Kan man säga att judendomen är medberoende till den elake gamle guden i Gamla Testamentet, som ständigt pinade och bestraffade men ändå hålls fast vid till varje pris? Trots att vi i Nya Testamentet fått en modernare, mer förlåtande gud som Jesus tipsade om, och som vi i väst ställde vår tideräkning efter. (Enligt den judiska kalendern är det år 1587.) Men också FN gick efter Gamla Testamentet då den tidens gud lovade Abraham Kaanans land och att få gudens beskydd bara man var lydiga mot honom. Skulle vår tids modernare gud ha placerat Israel i Palestina? Visserligen kallade den gamle guden det för en utmaning...
Medberoende till teorin om Big Bang verkar vi tvingas vara, vilket bevisas av journalisten Anders Holmberg som ropar "farligt" och mer eller mindre ropar på moralpolis i en intervju från årets Bokmässa med författaren Björn Ranelid som i sin nya bok tydligen inte håller med om teorin. Och ändå handlar det ju om skönlitteratur och inte en fackbok! Enligt Big Bang-teorin skulle visserligen vårt universum formats under lång tid ur ett sandkorn, men det kornet måste i sin tur ha skapats ur något som från början torde ha skapats ur ingenting. Enligt kosmologen Martinus kan inte något skapas ur ingenting. Livet har alltid funnits och har ingen början eller slut, menar han. Det är bara dess fysiska manifestationer som varierar över tid. Han förklarar detta något som finns och alltid har funnits med termen X1, och skaparkraften som utgår från denna med X2, och de skapade fenomenen (däribland vi) med termen X3. Men även vetenskapen närmar sig så smått den nämnda kosmologins andliga kvalitet då ett nobelpris för några år sedan gick till forskare som kunde visa att mycket små partiklar kunde kommunicera med varandra oberoende av avstånd. Om man delade ett partikelpar kunde de ändå telepatiskt kommunicera med varandra från varsin sida av jordklotet. Det finns alltså ingen anledning till vetenskapsfundamentalism, då det finns mycket kvar att "bevisa".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar