökte ta livet av sig, men bara den senare lyckades för inte så länge sedan. "Who Cares In Sweden (the untold story of antidepressants)" misstänker att hon var påverkad av antidepressiva läkemedel när hon tog livet av sig. (Man tänker faktiskt precis detsamma när man hör hennes röst på en video.)
Politikerna i S kanske trotsar de färgstarka, tidigare företrädarna genom att vara bleka och intetsägande, precis som många vill göra tvärtemot tidigare generationer för att hävda sin egenart. Erik Beckmans far var präst, alltså var Erik själv ateist. I boken "Jag känner igen mig" skriver han om "den fina familjen Leeuws femårige, alkoholiserade son som välter statyer på Karlstads torg. Hos honom bryter allt ut, som varit under kontroll hos den oklanderliga släkten genom generationer".
På ledarsidan i Värmlands Folkblad idag skriver Peter-Jan Kask: "USA är ett tydligt exempel på hur makten över samhället i allt högre utsträckning går över till de superrika. De ger miljarder till partier och politiker och förväntar sig politik som tack. När de inte själva går in i valkampanjen och driver sina åsikter som också skett i ett antal fall."
Och alldeles precis som med droger är de rika beroende av att fortsätta vara rika och helst öka sin rikedom till varje pris.
I slutet av maj arrangeras Stockholm Food Forum för första gången, ett möte som samlar 650 forskare, politiker och näringsliv från hela världen. Huvudtalare på toppmötet är Bill Clinton. Paret Clinton har ett förflutet med relationer till Monsanto, Hillary Clinton bl a genom arbete på Rose Law Firm, som representerar Monsanto. Alltså risk för GMO-påverkan!
Samt man undrar i sitt stilla sinne; när kommer någon att ordna en mässa eller ett toppmöte för att få ett grepp om den miljösjukdom som breder ut sig alltmer under olika namn? MCS (Multiple Chemical Sensitivity), elöverkänslighet, fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, autism och en hel del andra som alltmer anses vara olika uttryck för den förorening av miljön i form av elektromagnetisk strålning, kemikalier och byggnadsrelaterad ohälsa som hittills tystats ner.........Den politikern skulle få min röst!
PS. Augusti 2018: Med nu fyra års facit i hand kan man se att Socialdemokraterna med stöd av Miljöpartiet har varit den bästa och mest handlingskraftiga regeringen på många år. Som vanligt har man fått sopa upp efter de borgerliga åren som gett 60 miljarders underskott i statskassan och numera finns 90 miljarder i överskott. Statsskulden är den lägsta sedan 70-talet och man har gett mest pengar till miljö och klimat någonsin. Läkarvård och medicin är gratis för barn och pensionssystemet ska göras om så att utbetalningarna blir större på längre sikt. Nu går man snart åter till val på bl a 20 miljarder mer till välfärden bl a sjukvården, vilket behövs.
Just nu har FI medvind. På sex månader har antalet medlemmar femdubblats, och på Facebook har partiet nästan lika många följare som sossarna.
Det är starkt jobbat av ett litet parti utan kansli och anställda, skriver Värmlands Folkblads chefredaktör Peter Franke.
Schymans homepartyn har blivit en succé. I stället för att knacka dörr kommer hon in i vardagsrummen över en kopp te. Nu får hon inte plats längre hemma hos folk när intresset ökar.
Frustrerade kvinnor (och även ganska många män) är besvikna på de etablerade partiernas och andra beslutsfattares jämställdhetsarbete. De tycker att det går för långsamt och händer för lite.
"Hon har i demokratisk ordning all rätt i världen att köra sitt eget race", tycker Peter Franke.
Annars tycks ju Vänsterpartiet numera ha blivit "det nya miljöpartiet", och centern har visst blivit till rakt ingenting med Annie Lööf som "tupp på gödselstacken", alltmedan det hos moderaterna från dag ett har stigit ut en aldrig sinande ström av skelett ur garderoberna, alltifrån svart hemhjälp/barnflickor och vägran att betala TV-licenser till saker som Nuon-affären där varken statsministern eller finansministern låtsas känna till en 89-miljardersaffär (där skattebetalarna förlorade 15 miljarder) utan skyller på centerpartisten Maud Olofsson som i sin tur (efter att ha sagt att statsministern kände till affären) vägrat svara på frågan i konstitutionsutskottet. För att inte tala om sjukvården, där kristdemokraterna använde sloganen ”fler vårdplatser” inför omvalet i västra Götaland i maj 2011. Men med Göran Hägglund som socialminister har antalet vårdplatser fortsatt att minska och är nu nere på en livsfarlig nivå.
Det krävs nog mer av Stefan Löfvén än att fortsätta framstå som blekröd eller ljusblå om han ska få de röster han vill ha, eller tänker han detsamma som Jimmy Jansson från den här lilla staden, när han deltog i Melodifestivalen för några år sedan: det skulle orsaka för mycket besvär att vinna, "det vore lagom att komma tvåa eller trea"? Löfvén föddes i Stockholm, men växte upp i politiskt röda Ådalen, samma Ådalen där fem arbetare i åldrarna 20 till 35 år sköts ihjäl med gevär och kulsprutor av militär under polisens befäl vid en fabriksstrejk 1931. Men Löfvén har också anor från Norra Värmland, där bruksorter som Hagfors och Munkfors varit bland de rödaste i landet. Inte undra på att det finns en del som tycker att han påminner en aning till utseendet om dansbandskungen Christer Sjögren; de finns ju med på samma släktträd vid Hagfors Minnesmuseum där de flesta har som anfader finländaren Lång-Kristoffer som bosatte sig i trakten någon gång på 1600-talet för att bland annat jaga björn, driva svedjebruk och bygga en masugnshytta. För att vinna valet skulle krävas att Löfvén likt Lång-Kristoffer sätter igång att driva lite svedjebruk och bränna bort de senaste decennierna av socialdemokratiskt tvekan, trams och feghet, där ingen riktigt kan se skillnad mellan höger och vänster, och återta den röda färgen så att man kan respektera socialdemokraterna igen, oavsett om man gillar eller ogillar partiets politik.
"Livet är till för folk", säger Erik Beckman (författare mest känd i kultkretsar som växte upp i Rämmen några mil härifrån). Så klart att de mäktiga som rycker i trådarna inte gillar sådant, och risken finns för politiker som inte lyder låt oss säga Bilderberggruppen, att sluta med ett skott i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. "Livet - även om jag dog av det", som Erik Beckman skriver på försättsbladet i en av sina böcker. Beckman hade kanske en lite naiv tro på kommunismen, reste mycket i Öststaterna på 70-talet och menade att de hade mer liv och gemenskap än vårt förstelnade samhälle här i väst. Han skriver att "vettlösheten i Karlstad hamrades in i vänergraniten av de första apor som kunde hantera redskap, och att en begriplig moral finns möjligen på annat håll, kanske i östra Polen, kanske i Petjenga på Kolahalvön, kanske i Budapest ...".
En svår nackdel med Socialdemokraterna är att de inte är det minsta spännande längre. Göran Persson var inte direkt spännande, men han hade sin slogan "Alla ska vara med"....Vad är en S-politiker idag jämfört med en folkhemsbyggare som Per Albin eller en internationell ikon som Olof Palme? Men kanske är det på trots mot dem som de senaste ledarna av S-partiet varit bleka och inställsamma mot EU, USA och det privata kapitalet. De påminner lite om Rolling Stones, en företeelse som funnits där någonstans hela ens egen livstid och som var någonting alldeles extra, nytt och revolutionerande i början, men allteftersom framgångarna rullade på själva blev en institution. Anita Pallenberg, Keith Richards ex-flickvän som överlevde turnéer, masshysteri och droger, säger: "De blev för stora, då tappade jag intresset. Band är intressantast i början, när det hela startar." Keith Richards själv skriver i sin självbiografi "Life" att han "aldrig hade problem med droger utan med polisen". Drogerna tog han för att jämna ut sin energi över hela dagen, och för att avskärma sig från hysterin och kunna ägna sig åt familj och låtskrivande. På anklagelserna om att han som förebild för ungdomar inte borde ha använt droger, säger han: "Om inte polis och journalister hade skrikit ut det på löpsedlarna, hade ju ingen vetat att jag använde droger?" Precis som politiken en tuff bransch, men drogerna är inte alltid illegala utan helt legala, flitigt utskrivna av läkare. Inte mindre än tre av Mick Jaggers flickvänner försökte ta livet av sig, men bara den senare lyckades för inte så länge sedan. "Who Cares In Sweden (the untold story of antidepressants)" misstänker att hon var påverkad av antidepressiva läkemedel när hon tog livet av sig. (Man tänker faktiskt precis detsamma när man hör hennes röst på en video.)
Politikerna i S kanske trotsar de färgstarka, tidigare företrädarna genom att vara bleka och intetsägande, precis som många vill göra tvärtemot tidigare generationer för att hävda sin egenart. Erik Beckmans far var präst, alltså var Erik själv ateist. I boken "Jag känner igen mig" skriver han om "den fina familjen Leeuws femårige, alkoholiserade son som välter statyer på Karlstads torg. Hos honom bryter allt ut, som varit under kontroll hos den oklanderliga släkten genom generationer".
På ledarsidan i Värmlands Folkblad idag skriver Peter-Jan Kask: "USA är ett tydligt exempel på hur makten över samhället i allt högre utsträckning går över till de superrika. De ger miljarder till partier och politiker och förväntar sig politik som tack. När de inte själva går in i valkampanjen och driver sina åsikter som också skett i ett antal fall."
Och alldeles precis som med droger är de rika beroende av att fortsätta vara rika och helst öka sin rikedom till varje pris.
I slutet av maj arrangeras Stockholm Food Forum för första gången, ett möte som samlar 650 forskare, politiker och näringsliv från hela världen. Huvudtalare på toppmötet är Bill Clinton. Paret Clinton har ett förflutet med relationer till Monsanto, Hillary Clinton bl a genom arbete på Rose Law Firm, som representerar Monsanto. Alltså risk för GMO-påverkan!
Samt man undrar i sitt stilla sinne; när kommer någon att ordna en mässa eller ett toppmöte för att få ett grepp om den miljösjukdom som breder ut sig alltmer under olika namn? MCS (Multiple Chemical Sensitivity), elöverkänslighet, fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, autism och en hel del andra som alltmer anses vara olika uttryck för den förorening av miljön i form av elektromagnetisk strålning, kemikalier och byggnadsrelaterad ohälsa som hittills tystats ner.........Den politikern skulle få min röst!
PS. Augusti 2018: Med nu fyra års facit i hand kan man se att Socialdemokraterna med stöd av Miljöpartiet har varit den bästa och mest handlingskraftiga regeringen på många år. Som vanligt har man fått sopa upp efter de borgerliga åren som gett 60 miljarders underskott i statskassan och numera finns 90 miljarder i överskott. Statsskulden är den lägsta sedan 70-talet och man har gett mest pengar till miljö och klimat någonsin. Läkarvård och medicin är gratis för barn och pensionssystemet ska göras om så att utbetalningarna blir större på längre sikt. Nu går man snart åter till val på bl a 20 miljarder mer till välfärden bl a sjukvården, vilket behövs.
söndag 20 april 2014
Bönder, GMO och SHR...
I förra veckan öppnade på sätt och vis LRF (Lantbrukarnas Riksförbund) Pandoras ask genom att häva sin GMO-fria policy, och överlåta GMO-ansvaret till mejerierna och bönderna. (GMO = genetiskt modifierade organismer.) Man "skyller" såväl på ekonomin för småbönderna som på att det inte skulle tänkas vara riktigt lagenligt att säga nej till GMO. Patrik Ohlsson, styrelseledamot i LRF Värmland skriver att "konsumenterna skiter fullständigt i om det är GMO-fritt eller inte när de handlar". Det lär knappast stämma, eftersom intresset för ekologiskt bara blir större och större. Till och med på Konsum några stenkast härifrån har man i år börjat med en egen skyltningshylla för att visa på alla ekologiska varor man numera säljer, och detta i en affär där jag förra året inte brukade handla för att där knappt fanns något ekologiskt. Han skriver också: "Pengar är varken bra eller dåligt. På samma sätt är det med GMO. Det är hur man använder det som är det intressanta." Men det stämmer heller inte eftersom forskning visar på att genmodifiering i sig kan framkalla bland annat cancer och sterilitet, och att GMO dessutom kan spridas i omgivningarna och skada andra grödor och växtlighet. Det är synd att ett förbund för lantbrukare inte tänker på framtiden, utan på de kortsiktiga vinsterna. Det är också skada att Lantbrukarnas Riksförbund inte vill stå för ett nej längre, eftersom det här kan tolkas som att det skulle vara ok med GMO. Men mejerijätten Arla säger att man tänker hålla en GMO-fri linje för att man tror det ligger i enlighet med konsumenternas intresse. Man kan gissa att till det beslutet har bidragit att många protesterat och hotat att bojkotta Arla om de accepterar en viss procent GMO i sina produkter som det var tänkt från början.
Genmodifierade livsmedel lär knappast heller öka livskvaliteten för alla som lider av olika sjukdomar eller symtom, till exempel SHR (Sensorisk Hyperreaktivitet), inte minst för att genmodifierad gröda också har "fördelen" att bättre tåla besprutning med gifter av typen RoundUp.
Sahlgrenska sjukhuset håller ibland föredraget "När dofter blir en plåga" som handlar om detta funktionshinder. "Du vet ju att om man lagar stark mat kan ögonen börja rinna och du börjar småhosta". Och inget ont i det, det är säkert många som lider av SHR. Men det farliga är att i Sverige menar man att det bara finns SHR, som ju faktiskt "bara" är en deldiagnos av MCS (Multiple Chemical Sensitivity) som kan ge betydligt allvarligare symtom från hela kroppen. Min allergiläkare menade att mina symtom gick "utanför SHR" som jag diagnosticerats för, och alltså måste höra till andra sjukdomar eftersom MCS "inte anses vetenskapligt" i Sverige.. Jag hade för en del år sedan en arbetskamrat som led av svåra SHR-symtom i en arbetsmiljö med dålig ventilation och förmodligen mögel och andra toxiner i byggnaden, men eftersom SHR anses som "inte farligt" fortsatte hon arbeta där tills hon utvecklade svulster i lungorna. Hennes läkare menade att hon kunde gärna fortsätta arbeta ändå för att "hålla sig igång", men det enda som hölls igång var sjukdomsalstrandet i miljön och hon dog ett år efter sin lungdiagnos.
Allergologen på Sahlgrenska har utvecklat en host-test baserad på capsaicin (extrakt ur chilipeppar), men capsaicin-testen börjar anses otillförlitlig och hjälper dessutom inte patienterna varken i deras vardagliga liv eller gentemot sjukvård och Försäkringskassa eftersom SHR inte anses problematiskt, trots att en hel del av patienterna inte kan göra normala saker som att gå på restaurang, åka buss eller tunnelbana och ibland inte ens vistas på sin arbetsplats.
Jag var frisk när jag gick och lade mig igår kväll, men vaknade i morse med värkande och stela fingrar och arm, yrsel, illamående och svaga, ojämna hjärtslag. Symtomen kändes igen som de gamla vanliga "sköljmedelssymtomen" från kamfer, kloroform, formaldehyd, toluen och många andra toxiner i sköljmedel men också säkert hårvårdsprodukter och deodoranter från våningsplanet under, där man samlats för kanske en liten efter-fest till påskfirandet. Inte är det lite kli i ögat eller retlig hosta som är det största problemet, utan man undrar i sitt stilla sinne hur länge man kan tänkas överleva det här kemiska kriget i civilisationen......
Genmodifierade livsmedel lär knappast heller öka livskvaliteten för alla som lider av olika sjukdomar eller symtom, till exempel SHR (Sensorisk Hyperreaktivitet), inte minst för att genmodifierad gröda också har "fördelen" att bättre tåla besprutning med gifter av typen RoundUp.
