Vetenskap och beprövad ohederlighet

- Det är mycket nu.....! Nej, det är inte "professor Dengroth" som spökar ur 90-talets avgrunder, utan Ulla Andrén, ordförande i svenska Transparency International som säger detta. Anledningen är en hel del tråkiga historier som varit; det var Karolinska institutet, Skatteverket och det värsta av allt var ju Riksrevisionen, säger hon. Ändå räknas Sverige till ett av de minst korrupta landen i världen, på fjärde plats faktiskt. Men ett problem måste vara att kommuner och landsting inte är med i Transparency Internationals index, och de utgör nästan 70 % av den offentliga verksamheten.
Det finns en rad ledande personer inom det offentliga som saknar etisk kompass. Ulla Andrén menar att det inte är regler eller lagstiftning som brister i Sverige utan helt enkelt efterlevnaden.

"Vetenskap och beprövad erfarenhet" berömmer man sig ju av inom t ex medicin och vård, och även sällskap som "Vetenskap och folkbildning" menar sig syssla med detta. Men sysselsätter sig de senare mest med att fördöma alternativ medicin och skratta åt att spöken skulle finnas, eller kritiserar de någonsin det högst ovetenskapliga bruket att ta diagnoser rakt ur luften som faktiskt pågått och fortfarande pågår i Sverige? Diagnoser som både är så vaga och mångtydiga att de etiketterade kan ha svårt att stå upp mot dem, och som har använts för att sopa under mattan allt från samhälleliga brister till att lösa rena logistikproblem. Ett exempel på det senare ger Bengt Starrins krönika i helgens Värmlands Folkblad. När han arbetade vid Försvarets forskningsanstalt (FOA) skrev han tillsammans med en kollega en forskningsrapport om missbruket av psykiatriska diagnoser vid inskrivningen av värnpliktiga. De fann ett starkt samband mellan andelen som frikallats med psykiatrisk diagnos och överskottet av värnpliktskullar som var större än försvarets behov. Psykiatriker som intervjuades uppgav att så stor andel som 50-90 % av de som fick dessa diagnoser i själva verket inte var psykiskt sjuka. "...man tar någon sån här ospecificerad. Så man mår illa av diagnosen, det gör man", medgav en av de intervjuade psykiatrikerna. Starrin berättar att de i sin forskning utsattes för påtryckningar och åtgärder som var obehagliga. Innehållet ansågs för känsligt för försvarsmakten. Men den som satte stopp för missbruket var faktiskt Margot Wallström, vår nuvarande utrikesminister. Värnpliktsverket stod fast vid att systemet inte alls behövde utredas, men en enhällig riksdag ställde sig bakom Margot Wallströms motion, vilket resulterade i en lagändring på 80-talet att det inte längre krävdes en diagnos för att bli befriad från värnplikt. Äntligen slapp friska att bli förklarade psykiskt sjuka. "Att berörda myndigheter under så lång tid kunde ta så lätt på frågan är upprörande, ovärdigt och oförenligt med en rättsstat", säger Bengt Starrin, beteendevetare vid Karlstads universitet.

Men det finns fortfarande i sjukvården patientgrupper som trollas bort på liknande sätt. Jag hörde för ett tag sedan ett exempel på detta: ett barn drabbades av en svår överkänslighetsreaktion p g a giftiga kemikalier i plastgolven vid en offentlig lokal och hamnade på intensivvården. (Alltmedan professor Agnes Wold hånade förskolor i Värmland för att de bytte ut sina giftiga plastgolv...) Läkare och annan personal bekymrade sig mindre för barnets hälsa än för mammans oro; de menade att hon oroade sig för starkt, dvs var en dålig mamma och skrev en orosanmälan till socialen. Betyder detta att bara vissa professionella inom kommuner och landsting får oroa sig, och inte "amatörer"? Kanske har de på sin kontorsvägg uppsatt en "licens att oroa sig"?
Nej, oroa sig är inte bra, det säger också den hjärndimmiga doktor och svullna TV-värdinna som ger hälsotips och svarar på tittarnas frågor i SVT. Genom åren har "Fråga doktorn" avfärdat kemikalieintolerans som något som bara drabbar klimakterietanter och inte är farligt. Deodoranter är heller inga problem med att använda, säger hon och drar därmed alla deodoranter över en kam trots att en del innehåller cancerframkallande parabener och aluminium. Sist handlade det om en flicka som fick behandling mot jordnötsallergi (som innebar att hon måste fortsätta äta jordnötter), och tv-doktor med respektive värdinna framhöll fördelen att "slippa besvära andra" och att slippa oroa sig, för "oooroo" är inte bra. Inte för att man missunnar någon en behandling mot jordnötsallergi om den fungerar. Men lite trist kanske att det anses viktigast att "passa in" och kunna äta ett livsmedel som ligger bland de högsta på listan över höga mögelhalter dvs aflatoxin som anses starkt cancerframkallande.

Julmarodörerna

En glad överraskning var att patientresor fått nya, fräscha bilar som inte stinker av impregnerad gammal parfym. Började nästan få lite dåligt samvete för att jag klagat så mycket på dem förr. Entusiasmen dämpades dock eftersom hemresans chaufför hade någon parfymerad produkt på sig (trots parfymfri policy) av den där skarpt kemiska sorten som ger en försmak av krematorium, och dessutom troligtvis bodde i möglig bostad, vars emissioner tyvärr följer med i kläder och hår varthelst personen beger sig. När kommer en folkhälsokampanj från Socialstyrelsen som talar om hälsoriskerna med att vistas i mögelskadade hus? Ifall man läser igenom symtomlistorna från många kroniska sjukdomar ser man att de ofta är nästan exakt likadana som vid MCS (multipel kemisk känslighet). Till stor del spelar alltså miljöfaktorer in, dvs om det är ett friskt eller sjukt hus där vi bor och där vi vistas ofta t ex arbete eller skolan.
Chauffören skrockar förtjust när jag draperar sätet med folie för att slippa parfym från andra på mina kläder. Jag har åkt med honom förut och han betraktar mig säkert som smått tokig. Men han är nog själv påverkad av den kemiska luften i bilen, för han åker iväg åt ett helt annat håll än dit jag ska. Det visar sig att jag blivit förväxlad med en annan som skulle hämtas. Efter några telefonsamtal löser det sig och vi beger oss åt andra hållet och skrattar gott men förmodligen av olika anledningar.
Fast jag skrattar inte lika gott när jag kommer hem, för mössa och kläder stinker likadant som bilen. Den dåliga luften i bilen hade satt sig i alla kläder som snabbt som attan åker ner i blötläggning med bikarbonat. Mössan först, för den hade råkat värst ut och gick knapp att ha i inomhus! Trots tjocka jeans och strumpbyxor var benen röda på framsidan där folien inte skyddade, och kliade av kemikalierna.
Men vi krockade åtminstone inte med tomten, som kvällen innan kört på en bilist utanför Karlstad. (Både Nordpolen och Finland kan slänga sig i väggen, för alla vet ju att den riktiga tomten bor i Värmland....) Det lär ha gått bra säger man i min morgontidning; bara plåtskador. Och tomten passade visst på att önska en god jul!

Strax efteråt läser jag att Stockholms läns hälsoskyddsnätverk nyss haft en heldag på temat lukt, och Lena Hillert (Karolinska Institutet) lyckas redan få julen att kännas smått förstörd med sina kassa, felaktiga uttalanden om kemikalieintolerans. Hon jämställer fortfarande "doftöverkänslighet" med MCS; det förstnämnda finns inte ens som diagnos men brukar avse besvär från ögon och luftvägar, medan det senare omfattar allvarligare symtom från hela kroppen och nervsystemet. Hon verkar dra alla grader av sjukdomen över en kam och säger att studier visar på att "negativa förväntningar" förvärrar symtomen och att "undvikande ofta förvärrar situationen". Men det är inte vad någon s k expert sitter och säger, utan hur verkligheten ser ut som räknas. De studier hon hänvisar till kan nog med fördel stoppas upp någonstans där solen inte skiner, för på kliniker där man har kunskap om saken och har räddat liv på svårt överkänsliga patienter, t ex vid William Reas center för miljösjukdomar i Dallas. menar man att det fungerar precis tvärtom; undvikande är avgörande för att kroppen ska få en chans att läka! Och det handlar inte om positiva eller negativa förväntningar utan om att anpassa miljön och t ex åtgärda brister i kroppen. Lena Hillert har ju också propagerat för KBT (kognitiv beteendeterapi) vid miljösjukdomar som el- och kemikalieöverkänslighet, medan det framgångsrika konceptet (t ex vid det kanadensiska Rehab center för kroniska sjukdomar, till vilka MCS räknas) tvärtom är att personal samtalar med patientens omgivning dvs anhöriga och arbetsgivare, för att skapa ökad förståelse och ändrat beteende hos dem, vilket är nödvändigt ifall patienten skall kunna återgå till ett normalt liv.

Så gott som alltid får man höra att det fattas pengar för att åtgärda dålig inomhusmiljö. Men regeringen drog sig inte för att 2009-12 avsätta över två miljarder till KBT för kroniska sjukdomar. De blev till 3,4 miljarder i slutändan och utan resultat. Det bidde inte ens en tumme. Eller zebrans ränder satt kvar, så att säga. Resultatet hade säkert blivit bättre om man hade satsat på att åtgärda sjuka hus som i många fall både kan vara en början till och förvärra kronisk sjukdom. Och Karolinska Institutet (där Lena Hillert jobbar på Arbets- och miljömedicinska institutionen) kommer kanske i folkmun att döpas till "kretinska institutet" med tanke vad som hänt och händer. Tänker inte bara på när de lät sig duperas av den italienske sociopaten med plaststruparna (och sjukhusdirektören Melvin Samsom ville bestraffa visselblåsarna) utan på att detta nu blivit världens dyraste sjukhus. Läser i Värmlands Folkblad under rubriken Det händer konstiga saker där Peter Franke bl a skriver: "Man har hyrt in konsulter i mängder och inte ens den från Holland nyrekryterade sjukhusdirektören Melvin Samsom klarar sig på egen hand. Efter fem månader fick han en konsult vid sin sida för att klara jobbet. Nu har läkarföreningen på sjukhuset uttryckt sitt misstroende mot direktören. En sjukhusdirektör borde inte behöva en personlig assistent för 244 000 kronor i månaden."
Men Karolinska är förstås inte ensamma om att slösa bort skattepengar som kunde gått till att göra sjuka friskare (och därmed sparat in pengar på både sjukvård och arbetsfrånvaro). En värmländsk kommun (Kil) upptäcks ha köpt in våtservettsförpackningar för 10 000 kronor styck, avfettningsmedel för 216 kronor litern. Och tösalt som kostar runt 4 kronor kilot har de köpt in för 125-132 kronor per kilo, till en totalkostnad på 800 000 för ca sex ton! Undrar vilka tomtar som jobbar där?

They don´t always bring their best

Numera borde väljarna titta först på ifall en politiker vill göra något för miljön, och vilka som tänkt fortsätta förgifta utan minsta dåliga samvete. Vem vill förgifta mest? Utan vår miljö är vi förlorade.
”Inte förrän det sista trädet har huggits ner. Inte förrän den sista floden har blivit förgiftad. Inte förrän den sista fisken har fångats. Inte förrän då kommer den vite mannen att märka att pengar inte går att äta.”
- Creeindianskt ordstäv

Teorin om reptilerna bakom maktmänniskornas masker har sina poänger. David Icke menar att dessa trivs och frodas i giftig luft och gör allt för att fortsätta sprida gifter. Jag är inte förtjust i Clintons förespråkande av GMO för andra medan de själva och deras högt uppsatta politikerkompisar äter ekologiskt från trädgårdar speciellt för dem osv. Men de som trott att en affärsman med rovdjursmentalitet skulle bli en bättre ledare lär bli besvikna. Vallöften är till för att brytas, och detta "drain the swamp" var ett av dem. Donald Trump har redan börjat omge sig med en massa lobbyister, vad sägs om Cindy Hayden från tobaksbolaget Altria, insiders från Wall Street och Michael McKenna från Dow Chemicals (som levererade napalm till Vietnamkriget plus är en av många (lär finnas 26 stycken) tillverkare av Agent Orange som skadat så många ofödda barn m fl) som några exempel?

Det är inte ens trettio år sedan järnridån föll och murar revs, men nu börjar murbyggandet igen. Mot Mexico den här gången. "They don´t always bring their best" säger Trump om invandrarna. Men gör han själv och hans gelikar det? I hans och hans medarbetares värld förnekas fakta om allt från klimathot till att rökning skulle vara skadligt, och Trumps valkampanjkompis Mike Pence skrev "smoking doesn´t kill" på sin webbsida. Han glömde nog tillägga att han menade att rökningen inte dödar dem som tjänar pengar på det! Förutom tobaksbolag, plast- och kemikalieföretag och parfymer med en mängd giftiga tillsatser som sig bör (typ Empire från Donald Trumps imperium) försökte han som själv inte lär dricka, att skapa ett vodkaimperium som skulle erövra världen. Folk skulle sluta med whisky (han genomförde bojkotter mot skotsk whisky) och dricka T och T, dvs. Trump och tonic! Vilket inte lät sig göras dock. (Fotot lånat från MimiFroufrou.com)

Tyvärr verkar det vara så att när många tycker illa om "etablissemanget" och "politisk korrekthet", väljer de att rösta fram något ännu sämre istället för att söka sig till något bättre. Donald Trump kan inte precis påstås lyssna till folket, då han byggde sin golfbana i Skottland trots kraftiga protester från både lokalbefolkningen och miljövännerna. När han landade där för att inviga sin lyxgolfbana passade han på att gratulera skottarna till Brexit. "Men vi röstade för att stanna, din idiot!", svarade skottarna.
They don´t always bring their best........   Det amerikanska lärarfacket slog larm redan någon dag efter valet att pojkar i skolorna hade börjat "trumpa" dvs. mobba och visa nedlåtenhet mot elever av motsatt kön, funktionshindrade klasskamrater och invandrade elever. När en så högt uppsatt person som en president sätter ribban för hur man kan bete sig, sprids det dessvärre också över hela världen och verkar ha nått Sverige, där en representant för Moderaterna nyss fick sparken efter att ha fallit offer för trenden. Innan denna presidents mandatperiod är över borde världen ha börjat tröttna på "smarta" maktpersoner och börja längta en smula efter solidaritet, eller?

Professor "trumpar" utanför sitt område

Kanske börjas det i "fel ände" när Värmlands förskolor slänger ut all mjukplast med hormonstörande ftalater och andra kemikalier (som enligt bl a Selmastudien vid Karlstads universitet på sikt kan orsaka allt från diabetes till fetma och allergier) och istället borde ha börjat med att ta bort parfymerade produkter och eventuella mögel- och fuktskador som ju rent akut kan orsaka många, svåra sjukdomssymtom? Men å andra sidan kanske det förra underlättar processen med det senare, och får personal och föräldrar att förstå vitsen med att sluta använda ftalater som finns lika väl i parfymerade produkter och som man ju har ännu närmare kroppen. När det gäller mögel forskar  inte Selmastudien på det, utan enbart på kemikalier. När kommer några yngre forskarförmågor att upptäcka det intressanta
som många av egen erfarenhet redan vet när det gäller mögels upphov till oändliga sjukdomssymtom hos både djur och människor?'

Men Agnes Wold, professor i bakteriologi, (som man undrar varför hon överhuvudtaget uttalar sig utanför sitt område), hånskrattar i en intervju med Värmlandsnyheterna och tycker det är galenskap att "skrämma upp" människor med att prata om hormonstörande ämnen och gifter. För forskningen har det däremot inte enligt samma intervju varit vägledande att "inte skrämma upp" folk, utan man har haft som vägledning att ta bort vad som i studier visats innehålla risker för barn. Selmastudien är en del av internationell forskning, men även Kemikalieinspektionen delar den här uppfattningen. Agnes Wold däremot påstår att ftalater inte alls är hormonstörande och hänvisar till några italienska forskare, men nämner inte deras namn; ska man gissa att det är gamla, förlegade studier? I radions Vinterprat förra året påstod hon även att damm inte alls samlar kemikalier trots att Naturskyddsföreningen har belägg genom en studie från 12 olika länder som visar att damm samlar giftiga kemikalier t ex från avgaser. I hennes värld kan bakterier vara skadliga, men "plast är rent och kan inte orsaka allergier eller andra sjukdomar". Hon känner uppenbarligen inte alls till vår tids gissel kemikalieöverkänsligheten. Om hon tänkt fortsätta uttala sig om kemikalier är ett tips till henne att läsa Monica Kauppis bok "Impotensmadrassen" där hon t ex kan bli upplyst om att man kan bli fet av plastlagningar i tänderna, eller varför inte Eve Henessas blogg, en amerikanska som var nära att dö av svår kemikalieöverkänslighet men blev frisk bl a genom att "plastbanta" dvs ta bort allt plastmaterial från sitt hem.

Värre än clowner - en baguette!

"Om man vill leva länge, behöver man ha många sjukdomar" sade en lärare jag kände en gång. Underförstått att man då är försiktigare och inte tar så stora risker med sin hälsa. Men kände mig så pass frisk att jag häromkvällen intalade mig att jag borde tåla en sån där halvbakad baguette som man gräddar färdigt i ugnen. Man är ju van att bli ivrigt påhejad att "utsätta sig" när man har kemikalieintolerans, och kände mig riktigt duktig...  Åtminstone tills jag fick akuta sväljsvårigheter, halsen svullnade riskabelt och rösten försvann. Tur att man har kortison hemma och en adrenalinspruta i reserv eftersom jag förmodligen inte hade fått fram ett ljud i telefon ifall jag blivit tvungen att ringa ambulans. (Men ambulanspersonal är ju heller inte så förtjusta i överkänsligheter, utan har mest verkat besvikna att man överhuvudtaget levat när de anlänt. Jag minns en, som i förbittring över att jag kvicknat till efter syrgas vid ett tillfälle av en svår överkänslighetsreaktion, kastade kudden efter mig och sade: - Nu kan vi ju inte använda den här kudden när du haft den!)
Jag kunde bara hoppas att ingen oskyldig skulle få skulden för mord, ifall den ondskefulla baguetten skulle lyckas kväva mig men lyckades gudskelov häva reaktionen själv hemma.

Många har varit rädda, arga och moraliskt upprörda på grund av några stackars ensamma, uttråkade clowner som fördrivit tiden i väntan på Halloween här. Men en snudd på nära-döden-upplevelse med en baguette full av E-nummer och mjöl besprutat med glyfosat är så mycket mer skrämmande!

Lite om gener, danskt förutseende och ett boktips till Halloween!

Ibland hör man någon säga saker som "ifall sprit vore farligt vore jag död för länge sen, men se på mig - jag är 99 år och pigg som en nötkärna fast jag tagit ett par stadiga groggar varje dag de senaste 65 åren!". Hen kanske tror att detsamma gäller för alla, men i själva verket har ett antal faktiskt dött av detsamma i typ skrumplever eller cancer, beroende på vilka gener man haft som väckts upp av alkoholen. Genforskningen har nu kommit så långt att man också upptäckt att vissa procent bär på anlag för schizofreni som riskerar bryta ut ifall de röker cannabis när de är under en viss ålder. En kåsör i morgontidningen skriver under rubriken Genforskning räddar framtida föräldrar att "Visst vore det kul med följande ordväxling: - Men Kalle får ju vara ute till åtta! - Ja, men du bär på MoAH-genen och då behöver du mer sömn än vad Kalle gör."

På samma sätt menar några forskare att en del kan ha genmutationer som gör det svårare att avgifta sig från miljöföroreningar, till vilka också kan räknas gifterna i andras parfymerade vardagsprodukter, doftljus och många andra saker. Men hur det än är med det, så innehåller trots allt dessa saker kemikalier som är skadliga även för de övriga, även om de inte akut märker av det. I Danmark avråds gravida kvinnor från att använda parfymerade produkter, och Miljöstyrelsen ger information om ämnen som kan vara skadliga och hormonstörande. Vid Lunds universitet skrev förra året Amanda Sahlin en studie där hon undersöker ifall det inte borde vara likadant i Sverige. Den kan hittas under namnet "Syntetisk mysk och ftalater i parfymerade konsumentprodukter. Bör gravida kvinnor i Sverige uppmanas att använda oparfymerade skönhetsprodukter?" Det är väl åtminstone  en början, men frågan kunde utökas till barn, skolan, arbetsplatser, allmänna tvättstugor och offentliga platser, tycker jag.

Journalister och offentliga personer som "vågar" kritisera krig och korruption och så vidare långt borta, vågar sällan knysta om de sjuka miljöer och skadliga kemikalier vi har tätt inpå oss hela tiden här och nu. De vågar heller inte kalla dem vid dess rätta namn, se bara t ex professor Agnes Wold som inte tycker att man ska använda orden "giftfri förskola" som man gjort vid Hammarö kommun i Värmland. Hon twittrar om att det är idiotiskt att kalla saker gift ifall de är harmlösa i normal dos men kan ge negativa effekter vid långtidsanvändning. Men är det inte just skadlig giftpåverkan vid långtidsanvändning man försöker undvika när det gäller giftiga vinylgolv och dito leksaker osv. i en förskola?

Men miljötanken verkar här för att stanna vare sig vissa vill eller inte. Till och med i deckarna dyker den ofta upp nuförtiden. Läser Alex Marwoods "Granne med döden" där huvudpersonen mår illa när personer som tvättat kläderna i parfymerat tvättmedel sätter sig bredvid henne på bussen, och bokens seriemördare har upptäckt bikarbonatens fördelar när det gäller att hålla avloppsrören rena. Den senare är väl inte något uppbyggligt exempel trots bikarbonaten, men man kanske kommer undan med det när det snart är Halloween?  Ett tips ifall någon vill ha läsning som verkligen är riktigt ruskig men rolig på samma gång. Man ryser och skrattar om vartannat!

Visst sitter det i huvudet!

Det förkommer ofta intressanta och originella insändare i min morgontidning (Värmlands Folkblad), t ex Gunnar Odhner senast med rubriken "Forskarna vet inte vad de letar efter", där han menar att vi slarvar med språket och använder det som slasktratt. Vetenskapen söker nu efter "liv" bl a på planeten Proxima b, men har man en definition av liv? Nej, säger Odhner. Istället för att slarva med språket borde forskarna erkänna att de inte vet vad liv är och inte heller vet vad de letar efter. Då kanske de kan göra framsteg, menar han.

Ett av de mest missbrukade orden i våra dagar torde vara ordet "psykisk". Det sitter i huvudet, säger folk när de  vill förminska andras krämpor, dock utan att kunna definiera vad "det" är som sitter i huvudet. Det har gått så stor inflation i ordet att till och med psykiatrikerna har smittats, och en sådan i kontakt med en person jag känner som faktiskt hade en dokumenterad psykisk diagnos, skickade hem patienten med orden "Men tänk på kriget i Mellanöstern" (à la "Spik i foten" med HasseåTage) och "Tänk positivt" istället för en adekvat behandling. Vilket förstås ledde till försämring av sjukdomen.

Jag hörde nyligen om en som jobbar i en skola, och som fick sjukdomssymtom av kemikalierna i sköljmedlen som de flesta barns kläder fortfarande marineras i. Istället för att skapa en parfymfri policy i skolan, som alltfler skolor faktiskt numera börjat göra, valde man att "demonisera" personen med olika alternativ t ex att bli uppsagd eller att söka skolläkare under förespeglingen av psykiska besvär trots att personen ifråga inte har några sådana. Men de verkliga förlorarna är tyvärr skolbarnen.
I gårdagens VF kunde man läsa om mammor som berättar om deras barns psykiatriska diagnoser. En av dem, Sam, fick när han bodde i USA en fem minuter lång "besiktning" och därefter medicin som gjorde honom till ett zombie-barn. En annan mamma berättar att här i Sverige är väntetiden för en diagnos tre år på grund av de långa köerna. Hon säger att hon många, många gånger adresserade folkhälsominister Gabriel Wikström men i stället för att ge svar twittrade han om hur hans kompisar jagade Pokémons.

Men visst kan sköljmedlen "sitta i huvudet", eftersom de innehåller doftkemikalier som är avsedda att klibba fast vid tygerna för evigt och förstås även fastnar i huden, och som de luftföroreningar de faktiskt är, även i slemhinnor, lungor och hjärna. Jag hittade längst in i garderoben en fin duk som inte använts på tjugo år men som fortfarande utsöndrade parfymerat sköljmedel fast det var decennier sen den tvättats. Det gick heller inte att tvätta bort den outhärdliga kemikalielukten; jag måste ge upp och kanske försöker igen om tjugo år ifall jag fortfarande lever då!

 

Ny dansk forskning visar enligt en artikel i Berlingske Tidende att luftföroreningspartiklar faktiskt vandrar in i hjärnan. - Skrämmande, säger de danska forskarna.
Även svensk forskning (vid Umeå universitet) har i år visat att barns och ungdomars kognitiva förmåga påverkas av avgaser, och att antalet läkemedelsuttag för psykiska diagnoser har en direkt koppling till luftföroreningsnivån på platsen där man bor. Fler dör av luftföroreningar än i trafiken sade man i Sveriges Radio redan för sju år sedan. Det sitter ändå fortfarande i huvudet på alltför många läkare och andra att de här sakerna "inte är farliga...".