Från Agnes Wold till Deep Purple via statement analysis

Jag roar mig ibland med att lyssna på Agnes Wolds podd, jag säger "roar mig" för att jag tar den med en stor nypa salt, och för att den faktiskt är ganska underhållande. Om man skulle ytterligare roa sig med att använda "statement analysis" enligt Peter Hyatts bok "Wise as a serpent; gentle as a dove; dealing with deception" verkar hon ju ytterst ärlig i sina uttalanden t ex att hon inte utelämnar ordet "jag" när hon säger "tänkte", "skulle" och så vidare, där enligt Hyatt utelämnande av subjektet ofta tyder på oärlighet då man inte riktigt vill stå för det man säger.  Att hon är ärlig med vad hon tycker betyder förstås inte att allt hon säger skulle vara rätt, men det är intressant när hon visar hur forskning och statistik ibland kan "ljuga" och först många år efteråt rättas till. Det gäller t ex detta att vara tjock, menar Agnes, och säger att hon aldrig kommer att förlåta vården för att de "hoppade på det tåget" att mobba tjocka och säga att de skulle dö i förtid. Det finns inget underlag som bevisar detta, menar Agnes och säger att det bara är bra att ha ett högre BMI när man blir lite äldre; det minskar drastiskt risken för osteoporos (benskörhet), och visar med statistik att det är dubbelt så stor risk att drabbas av benskörhet om man är smal. 

Peter Hyatt menar att man inte för ofta ska lägga in tolkningar i vad folk säger, utan lyssna på vad de bokstavligen säger. Ibland tolkar man saker som ett skämt, som efteråt visar sig vara bokstavligen sant. Här talar han visserligen om mördare som skämtat om lik i garderoben, men han menar att analysmetoden lika väl kan användas vid anställningsintervjuer, för att avslöja falsk reklam och politikers uttalanden och så vidare.

 

Ofta avläser man t ex poesi och sångtexter metaforiskt, som konstnärliga uttryck för något annat som inte sägs rakt ut. Men man blir förvånad över hur ofta saker faktiskt sägs rakt ut även där. I skolan hade jag på den tiden en kamrat som dyrkade Deep Purple och som såg en av deras texter som höjden av "mystik" med inslag av drogromantik dvs "Smoke on the water". Men det sägs att bandet inte använde droger utan drack desto mer, och att det likaså var raka rör med texterna har man förstått efteråt. Ovan nämnda är en berättelse-sång om vad man hade sett under en Frank Zappa-konsert, då ett casino uppe på ett berg i Montreux faktiskt brann upp. Lite kuriosa: sångaren (Gillan) berättade i sin biografi hur det gick till när han senare  blev sångare i Black Sabbath (min kompis blev så sur när han lämnat Deep Purple att hon vägrade lyssna på deras nya skivor); efter en röjig natt på stan ringde hans manager och tyckte det borde ha diskuterats mer innan han tackat ja till att bli sångare i Black Sabbath. "What are you talking about?" Han hade då i fyllan och villan skrivit på kontrakt att bli Sabbaths nye sångare efter Ozzy Osbourne... (Men det blev ju bra det också.) Hursomhelst skrev han efter detta en rad texter som bokstavligen var  sanna t ex , "Trashed" efter att ha kört racer redlöst berusad och kraschat in i trädgården till en herrgård, och "Disturbing a priest" efter att en präst  i grannskapet knackat på och klagat vid en repetition. 

På samma sätt som i viss poesi och texter använder folk ibland skämt för att säga en sanning de inte vill stå för; "det var ju bara ett skämt".