En varning från 50-talet

Jag vet inte om ungdomarna fortfarande får läsa Aniara i skolan, men idag skulle den troligtvis kännas mer aktuell än t ex på min tid. Minns en vän som berättade att hennes lärare var så rörd att tårarna trillade när hon läste Aniara för klassen medan klassen inte fattade något. Kanske kändes den för främmande och orealistisk på 70- och 80-talet. Harry Martinssons diktepos anses som Sveriges första riktiga rymdberättelse och skrevs under det kalla kriget och hotet från atomvapen som hängde apokalyptiskt över tiden och kan kännas igen desto värre idag med klimathot, pandemier, Putins kärnvapenhot m m. Människor flyr från den strålningsskadade jorden mot okänt mål i ett gigantiskt rymtskepp där de framlever sina liv, blir gamla och dör ombord medan skeppet fortsätter i ett oändligt universum. Den skrevs 1956 men där förekommer en slags dator vid namn Miman som rapporterar när jorden slutligen gått under i ett atomkrig. Men det politiska spelet fortgår mellan ledare för olika grupperingar och man söker tidsfördriv, mening och verklighetsflykt på olika sätt, och där uppstår också fanatiska religiösa inriktningar och sekter. Litteraturvetare har förstås haft många åsikter om Aniara, allt från "symbolik för nutiden" till civilisationskritik och en varning om framtiden. För döva öron, kanske man ska säga... Om språket och de påhittade orden och facktermerna i diktverket känns en aning fåniga ibland kan man tänka på alla nya, inte minst tekniska ord vi rör oss med idag som ingen skulle begripit om de fått höra dem då och alla nya som kommer att användas i framtiden som vi inte vet något om.

Boktips för sofflock & hängmatta

Jag börjar förstå varför så många önskar se Joyce Carol Oates som Nobelpristagare i litteratur när jag läst hennes senaste bok, Natten Sömnen Döden och Stjärnorna. Den är på 800 sidor men hade gärna fått vara minst 1000 sidor eftersom den är så bra och lätt att läsa. En vanlig, konservativ familj står i centrum, där de vuxna barnen visar sig inte vara så vuxna egentligen, åtminstone inte de äldsta när saker ställs på sin spets. Modern blir änka men uppför sig inte som en änka borde enligt barnen. En enögd och hemlös, stor, svart och elak katt känner på sig att hon är ensam och flyttar in i huset på sina premisser. (Författaren berättar i en intervju att en precis likadan katt dök upp vid hennes hus när boken var klar.) Den röda tråden i berättelsen är annars rasism, polisbrutalitet och självgod, vit medelklass. Berättelsen startas av att fadern i familjen blir vittne när polisen misshandlar en mörkhyad man vid vägkanten, och när han stannar bilen och närmar sig blir han själv grovt misshandlad av polisen och avlider på sjukhuset. Resten av boken handlar mycket om hur olika varje medlem av familjen hanterar saken. // En annan författare att rekommendera är Dag Öhrlund som påminner lite om Leif GW när det gäller humor i böckerna som också är gastkramande spännande deckare. Han har tillsammans med en annan författare, Anders Roslund skrivit böckerna om psykopaten Christoffer Silfverbielke, men psykopater finns det redan för många av kanske. Då är hans böcker om den kvinnliga åklagaren som tröttnat på psykopater och beslutar att röja upp i träsket på egen hand desto roligare. Särskilt när hon tar hjälp av en kvinnlig präst. På senare tid har han också börjat skriva romaner till förskräckelse för några av hans hårdkokta deckarfans. Men som han själv säger, att man är bra på en sak betyder ju inte att man kan göra annat också. I senaste romanen, "Det lilla hotellet på rue d'Amour" beskriver han en händelse som många inte känner till: en massaker i ett västeuropeiskt demokratiskt land i modern tid. I oktober 1961 samlades vid Saint Michelbron i Paris ett stort antal algerier som stödde FNL (rörelse för USA ut ur Vietnam) för en demonstration. Paris polischef Maurice Papon beordrade en massaker på demonstranterna och ett stort antal av dem dränktes i Seine av polismän och andra togs med till polisens högkvarter där de helt enkelt slogs ihjäl på gården av poliser som tagit bort sina nummer från uniformerna. Så måmga som upp till 200 personer blev mördade av polisen. Andra poliser orkade inte jobba kvar där längre utan sökte sig bort från Paris efter detta. // Den som inte läst Peter May har intressanta deckare kvar att upptäcka. (Åtminstone om man kan ha överseende med den manlige huvudpersonens gammaldags kvinnosyn som tyvärr ger sig tillkänna alltmer med författarens ökande ålder verkar det som.) För övrigt innehåller hans böcker ofta spännande geografi(t ex Svarthus-trilogin), en del kultur och ämnen som ligger nära i tiden. May är en skotte som bosatt sig i Frankrike varifrån han skrivit många, ofta bra böcker. Den senaste, Lockdown, skrev han egentligen redan 2005 men hans förlag vägrade ge ut den eftersom man ansåg den orealistisk: "Det skulle inte kunna hända i verkligheten". Scenariot utspelar sig i ett London nedstängt på grund av en viruspandemi, och dess invånare satta i karantän. När den riktiga pandemin kom ändrade man sig och gav ut boken. Polisen Jack tvingas utreda ett komplicerat mord medan folk runtomkring honom blir sjuka eller dör av viruset. Samtidigt känner han sig övervakad av mördaren som verkar följa alla hans steg. Kommer han att lyckas hinna före både viruset och mördaren? "Om man vill tillverka ett vaccin mot ett dödligt virus måste man skapa ett motsvarande dödligt labbvirus att testa det mot. Ifall viruset tar sig ut och muterar utanför vaccinets spektrum kan man ha öppnat Pandoras ask..."

Om droger och bocken på trädgårdsarbete

Det finns en ganska kul video från -67 med Marianne Faithfull där hon hög som ett hus lovprisar droger och kallar dem "doors of perception" i ett TV-program. (Bara något år innan det barkade åt helvete och slog över i tunga droger och "hippies" och andra dog som flugor.) Dörrar man inte ska öppna genom droger, menar kosmologen Martinus, då det leder till mentalsjukdom och åtföljande inkarnationer som invalid om individen genom droger tar genvägar till tillstånd den inte har mental täckning för, och som det normalt tar flera eller många inkarnationer att uppnå. "Ett samhällsproblem av komplex art", säger polisen. Men finns det inte tillgång till droger kan de ju inte missbrukas, men finns de är det alltid de kriminella som tjänar på det hela och individen och samhället som förlorar. Men det blir "komplext" när drogliberalerna "sätter bocken på trädgårdsarbete" till exempel Nytida Autismkonsult AB som drivit ungdomsboenden i stan och som Ivo nu stänger på grund av fara för ungdomarnas liv och hälsa. Cheferna ska ha sagt till personalen att inte rapportera ungdomarnas droganvändning till de ansvariga i kommunen. En tog en överdos, någon återföll i missbruk och några började använda droger för första gången på boendet. En LSS-verksamhet som skulle stötta och hjälpa dem på rätt köl. Men det blev åtminstone lukrativt för några droghandlare!

