"Vi som lever är bara döda på semester, nån sorts sommargäster" skrev Bodil Malmström (ur dikten Ett bloss för moster Lillie). Men kosmologen Martinus skrev tvärtom att det är de döda som har semester och vi som lever går i en slags "livets hårda skola" livet ut. Men jag undrar om inte den ultimata semestern är att vara pensionär, kunna vara uppe halva eller hela nätterna och läsa om man vill, sova på morgnarna, kunna dricka morgonkaffet utan att stressa iväg och kunna strunta i hur man ser ut i håret? (Och ingen chef som ringer tidigt och säger med stressad ballongheliumröst "skulle du kunna komma redan halv sju?") Halleluja! För charterresor är väl inte längre den ultimata semestern, tvärtom lite sunkiga med flygskam och svettiga köer. Ännu mer avskräckande kanske om man minns den surrealistiska historien om mannen och hajen, vet inte riktigt vem som skrev, men det skulle inte förvåna om det var John Ajvide Lindkvist eller möjligtvis Erik Beckman. Mannen låg i sanden på semesterorten då plötsligt en haj stack upp ur havet. Mannen tyckte den tittade på honom och han blev väldigt rädd och beslöt att ta sig därifrån. När han tittade bakom sig såg han att hajen tagit sig upp på land och följde efter honom i sanden. Han sprang så mycket han orkade upp till sin semesterlägenhet, där han fumlade med nycklarna och drog en suck av lättnad när han kommit in. Men där vid köksbordet satt hajen och drack grogg och rökte! Trevlig semester!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar