"Framtiden är inställd - vad finns kvar att säga?" Lyder en rubrik i dagens Svenska Dagbladet. (Skribenten heter passande nog Ruin i efternamn, Otto Ruin.) Han säger att konsten i vår riktningslösa tid inte haft förmåga att gestalta det som han menar varit centralt i konsten, nämligen undergången. Ingen har målat var tids Guernica (min anmärkning.)
Är det bara det stora kriget som kan rycka upp folk från likgiltigheten? Det sägs att självmordsfrekvensen sjönk och tandhälsan blev bättre under andra världskriget. Många upplevde en mening i att kämpa för att överleva. I USA fick fler jobb p g a krigsindustrin och det menas att landet gick blomstrande ur kriget. Tysklands ekonomi blev förstås svag efter kriget men tillväxten blev sedan snabb. I Sverige gick industrin på högvarv när Europa skulle byggas upp och BNP per capita fördubblades på 20 år.
Så länge några har ett behov av ondskan kommer den att finnas, enligt kosmologen Martinus. Han menade att våra bröder som är yngre i utvecklingen behöver krigen. Det kanske låter rått, men han skrev med väldigt stora perspektiv och med reinkarnationen som förutsättning för annars skulle ju ingen ha en chans att lära sig något av sina liv. Många kanske känner sig likgiltiga som om "inget spelar roll ifall apokalypsen är nära".
Ifall någon gillar att läsa är litteraturen i så fall en källa till igenkännande och "katharsis" som Aristoteles skulle sagt. Själv tycker jag Nina Lykkes roman "Nej och åter nej" är väldigt upplyftande för humöret. Om man inte gillar att läsa är Mel Brooks "Det våras"-filmer ett bra alternativ att få skratta ett tag. Min favorit är "Det våras för Frankenstein".
Ett lite allvarligare alternativ är boken "Debutant" av Sergej Lebedev. En kriminalroman visserligen men den visar hur den ryska maktmentaliteten fungerar. Men förhoppningsvis hade Martinus rätt (som alltid hittills) när han skrev att i själva verket kulminerade det mänskliga mörkret vid tiden för andra världskriget och vi är i själva verket så smått på väg mot ljusare tider!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar