Longevity "Who wants to be old as dirt?"

 Det verkar gå att lura rika, uttråkade människor till vad som helst. Senast är det trenden att försöka bli uppemot 200 år med hjälp av dyr teknologi, "mirakelkurer", kroppsscanning och tester, vad sägs om "epigenetisk reprogrammering", en teknik att återställa cellulär ungdomlighet och "senolytika", läkemedel att eliminera skadade celler. Plus en lång lista på saker som att mininera stress och få en  sömnbalans, optimal kost och rätt träning, saker som normalt ingår i hälsorörelser eller bara vanligt sunt förnuft - men här utökade krav som bara de borde göra en äldre och gråhårig i förtid! Ett tröttsamt och andefattigt heltidsarbete som gör att de rika affärsmännen bakom skrattar hela vägen till banken. En amerikansk tech- miljardär, Bryan Johnson är en av grundarna bakom longevity-rörelsen, andra som tjänar på det är riskkapitalister och andra som startat affärsrörelser i anslutning till longevity. Spotify-grundaren Daniel Ek har hittills fått in 3 miljarder på sin meningslösa kroppsscanning.

"Det finns lika stor risk att man dör i förtid av det man tror är jättenyttigt eftersom vi inte vet tillräckligt om det", säger en kritisk forskare. Dessutom belastas den vanliga vården av en mängd överflödiga tester och undersökningar som gör att människor som är i verkligt behov av hjälp får stå tillbaka. Longevity-personerna har heller inte tänkt på hur samhället ska kunna försörja alla äldre om många blir onaturligt gamla. En svensk äldreforskare, Karin Modig, säger till Sveriges radio att hon saknar en viktig ingrediens i longevity-trenden; nämligen känslan av mening. Hur det än är får vi med åldern förluster av kroppsfunktioner och förluster av nära anhöriga. "Att ligga där och vara relativt frisk i många år till är kanske inte så kul", menar hon. 

"Tonerna kan plockas ur luften"

Det finns både filosofer och forskare som sagt: "Det finns inget 'därute' därute".  Med det brukar de mena att det finns ingen objektiv verklighet utanför vårt medvetande. I sin senaste lilla jubileumsbok Mo-zen skriver Suzanne Brögger om hur författaren tillbaka i tiden har jämförts med en gud som skapar något ur inget. Men Keith Richards har motsatt uppfattning om vad skapande är i sin biografi Life; han menar att tonerna och musiken finns där i luften, "det är bara att plocka ner dem". Med detta avdramatiserar han det eventuellt genialiska i skapandet och indikerar att det är upp till vem som helst att "plocka ner" vad som redan finns där. 

Idag håller neurovetenskapen fortfarande fast vid att medvetandet skapas i hjärnan. Men det finns en ny riktning och nyfikenhet hos några på vad man kallar icke-lokalt medvetande, där man ser medvetandet som något som finns "där ute" och att det vi kallar vårt medvetande kan liknas vid en radio som tar in olika frekvenser beroende på vad den ställts in på. (Ifall en radio hade medvetande skulle den kanske tro att den själv skapade musiken den spelar?) Detta skulle kunna förklara ett fall jag för inte länge sen läste om där en kvinna skadades i huvudet och när hon vaknade hade hon tappat bort svenska språket men pratade franska (som hon aldrig läst) flytande. Slaget mot huvudet hade förmodligen flyttat frekvensen och hon tog upp ett nytt språk. Något liknande sägs ha hänt poeten Bengt Lidner som inte var särskilt duktig i skolan som barn, men en morgon vaknade han av en hög knäpp i huvudet och efteråt blev han en duktig elev. Fenomenet är känt som den "Lidnerska knäppen". 

Det icke-lokala medvetandet skulle även kunna förklara fenomen som prekognition, det vill säga saker som t ex förutsägelser och sanndrömmar. Jag minns att jag en gång i tiden prickade in en del (i och för sig ganska betydelselösa händelser) i drömmar. Ett exempel: jag drömde en natt att jag var på väg till jobbet när någon ryckte i portdörren och ville in. Jag öppnade, och det var en gammal rektor från högstadiet jag inte sett på 30 år som klev in med en portfölj i handen och sade "hej". På morgonen när jag vaknat och skulle gå till jobbet ryckte någon i den låsta portdörren, jag öppnade och in klev rektorn från drömmen med samma portfölj i handen och sade "hej!". Kanske skulle han till skomakaren som då huserade i husets källare. 

Det finns några som jämfört det icke-lokala medvetandet med internet, då den uppkopplade världen inte är bunden till lokaliteten där man befinner sig, utan man "plockar ner" det man vill och interagerar med dem man vill. Man kommer också att tänka på ens genius, ens icke kroppsbundna kreativa ande man kan rådfråga; egentligen en romersk ande men med motsvarigheter i alla länder får man förmoda. 

"Das Unheimliche"

 "Das Unheimliche" var ett begrepp som användes bland andra av Sigmund Freud i psykoanalysen. Med det menas det kusliga, obehagliga, ordagrant översatt "o-hemlika", när något familjärt och tryggt förvandlas och man inte längre känner igen det. Det skulle mycket väl kunna tillämpas på situationen när personer drabbas av svår kemikaliekänslighet (Multipel Kemisk Känslighet, MCS) och inte kan leva samma liv som förut, då man inte tål många luftburna ämnen t ex parfymer som finns överallt. För andra personer kan man då själv bli "Das Unheimliche", eftersom många har svårt att förstå och acceptera de ofta stora förändringar som måste göras i livsstil. Men för den drabbade blir de andra många gånger "det obehagliga" när de inte kan acceptera förändringen. 

Idag kom den lilla jubileumsboken Mo-zen av Suzanne Brögger, där hon tar upp just begreppet "Das Unheimliche" ur sitt, författarens,  perspektiv där hon menar att författaren  frigör en skugga eller dubbelgångare som inte är hennes eller hans riktiga jag. I H C Andersens saga Skuggan ger sig huvudpersonens skugga iväg och blir "rik och berömd" men kommer en dag tillbaka och dödar den riktiga personen. Brögger jämför med författarens (eller annan berömd person) där förlusten av det riktiga jaget kompenseras med lovord och berömmelse, som vill visa sig vara ett straff i förklädnad. Men det vet man inte i början, säger Brögger, att "man riskerar att mata sin skugga". Men den värsta formen av fördubbling är när den manifesterar sig i en verklig dubbelgångare i den digitala tidsåldern när kapandet av profiler och identiteter blir allt vanligare, menar hon.

I boken Doppelgänger tar också Naomi Klein upp detta. Folk presenterade henne en dubbelgångare i form av Naomi Wolf bara på grund av samma förnamn och debattör/författaryrke trots att Wolf oftast har helt andra åsikter än Klein, och det gick så långt att Klein tystnade under en period. 

Ett rosa skimmer kring Cafe Rosa Luxemburg

 För en tid sedan råkade jag se en tysk vits på sociala medier, en hemsnickrad vits jag bara hört en enda person berätta förut. Jag kollade upp personen och jo, han var son till en tysk vän jag kände i Köpenhamn förr i tiden. Inte alls lika till utseendet men jag begrep ändå på grund av det ovanliga efternamnet och precis samma sorts maner och smak för dåliga historier som tydligen gått i arv. (Vitsen är så konstig och jag har aldrig fattat vitsen med den om jag får vara lite vitsig, så jag ids inte återberätta den här, förmodligen är det en speciell tysk humor.) Men han brukade säga att det är mycket roligare att diskutera med någon som tycker olika; det finns ingen mening med att diskutera med någon med exakt samma åsikt - då dör diskussionen direkt. 

Och på Cafe Rosa Luxemburg dit vi gick var det verkligen högt i tak (även om det låg i källaren) och där samlades olika åldergrupper och nationaliteter som kunde umgås på ett fredligt sätt. Tyvärr finns cafeet inte kvar längre, och det gör inte längre heller den toleranta stämningen mellan oliktänkande. "Folk har förlorat förmågan att slå varandra i huvudet på ett elegant sätt under en diskussion", skrev någon Stockholmsförfattare, jag minns inte vem. 

Vi kan alla se att det beror på betalda och obetalda trollarmeer som väller in med hat och hot så fort någon uttrycker en annan åsikt än högerextremisternas på alla sociala medier och det har spillt över till "verkligheten". Vi kan alla också se att högeråsikterna styr all media idag även om vissa gnäller och låtsas att media är vänsterstyrd. 

Apropå Rosa Luxemburg var hon en tysk aktivist som startade ett uppror efter första världskriget. Hon sköts av soldater och kastades i Landwehrkanalen i Berlin. Rosa Luxemburg hyllas med en demonstration den 15 januari varje år. Det har väl blivit ett rosa skimmer både kring henne och cafeerna med hennes namn som det lätt blir med åren, men det är inte enbart ett rosa skimmer: samhällsklimatet har återgått till ett tidigare och mycker värre "skimmer" från förr!

Nytt, klimatsmart - och tokigt

 Man får kanske räkna med många misstag och en del tokerier när det ska ställas om till mer klimat- och miljövänligt. Många tillverkare har inte insett att återvunnen plast ofta luktar väldigt mycket av sitt tidigare innehåll och därmed kontaminerar oparfymerade produkter. Jag vet inte hur produktionsförhållandena ser ut för t ex hudkrämer, men för att det ska fungera borde jungfrulig plast användas till tuber och flaskor med de relativt få men nödvändiga oparfymersde produkterna och så kan de ju använda årervunnen plast till de mängder redan luktande produkter som förpackas. 

En annan sak som känsliga näsor och andra undrar över är den nya, miljövänliga asfalten där tallolja tillsätts i stället för tidigare  fossilbaserade bindemedel. Personer med allergi eller överkänslighet mot.t ex terpener eller kolofonium (som utvinns ur barrträd) är oroliga att inte tåla den nya asfalten. Och själv undrar jag hur den miljövänliga aspekten går ihop med att man samtidigt oroas över det minskade tallbeståndet; i vissa regioner finns knappt några tallar kvar. 

Att gurkor prövas att slippa plastförpackningar låter ju bra, men jag skulle inte vilja äta de "miljövänliga" gurkorna som gnids in med raps- och havreolja i stället för inplastning  då oljorna oxiderar i kontakt med luften och kan bilda giftiga föreningar och ge en härsken smak. Och själv får jag hosta av havre; kanske en korsreaktion för att jag är allergisk mot råg. Man ska ju helst komma med ett bättre motförslag när man kritiserar något, men jag har tyvärr inget när det gäller gurkan. Däremot kan vi ju gärna mejla och upplysa tillverkare om att återvunnen plast faktiskt luktar och inte passar till matvaror och oparfymerade produkter. Den kan ha innehållit t ex sköljmedel där ftalaterna ser till att parfymen blir en evighetskemikalie som vandrar vidare till nästa produkt av ett helt annat slag. Men plasten kan också ha haft ännu giftigare innehåll, och återvinningen tar inte bort varken lukter eller gifter. 

"Sluta rösta på idioter!" Och missbruket av skratt-emojis

 Högerregeringen har skurit ner anslagen till studieförbunden med flera hundra miljoner kronor, men den politiska majoriteten i Värmland bestående av Socialdemokrater, Centern och Vänsterpartiet ger ett miljonstöd till folkbildningen för att visa sin ståndpunkt. 

Samtidigt tappar Sverige på klimatområdet; vi som före  högerregeringen var bäst i världen är nu passerade av nio andra länder enligt Climate Change Performance Index. Danmark ligger nu etta följt av Storbritannien.

Men inte nog med det; i veckan ska Sverige granskas av FN efter en rapport om att Sverige inte lever upp till sina internationella åtaganden när det gäller rasism och diskriminering. Sverige kritiseras av människorättsorganisationen Civil Right Defenders för att hatbrotten ökat och att den politiska debatten blivit alltmer rasistisk och polariserande.  

Dessutom bidrar inte regeringen till att avhjälpa äldreomsorgens kris med underbemanning och underfinansiering, där Socialdemokraterna i oppositionen vill ge miljarder.

Det är lätt för var och en att se att "debattörerna" på yttersta högerkanten sällan har några sakliga argument att tillföra och vi är väl alla hjärtligt trötta på den skrattande e-mojin som ska skyla över detta faktum på sociala medier! 

Det heter inte längre "som ett brev på posten", utan "som en sd-man i kommentarsfälten"

 Sonja Hedstrand är Sveriges enda fristående konstkritiker, och jag vet att också ganska många som inte är speciellt konstintresserade lyssnar på hennes pod eftersom hon är väldigt kunnig rent allmänt i t ex historia, samhälle och könsdiskriminering då och nu. Hon blev mordhotad av en man för att hon är "feminist", tar plats och skriver och talar offentligt. Trots dom fick mannen fast anställning på restaurangen mittemot hennes hus för ägaren verkade hålla med honom, och hon är då tvungen att se honom varje dag.

Det bör inte längre heta "säkert som ett brev på posten" (för det borgerliga styret sålde ut posten som kommer allmer sällan) utan borde hellre heta säkert som att en man från SD eller annat parti ute på högerkanten dyker upp med okvädningsord och hotelser i kommentarsfälten så snart Greta Thunbergs namn nämns i media. Många tillskriver henne en makt hon inte har, t ex skriver skogsägare snyftartiklar om att "stora, stygga Greta" satt stopp för deras skogsavverkning när det i själva verket är domstolen som bestämt det. Plus att hon först i ett senare skede anslöt sig till aktivisterna som redan kommit från flera länder bl a Tyskland. 

Män som känner sig allmänt värdelösa vill återskapa samhället som "det var förr" för att kunna få makten enbart genom att de råkat födas som män. Då röstar de konservativt höger eller ännu hellre höger om höger och bryr sig inte om att de i samma veva river ner samhällsfunktioner som det tog lång tid att bygga upp. Benjamin Schunnesson skriver i VF: "Genom lögner, önskedrömmar och välvilliga visioner kunde liberala röster på 90 -talet driva igenom reformer som gjorde att välfärden blev konkurrensutsatt. I dag lever vi med konsekvenserna. Kriminella gäng driver hem för vård av barn, friskolor är börsnoterade och vaccinbolag skjutsar preparaten på cykel med Ica-kassar." Men numera är det inte längre liberaler utan högerpopulistiska politiker som bestämmer och driver allt ännu längre. Inuti sina skygglappar med löfte om minskad migration, högre straff och fler fängelser ser inte väljare att de själva blir fattigare, får sämre vård, skola och övrig samhällsservice. Under tre år har antalet fattiga i Sverige fördubblats enligt Statistiska centralbyrån och Eurostat.