Sahlgrenska sjukhuset håller ibland föredraget "När dofter blir en plåga" som handlar om detta funktionshinder. "Du vet ju att om man lagar stark mat kan ögonen börja rinna och du börjar småhosta". Och inget ont i det, det är säkert många som lider av SHR. Men det farliga är att i Sverige menar man att det bara finns SHR, som ju faktiskt "bara" är en deldiagnos av MCS (Multiple Chemical Sensitivity) som kan ge betydligt allvarligare symtom från hela kroppen. Min allergiläkare menade att mina symtom gick "utanför SHR" som jag diagnosticerats för, och alltså måste höra till andra sjukdomar eftersom MCS "inte anses vetenskapligt" i Sverige.. Jag hade för en del år sedan en arbetskamrat som led av svåra SHR-symtom i en arbetsmiljö med dålig ventilation och förmodligen mögel och andra toxiner i byggnaden, men eftersom SHR anses som "inte farligt" fortsatte hon arbeta där tills hon utvecklade svulster i lungorna. Hennes läkare menade att hon kunde gärna fortsätta arbeta ändå för att "hålla sig igång", men det enda som hölls igång var sjukdomsalstrandet i miljön och hon dog ett år efter sin lungdiagnos.
Allergologen på Sahlgrenska har utvecklat en host-test baserad på capsaicin (extrakt ur chilipeppar), men capsaicin-testen börjar anses otillförlitlig och hjälper dessutom inte patienterna varken i deras vardagliga liv eller gentemot sjukvård och Försäkringskassa eftersom SHR inte anses problematiskt, trots att en hel del av patienterna inte kan göra normala saker som att gå på restaurang, åka buss eller tunnelbana och ibland inte ens vistas på sin arbetsplats.
Jag var frisk när jag gick och lade mig igår kväll, men vaknade i morse med värkande och stela fingrar och arm, yrsel, illamående och svaga, ojämna hjärtslag. Symtomen kändes igen som de gamla vanliga "sköljmedelssymtomen" från kamfer, kloroform, formaldehyd, toluen och många andra toxiner i sköljmedel men också säkert hårvårdsprodukter och deodoranter från våningsplanet under, där man samlats för kanske en liten efter-fest till påskfirandet. Inte är det lite kli i ögat eller retlig hosta som är det största problemet, utan man undrar i sitt stilla sinne hur länge man kan tänkas överleva det här kemiska kriget i civilisationen......
söndag 13 april 2014
Mysteriet med den flygande tavlan
För många år sedan bodde jag i nästan två år i en lägenhet med en stor, grön mögelfläck på väggen som gränsade till badrummet, och vad som fanns osynligt för ögat innanför väggarna är bäst att inte tänka på. Vicevärden sade att detta gör vi inte något åt, eftersom hela huset skulle renoveras inom några år. Eftersom det var en etta, sov jag förstås också i rummet inte alltför långt från möglet, och hade aldrig hört talas om att mögel skulle kunna vara farligt. Farmor trodde att mögel var nyttigt; "det är samma som penicillin", vilket för hennes generation var ett mirakel därför att hon kände många, däribland hennes egen syster som hade dött unga i lunginflammation före penicillinets tid. Hon åt gärna bröd som blivit gammalt och till och med hade gröna fläckar och luktade "medicin".
Men jag var aldrig frisk utan hade "influensor" hela tiden i nämnda lägenhet. Efter att ha bott där i cirka ett halvår, bröt en eldsvåda ut som brände ut hela lägenheten under min. Min lägenhet klarade sig dock med bara ett sprucket fönster och en sotfläck i taket, så jag kunde bo kvar.
Med hela trapphuset kolsvart och en utbränd lägenhet under är det i efterhand lätt att förstå att man var omgiven av toxiner från olika material efter branden (även om jag faktiskt inte kände någon lukt), och att det i kombination med redan ganska svår mögelpåverkan på kropp och hjärna orsakade en underlig, stor trötthet. Jag orkade inte laga någon mat efter arbetet; det blev bara lite jordgubbssylt på bröd och sedan gick jag och lade mig. Men jag tycktes förutom tröttheten också tillfälligt ha drabbats av någon form av ESP (Extra Sensory Perception): när väckarklockan ringde en morgon, ringde också en låt av Jerry Lee Lewis i mitt huvud, "Great balls of fire". Det var konstigt att just en sådan låt skulle ha fastnat i mitt huvud så där utan vidare, och var också lite som en kuslig anspelning på branden några dagar innan. Jag beslöt att sätta på radion för att slippa "höra" den; jag vred om knappen och ut strömmade på hög volym inget mindre än Jerry Lee Lewis "Great balls of fire"! En av de andra dagarna när jag lyssnade på radio, visste jag exakt vad programledaren skulle säga redan ögonblicken innan han sade sina repliker, därför att jag redan hade hört honom säga det i en slags omvänd repris i en hjärna som tycktes ha tagit emot radiosändningen några sekunder före själva radion.
