I tisdags kväll var det en symbolisk ceremoni vid Historiska museet för att skapa rättvisa och riva upp domarna mot Stockholms häxor som brändes på 1600-talet. "Too little and too late" kanske. Kommer man att göra samma sak för en liknande häxprocess i vår tid? Jag minns hur jag själv trodde på alla "sanningar" som tidningsrubrikerna skrek ut, värre dag för dag och det tog aldrig slut. Ända tills en författare, Per Lindeberg, satte sig ner och gick igenom förhör och bevismaterial och fann att det inte fanns några bevis alls för att läkarna som beskrevs som monster i pressen hade styckmördat någon, och inga bevis på att de överhuvudtaget hade träffat kvinnan, Catrine da Costa, som polis, media och allmänheten hade bestämt sig för att de skulle ha styckat. Många mådde fysiskt illa när de hade läst boken. Leif GW Persson gick också igenom materialet och kallar fallet det största rättshaveriet i svensk historia. Allt började med en frikyrklig, paranoid kvinna som ville skilja sig från sin man och använde deras barn som vapen mot honom. Om vi hade levt i ett rättssamhälle hade hon åtalats för falsk tillvitelse. I stället utbildade hon sig till jurist! Ordet "incest" var på modet i alla tidningar då och hon använde det mot läkaren hon var gift med. Ingen av alla psykologer och läkare hon lät undersöka dottern hos höll med henne. Då valde hon nästa rubrik i media: styckmordet på den prostituerade kvinnan, och gick till polisen med tesen att dottern som baby hade bevittnat hur hennes far begick styckmord tillsammans med den flyktigt bekante obducenten. Flickan, 2 år gammal, blev det yngsta vittnet i Sveriges historia sedan häxprocesserna på 1600-talet.
Åklagaren, Anders Helin, verkade halvt ångra sig många år senare, men det fick han ta med sig i graven. En polis, Jan Olsson kallad "supersnuten" som varit med om många fall och skrivit en deckare som sägs påminna om just detta fall är uppriktigt ledsen i en intervju och säger: "Jag glömmer aldrig hans ögon", om när obducenten insåg vidden av sveket från polisen och åklagaren som han betraktat som sina kollegor. I efterhand många år senare medger kollegor att den polisman som hade hand om fallet var känd för sitt tunnelseende. Han hade bestämt sig för att sätta dit de båda läkarna till varje pris och lade alla andra fakta åt sidan. Idag hade han kanske fått en OCD-diagnos. Han tog sin övertygelse med sig i graven.
Vid den tiden i början av 80-talet ansågs det graverande att obducenten hade en videoapparat hemma och hade sett Motorsågsmassakern. Några år senare hade alla video hemma och tittade på skräckfilmer. (Jag minns några kompisar som köpte en back öl och tittade på Motorsågsmassakern och skrattade såg de höll på att ramla ur soffan, men jag misstänkte dem inte för att vara styckmördare för den skull.) Obducentens dåvarande flickvän säger i intervjun att idag när alla känner till diagnoser som adhd, autism och annat skulle ingen tyckt han var konstig, men då när hans kollegor ansåg honom "udda" tog polisen det som ytterligare bevis.
Det svenska kultur-etablissemanget och feministrörelsen hakade på häxprocessen eftersom det handlade om två vita män ur övre medelklassen kontra en prostituerad kvinna. Inte heller de frågade efter bevis. Hanna Olsson skrek högst och skrev också en bok om fallet ur feministiskt perspektiv, vilket hon hyllades med att bli hedersdoktor vid Umeå universitet. Men hon förfasas över att läkarna till slut blev frikända från mordanklagelsen i brist på bevis. (Dock fastslogs ändå att de styckat kroppen trots samma brist på några bevis, men brottet var då preskriberat och domen kunde därför inte överklagas.) Hon glömde att de i praktiken fick livstids straff på riktigt. I Sverige kan livsstidssdömda vara fria före 18 års fängelse. De båda läkarna blev stämplade för livet, förföljda och hotade och har inte haft kontakt med omvärlden på 40 år. Jag är ingen expert på stockholmska, men båda läkarna verkar tala en nekrolekt dvs en "utdöd" stockholmsdialekt som talades på deras tid, men språket förändras ju över tid och de flesta hänger med automatiskt i språkförändringarna. Men inte de som står utanför allt. Vänner, kollegor och familj vände dem ryggen och en granne ropar styckmördare. - Jag är ju oskyldig, säger den ene läkaren, hon får väl ansvara inför vår Herre för vad hon säger. Det borde nog gälla hans frikyrkliga exfru också. Ett av de olika offren i den här historien är dottern som aldrig mer fick träffa sin pappa. Undrar vad hon tänker idag, 40 år senare?
En god vän satt oskyldigt dömd i fängelse ett halvår på 80-talet med enda bevis att han "bröt" på finska precis som förövaren hade gjort. Hur är det möjligt att poliser och rättsväsende var så inkompetenta på 80-talet?
Det sägs att romarna blev mentalt inkapabla och födelsetalen sjönk p g a blyförgiftning från deras vattenledningar (och bly-socker i deras vin!) nästan som hos oss och som vi enligt senaste århundradets forskning också blir av bly, men numera från blyet i alla bensinavgaser folk andades in innan bly blev förbjudet i bensin (men finns bl a i elektronik). En senare amerikansk forskningsrapport kopplar 151 miljoner psykiska diagnoser till att kroppen tagit in bly från bensin - bara i USA. Många går omkring med en osynlig historia av blyförgiftning som försämrar hur de mår, känner och gör. Bly är neurotoxiskt och påverkar olika inre organ, säger dr Aaron Reuben, professor i klinisk neuropsykiatri vid University of Virginia. Det kan kopplas till adhd och många andra nutida diagnoser. Men han menar att det är svårt för individen att göra sig av med bly i vardagen; det är upp till regering och tillsynsmyndigheter att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar