När allmänheten tillfrågades i TV vilken känd person de skulle vilja bjuda hem på julmiddag, svarade ingen: obducenten eller allmänläkaren i fallet Catrine da Costa, trots att det väl skulle vara intressantare än det mesta annat att kanske få höra "från hästens egen mun" istället för en massa andra som gjort sig ett namn på fallet genom artiklar och böcker byggda på rena "killgissningar"! Jag förstår inte riktigt varför ingen av vare sig obducenten eller allmänläkaren skrivit en bok med sin version innan det är för sent, då alla andra tidigare lagt sina ord i deras mun. Det borde väl vara ett kap för en förläggare? Spökskrivare skulle nog inte saknas heller... På ett klipp i dokumentären om det svenska styckmordet kan vi se hur poliser terroriserar och skriker åt läkaren efter att de frågat ifall han skulle vilja träffa och krama om sin dotter. - Det är klart jag skulle, sade läkaren. -Nej, det skulle du inte! För du är känslokall, skrek en polis och en annan vrålade: - Erkänn, för vi har bevis att du är skyldig! Men det hade de inte.
En barnpsykolog som byggde sin karriär på fallet trots att han var ute på hal is, Frank Lindblad, gav intryck av någon slags viktigpetter från "spanska inkvisitionen" i klippet, skrev att vittnet (en två-åring) "sannolikt" hade bevittnat en styckning. Han såg inga problem med redogörelsen, intygade han utan att ha lyssnat alls på banden med barnet utan bara hört mammans tolkningar. Och mamman hade själv uttryckt funderingar på ifall hon inbillade sig och kanske gjorde detta för att hämnas på sin ex-man men ingen lyssnade till detta. Hans utlåtande gav skäl till domen att läkarna hade utfört styckningen trots bristen på bevis och han blev efterfrågad som expert i många kommande fall.
En annan som fick sina tio minuter i rampljuset var Kari Ormstad, rättsläkare och kollega till obducenten. Hon sade att det inte var en arbetsplats där man skvallrade om arbetskamrater, men det var just det hon gjorde när hon gick ut i pressen och gapade om att han runt tiden för "styckmordet" (ingen vet ens om det förelåg mord) verkat grubbla och "sucka" över något. Att han då höll på att bygga nytt hus, köra jord och snart få en besiktning verkar inte ha fallit henne in som en anledning.
Ännu en annan som höjde sig själv genom styckmordet var den feministiska författaren Hanna Olsson för vilken de två läkarna per definition var skyldiga eftersom de var två vita, högavlönade män. Hon skrev en bok om fallet och blev hedersdoktor vid Umeå universitet, men det finns en hel del felaktigheter i boken. Hon skriver att obducenten ljög om en säkerhetskedja som hans dåvarande flickvän skulle ha öppnat utifrån, men i TV-klippet ser vi ju tydligt och klart att hon lyckas göra det när polisen gör en rekonstruktion (och verkar hoppas att hon inte ska klara det). Hanna Olsson påstår exempelvis också att handduken som låg bredvid påsen med styckade kroppsdelar var en likadan som som funnits i läkarens hem, men enligt polisen vet man inte alls var den kommer ifrån men gissar på en firma av något slag.
Att det alls byggdes ett rättsfall berodde på att man struntade i att indicierna var så svaga att de kunde blåsas bort. Till exempel i fallet som ansågs vara den starkaste indicien: fotohandlaren som hade fått in en filmrulle på en styckad kropp. Fotohandlarens svägerska som också jobbade där intygade att man inte hade fått in någon sådan rulle, det var en minnesförväxling med bilder från ett bårhus från ett annat, tidigare tillfälle, men det bortsåg juristerna från för man ville, som åklagaren Anders Helin sade, "ha en rak och juste rättegång, utan en massa fladdriga vittnen". På sätt och vis har det här fallet för oss som var med på 80-talet blivit "the soundtrack to our lives" som nötts in undermedvetet precis som Madeleine McCann-fallet för en senare generation, ett fall som precis som det förra berör två läkare. De blev misstänkta för att vara inblandade i sin dotters försvinnande, och släpptes i brist på bevis men frikändes inte i allmänhetens ögon. Många är fortfarande besatta av att hitta sanningen och det har bildats en massa olika McCann-inriktade grupper på Facebook för det syftet. När det gäller det svenska styckmordet verkar dess för- och motförespråkare hålla till mest på Flashback.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar