I förra veckan öppnade på sätt och vis LRF (Lantbrukarnas Riksförbund) Pandoras ask genom att häva sin GMO-fria policy, och överlåta GMO-ansvaret till mejerierna och bönderna. (GMO = genetiskt modifierade organismer.) Man "skyller" såväl på ekonomin för småbönderna som på att det inte skulle tänkas vara riktigt lagenligt att säga nej till GMO. Patrik Ohlsson, styrelseledamot i LRF Värmland skriver att "konsumenterna skiter fullständigt i om det är GMO-fritt eller inte när de handlar". Det lär knappast stämma, eftersom intresset för ekologiskt bara blir större och större. Till och med på Konsum några stenkast härifrån har man i år börjat med en egen skyltningshylla för att visa på alla ekologiska varor man numera säljer, och detta i en affär där jag förra året inte brukade handla för att där knappt fanns något ekologiskt. Han skriver också: "Pengar är varken bra eller dåligt. På samma sätt är det med GMO. Det är hur man använder det som är det intressanta." Men det stämmer heller inte eftersom forskning visar på att genmodifiering i sig kan framkalla bland annat cancer och sterilitet, och att GMO dessutom kan spridas i omgivningarna och skada andra grödor och växtlighet. Det är synd att ett förbund för lantbrukare inte tänker på framtiden, utan på de kortsiktiga vinsterna. Det är också skada att Lantbrukarnas Riksförbund inte vill stå för ett nej längre, eftersom det här kan tolkas som att det skulle vara ok med GMO. Men mejerijätten Arla säger att man tänker hålla en GMO-fri linje för att man tror det ligger i enlighet med konsumenternas intresse. Man kan gissa att till det beslutet har bidragit att många protesterat och hotat att bojkotta Arla om de accepterar en viss procent GMO i sina produkter som det var tänkt från början.
Genmodifierade livsmedel lär knappast heller öka livskvaliteten för alla som lider av olika sjukdomar eller symtom, till exempel SHR (Sensorisk Hyperreaktivitet), inte minst för att genmodifierad gröda också har "fördelen" att bättre tåla besprutning med gifter av typen RoundUp.
Sahlgrenska sjukhuset håller ibland föredraget "När dofter blir en plåga" som handlar om detta funktionshinder. "Du vet ju att om man lagar stark mat kan ögonen börja rinna och du börjar småhosta". Och inget ont i det, det är säkert många som lider av SHR. Men det farliga är att i Sverige menar man att det bara finns SHR, som ju faktiskt "bara" är en deldiagnos av MCS (Multiple Chemical Sensitivity) som kan ge betydligt allvarligare symtom från hela kroppen. Min allergiläkare menade att mina symtom gick "utanför SHR" som jag diagnosticerats för, och alltså måste höra till andra sjukdomar eftersom MCS "inte anses vetenskapligt" i Sverige.. Jag hade för en del år sedan en arbetskamrat som led av svåra SHR-symtom i en arbetsmiljö med dålig ventilation och förmodligen mögel och andra toxiner i byggnaden, men eftersom SHR anses som "inte farligt" fortsatte hon arbeta där tills hon utvecklade svulster i lungorna. Hennes läkare menade att hon kunde gärna fortsätta arbeta ändå för att "hålla sig igång", men det enda som hölls igång var sjukdomsalstrandet i miljön och hon dog ett år efter sin lungdiagnos.
Allergologen på Sahlgrenska har utvecklat en host-test baserad på capsaicin (extrakt ur chilipeppar), men capsaicin-testen börjar anses otillförlitlig och hjälper dessutom inte patienterna varken i deras vardagliga liv eller gentemot sjukvård och Försäkringskassa eftersom SHR inte anses problematiskt, trots att en hel del av patienterna inte kan göra normala saker som att gå på restaurang, åka buss eller tunnelbana och ibland inte ens vistas på sin arbetsplats.
Jag var frisk när jag gick och lade mig igår kväll, men vaknade i morse med värkande och stela fingrar och arm, yrsel, illamående och svaga, ojämna hjärtslag. Symtomen kändes igen som de gamla vanliga "sköljmedelssymtomen" från kamfer, kloroform, formaldehyd, toluen och många andra toxiner i sköljmedel men också säkert hårvårdsprodukter och deodoranter från våningsplanet under, där man samlats för kanske en liten efter-fest till påskfirandet. Inte är det lite kli i ögat eller retlig hosta som är det största problemet, utan man undrar i sitt stilla sinne hur länge man kan tänkas överleva det här kemiska kriget i civilisationen......
söndag 20 april 2014
söndag 13 april 2014
Mysteriet med den flygande tavlan
För många år sedan bodde jag i nästan två år i en lägenhet med en stor, grön mögelfläck på väggen som gränsade till badrummet, och vad som fanns osynligt för ögat innanför väggarna är bäst att inte tänka på. Vicevärden sade att detta gör vi inte något åt, eftersom hela huset skulle renoveras inom några år. Eftersom det var en etta, sov jag förstås också i rummet inte alltför långt från möglet, och hade aldrig hört talas om att mögel skulle kunna vara farligt. Farmor trodde att mögel var nyttigt; "det är samma som penicillin", vilket för hennes generation var ett mirakel därför att hon kände många, däribland hennes egen syster som hade dött unga i lunginflammation före penicillinets tid. Hon åt gärna bröd som blivit gammalt och till och med hade gröna fläckar och luktade "medicin".
Men jag var aldrig frisk utan hade "influensor" hela tiden i nämnda lägenhet. Efter att ha bott där i cirka ett halvår, bröt en eldsvåda ut som brände ut hela lägenheten under min. Min lägenhet klarade sig dock med bara ett sprucket fönster och en sotfläck i taket, så jag kunde bo kvar.
Med hela trapphuset kolsvart och en utbränd lägenhet under är det i efterhand lätt att förstå att man var omgiven av toxiner från olika material efter branden (även om jag faktiskt inte kände någon lukt), och att det i kombination med redan ganska svår mögelpåverkan på kropp och hjärna orsakade en underlig, stor trötthet. Jag orkade inte laga någon mat efter arbetet; det blev bara lite jordgubbssylt på bröd och sedan gick jag och lade mig. Men jag tycktes förutom tröttheten också tillfälligt ha drabbats av någon form av ESP (Extra Sensory Perception): när väckarklockan ringde en morgon, ringde också en låt av Jerry Lee Lewis i mitt huvud, "Great balls of fire". Det var konstigt att just en sådan låt skulle ha fastnat i mitt huvud så där utan vidare, och var också lite som en kuslig anspelning på branden några dagar innan. Jag beslöt att sätta på radion för att slippa "höra" den; jag vred om knappen och ut strömmade på hög volym inget mindre än Jerry Lee Lewis "Great balls of fire"! En av de andra dagarna när jag lyssnade på radio, visste jag exakt vad programledaren skulle säga redan ögonblicken innan han sade sina repliker, därför att jag redan hade hört honom säga det i en slags omvänd repris i en hjärna som tycktes ha tagit emot radiosändningen några sekunder före själva radion.
Dessa fenomen skulle lätt kunna avskrivas som tillfälliga störningar i en "mögelhjärna", speciellt som forskning (t ex Daniel Amen) nu visat fotografier av områden i hjärnan som drabbats av minskat blodflöde hos personer efter vistelser i mögel-miljöer. Är det möjligt att detta skulle kunna väcka andra områden i hjärnan som en slags kompensation, och ge en tillfällig clairvoyance då man exempelvis kan uppfatta strömningar man normalt inte märker? Det lite underliga är dock att även en tavla i lägenheten verkade ha drabbats av "mögelhjärna". Efter branden började den kastas ner från väggen; ibland var det kroken som vikit sig, ibland var det snöret som gått av, men ibland hade den bara "hoppat" ner och låg på golvet. Jag tänkte att orsaken kunde ligga i att väggen hade värmts upp vid branden.
När jag äntligen flyttade från huset, placerades samma tavla den här gången i köket. Det var ingen märkvärdig tavla; ett ganska alldagligt stilleben i akvarell jag själv målat några år tidigare när jag gick en kurs hos min favoritkonstnär Karin Broos på den tiden hon bodde i närheten. Den föreställde några vaser av lera och några äpplen med ett blått draperi som bakgrund.
Jag frisknade till ganska snabbt denna gång, när jag väl kom bort från möglet och mina extraordinära "gåvor" försvann genast. Tavlans också, förutom en invigningsrunda i den nya lägenheten: en dag när jag nyss flyttat in där och kom hem från jobbet hade tavlan hoppat ner från sin krok i köket, rundat ett hörn på sin "flygtur" och landat på en matta inne i vardagsrummet. Glaset hade inte gått sönder och tavlan var hel, och att grubbla över hur den burit sig åt för att ta sig ända dit var inte lönt. Men sedan hängde den lugnt kvar på sin plats och gör det fortfarande, fast i ett annat kök.
Tilläggas kan att jag hade en "särbo" som också varit i den förra lägenheten nästan lika mycket som jag, och som efteråt insjuknade i någon mystisk sjukdom som kunde varit amalgamförgiftning, men som jag i efterhand skulle tro också delvis berodde på möglet.
Det är nästan så man kunde trott att tavlan fungerade som en slags "varnare" av olämplig miljö. Men att föremål även kan påverkas av människor hjärnaktivitet är faktiskt inte en nyhet. Det lär också vara ganska vanligt med elektricitetskrångel där någon är sjuk eller har komplicerade problem. Kosmologen Martinus säger att "själen är besläktad med elektriciteten". (Gissar också att det är en och annan som haft en massa glödlampor som gått och ovanligt mycket blinkande lampor, efter att en anhörig gått bort, som bara ville titta förbi för att säga "hej"...?)
Men jag var aldrig frisk utan hade "influensor" hela tiden i nämnda lägenhet. Efter att ha bott där i cirka ett halvår, bröt en eldsvåda ut som brände ut hela lägenheten under min. Min lägenhet klarade sig dock med bara ett sprucket fönster och en sotfläck i taket, så jag kunde bo kvar.
Med hela trapphuset kolsvart och en utbränd lägenhet under är det i efterhand lätt att förstå att man var omgiven av toxiner från olika material efter branden (även om jag faktiskt inte kände någon lukt), och att det i kombination med redan ganska svår mögelpåverkan på kropp och hjärna orsakade en underlig, stor trötthet. Jag orkade inte laga någon mat efter arbetet; det blev bara lite jordgubbssylt på bröd och sedan gick jag och lade mig. Men jag tycktes förutom tröttheten också tillfälligt ha drabbats av någon form av ESP (Extra Sensory Perception): när väckarklockan ringde en morgon, ringde också en låt av Jerry Lee Lewis i mitt huvud, "Great balls of fire". Det var konstigt att just en sådan låt skulle ha fastnat i mitt huvud så där utan vidare, och var också lite som en kuslig anspelning på branden några dagar innan. Jag beslöt att sätta på radion för att slippa "höra" den; jag vred om knappen och ut strömmade på hög volym inget mindre än Jerry Lee Lewis "Great balls of fire"! En av de andra dagarna när jag lyssnade på radio, visste jag exakt vad programledaren skulle säga redan ögonblicken innan han sade sina repliker, därför att jag redan hade hört honom säga det i en slags omvänd repris i en hjärna som tycktes ha tagit emot radiosändningen några sekunder före själva radion.
Dessa fenomen skulle lätt kunna avskrivas som tillfälliga störningar i en "mögelhjärna", speciellt som forskning (t ex Daniel Amen) nu visat fotografier av områden i hjärnan som drabbats av minskat blodflöde hos personer efter vistelser i mögel-miljöer. Är det möjligt att detta skulle kunna väcka andra områden i hjärnan som en slags kompensation, och ge en tillfällig clairvoyance då man exempelvis kan uppfatta strömningar man normalt inte märker? Det lite underliga är dock att även en tavla i lägenheten verkade ha drabbats av "mögelhjärna". Efter branden började den kastas ner från väggen; ibland var det kroken som vikit sig, ibland var det snöret som gått av, men ibland hade den bara "hoppat" ner och låg på golvet. Jag tänkte att orsaken kunde ligga i att väggen hade värmts upp vid branden.
När jag äntligen flyttade från huset, placerades samma tavla den här gången i köket. Det var ingen märkvärdig tavla; ett ganska alldagligt stilleben i akvarell jag själv målat några år tidigare när jag gick en kurs hos min favoritkonstnär Karin Broos på den tiden hon bodde i närheten. Den föreställde några vaser av lera och några äpplen med ett blått draperi som bakgrund.
Jag frisknade till ganska snabbt denna gång, när jag väl kom bort från möglet och mina extraordinära "gåvor" försvann genast. Tavlans också, förutom en invigningsrunda i den nya lägenheten: en dag när jag nyss flyttat in där och kom hem från jobbet hade tavlan hoppat ner från sin krok i köket, rundat ett hörn på sin "flygtur" och landat på en matta inne i vardagsrummet. Glaset hade inte gått sönder och tavlan var hel, och att grubbla över hur den burit sig åt för att ta sig ända dit var inte lönt. Men sedan hängde den lugnt kvar på sin plats och gör det fortfarande, fast i ett annat kök.
Tilläggas kan att jag hade en "särbo" som också varit i den förra lägenheten nästan lika mycket som jag, och som efteråt insjuknade i någon mystisk sjukdom som kunde varit amalgamförgiftning, men som jag i efterhand skulle tro också delvis berodde på möglet.
Det är nästan så man kunde trott att tavlan fungerade som en slags "varnare" av olämplig miljö. Men att föremål även kan påverkas av människor hjärnaktivitet är faktiskt inte en nyhet. Det lär också vara ganska vanligt med elektricitetskrångel där någon är sjuk eller har komplicerade problem. Kosmologen Martinus säger att "själen är besläktad med elektriciteten". (Gissar också att det är en och annan som haft en massa glödlampor som gått och ovanligt mycket blinkande lampor, efter att en anhörig gått bort, som bara ville titta förbi för att säga "hej"...?)
onsdag 9 april 2014
Från Barrie Trower till den heliga Birgitta
En forskare vid brittiska underrättelsetjänsten, Barrie Trower, har som numera pensionerad berättat om hur virus kan strös ut i skogen eller till och med placeras i mobiltelefoner för att om ett år eller hundra år eller mer aktiveras genom att rikta högfrekvent elektromagnetisk strålning mot landet i fråga.
Han berättar också om hur mikrovågsstrålning i fredstid kan användas som ett vapen till exempel vid ovälkomna demonstrationer. Genom att rikta strålningen mot vissa delar av hjärnan kan man få demonstranter att bli likgiltiga och tappa lusten att demonstrera igen, och genom att rikta strålningen mot andra delar av hjärnan kan cancer, schizofreni eller kemikalieintolerans åstadkommas bland andra förskräckligheter.
Men även påverkan från mögel kan skada hjärnan i liknande riktningar. Den amerikanske psykiatrikern Daniel Amen har fotograferat hjärnor som skadats på detta sätt, och visat att blodflödet minskat till vissa delar av hjärnan. Men han menar också att de här skadorna kan läkas när personerna kommer bort från miljön med mögel.
Vid en del sjukdomar i hjärnan som till exempel epilepsi eller migrän, men också vid förgiftningar och vissa droger är det inte ovanligt med hypnagoga tillstånd, som är en slags "hjärnans egen teater". Det betyder inte att man är tokig, utan förkommer någon gång hos de flesta till exempel sekunderna precis innan man ska somna. Även mitt på ljusa dagen! En arbetskamrat jag hade en gång, gick för att byta gardiner i en gammal drängstuga vid en hembygdsgård. Mitt uppe i sysslorna, får hon bakom sig höra en gubbe sucka och säga på en gammalsvensk dialekt: - Jaha, nu är det sommar igen!
På den tiden jag hade migrän, hade jag en nyårsdag i min dumhet ätit en hel ihålig chokladtomte, gjord av "fulchoklad" (dålig kvalitet med en massa tillsatser) vilket förstås förvärrade migränen ännu mer, och jag beslöt att en skogspromenad skulle kunna göra saken bättre. På hemvägen, utmattad av både promenaden och migränen som inte försvunnit, tog jag en genväg över kyrkogården. På väg uppför trapporna dit klev ett litet ovanligt sällskap, varav en dam med höga axelvaddar à la tidigt 80-tal, och en annan dam som hann före alla andra och med stor flit krattade bort torkade löv runt en gravsten (det var ingen snö den julen). Jag blev nyfiken och beslöt att ta en närmare titt på sällskapet när jag rundat den rhododendronbuske som tillfälligt skymde dem. Men på de få sekunder detta tog, hade sällskapet fullständigt gått upp i rök. Enda möjligheten att de skulle ha försvunnit så fort, hade varit att de klättrat upp i någon av de tallar som stod i närheten, men det hade de förstås inte gjort när jag såg mig omkring i alla riktningar. Först senare fattade jag att det var min hjärna som hade spelat mig ett spratt. En andra gång bjöd också migrän (då av en ännu värre sort ) på en föreställning hämtad någonstans från hjärnans skrymslen. Jag stod och borstade tänderna när till min förvåning men också nöje, det i snabb takt spelades upp liksom i en dröm en videotrailer som presenterade alla drömmar jag haft det senaste halvåret. Bara några dagar innan hade jag undrat över någon dröm som jag inte riktigt kunde komma ihåg, men nu fick jag se dem igen - sparade som på en diskett eller filmrulle. Dessvärre glömde jag bort de flesta snabbt igen, och någon repris bjöds det inte på.
Den oförlikneliga norskan Gry Jannicke Jarlum skrev boken "Du är jag" efter att hon menat sig haft besök åtskilliga gånger av utomjordingar, som förresten inte bara nöjt sig med besök utan även gjort plågsamma ingrepp i hennes kropp. Man hade förstärkt hennes kropp med implantat, eftersom hon skulle användas vid skapandet av en ny ras på deras planet. (En healer sade senare att hon hade den ovanligaste aura han varit med om, den liknade gummi!) Hon ger kurser "Finn din livsuppgift"; en av dem här i Värmland sommaren 2012. (Spännande, men vet inte ens om jag skulle vågat vara i samma rum som hon, då hon verkar vara ett sådant ovanligt sprakande energiknippe! Och hade vid den tidpunkten "livsuppgift" nog att överleva mögel och syntetiska parfymer vid det museum jag var placerad vid i den så kallade sysselsättningsfasen.)
Boken hade hon inte skrivit själv, utan säger att en av utomjordingarna styrde hennes hand; hon behövde bara hålla i pennan. Det är lätt att tro att någon annan styrt skrivandet, eftersom varken stilen eller innehållet i boken verkar vara riktigt i enlighet med hennes egen utåtriktade stil. Det här med utomjordingar har avskrivits av vetenskapen som just hypnagoga tillstånd, och som bevis på att personer exempelvis inte kan ha följt med upp i rymdskepp eller överhuvudtaget gjort någonting alls, används det faktum att personerna vid de här tillfällena brukar beskriva sin kropp som paralyserad. ("Och den ignorante ler skadeglatt med facit i hand", som Leif G W Persson låter sin fiktive kriminalintendent tänka när han besöker en kongress för psykologiska profiler av brottslingar.) Vetenskapen förutsätter alltså att det är den tungfotade, fysiska kroppen som absolut skulle ha följt med, och förutsätter därmed frånvaron av eventuella andliga kroppar. I Gry Jannickes fall såg även hennes väninna utomjordingarna några gånger, då de tillsammans rädda kurade ihop sig och hörde dånet från rymdfarkosten sänka sig över dem. Kan flera personer samtidigt råka ut för samma hypnagoga tillstånd?
Ja, säger Carlos Castaneda, som reste till Mexiko som student för att studera gammal bortglömd indiansk visdom och trollkonst. Om båda flyttar den så kallade fogpunkten, som är ett slags medvetandets spotlight, till samma ställe kan man vara med om samma saker. Men det betyder inte enligt Castaneda att det skulle vara inbillningar. Han menar att det finns inga hallucinationer - allt är bara inblickar i andra verkligheter.