Dessa fenomen skulle lätt kunna avskrivas som tillfälliga störningar i en "mögelhjärna", speciellt som forskning (t ex Daniel Amen) nu visat fotografier av områden i hjärnan som drabbats av minskat blodflöde hos personer efter vistelser i mögel-miljöer. Är det möjligt att detta skulle kunna väcka andra områden i hjärnan som en slags kompensation, och ge en tillfällig clairvoyance då man exempelvis kan uppfatta strömningar man normalt inte märker? Det lite underliga är dock att även en tavla i lägenheten verkade ha drabbats av "mögelhjärna". Efter branden började den kastas ner från väggen; ibland var det kroken som vikit sig, ibland var det snöret som gått av, men ibland hade den bara "hoppat" ner och låg på golvet. Jag tänkte att orsaken kunde ligga i att väggen hade värmts upp vid branden.
När jag äntligen flyttade från huset, placerades samma tavla den här gången i köket. Det var ingen märkvärdig tavla; ett ganska alldagligt stilleben i akvarell jag själv målat några år tidigare när jag gick en kurs hos min favoritkonstnär Karin Broos på den tiden hon bodde i närheten. Den föreställde några vaser av lera och några äpplen med ett blått draperi som bakgrund.
Jag frisknade till ganska snabbt denna gång, när jag väl kom bort från möglet och mina extraordinära "gåvor" försvann genast. Tavlans också, förutom en invigningsrunda i den nya lägenheten: en dag när jag nyss flyttat in där och kom hem från jobbet hade tavlan hoppat ner från sin krok i köket, rundat ett hörn på sin "flygtur" och landat på en matta inne i vardagsrummet. Glaset hade inte gått sönder och tavlan var hel, och att grubbla över hur den burit sig åt för att ta sig ända dit var inte lönt. Men sedan hängde den lugnt kvar på sin plats och gör det fortfarande, fast i ett annat kök.
Tilläggas kan att jag hade en "särbo" som också varit i den förra lägenheten nästan lika mycket som jag, och som efteråt insjuknade i någon mystisk sjukdom som kunde varit amalgamförgiftning, men som jag i efterhand skulle tro också delvis berodde på möglet.
Det är nästan så man kunde trott att tavlan fungerade som en slags "varnare" av olämplig miljö. Men att föremål även kan påverkas av människor hjärnaktivitet är faktiskt inte en nyhet. Det lär också vara ganska vanligt med elektricitetskrångel där någon är sjuk eller har komplicerade problem. Kosmologen Martinus säger att "själen är besläktad med elektriciteten". (Gissar också att det är en och annan som haft en massa glödlampor som gått och ovanligt mycket blinkande lampor, efter att en anhörig gått bort, som bara ville titta förbi för att säga "hej"...?)
Men jag var aldrig frisk utan hade "influensor" hela tiden i nämnda lägenhet. Efter att ha bott där i cirka ett halvår, bröt en eldsvåda ut som brände ut hela lägenheten under min. Min lägenhet klarade sig dock med bara ett sprucket fönster och en sotfläck i taket, så jag kunde bo kvar.
Med hela trapphuset kolsvart och en utbränd lägenhet under är det i efterhand lätt att förstå att man var omgiven av toxiner från olika material efter branden (även om jag faktiskt inte kände någon lukt), och att det i kombination med redan ganska svår mögelpåverkan på kropp och hjärna orsakade en underlig, stor trötthet. Jag orkade inte laga någon mat efter arbetet; det blev bara lite jordgubbssylt på bröd och sedan gick jag och lade mig. Men jag tycktes förutom tröttheten också tillfälligt ha drabbats av någon form av ESP (Extra Sensory Perception): när väckarklockan ringde en morgon, ringde också en låt av Jerry Lee Lewis i mitt huvud, "Great balls of fire". Det var konstigt att just en sådan låt skulle ha fastnat i mitt huvud så där utan vidare, och var också lite som en kuslig anspelning på branden några dagar innan. Jag beslöt att sätta på radion för att slippa "höra" den; jag vred om knappen och ut strömmade på hög volym inget mindre än Jerry Lee Lewis "Great balls of fire"! En av de andra dagarna när jag lyssnade på radio, visste jag exakt vad programledaren skulle säga redan ögonblicken innan han sade sina repliker, därför att jag redan hade hört honom säga det i en slags omvänd repris i en hjärna som tycktes ha tagit emot radiosändningen några sekunder före själva radion.
Dessa fenomen skulle lätt kunna avskrivas som tillfälliga störningar i en "mögelhjärna", speciellt som forskning (t ex Daniel Amen) nu visat fotografier av områden i hjärnan som drabbats av minskat blodflöde hos personer efter vistelser i mögel-miljöer. Är det möjligt att detta skulle kunna väcka andra områden i hjärnan som en slags kompensation, och ge en tillfällig clairvoyance då man exempelvis kan uppfatta strömningar man normalt inte märker? Det lite underliga är dock att även en tavla i lägenheten verkade ha drabbats av "mögelhjärna". Efter branden började den kastas ner från väggen; ibland var det kroken som vikit sig, ibland var det snöret som gått av, men ibland hade den bara "hoppat" ner och låg på golvet. Jag tänkte att orsaken kunde ligga i att väggen hade värmts upp vid branden.
När jag äntligen flyttade från huset, placerades samma tavla den här gången i köket. Det var ingen märkvärdig tavla; ett ganska alldagligt stilleben i akvarell jag själv målat några år tidigare när jag gick en kurs hos min favoritkonstnär Karin Broos på den tiden hon bodde i närheten. Den föreställde några vaser av lera och några äpplen med ett blått draperi som bakgrund.
Jag frisknade till ganska snabbt denna gång, när jag väl kom bort från möglet och mina extraordinära "gåvor" försvann genast. Tavlans också, förutom en invigningsrunda i den nya lägenheten: en dag när jag nyss flyttat in där och kom hem från jobbet hade tavlan hoppat ner från sin krok i köket, rundat ett hörn på sin "flygtur" och landat på en matta inne i vardagsrummet. Glaset hade inte gått sönder och tavlan var hel, och att grubbla över hur den burit sig åt för att ta sig ända dit var inte lönt. Men sedan hängde den lugnt kvar på sin plats och gör det fortfarande, fast i ett annat kök.
Tilläggas kan att jag hade en "särbo" som också varit i den förra lägenheten nästan lika mycket som jag, och som efteråt insjuknade i någon mystisk sjukdom som kunde varit amalgamförgiftning, men som jag i efterhand skulle tro också delvis berodde på möglet.
Det är nästan så man kunde trott att tavlan fungerade som en slags "varnare" av olämplig miljö. Men att föremål även kan påverkas av människor hjärnaktivitet är faktiskt inte en nyhet. Det lär också vara ganska vanligt med elektricitetskrångel där någon är sjuk eller har komplicerade problem. Kosmologen Martinus säger att "själen är besläktad med elektriciteten". (Gissar också att det är en och annan som haft en massa glödlampor som gått och ovanligt mycket blinkande lampor, efter att en anhörig gått bort, som bara ville titta förbi för att säga "hej"...?)
onsdag 9 april 2014
Från Barrie Trower till den heliga Birgitta
En forskare vid brittiska underrättelsetjänsten, Barrie Trower, har som numera pensionerad berättat om hur virus kan strös ut i skogen eller till och med placeras i mobiltelefoner för att om ett år eller hundra år eller mer aktiveras genom att rikta högfrekvent elektromagnetisk strålning mot landet i fråga.
Han berättar också om hur mikrovågsstrålning i fredstid kan användas som ett vapen till exempel vid ovälkomna demonstrationer. Genom att rikta strålningen mot vissa delar av hjärnan kan man få demonstranter att bli likgiltiga och tappa lusten att demonstrera igen, och genom att rikta strålningen mot andra delar av hjärnan kan cancer, schizofreni eller kemikalieintolerans åstadkommas bland andra förskräckligheter.
Men även påverkan från mögel kan skada hjärnan i liknande riktningar. Den amerikanske psykiatrikern Daniel Amen har fotograferat hjärnor som skadats på detta sätt, och visat att blodflödet minskat till vissa delar av hjärnan. Men han menar också att de här skadorna kan läkas när personerna kommer bort från miljön med mögel.
Vid en del sjukdomar i hjärnan som till exempel epilepsi eller migrän, men också vid förgiftningar och vissa droger är det inte ovanligt med hypnagoga tillstånd, som är en slags "hjärnans egen teater". Det betyder inte att man är tokig, utan förkommer någon gång hos de flesta till exempel sekunderna precis innan man ska somna. Även mitt på ljusa dagen! En arbetskamrat jag hade en gång, gick för att byta gardiner i en gammal drängstuga vid en hembygdsgård. Mitt uppe i sysslorna, får hon bakom sig höra en gubbe sucka och säga på en gammalsvensk dialekt: - Jaha, nu är det sommar igen!
På den tiden jag hade migrän, hade jag en nyårsdag i min dumhet ätit en hel ihålig chokladtomte, gjord av "fulchoklad" (dålig kvalitet med en massa tillsatser) vilket förstås förvärrade migränen ännu mer, och jag beslöt att en skogspromenad skulle kunna göra saken bättre. På hemvägen, utmattad av både promenaden och migränen som inte försvunnit, tog jag en genväg över kyrkogården. På väg uppför trapporna dit klev ett litet ovanligt sällskap, varav en dam med höga axelvaddar à la tidigt 80-tal, och en annan dam som hann före alla andra och med stor flit krattade bort torkade löv runt en gravsten (det var ingen snö den julen). Jag blev nyfiken och beslöt att ta en närmare titt på sällskapet när jag rundat den rhododendronbuske som tillfälligt skymde dem. Men på de få sekunder detta tog, hade sällskapet fullständigt gått upp i rök. Enda möjligheten att de skulle ha försvunnit så fort, hade varit att de klättrat upp i någon av de tallar som stod i närheten, men det hade de förstås inte gjort när jag såg mig omkring i alla riktningar. Först senare fattade jag att det var min hjärna som hade spelat mig ett spratt. En andra gång bjöd också migrän (då av en ännu värre sort ) på en föreställning hämtad någonstans från hjärnans skrymslen. Jag stod och borstade tänderna när till min förvåning men också nöje, det i snabb takt spelades upp liksom i en dröm en videotrailer som presenterade alla drömmar jag haft det senaste halvåret. Bara några dagar innan hade jag undrat över någon dröm som jag inte riktigt kunde komma ihåg, men nu fick jag se dem igen - sparade som på en diskett eller filmrulle. Dessvärre glömde jag bort de flesta snabbt igen, och någon repris bjöds det inte på.
