En gammal hederlig saga

Det är inte ofta man hör en gammal saga med en sensmoral nuförtiden, men här kommer en: En riddare hade blivit dömd till döden, men drottningen lovade att ge honom fri om han kunde lösa en gåta. Den löd: Vad vill kvinnorna egentligen? Han skulle få en månad på sig att finna svaret och sedan återvända för sin dom. Riddaren reste land och rike runt. men lyckades inte hitta ett svar. Modstulen begav han sig tillbaka till slottet för att bli halshuggen. På vägen mötte han en hemskt ful gammal gumma som frågade hur det var fatt. Riddaren berättade, och gumman sade: Vad varje kvinna vill är vara husbonde över sin man och bestämma över honom. Glad i hågen trädde riddaren in på slottet och gav sitt svar till drottningen. Drottningen blev förtjust och klappade i händerna, och sade att riddaren var fri att gå. På vägen tillbaka mötte han den hiskeliga gumman igen och frågade hur han kunde tacka henne. Gumman svarade: - Genom att gifta dig med mig! Riddaren bleknade och sade: - Det kan jag inte, du är för hemskt ful. Hon svarade: -Vilket skulle du föredra; att ha en strålande vacker hustru som andra uppvaktade och snart blev otrogen eller en hiskeligt ful som var trogen. lagade god mat och gjorde allt för dig? Riddaren kliade sig i huvudet och sade att han inte kunde svara på det. - Välj du åt mig, sade han. I samma ögonblick förvandlades den hemskt fula, gamla gumman till en strålande vacker jungfru som sade: - Du valde rätt svar: nu får du en hustru som både är vacker och trogen och kommer att göra allt för dig!

Wise as a serpent; gentle as a dove

Min idol just nu, om man får kalla det så, är Peter Hyatt. Det är väldigt lätt att snöa in på hans videor och böcker, inte minst ovan nämnda titel med undertexten Dealing with deception. A guide to surviving a world in deception. Den metod han praktiserar, Statement analysis, kan användas i vardagen t ex att avslöja falska påståenden i reklam och rubriker, vänners lögner osv. såväl som inom polis- och rättsväsende i förhör utan att behöva använda hot och höga röster. Man tolkar ingenting med metoden utan bara lyssnar på orden. Om en person tillåts prata fritt, kommer den att använda sina egna ord som hjärnan tillhandahåller, och däri ligger oftast sanningen. Det är viktigt att inte servera personen andra ord den kan "papegoja" efter genom att ställa en massa frågor, utan det bästa är säga: berätta vad som hände. Han ger ett exempel på en polis som stod och skrek på en man misstänkt för att ha dödat sin dotter, men inte fick någon respons. Peter Hyatt erbjöd den rödsvettige, nu hese polismannen att gå och ta en kopp kaffe så skulle han själv ta över. Han frågade den misstänkte mannen om han var militär, vilket han svarade ja på. En förklaring till hur han kunde koppla bort polisens skrikande, enligt Hyatt som ber mannen berätta vad som hände. Det visade sig att han skulle passa babyn en stund men den slutade inte skrika. Han var rädd att inte få träffa henne igen om han misslyckades, så han började skaka henne och han lyckades få henne tyst. -Indeed, he did säger Peter Hyatt. Han önskade bara att sjukvårdspersonalen hade stoppat in den lilla tungan som hängde ute där hon låg, med en rosa rosett i hårtofsen. Han undervisar även företag i tekniken när det gäller att anställa personal. Han menar att våra hjärnor tycker inte om att ljuga; det är extremt stressande att bli avslöjad med en lögn, därför använder lögnare oftast ett undvikande språk, och använder också onödigt många ord där de kretsar som katten runt het gröt. En röd flagga är när någon höjer rösten eller blir respektlös vilket visar att frågan är känslig; ofta så när personen försvarar sin lögn. Hyatt menar också att pronomen (ord vi använder i stället för namn) är instinktiva eftersom de är bland det första vi lär oss, och hjärnan tar inte fel när det gäller pronomen. Därför erkände en som rövat bort ett barn till sist när han konfronterades med att ha undsluppigt sig "Vi såg solen gå ner", när han hela tiden sagt sig vara ensam i skogen. Men folk har ofta en "egen ordbok", med sina egna tolkningar av ord, därför kan vissa klara t ex lögndetektorer. McCanns vägrade ta lögndetektor, men sade till pressen de enkla, raka ord som brukar utmärka oskyldiga: -Vi mördade inte vår dotter. Men de hade inte anklagats för att ha mördat, utan för att oavsiktligt ha vållat hennes död genom sömnmedel (och därefter ha gömt kroppen) för att kunna stanna ute och festa om nätterna på semestern. Vad man inte säger tittas lika mycket på som vad man säger inom Statement analysis. Ett uttalande som "jag skulle aldrig skada henne" betyder inte samma sak som "jag skadade henne inte", men är en populär utsaga hos misstänkta för att abstrahera sig bort från frågan och från brottet.

"Dårar" förr och nu

Ibland får man intrycket att det finns många fler dårar nu än förr inte minst när man läser på sociala medier, men då påminner jag mig om när jag var liten och en skolkamrat följde med mig hem och utbrast:-Det är ju bara din familj som är normal på det här stället! Nåja, men när man tänker efter... Pappa jobbade i tuffa yrken som timmerflottare och skogshuggare men det fanns något han var rädd för och det var Vilma, en kycklingtunn men urstark äldre, liten kvinna som brukade klippa i luften med en stor sax och helst jagade hon männen med saxen i högsta hugg. Den enda som kunde hantera och avväpna Vilma var farmor; efter en stund vid hennes kaffebord brukade hon lugna sig. Minns särskilt en gång under ett förskräckligt åskväder när plötsligt Vilma stod i dörren i en svart regnkappa och klippte med en stor sax i luften. Barnen som vid det här laget var vana satt kvar på golvet och lekte men männen blev förstås livrädda och sprang åt alla håll. Annars har man för sig att byfånar mest brukar vara män, men här var det tvärtom. För att nämna ytterligare en i raden som kom på besök var Elisabet motsatsen till Vilma: enormt stor och kraftig, trappan knakade när hon kom som ett åskväder full av ovett och skällsord över alla människor och missräkningar, och det tog aldrig slut. Pappa brukade säga: "Belsebub kommer", och springa och gömma sig. Vi barn var fascinerade av hennes enorma, knotiga kängor och hennes kläder, hattar och sjalar som folk idag skulle kunnat bli avundsjuka på och benämna vintage. Undrar var hon fick tag på dem. Ibland kunde hon plocka av sig kläderna för att visa föredömligt exempel på hur hon hade vett att klä sig om vintern. Det var korsettliknande överdelar, många hyskor och hakar, enorma dåtidens höfthållare med tillhörande strumpeband och laxrosa, tjocka flanellunderbyxor med knälånga ben. Vilket nog behövdes när vedspis och kakelugn slocknat under nätterna. Farmor hade fullt sjå att få henne att klä på sig igen. Det verkade som de här kaffestunderna hos farmor fungerade lite som psykoterapi, sen kunde det dröja upp till en vecka innan de laddat upp tillräckligt med galenskap för att komma tillbaka igen. Idag verkar internet ha en liknande funktion. Där verkningarna bara var lokala förr, sprids de nu över hela världen på en sekund. Läste nyss en sons berättelse om sin mor som ägnat sitt liv i många år att hata paret McCann på nätet, de brittiska föräldrar vars dotter försvann under en semester i Portugal 2007. Han hade inte uppmärksammat det hela så mycket förrän hon begick självmord på ett hotellrum efter att det slagit tillbaka efter alla år och hon själv började få näthat. Kanske är summan av "dårar" konstant, det är bara möjligheten till spridning som ändrats.

Vem stal luften?

Hörde på nyheterna att gränsen för hälsofarliga avgaser ska höjas ( eller rättare sagt det finns inget att höja för "idag släpper vi i princip igenom vad som helst" enligt folk i bilbesiktningsbranschen); förr var vi bland de bästa, nu är vi bland de sämsta i Europa i den frågan. Varje år dör 7000 personer av avgaser i Sverige, det är 10 gånger fler än i trafiken, men det talas sällan om det. Anna Oudin, forskare vid Umeå universitet säger att både partiklarna och gifterna skadar barns hjärnor och kan ligga bakom psykisk ohälsa och depression hos barn och unga. Men det är klart att det påverkar vuxna också. Det finns forskning som visar att det kan ligga bakom sjukdomar som tidigare demens förutom en mängd luftvägssjukdomar förstås. Vi har uppnått den högsta livslängden någonsin, men det verkar vara tillfälligt för numera är barn sjukare än sina föräldrar, medan föräldrar blir så gamla att samhällsutvecklingen inte hunnit med. Många blir utbrända idag av att tvingas ta en stor del av ansvaret för gamla anhöriga, även om de kommit in på ett boende. Det verkar som en "självsanering" är på gång, när vi nu blivit så tokiga att vi riskerar att förgifta livsutrymmet för alla arter. Pest eller kolera är alternativen om endera ett tredje världskrig bryter ut när Nato blandar sig i Ukrainakriget eller om Putins knähund Trump blir vald och fixar så att Putin får sina lydstater precis som på den gamla "goda tiden" även om den var och blir god bara för några få. Levnadslängden för ryssar sjönk drastiskt när rofferi-imperiet avlöste den gamla grå socialismen och nu blir dessutom en stor mängd kanonmat innan de fyllt 20, bara för att en president med mindervärdeskomplex vill ha ett större imperium. Vem hinner fixa klimat och luft när galna gamla gubbar lägger beslag på pengarna, utrymmet och uppmärksamheten?

"Statement Analyst" till vardagsbehov?

När någon upprepar samma ord och uttryck många gånger finns det skäl att tro personen ljuger och försöker övertyga andra (även sig själv), säger expert på att analysera och dissekera vittnens utsagor, Peter Hyatt. Likaså när någon upprepar och betonar onödig information som att det var "normalt"; då kan man vara ganska säker på att det var allt annat än normalt. Han medger att han inte alltid har rätt men tillräckligt ofta för att kunna försörja sig på det, i videon "McCanns embedded confessions". Ett fall som för femtioelfte gången blivit aktuellt igen; det verkar vara ett dopaminhöjande klickbete påminnande om sociala medier. Varje gång man nästan är på väg att glömma kommer stora rubriker om "nytt fynd" eller nya spekulationer och så är folk igång igen och kan inte sluta försöka lösa fallet. Varför, när så många barn försvinner varje år men inte får en bråkdel av denna uppmärksamhet? En retorisk fråga för svaret är väl uppenbart. Vit, välbärgad familj där pappan har högt uppsatta frimurarvänner; samma orsak till att de skyddades trots mängder av indicier. Peter Hyatt menar här att avslöjandet ligger i orden de använder när de förnekar. "Räkna hur många ord som kommer efter ett nej", säger han. När paret får frågan: "Dödade ni er dotter", svarar de inte omedelbart utan tittar på varandra. Så säger han nej. men svaret står inte för sig själv utan behöver backas upp av en mängd förklaringar. Det är precis detta jag menar, säger Hyatt i sin video, oskyldiga brukar där säga ett emfatiskt nej, det behövs inte så mycket mer. Möjligtvis att de lägger till: "Är du galen?" Men han lyssnar också till vad som inte sägs. Han hör dem aldrig oroa sig för vad som händer med Maddie just då. Förmodligen för att de redan vet hon är död. Däremot är de väldigt noga med hur de själva framstår. Personer som talar sanning brukar inte bry sig så mycket om hur de framstår. De som ljuger däremot behöver täcka upp hela tiden. Han reagerar på att Kate skryter om att hon är en bra förälder. En bra mamma hinner inte skryta, säger han till oss med en glimt i ögat. Gerry var den siste som såg Maddie innan hon försvann. "Jag såg henne och tänkte hur söt hon var", säger han i videon. Oj oj, här är det rött ljus, menar Peter Hyatt när han gör sin analys. Man brukar säga om döda att man "såg" dem, och varför "hur söt hon VAR": är hon inte söt längre? Jag vet inte vad Hyatt anser mer om Kates utrop: "De har tagit henne" mer än att det är en lite konstig sak att säga. ,"Hon är borta", "Hon har försvunnit" hade varit naturligare för de flesta, såvitt hon inte redan visste vad som hänt. Om man får göra lite egen analys är det en freudiansk felsägning; hon vet att "de", dvs Gerry och en vän till honom tagit med sig kroppen. (En konstig omständighet var att dna från Maddie fanns i en pedofils hus. Hur förklarades det bort? Paret blev också under sin Portugalsemester hembjudna till en annan känd pedofil, barnbarn till Sigmund Freud av alla människor. Peter Hyatt anser det borde utretts om hon utsattes för övergrepp.) Min egen hypotes är att Gerry som var den siste att se henne och kom direkt från baren kanske full av adrenalin och alkohol hittade Maddie (hon var ju ett "jobbigt barn" förmodligen Adhd, Add eller liknande enligt några) "hysterisk" för att ha blivit lämnad ensam, det hade blivit något slags tumult och han hade kvävt henne i försök att få tyst på henne. (Forensikerna fann ju spår av att hon kräkts på en kudde.) Det har varit en väldigt tung "matzo-boll" för Kate att bära, Peter Hyatt tror inte hon är en sociopat. Det kan man däremot misstänka Gerry för, han verkar trygg med att man aldrig kommer att hitta Maddies kropp. Han säger, apropå vad folk tycks tro: "Vi skulle ha gömt kroppen i närheten för att senare hämta den och gömma den extremt väl." Där fick vi oavsiktligt hela bekännelsen i ordvalet, menar Peter Hyatt. Han säger att om den misstänkte eller vittnet tillåts prata helt fritt kommer de att avslöja vad som hänt i sitt ordval och sätt att berätta. Man skulle kunna tro att metoden är något att använda till vardagsbruk också, kanske för att se om en jobbig chef ljuger etc. men Hyatt menar att det krävs utbildning och träning och att han och hans kollegor skulle ha missat mycket utan den utbildningen. Dock ger han en hel del vägledning vad man ska titta på: i fallet McCann pratade båda väldigt mycket onödigt "runtomkringsnack" och lite eller ingenting om det som vore det naturliga dvs hur dottern mår och har det just nu. Det är avslöjande om man pratar om en inte hittad person i då-tid, på ett nostalgiskt sätt när den nyss har försvunnit, menar han.

Boktips: Kairos

Jag har nyss läst Kairos av tyska författaren Jenny Erpenbeck. Kairos är det lyckliga ögonblickets gud, eller den tid när vi lever i olika tider samtidigt. Det intressanta med boken tycker jag är beskrivningen av omvälvningen när Berlinmuren revs och invånarna plötsligt levde i två olika världar. Men det var väst som gällde, och en mängd människor förlorade sina försörjningsmöjligheter när stora delar av Östberlin monterades ner; alltifrån kulturliv till företag och sociala institutioner. Bokens huvudperson Kathrina ser det ibland som att man förlorar kultur och blir en konsument som kan välja mellan en massa onödiga varor i stället. Plötsligt fanns coca-cola i alla hörn. Någon sade att där Karl Marx misslyckades, lyckades Coca-cola med att förena alla världens proletärer. Många jublade när muren revs och det var självklart för oss i väst att det innebar frihet, men jag hade aldrig läst förut om nackdelarna och åsikter från dem som hade det bättre innan.. Det tycker jag är största behållningen av boken, som annars handlar om Katharina som träffar en 35 år äldre, gift man som hon startar ett förhållande med. Mannen är väldigt irriterande på många sätt - bl a en stor narcissist enligt mig, och jag irriterar mig också på Katharina för att hon inte gör sig av med honom, men förvånas också över acceptansen över otrohetsaffären i Katharinas familj och omgivning. - Ja, han är ju intressant, säger Katharinas mor som kände honom, han var hennes handledare vid universitetet. Jag skulle gärna läsa fler böcker om människorna i öst tiden vid för Berlinmurens fall, men utan huvudpersoner som de här... Men boken är ändå läsvärd inte minst för miljöbeskrivningarna.

Botemedlet ligger i sjukdomen?

Ett gammalt talesätt, "sjukdomen innehåller sitt eget botemedel" stämmer väl när man har ont i halsen och feber för att immunförsvaret krigar mot virus och bakterier. Farmor brukade se till att man bäddade ner sig ordentligt för att för att hjälpa febern på traven, och en granne gick steget längre genom att på vedpisen hetta upp järngrytslock som hon lade över sig med dagstidningar under, när hon själv låg på sofflocket. Efter coronapandemin tjatas det mycket om cytokinstormar som en signal på att något är fel, men också att stormarna av det här lilla proteinet i sig skulle vara skadliga. Nu har det här populära ordet tagits i bruk på sistone när det gäller de annars halvt om halvt eftersträvade die-off-reaktionerna vid antibiotikakur eller detox (avgiftning) av kroppen, när olika sjukdomssymtom anses bero på att t ex döende patogener och gifter lämnar kroppen. Det senaste nya, som man kanske än så länge får ta med en nypa salt, är att avgiftningssymtomen skulle bero på att patogenerna inte dödas direkt som när immunförsvaret gör det, utan vid detox skulle dessa försvagas och dö långsamt och dess dåliga genetik inte försvinna ur kroppen utan istället införlivas med de friska cellerna och orsaka sjukdomssymtom. Så die-off-effekten eller Herxheimers reaktion som den kallas skulle enligt denna teori bero på en cytokinstorm. "Die-off" skulle alltså i sig ha en dålig påverkan på kroppen. Bl a dr David Jernigan har skrivit om detta. Men för att komplicera det hela, har en undersökning vid Wisconsin Madison university visat på att deltagare med utbrändhet och fibromyalgi hade för lite cytokiner, och det menades att mycket cytokiner är läkande fast man mår dåligt av dem! För att komplicera ytterligare finns det flera sorters cytokiner; både pro- och antiinflammatoriska. Och hur ska en enkel bonnläpp veta när man är utsatt för vilken av "cytokinstormarna"? Eller är det lite gott och blandat däri? Vetenskapen kanske inte hunnit bestämma sig? (Cytokiner är proteiner som immuncellerna använder när de "pratar" med varandra.)