Pollen, drömtydning och maskrosvin (och några zombier)

Följ ett råd ur kallpratets vett- och etiketthandbok, ber Tobias Holmgren (värmländsk krönikör m m) och bara titta på din medmänniskas ansikte nästa gång du försöker berätta om vad du drömt när du sov. Om personen då inte besvärat tittar bort eller kväver en gäspning är den förmodligen fullblodspsykopat. - Att återberätta drömmar borde ha samma skämsfaktor som "jag var så packad att jag kräktes i bidén". Detta för att när vi drömmer hyperstimuleras samma del av hjärnan som börjar arbeta övertid vid en dos kokain.
Där skulle han gissningsvis hålla med Martinus, enligt vilken drömmar är skräp som blir över när hjärnan rensar ut sitt överflöd när vi sover. Att pyssla med att försöka tyda drömmar är som att rota runt i skräptunnan. "Psykologins fader"Sigmund Freud däremot pysslade mycket med sina patienters drömmar. Han skrev också en bok som heter "Drömtydning", där saker och ting bl a lika gärna kunde betyda motsatsen till vad de var i drömmen. Frågan är om hans patienter blev något bättre eller om de blev ännu tokigare...?
Men nu ska jag trotsa skämsfaktorn enligt Tobias Holmgren och berätta en dröm: En person jag en gång i tiden gick en kurs med (vi kan kalla honom Johan för han hette det om jag inte minns fel) sökte upp mig för att jag sagts ha en stärkande hälsodryck hemma. (Vilket jag inte har i verkligheten, kanske det är bäst att inflika.) Flaskan med innehåll påminde om ett maskrosvin jag gjorde en gång i tiden. (Inte speciellt gott och heller inte lagligt eftersom det var för starkt, receptet var egentligen bara avsett som kuriosa men en f d svärmor och hennes syster blev på väldigt gott humör och fick röda rosor på kinderna.) Johan drack snabbt av hälsodrycken för han såg verkligen ut att behöva den och hällde upp lite att ta med i en egen flaska. - Äsch, ta mer, sade jag. Häll upp ordentligt! Just då råkade jag titta upp mot fönstret och där stor två jättelånga och verkligen smala figurer klädda i långa, svarta rockar: det var en zombie med fästmö (!) och de var så långa att de kunde titta ner på oss från de övre fönsterluckorna. Deras döda ansikten lyckades ändå flina och de hade kommit för att äta oss eller ta vår energi, eller vad det är zombier nu brukar göra. Det fiffiga med drömmar är att man kan välja både platser och tidsrymder lite efter behag, och vi sprang in till farmors lägenhet som plötsligt fanns där fast hon varit död i minst 40 år. På vägen dit sprang vi förbi några släktingar som inte ens var påtänkta på farmors tid och jag ropade "Vampyrer! (För att jag hann tänka att det är lättare att uppfatta än om jag skulle sagt "zombier") "Göm er i linneskåpet!" Drömmen slutade där, med gott slut antar jag för det brukade vara ett säkert ställe att gömma sig på. Tyd det, den som kan!

Men om man helt fräckt skulle göra som Freud gjorde ibland och kasta om betydelsen så kanske de långa, smala zombierna i själva verket symboliserar de "hotfulla", runda små pollenkorn som jag barrikaderat fönstren och balkongdörr mot de senaste veckorna. Det senare ett väldigt bra råd; har klarat pollensäsongen ovanligt bra (peppar, peppar...) i år genom att inte ha öppet annat än ett fönster med pollennät och inte vädra kuddar och täcken under värsta tiden. Men drycken då? Enligt Anna-Lena Vikström, värmländsk sierska som skrivit ett drömlexikon, behöver inte drömmar vara märkligare än att man faktiskt kan vara törstig när man dricker något i en dröm. Vilket nog de flesta är nu, den längsta och varmaste försommar i maj och kanske juni sedan 1889.