Den oförlikneliga norskan Gry Jannicke Jarlum skrev boken "Du är jag" efter att hon menat sig haft besök åtskilliga gånger av utomjordingar, som förresten inte bara nöjt sig med besök utan även gjort plågsamma ingrepp i hennes kropp. Man hade förstärkt hennes kropp med implantat, eftersom hon skulle användas vid skapandet av en ny ras på deras planet. (En healer sade senare att hon hade den ovanligaste aura han varit med om, den liknade gummi!) Hon ger kurser "Finn din livsuppgift"; en av dem här i Värmland sommaren 2012. (Spännande, men vet inte ens om jag skulle vågat vara i samma rum som hon, då hon verkar vara ett sådant ovanligt sprakande energiknippe! Och hade vid den tidpunkten "livsuppgift" nog att överleva mögel och syntetiska parfymer vid det museum jag var placerad vid i den så kallade sysselsättningsfasen.)
Boken hade hon inte skrivit själv, utan säger att en av utomjordingarna styrde hennes hand; hon behövde bara hålla i pennan. Det är lätt att tro att någon annan styrt skrivandet, eftersom varken stilen eller innehållet i boken verkar vara riktigt i enlighet med hennes egen utåtriktade stil. Det här med utomjordingar har avskrivits av vetenskapen som just hypnagoga tillstånd, och som bevis på att personer exempelvis inte kan ha följt med upp i rymdskepp eller överhuvudtaget gjort någonting alls, används det faktum att personerna vid de här tillfällena brukar beskriva sin kropp som paralyserad. ("Och den ignorante ler skadeglatt med facit i hand", som Leif G W Persson låter sin fiktive kriminalintendent tänka när han besöker en kongress för psykologiska profiler av brottslingar.) Vetenskapen förutsätter alltså att det är den tungfotade, fysiska kroppen som absolut skulle ha följt med, och förutsätter därmed frånvaron av eventuella andliga kroppar. I Gry Jannickes fall såg även hennes väninna utomjordingarna några gånger, då de tillsammans rädda kurade ihop sig och hörde dånet från rymdfarkosten sänka sig över dem. Kan flera personer samtidigt råka ut för samma hypnagoga tillstånd?
Ja, säger Carlos Castaneda, som reste till Mexiko som student för att studera gammal bortglömd indiansk visdom och trollkonst. Om båda flyttar den så kallade fogpunkten, som är ett slags medvetandets spotlight, till samma ställe kan man vara med om samma saker. Men det betyder inte enligt Castaneda att det skulle vara inbillningar. Han menar att det finns inga hallucinationer - allt är bara inblickar i andra verkligheter.
Den heliga Birgitta var en överdängare på uppenbarelser. Forskare har i nutid försökt hitta hennes kranium för att försöka utläsa om hon kanske hade epilepsi. Minst 600 av hennes uppenbarelser blev nedtecknade för eftervärlden, och det var inga små, sketna trailers utan det var hela skådespel. En av uppenbarelserna handlade om hennes son Karl, som faktiskt var spelmissbrukare (redan på1300-talet!), och som stod anklagad inför en domstol där djävulen var åklagare och försvarsadvokaten en ängel. Hon är den enda i Sverige som blivit helgonförklarad av påven. Hade hon levat idag, hade hon gissningsvis riskerat en diagnos från psykiatrin och medicin som tog bort uppenbarelserna. Men på den tiden blev blinda seende som rörde vid hennes kista, och Birgitta själv hann innan dess och alla sina uppenbarelser till trots att resa till Frankrike för att förmå påven återvända till Rom, och att grunda ett kloster i Vadstena.
Vetenskapen ser då egentligen ut att vara en väldigt snäv källa till information, där varje forskningsresultat måste kunna upprepas vid kliniska tester, och detta mitt i det stora mysterium som både den yttre och den inre världen är.
Sensmoralen utav detta
var att hjärnan vill berätta.......
Han berättar också om hur mikrovågsstrålning i fredstid kan användas som ett vapen till exempel vid ovälkomna demonstrationer. Genom att rikta strålningen mot vissa delar av hjärnan kan man få demonstranter att bli likgiltiga och tappa lusten att demonstrera igen, och genom att rikta strålningen mot andra delar av hjärnan kan cancer, schizofreni eller kemikalieintolerans åstadkommas bland andra förskräckligheter.
Men även påverkan från mögel kan skada hjärnan i liknande riktningar. Den amerikanske psykiatrikern Daniel Amen har fotograferat hjärnor som skadats på detta sätt, och visat att blodflödet minskat till vissa delar av hjärnan. Men han menar också att de här skadorna kan läkas när personerna kommer bort från miljön med mögel.
Vid en del sjukdomar i hjärnan som till exempel epilepsi eller migrän, men också vid förgiftningar och vissa droger är det inte ovanligt med hypnagoga tillstånd, som är en slags "hjärnans egen teater". Det betyder inte att man är tokig, utan förkommer någon gång hos de flesta till exempel sekunderna precis innan man ska somna. Även mitt på ljusa dagen! En arbetskamrat jag hade en gång, gick för att byta gardiner i en gammal drängstuga vid en hembygdsgård. Mitt uppe i sysslorna, får hon bakom sig höra en gubbe sucka och säga på en gammalsvensk dialekt: - Jaha, nu är det sommar igen!
På den tiden jag hade migrän, hade jag en nyårsdag i min dumhet ätit en hel ihålig chokladtomte, gjord av "fulchoklad" (dålig kvalitet med en massa tillsatser) vilket förstås förvärrade migränen ännu mer, och jag beslöt att en skogspromenad skulle kunna göra saken bättre. På hemvägen, utmattad av både promenaden och migränen som inte försvunnit, tog jag en genväg över kyrkogården. På väg uppför trapporna dit klev ett litet ovanligt sällskap, varav en dam med höga axelvaddar à la tidigt 80-tal, och en annan dam som hann före alla andra och med stor flit krattade bort torkade löv runt en gravsten (det var ingen snö den julen). Jag blev nyfiken och beslöt att ta en närmare titt på sällskapet när jag rundat den rhododendronbuske som tillfälligt skymde dem. Men på de få sekunder detta tog, hade sällskapet fullständigt gått upp i rök. Enda möjligheten att de skulle ha försvunnit så fort, hade varit att de klättrat upp i någon av de tallar som stod i närheten, men det hade de förstås inte gjort när jag såg mig omkring i alla riktningar. Först senare fattade jag att det var min hjärna som hade spelat mig ett spratt. En andra gång bjöd också migrän (då av en ännu värre sort ) på en föreställning hämtad någonstans från hjärnans skrymslen. Jag stod och borstade tänderna när till min förvåning men också nöje, det i snabb takt spelades upp liksom i en dröm en videotrailer som presenterade alla drömmar jag haft det senaste halvåret. Bara några dagar innan hade jag undrat över någon dröm som jag inte riktigt kunde komma ihåg, men nu fick jag se dem igen - sparade som på en diskett eller filmrulle. Dessvärre glömde jag bort de flesta snabbt igen, och någon repris bjöds det inte på.
Den oförlikneliga norskan Gry Jannicke Jarlum skrev boken "Du är jag" efter att hon menat sig haft besök åtskilliga gånger av utomjordingar, som förresten inte bara nöjt sig med besök utan även gjort plågsamma ingrepp i hennes kropp. Man hade förstärkt hennes kropp med implantat, eftersom hon skulle användas vid skapandet av en ny ras på deras planet. (En healer sade senare att hon hade den ovanligaste aura han varit med om, den liknade gummi!) Hon ger kurser "Finn din livsuppgift"; en av dem här i Värmland sommaren 2012. (Spännande, men vet inte ens om jag skulle vågat vara i samma rum som hon, då hon verkar vara ett sådant ovanligt sprakande energiknippe! Och hade vid den tidpunkten "livsuppgift" nog att överleva mögel och syntetiska parfymer vid det museum jag var placerad vid i den så kallade sysselsättningsfasen.)
Boken hade hon inte skrivit själv, utan säger att en av utomjordingarna styrde hennes hand; hon behövde bara hålla i pennan. Det är lätt att tro att någon annan styrt skrivandet, eftersom varken stilen eller innehållet i boken verkar vara riktigt i enlighet med hennes egen utåtriktade stil. Det här med utomjordingar har avskrivits av vetenskapen som just hypnagoga tillstånd, och som bevis på att personer exempelvis inte kan ha följt med upp i rymdskepp eller överhuvudtaget gjort någonting alls, används det faktum att personerna vid de här tillfällena brukar beskriva sin kropp som paralyserad. ("Och den ignorante ler skadeglatt med facit i hand", som Leif G W Persson låter sin fiktive kriminalintendent tänka när han besöker en kongress för psykologiska profiler av brottslingar.) Vetenskapen förutsätter alltså att det är den tungfotade, fysiska kroppen som absolut skulle ha följt med, och förutsätter därmed frånvaron av eventuella andliga kroppar. I Gry Jannickes fall såg även hennes väninna utomjordingarna några gånger, då de tillsammans rädda kurade ihop sig och hörde dånet från rymdfarkosten sänka sig över dem. Kan flera personer samtidigt råka ut för samma hypnagoga tillstånd?
Ja, säger Carlos Castaneda, som reste till Mexiko som student för att studera gammal bortglömd indiansk visdom och trollkonst. Om båda flyttar den så kallade fogpunkten, som är ett slags medvetandets spotlight, till samma ställe kan man vara med om samma saker. Men det betyder inte enligt Castaneda att det skulle vara inbillningar. Han menar att det finns inga hallucinationer - allt är bara inblickar i andra verkligheter.
Den heliga Birgitta var en överdängare på uppenbarelser. Forskare har i nutid försökt hitta hennes kranium för att försöka utläsa om hon kanske hade epilepsi. Minst 600 av hennes uppenbarelser blev nedtecknade för eftervärlden, och det var inga små, sketna trailers utan det var hela skådespel. En av uppenbarelserna handlade om hennes son Karl, som faktiskt var spelmissbrukare (redan på1300-talet!), och som stod anklagad inför en domstol där djävulen var åklagare och försvarsadvokaten en ängel. Hon är den enda i Sverige som blivit helgonförklarad av påven. Hade hon levat idag, hade hon gissningsvis riskerat en diagnos från psykiatrin och medicin som tog bort uppenbarelserna. Men på den tiden blev blinda seende som rörde vid hennes kista, och Birgitta själv hann innan dess och alla sina uppenbarelser till trots att resa till Frankrike för att förmå påven återvända till Rom, och att grunda ett kloster i Vadstena.
Vetenskapen ser då egentligen ut att vara en väldigt snäv källa till information, där varje forskningsresultat måste kunna upprepas vid kliniska tester, och detta mitt i det stora mysterium som både den yttre och den inre världen är.
Sensmoralen utav detta
var att hjärnan vill berätta.......
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)