Den heliga Birgitta var en överdängare på uppenbarelser. Forskare har i nutid försökt hitta hennes kranium för att försöka utläsa om hon kanske hade epilepsi. Minst 600 av hennes uppenbarelser blev nedtecknade för eftervärlden, och det var inga små, sketna trailers utan det var hela skådespel. En av uppenbarelserna handlade om hennes son Karl, som faktiskt var spelmissbrukare (redan på1300-talet!), och som stod anklagad inför en domstol där djävulen var åklagare och försvarsadvokaten en ängel. Hon är den enda i Sverige som blivit helgonförklarad av påven. Hade hon levat idag, hade hon gissningsvis riskerat en diagnos från psykiatrin och medicin som tog bort uppenbarelserna. Men på den tiden blev blinda seende som rörde vid hennes kista, och Birgitta själv hann innan dess och alla sina uppenbarelser till trots att resa till Frankrike för att förmå påven återvända till Rom, och att grunda ett kloster i Vadstena.
Vetenskapen ser då egentligen ut att vara en väldigt snäv källa till information, där varje forskningsresultat måste kunna upprepas vid kliniska tester, och detta mitt i det stora mysterium som både den yttre och den inre världen är.
Sensmoralen utav detta
var att hjärnan vill berätta.......
Han berättar också om hur mikrovågsstrålning i fredstid kan användas som ett vapen till exempel vid ovälkomna demonstrationer. Genom att rikta strålningen mot vissa delar av hjärnan kan man få demonstranter att bli likgiltiga och tappa lusten att demonstrera igen, och genom att rikta strålningen mot andra delar av hjärnan kan cancer, schizofreni eller kemikalieintolerans åstadkommas bland andra förskräckligheter.
Men även påverkan från mögel kan skada hjärnan i liknande riktningar. Den amerikanske psykiatrikern Daniel Amen har fotograferat hjärnor som skadats på detta sätt, och visat att blodflödet minskat till vissa delar av hjärnan. Men han menar också att de här skadorna kan läkas när personerna kommer bort från miljön med mögel.
Vid en del sjukdomar i hjärnan som till exempel epilepsi eller migrän, men också vid förgiftningar och vissa droger är det inte ovanligt med hypnagoga tillstånd, som är en slags "hjärnans egen teater". Det betyder inte att man är tokig, utan förkommer någon gång hos de flesta till exempel sekunderna precis innan man ska somna. Även mitt på ljusa dagen! En arbetskamrat jag hade en gång, gick för att byta gardiner i en gammal drängstuga vid en hembygdsgård. Mitt uppe i sysslorna, får hon bakom sig höra en gubbe sucka och säga på en gammalsvensk dialekt: - Jaha, nu är det sommar igen!
På den tiden jag hade migrän, hade jag en nyårsdag i min dumhet ätit en hel ihålig chokladtomte, gjord av "fulchoklad" (dålig kvalitet med en massa tillsatser) vilket förstås förvärrade migränen ännu mer, och jag beslöt att en skogspromenad skulle kunna göra saken bättre. På hemvägen, utmattad av både promenaden och migränen som inte försvunnit, tog jag en genväg över kyrkogården. På väg uppför trapporna dit klev ett litet ovanligt sällskap, varav en dam med höga axelvaddar à la tidigt 80-tal, och en annan dam som hann före alla andra och med stor flit krattade bort torkade löv runt en gravsten (det var ingen snö den julen). Jag blev nyfiken och beslöt att ta en närmare titt på sällskapet när jag rundat den rhododendronbuske som tillfälligt skymde dem. Men på de få sekunder detta tog, hade sällskapet fullständigt gått upp i rök. Enda möjligheten att de skulle ha försvunnit så fort, hade varit att de klättrat upp i någon av de tallar som stod i närheten, men det hade de förstås inte gjort när jag såg mig omkring i alla riktningar. Först senare fattade jag att det var min hjärna som hade spelat mig ett spratt. En andra gång bjöd också migrän (då av en ännu värre sort ) på en föreställning hämtad någonstans från hjärnans skrymslen. Jag stod och borstade tänderna när till min förvåning men också nöje, det i snabb takt spelades upp liksom i en dröm en videotrailer som presenterade alla drömmar jag haft det senaste halvåret. Bara några dagar innan hade jag undrat över någon dröm som jag inte riktigt kunde komma ihåg, men nu fick jag se dem igen - sparade som på en diskett eller filmrulle. Dessvärre glömde jag bort de flesta snabbt igen, och någon repris bjöds det inte på.
Den oförlikneliga norskan Gry Jannicke Jarlum skrev boken "Du är jag" efter att hon menat sig haft besök åtskilliga gånger av utomjordingar, som förresten inte bara nöjt sig med besök utan även gjort plågsamma ingrepp i hennes kropp. Man hade förstärkt hennes kropp med implantat, eftersom hon skulle användas vid skapandet av en ny ras på deras planet. (En healer sade senare att hon hade den ovanligaste aura han varit med om, den liknade gummi!) Hon ger kurser "Finn din livsuppgift"; en av dem här i Värmland sommaren 2012. (Spännande, men vet inte ens om jag skulle vågat vara i samma rum som hon, då hon verkar vara ett sådant ovanligt sprakande energiknippe! Och hade vid den tidpunkten "livsuppgift" nog att överleva mögel och syntetiska parfymer vid det museum jag var placerad vid i den så kallade sysselsättningsfasen.)
Boken hade hon inte skrivit själv, utan säger att en av utomjordingarna styrde hennes hand; hon behövde bara hålla i pennan. Det är lätt att tro att någon annan styrt skrivandet, eftersom varken stilen eller innehållet i boken verkar vara riktigt i enlighet med hennes egen utåtriktade stil. Det här med utomjordingar har avskrivits av vetenskapen som just hypnagoga tillstånd, och som bevis på att personer exempelvis inte kan ha följt med upp i rymdskepp eller överhuvudtaget gjort någonting alls, används det faktum att personerna vid de här tillfällena brukar beskriva sin kropp som paralyserad. ("Och den ignorante ler skadeglatt med facit i hand", som Leif G W Persson låter sin fiktive kriminalintendent tänka när han besöker en kongress för psykologiska profiler av brottslingar.) Vetenskapen förutsätter alltså att det är den tungfotade, fysiska kroppen som absolut skulle ha följt med, och förutsätter därmed frånvaron av eventuella andliga kroppar. I Gry Jannickes fall såg även hennes väninna utomjordingarna några gånger, då de tillsammans rädda kurade ihop sig och hörde dånet från rymdfarkosten sänka sig över dem. Kan flera personer samtidigt råka ut för samma hypnagoga tillstånd?
Ja, säger Carlos Castaneda, som reste till Mexiko som student för att studera gammal bortglömd indiansk visdom och trollkonst. Om båda flyttar den så kallade fogpunkten, som är ett slags medvetandets spotlight, till samma ställe kan man vara med om samma saker. Men det betyder inte enligt Castaneda att det skulle vara inbillningar. Han menar att det finns inga hallucinationer - allt är bara inblickar i andra verkligheter.
Den heliga Birgitta var en överdängare på uppenbarelser. Forskare har i nutid försökt hitta hennes kranium för att försöka utläsa om hon kanske hade epilepsi. Minst 600 av hennes uppenbarelser blev nedtecknade för eftervärlden, och det var inga små, sketna trailers utan det var hela skådespel. En av uppenbarelserna handlade om hennes son Karl, som faktiskt var spelmissbrukare (redan på1300-talet!), och som stod anklagad inför en domstol där djävulen var åklagare och försvarsadvokaten en ängel. Hon är den enda i Sverige som blivit helgonförklarad av påven. Hade hon levat idag, hade hon gissningsvis riskerat en diagnos från psykiatrin och medicin som tog bort uppenbarelserna. Men på den tiden blev blinda seende som rörde vid hennes kista, och Birgitta själv hann innan dess och alla sina uppenbarelser till trots att resa till Frankrike för att förmå påven återvända till Rom, och att grunda ett kloster i Vadstena.
Vetenskapen ser då egentligen ut att vara en väldigt snäv källa till information, där varje forskningsresultat måste kunna upprepas vid kliniska tester, och detta mitt i det stora mysterium som både den yttre och den inre världen är.
Sensmoralen utav detta
var att hjärnan vill berätta.......
fredag 4 april 2014
Tokigt om våren
Ja vår´n, ja
ja vår´n, ja
tjong fadelladelli
dä ä e fina ti´
Da stecker sä ur jola
å guschelôv för sola
ho ä så gla å bli!
(Gustaf Fröding hyllar våren.)
Våren är "återuppståndelsen från de döda" enligt den gamla vegetationsmyten, och påsk-ägget en symbol för livet. Men våren kunde och kan vara försåtlig också, till exempel med tanke på de onda krafterna som ansågs vara extra farliga på skärtorsdag då häxorna for till Blåkulla för att under tre dagar fira orgier med själva djävulen. För säkerhets skull skjuter vi fortfarande påsksmällar för att hålla oknyttet på avstånd. Ett modernare oknytt är pollenallergin, som kanske på sätt och vis hör till kategorin kemikalieintolerans eftersom dess omfattning idag till stor del beror på att kemikalier i miljöföroreningarna sönderdelar pollenkornen som då lättare tar sig in genom luftvägar och ögon. Och kemikalierna som klibbar fast vid pollenkornen följer förstås också med in i kroppen. Om någon trodde det bara handlade om lite nysningar och rinnande ögon, är det bara att glömma. Både jag och många andra reagerar på pollen med ungefär samma typ av symtom som hos MCS (Multiple Chemical Sensitivity).
För övrigt hade många roligt i Värmland där man gick hårt ut till första april: en välskriven artikel i Värmlands Folkblad fick en och annan att sätta morgonkaffet i vrångstrupen, och förbannade läsare ringer tidningen, då rubrikerna säger att Hells Angels genom ett bulvanföretag har köpt stadshuset i Karlstad, och där skall ägna sig åt såväl tillverkning av skinnvästar som rådgivning till offentlig förvaltning. Universitet går enligt samma tidning ut med ett pressmedelande som avslöjar att man tagit fram en flygande kvastprototyp. Extra roligt, sade rektorn, med tanke på att hon själv ägnat många år åt häxforskning!
Ett annan form av "aprilskämt" kommer från Försäkringskassan, som visar att man tagit bort min SGI (sjukpenninggrundande inkomst), bara några dagar efter erbjudandet att begära omprövning inom två månader. Jag har skrivit men inte ens hunnit skicka min begäran om omprövning, vilket visar det jag misstänkt; Försäkringskassan bryr sig inte ens om att läsa de synpunkter eller begäran om omprövningar de erbjuder. Den här gången var de bara lite för snabba med att avslöja det (eller också är så maktfullkomliga att de inte ens behöver låtsas att de bryr sig om vad man skriver). Precis som när jag förra året beviljats sjukpenning för en tremånadersperiod, men redan innan perioden var slut hade fått ett "hotbrev" att genast anmäla mig vid Arbetsförmedlingen annars ryker min SGI, och sedan motiverade att jag inte kunde få resten av sjukpenningen tiden ut, för då hade jag ju redan "skrivit in mig hos Af". Ljusår från den gamla sjukkassan (som den hette förr) som faktiskt tog hänsyn till både läkarintyg och folks väl och ve.
Om våren är det visst tillåtet att vara lite tokig. Vinguden Dionysos kom på våren ner från bergen på Kreta och fick skaror av fruntimmer att springa ut i markerna och slita både boskap och vilda djur i stycken. Riktigt så tokig behöver man ju inte bli, man kan till exempel nöja sig med att skriva en små-elak liten limerick.......
En handläggare ville spara
bad de sjuka att flyga och fara
sen bad han en bön
när han stod inför dö´n:
att må djävulen honom bevara
ja vår´n, ja
tjong fadelladelli
dä ä e fina ti´
Da stecker sä ur jola
å guschelôv för sola
ho ä så gla å bli!
(Gustaf Fröding hyllar våren.)
Våren är "återuppståndelsen från de döda" enligt den gamla vegetationsmyten, och påsk-ägget en symbol för livet. Men våren kunde och kan vara försåtlig också, till exempel med tanke på de onda krafterna som ansågs vara extra farliga på skärtorsdag då häxorna for till Blåkulla för att under tre dagar fira orgier med själva djävulen. För säkerhets skull skjuter vi fortfarande påsksmällar för att hålla oknyttet på avstånd. Ett modernare oknytt är pollenallergin, som kanske på sätt och vis hör till kategorin kemikalieintolerans eftersom dess omfattning idag till stor del beror på att kemikalier i miljöföroreningarna sönderdelar pollenkornen som då lättare tar sig in genom luftvägar och ögon. Och kemikalierna som klibbar fast vid pollenkornen följer förstås också med in i kroppen. Om någon trodde det bara handlade om lite nysningar och rinnande ögon, är det bara att glömma. Både jag och många andra reagerar på pollen med ungefär samma typ av symtom som hos MCS (Multiple Chemical Sensitivity).
För övrigt hade många roligt i Värmland där man gick hårt ut till första april: en välskriven artikel i Värmlands Folkblad fick en och annan att sätta morgonkaffet i vrångstrupen, och förbannade läsare ringer tidningen, då rubrikerna säger att Hells Angels genom ett bulvanföretag har köpt stadshuset i Karlstad, och där skall ägna sig åt såväl tillverkning av skinnvästar som rådgivning till offentlig förvaltning. Universitet går enligt samma tidning ut med ett pressmedelande som avslöjar att man tagit fram en flygande kvastprototyp. Extra roligt, sade rektorn, med tanke på att hon själv ägnat många år åt häxforskning!
Ett annan form av "aprilskämt" kommer från Försäkringskassan, som visar att man tagit bort min SGI (sjukpenninggrundande inkomst), bara några dagar efter erbjudandet att begära omprövning inom två månader. Jag har skrivit men inte ens hunnit skicka min begäran om omprövning, vilket visar det jag misstänkt; Försäkringskassan bryr sig inte ens om att läsa de synpunkter eller begäran om omprövningar de erbjuder. Den här gången var de bara lite för snabba med att avslöja det (eller också är så maktfullkomliga att de inte ens behöver låtsas att de bryr sig om vad man skriver). Precis som när jag förra året beviljats sjukpenning för en tremånadersperiod, men redan innan perioden var slut hade fått ett "hotbrev" att genast anmäla mig vid Arbetsförmedlingen annars ryker min SGI, och sedan motiverade att jag inte kunde få resten av sjukpenningen tiden ut, för då hade jag ju redan "skrivit in mig hos Af". Ljusår från den gamla sjukkassan (som den hette förr) som faktiskt tog hänsyn till både läkarintyg och folks väl och ve.
Om våren är det visst tillåtet att vara lite tokig. Vinguden Dionysos kom på våren ner från bergen på Kreta och fick skaror av fruntimmer att springa ut i markerna och slita både boskap och vilda djur i stycken. Riktigt så tokig behöver man ju inte bli, man kan till exempel nöja sig med att skriva en små-elak liten limerick.......
En handläggare ville spara
bad de sjuka att flyga och fara
sen bad han en bön
när han stod inför dö´n:
att må djävulen honom bevara
fredag 28 mars 2014
Det moderna lort-Sverige
I slutet av 30-talet åkte Lubbe Nordström runt i Sverige för att göra en serie radioreportage, och förfasades över den stora orenligheten, tbc, flugor och aldrig skurade utedass. Reportagen som också blev en bok fick namnet "Lort-Sverige". Men det fanns också en annan aspekt av saken, med ganska otäcka "rashygieniska" övertoner som var typiska för trettiotalet då det inte bara var Hitler som betraktade vissa människor som "ohyra". Lubbe Nordström menade att de dugliga personerna försvann in till städerna, och på landsbygden blev bara idioter och patrask kvar. I ett uthus bodde en flicka med sina potatisgroddbleka ungar, och sådana som hon "skulle bort". Men vart?
Det är lätt att se en tredje aspekt av saken; "det mentala lort-Sverige" som bestod i synen på fattiga, sjuka och vissa folkslag.
Synen på de sjuka har idag tagits över av Försäkringskassan, som menar att efter ett år ska de som inte tillfrisknat "bort". Eller inte sjukskrivas alls överhuvudtaget. När det var tänkt att jag skulle operera en hand, sade man från Försäkringskassan att jag bara fick vara sjukskriven under den tid som själva operationen tog.
Och den rasbiologiska synen har övertagits av en del politiska partier även här i Norden. När det gäller det fysiska lort-Sverige av idag kanske man kan hålla med om kritiken mot städningen av till exempel av skolor, att det är olämpligt att städa på dagtid när barnen vistas där eftersom dammsugning (aerosolteknik) och torrsopning sprider smitta. Men det värsta är ändå mögel-Sverige, där enligt Socialstyrelsen så mycket som 80 % av alla skolor är drabbade av mögel eller är riskprojekt. Felkonstruktion brukar ligga bakom fuktskador och mögel också i bostadshusen, och spånplattor med mera ger i samband med fuktskadorna ifrån sig formaldehyd och andra toxiner.
I ett kombinerat fall av mögel- och mentalt lort-Sverige, fick i veckan en Göteborgsfamilj rätt mot kommunen i ett fall där barnen inte kunnat ta del av varken dagis eller förskola på grund av att de blev sjuka av möglet där. Tack vare över tre års hårt arbete av föräldrarna med dokumentation och mobilinspelningar av möten insåg Skolinspektionen till slut att kommunen inte fungerat som ansvariga där sagt, eller med andra ord: att kommunen ljugit Skolinspektionen rakt upp i ansiktet.
Det är förstås billigare för stunden att ljuga bort mögelproblemen i skolor, bostäder och på arbetsplatser, men för att citera min gamle litteraturlärare och professor: "det kan man ju räkna ut med röven" att det på sikt blir en ännu mer kostsam historia att förtränga det hela.
Det leder också till utstötning av både barn och vuxna från skola och arbetsliv. Om man spetsar till det lite, skulle man till och med kunna säga att kognitiv beteendeterapi och andra psykologiska metoder skor sig på att myndigheter och övriga inte är justa.
De flesta tvingas spela med i ett elakt spel för att försörja sig. När jag arbetade med lokalvård i ett stort bostadsföretag för ganska många år sedan, fick vi kallelse till ett stormöte med alla som hade samma arbetsgivare i länet. Vi fick en trevlig pratstund med kollegor vi inte sett förut, innan cheferna dök upp. De flesta klagade dock över för knappt utmätt arbetstid, arbetsskador och värk i kroppen. När cheferna kom in och frågade hur vi hade det, svarade dock alla: "Bra!" Det var ingen som nämnde arbetsskador, men kanske lika bra det för när någon vågade sig på att klaga över lönen (som faktiskt var lägre än hos andra bolag) skämtade cheferna bara bort det: "Ja, se pengar! De räcker ju aldrig."
Jag tycker nog att alla kemiskt parfymerade produkter såsom deodoranter, hårvårdsprodukter, sköljmedel för kläder och så vidare som vi ständigt omges av, i högsta grad hör till Lort-Sverige av idag..De skapar minst lika många sjukdomar som 30-talets brist på hygien. I stället för "soten" som lungtuberkulosen men också andra kroniska sjukdomar förr kallades, har vi fått diabetes, livsfarlig fetma, autism, adhd, cancer, allergier och MCS och många andra "civilisationssjukdomar". Jag menar inte att alla måste tvätta hår och kläder med exempelvis bikarbonat och smörja in sig med kokosolja i stället för hudkräm (när medvetandet ökar får vi slåss om kokosoljan!) Men bara att köpa oparfymerade varianter av det man annars brukar köpa sparar in mycket obehag både för en själv och omgivningen. Man löper annars risken att bli en i den ökande skaran av andningsmaskprydda individer som man kan se överallt i världen idag, inte bara i Japan och Kina. Tyvärr måste man vara så pass frisk ändå att man klarar arbete för att överhuvudtaget kunna köpa filter, luftrenare och vad hjälpmedel man behöver, eftersom varken Landsting, Försäkringskassa eller kommun har velat bevilja stöd till det. "Du får köpa dem istället för att ha kläder, skor och telefon", menade man hos kommunen. Om ni ser någon "potatisgroddsblek" och barfota person i lappade kläder är det möjligtvis jag! Men det kanske inte märks någon större skillnad eftersom jag slutade vara välvårdad och sminkad efter tjugofemårsåldern och blev mer
bohemisk. Det finns många som har det värre, exempelvis barnfamiljer som är drabbade av miljösjukdom och inte får något stöd från samhället. Och inte minst alla som ännu inte är medvetna om farorna med de giftiga kemikalierna i sina vardagsprodukter!
Det är lätt att se en tredje aspekt av saken; "det mentala lort-Sverige" som bestod i synen på fattiga, sjuka och vissa folkslag.
Synen på de sjuka har idag tagits över av Försäkringskassan, som menar att efter ett år ska de som inte tillfrisknat "bort". Eller inte sjukskrivas alls överhuvudtaget. När det var tänkt att jag skulle operera en hand, sade man från Försäkringskassan att jag bara fick vara sjukskriven under den tid som själva operationen tog.
Och den rasbiologiska synen har övertagits av en del politiska partier även här i Norden. När det gäller det fysiska lort-Sverige av idag kanske man kan hålla med om kritiken mot städningen av till exempel av skolor, att det är olämpligt att städa på dagtid när barnen vistas där eftersom dammsugning (aerosolteknik) och torrsopning sprider smitta. Men det värsta är ändå mögel-Sverige, där enligt Socialstyrelsen så mycket som 80 % av alla skolor är drabbade av mögel eller är riskprojekt. Felkonstruktion brukar ligga bakom fuktskador och mögel också i bostadshusen, och spånplattor med mera ger i samband med fuktskadorna ifrån sig formaldehyd och andra toxiner.
I ett kombinerat fall av mögel- och mentalt lort-Sverige, fick i veckan en Göteborgsfamilj rätt mot kommunen i ett fall där barnen inte kunnat ta del av varken dagis eller förskola på grund av att de blev sjuka av möglet där. Tack vare över tre års hårt arbete av föräldrarna med dokumentation och mobilinspelningar av möten insåg Skolinspektionen till slut att kommunen inte fungerat som ansvariga där sagt, eller med andra ord: att kommunen ljugit Skolinspektionen rakt upp i ansiktet.
Det är förstås billigare för stunden att ljuga bort mögelproblemen i skolor, bostäder och på arbetsplatser, men för att citera min gamle litteraturlärare och professor: "det kan man ju räkna ut med röven" att det på sikt blir en ännu mer kostsam historia att förtränga det hela.
Det leder också till utstötning av både barn och vuxna från skola och arbetsliv. Om man spetsar till det lite, skulle man till och med kunna säga att kognitiv beteendeterapi och andra psykologiska metoder skor sig på att myndigheter och övriga inte är justa.
De flesta tvingas spela med i ett elakt spel för att försörja sig. När jag arbetade med lokalvård i ett stort bostadsföretag för ganska många år sedan, fick vi kallelse till ett stormöte med alla som hade samma arbetsgivare i länet. Vi fick en trevlig pratstund med kollegor vi inte sett förut, innan cheferna dök upp. De flesta klagade dock över för knappt utmätt arbetstid, arbetsskador och värk i kroppen. När cheferna kom in och frågade hur vi hade det, svarade dock alla: "Bra!" Det var ingen som nämnde arbetsskador, men kanske lika bra det för när någon vågade sig på att klaga över lönen (som faktiskt var lägre än hos andra bolag) skämtade cheferna bara bort det: "Ja, se pengar! De räcker ju aldrig."
Jag tycker nog att alla kemiskt parfymerade produkter såsom deodoranter, hårvårdsprodukter, sköljmedel för kläder och så vidare som vi ständigt omges av, i högsta grad hör till Lort-Sverige av idag..De skapar minst lika många sjukdomar som 30-talets brist på hygien. I stället för "soten" som lungtuberkulosen men också andra kroniska sjukdomar förr kallades, har vi fått diabetes, livsfarlig fetma, autism, adhd, cancer, allergier och MCS och många andra "civilisationssjukdomar". Jag menar inte att alla måste tvätta hår och kläder med exempelvis bikarbonat och smörja in sig med kokosolja i stället för hudkräm (när medvetandet ökar får vi slåss om kokosoljan!) Men bara att köpa oparfymerade varianter av det man annars brukar köpa sparar in mycket obehag både för en själv och omgivningen. Man löper annars risken att bli en i den ökande skaran av andningsmaskprydda individer som man kan se överallt i världen idag, inte bara i Japan och Kina. Tyvärr måste man vara så pass frisk ändå att man klarar arbete för att överhuvudtaget kunna köpa filter, luftrenare och vad hjälpmedel man behöver, eftersom varken Landsting, Försäkringskassa eller kommun har velat bevilja stöd till det. "Du får köpa dem istället för att ha kläder, skor och telefon", menade man hos kommunen. Om ni ser någon "potatisgroddsblek" och barfota person i lappade kläder är det möjligtvis jag! Men det kanske inte märks någon större skillnad eftersom jag slutade vara välvårdad och sminkad efter tjugofemårsåldern och blev mer
bohemisk. Det finns många som har det värre, exempelvis barnfamiljer som är drabbade av miljösjukdom och inte får något stöd från samhället. Och inte minst alla som ännu inte är medvetna om farorna med de giftiga kemikalierna i sina vardagsprodukter!
måndag 17 mars 2014
Från Wagner till kaffesump
Så jag gissar att sköljmedelsproblemet i slutändan inte är mitt, utan kan i stället tacka MCS/SHR/kemikalieintoleransen att jag kom in på rätt spår och slipper både sköljmedel och statisk eller stel tvätt genom att bara tvätta i till exempel bikarbonat eller lite ättika. Har nu upptäckt att grovt havssalt också kan fungera bra som tvättmedel. Fast om man tvättar i maskin kan det behövas att köra ett program med vanligt, oparfymerat tvättmedel emellanåt för att undvika problem, eftersom tvättmaskiner är avsedda för vanligt tvättmedel. Ett annat knep, uppsnappat från "någon som känner någon" som kan den här branchen: för att undvika stopp i avloppsrör, ska kaffesump vara utmärkt att spola ner istället för att kastas i soporna.
onsdag 12 mars 2014
Synpunkter till en suspekt statsinrättning
Försäkringskassan har sedan tiden då den hette "sjukkassan" på liknande sätt som Arbetsförmedlingen förvandlats från att vara till hjälp och stöd för medborgarna till att vara en kontroll- och utsorteringsapparat. Nu fick jag ett brev där man "anklagar" mig för att jag skrivits ut från Arbetsförmedlingen med hjälp av Af Rehab, med motiveringen att min SHR/allergi och kemikalieintolerans inte längre gör det möjligt att vara kvar som sökande av normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden. För inte länge sedan ringde någon från Försäkringskassan och menade att Arbetsförmedlingen inte har rätt att skriva ut någon. Så lät det minsann inte på mötet jag fick sist med handläggare från de båda hållen. Då ropade man i korus att jag var negativ så fort jag öppnade munnen för att försöka förklara hur det (inte) fungerat att vara kemikalieintolerant de sista åren på vanliga arbetsplatser.
Jag ser det inte som någon idé att åter skriva in mig som sökande hos AF eftersom samma förhållanden råder som sist när jag skrevs ut. Enligt handläggaren har jag ingen möjlighet till en allergianpassad plats i sysselsättningsfasen ("det finns det ingen som vill kosta på") och Arbetsförmedlingens regler förbjuder att man utför arbetsuppgifter hemifrån eftersom man inte får vara ensam på arbetsplatsen i händelse av olyckor. Detta trots att de enda arbeten jag kan söka idag är just arbeten som kan skötas hemifrån. Min förre chef vid en sådan arbetsplats gick gärna med på att låta mig göra arbetet som bestod av skrivuppgifter hemifrån, men Af sade alltså nej. Låter det som om det uppfyller sysselsättningsfasens existensberättigande att bidra till att man får in en fot hos arbetsgivare, som kan leda till anställning?
Man undrar om någon hos Försäkringskassan ens bryr sig om att titta på alla läkarintyg, begäran om omprövningar och synpunkter som man erbjuds att lämna? I varje fall verkar de aldrig göra något intryck, Försäkringskassans handläggare fortsätter med logiken hos en mekanisk leksakspapegoja
att upprepa "på normalt förekommande arbetsplatser finns inte kemikalier", fast jag med stöd av läkarintyg gett förklaringar att deras påstående inte stämmer med verkligheten. Där vad som normalt anses som "parfymfritt" är långt ifrån samma sak som vad en kemikalieintolerant blir sjuk av, eftersom jag reagerar även på mycket små mängder, samt alla emissioner från t ex arbetsmaterial och byggnadsmaterial plus övrigt som står att läsa i mina många läkarintyg från Allergicentrum. Jag har även skickat professor Steven Nordins klargörande om kemisk intolerans där man kan se att i dagsläget finns inte någon medicin mot detta. Man kan också gärna hänvisa till EU:s förklaring om erkännande av diagnosen MCS, som man bl a kan hitta på MCS Swedens (Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade) sida.
I senaste brevet som jag nu fick från Försäkringskassan står det att man överväger att ta bort min SGI (sjukpenninggrundande inkomst), och jag erbjuds att lämna synpunkter på det innan man beslutar. Jag skriver i mina synpunkter att jag anser det felaktigt att ta bort min SGI eftersom Försäkringskassan inte har uppfyllt sin serviceskyldighet enligt Förvaltningslagen om att hjälpa rätt i dylik situation, utan tvärtom vid nämnda möte uppmanade mig handläggaren från Försäkringskassan att "bevisa" min kemikalieöverkänslighet genom att jobba med målning/slipning vid AME där jag erbjudits sysselsättningsfas, och åka till akuten vid andnöd eller andra symtom. Vilket jag anser vara snudd på kriminellt med tanke på orimlig risk för liv och hälsa, samt med hänsyn till onödig belastning av vården. Den hjälplösa fackföreningsrepresentant jag tagit med mig kunde bara rysa.
Skriver vidare i mina synpunkter till FK att jag har heller inte fått en rimlig chans till en allergianpassad arbetsplats eller minsta bidrag till hjälpmedel, t ex luftrenare eller andningsmasker utan var tvungen att betala dessa själv vid så kallad arbetsprövning trots avsaknad av lön. Jag tycker att man på grund av dessa omständigheter borde ge mig dispens från reglerna att stå till förfogande för hela arbetsmarknaden, och ge mig en rimlig chans att hitta ett arbete som kan skötas hemifrån, innan man tar bort min SGI.
PS. Konstigt nog får jag svar på mina synpunkter och överklagande innan jag ens hunnit skicka in dem, att FK:s "övervägande" som tydligen snarare var ett beslut, står fast.
Jag ser det inte som någon idé att åter skriva in mig som sökande hos AF eftersom samma förhållanden råder som sist när jag skrevs ut. Enligt handläggaren har jag ingen möjlighet till en allergianpassad plats i sysselsättningsfasen ("det finns det ingen som vill kosta på") och Arbetsförmedlingens regler förbjuder att man utför arbetsuppgifter hemifrån eftersom man inte får vara ensam på arbetsplatsen i händelse av olyckor. Detta trots att de enda arbeten jag kan söka idag är just arbeten som kan skötas hemifrån. Min förre chef vid en sådan arbetsplats gick gärna med på att låta mig göra arbetet som bestod av skrivuppgifter hemifrån, men Af sade alltså nej. Låter det som om det uppfyller sysselsättningsfasens existensberättigande att bidra till att man får in en fot hos arbetsgivare, som kan leda till anställning?
Man undrar om någon hos Försäkringskassan ens bryr sig om att titta på alla läkarintyg, begäran om omprövningar och synpunkter som man erbjuds att lämna? I varje fall verkar de aldrig göra något intryck, Försäkringskassans handläggare fortsätter med logiken hos en mekanisk leksakspapegoja
att upprepa "på normalt förekommande arbetsplatser finns inte kemikalier", fast jag med stöd av läkarintyg gett förklaringar att deras påstående inte stämmer med verkligheten. Där vad som normalt anses som "parfymfritt" är långt ifrån samma sak som vad en kemikalieintolerant blir sjuk av, eftersom jag reagerar även på mycket små mängder, samt alla emissioner från t ex arbetsmaterial och byggnadsmaterial plus övrigt som står att läsa i mina många läkarintyg från Allergicentrum. Jag har även skickat professor Steven Nordins klargörande om kemisk intolerans där man kan se att i dagsläget finns inte någon medicin mot detta. Man kan också gärna hänvisa till EU:s förklaring om erkännande av diagnosen MCS, som man bl a kan hitta på MCS Swedens (Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade) sida.
I senaste brevet som jag nu fick från Försäkringskassan står det att man överväger att ta bort min SGI (sjukpenninggrundande inkomst), och jag erbjuds att lämna synpunkter på det innan man beslutar. Jag skriver i mina synpunkter att jag anser det felaktigt att ta bort min SGI eftersom Försäkringskassan inte har uppfyllt sin serviceskyldighet enligt Förvaltningslagen om att hjälpa rätt i dylik situation, utan tvärtom vid nämnda möte uppmanade mig handläggaren från Försäkringskassan att "bevisa" min kemikalieöverkänslighet genom att jobba med målning/slipning vid AME där jag erbjudits sysselsättningsfas, och åka till akuten vid andnöd eller andra symtom. Vilket jag anser vara snudd på kriminellt med tanke på orimlig risk för liv och hälsa, samt med hänsyn till onödig belastning av vården. Den hjälplösa fackföreningsrepresentant jag tagit med mig kunde bara rysa.
Skriver vidare i mina synpunkter till FK att jag har heller inte fått en rimlig chans till en allergianpassad arbetsplats eller minsta bidrag till hjälpmedel, t ex luftrenare eller andningsmasker utan var tvungen att betala dessa själv vid så kallad arbetsprövning trots avsaknad av lön. Jag tycker att man på grund av dessa omständigheter borde ge mig dispens från reglerna att stå till förfogande för hela arbetsmarknaden, och ge mig en rimlig chans att hitta ett arbete som kan skötas hemifrån, innan man tar bort min SGI.
PS. Konstigt nog får jag svar på mina synpunkter och överklagande innan jag ens hunnit skicka in dem, att FK:s "övervägande" som tydligen snarare var ett beslut, står fast.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)