Sjuk vård del III

Jag har tidigare skrivit om multipel kemisk känslighet och allergier kontra vården, men här ska jag beskriva hur förvånansvärt dåligt det fungerade från dag ett när en god vän blev sjuk och höll på att dö två gånger på kort tid på grund av alla omsorgsbrister. Jag ringde 112 när jag blev kontaktad mitt i natten av personen som led av en ganska vanlig sjukdom (vilket ingen läkare upptäckt trots besök hos flera vårdcentraler), och till min förvåning svarar rösten: "Om han inte själv orkar gå och öppna dörren är det ingen idé att vi kommer". Det var bara att lägga på och hoppas att någon vettigare svarade när jag ringde upp igen. Den här gången lovade de att kontakta hyresvärden för nyckel, men nästa dag visade det sig att ambulansen inte hade tagit honom med sig ändå fast han var svag och blev efter ett tag medsvetslös när jag satt och pratade med honom. Det visade sig att det var livsfarligt låga natriumnivåer i blodet och att han kom till sjukhus i sista minuten. (Lite konstigt att ambulanspersonalen kvällen innan inte märkt något.) På gund av detta och andra näringsbrister skulle han få hemtjänst som såg till att han fick i sig näring tre gånger om dagen, dock stod all mat jag handlat kvar i kylen eller framme i rötmåndadssolen och blev förstörd, medan han inte hade fått något i sig. Hemtjänstpersonalen var mer intresserade av att kritisera hans "sätt" och pratade och pratade och förklarade saker han inte i sitt omtöcknade tillstånd hade förmågan att fatta. De verkade llksom fallna från skyarna när det gällde att sjuka kan reagera olika men även när det gällde att värma mat. Till och med 2-minuters snabbris stod orört: "Det får inte ta så lång tid att värma"! De ringde också till mig hela tiden för att lägga över ansvaret där: "Han öppnade inte dörren", men en av dem sade att hon inte tänkte skaffa någon nyckel. Dagen därpå hittade jag honom livlös på golvet medan det rök från ugnen. Hemtjänsten hade inte varit där varken kvällen före eller på morgonen som det stod i avtalet. De ringde från sjukhuset och trodde inte han skulle överleva den här gången. (Jag anmälde förstås till Ivo.) Nu överlevde han ju men hade blivit förvirrad av syre-, närings- och vätskebrist och slängde saker på personalen. Man beslöt därför att psykiatrin skulle lösa detta. När jag blev kallad dit för att lämna lite saker möttes jag redan i porten av en uppvaktning på ett helt litet gäng flinande personer som som visade sig inte vara inlagda utan allt från läkare till vårdare som ville se vem som umgickt med "dåren", men som dröp av snabbt när jag förskräcktes av hur han tillåtits bli i ännu sämre fysisk kondition och avmagrad under tiden där. Han kastade sig över en chokladkaka jag hade med som om han inte fått mat på veckor. Det var hemskt. Man försvarade sig med att man "koncentrerade sig på minne och kognitionsförmåga". Men den sviktande förmågan berodde ju i första hand på näringsbrister och då är det kanske inte i första hand medicin man behöver som dessutom kan vara svårt att tolerera om man inte fått näring. Det verkade inte finnas någon tillstymmelse till helhetssyn; det är som en del inom vården förstår kroppen sämre än vanligt folk. Tilläggas kan att vårdpersonal ofta inte ens verkar känna till att regionen har en parfymfri vård redan sen 90-talet. För att göra en lång historia kort fick han till slut hjälp med näring och rätt diagnos på ett korttidsboende. Dock fick han inget larm på rummet, därför ringde han mig varje natt för att jag i min tur skulle kontakta personalen när han behövde hjälp med något. Jag bad flera gånger att han skulle få ett larm och man tog upp det på möten, men nej, det gick inte att ha larm där menade man. Efter långt och länge kom en vikarie från en annan avdelning dit och förvånades över det konstiga arrangemanget när jag rinde dit på natten. "Varför skulle man inte kunna ha ett larm?" Efter bara några dagar hade han fixat ett larm och jag kunde sova igen på nätterna efter att hela vintern ha agerat "nattvakt", amen. PS. Ska man summera var vård och omsorg mycket av en skräckupplevelse. Även när det gällde patientresors chaufför som senare skulle flytta patienten från ett vårdboende till ett annat och körde som en galning så väskor och attiraljer for runt och vi var livrädda och skrek åt honom, men han saktade bara ner helt kort och fortsatte köra jag vet inte hur långt över hastighetsgränsen. Skulle man anmäla allt som går fel skulle man få jobba snudd på heltid med det, tror jag. Det är säkert det som vården "lever på" dvs. att folk inte orkar anmäla. Plus att anställa inte vågar säga ifrån till högre ort utan tiger och lider. Kommunalrådet var ute på prao inom vården sist och skröt i tidningen om hur bra allt var. Anställda hade sagt: "Ni politiker kan ändå inte göra alla nöjda". Samma personal som förmodligen annars klagar hejvilt mellan sig. Jag har sett detta så många gånger på olika arbetsplatser; när högsta chefen kommer håller man tyst. Men om någon till äventyrs vågar knysta som t ex på den tiden jag jobbade i HSB och vi påpekade vid ett möte att lönen låg ganska långt under den hos andra liknande bostadsföretag t ex hos allmännyttan (där en anställd t o m skrattade åt oss när vi berättade om lönen), viftades det bort av cheferna som sade att lönen räcker ju aldrig till ändå....

Inget nytt under solen

Man bör dra öronen åt sig när man hör ord som "nya", "fria" med flera positiva ord; de ingår ofta i namnen på företeelser knutna till diktatoriska, extrema rörelser liksom "Paradiset" ofta är en eufemism för långvårdsavdelningar och för den delen ett utdömt mögelhus inte långt härifrån dit Stockholms sociala avdelningar brukar skicka bidragstagare för ett sunt liv på landet. En polis ville göra någonting positivt för kommunen och startade ett nytt parti, Oberoende realister. Redan vid valet året efter blev det Sveriges största kommunparti! Men liksom hos doktor Frankenstein börjar ofta skapelser leva ett eget och annat liv än man tänkt sig. Oberoende realister blev typ "Orealistiska egoister": diktatur, härskartekniker och arrogans... Nu hoppar till och med grundaren av partiet själv av efter kränkande angrepp från egna partiet. Men "inget nytt sker under solen" (Predikaren kap. 1: 5-9, bra vers förresten, har den uppspikad på toadörren). Vi lever i en tid när gamla, primitiva mönster går igen, det pågår ett krig inte långt från oss, Will Smith delar ut en rak höger på grammisgalan, demokrati ger vika för "starka" ledare... Susanne Sjöstedt ger i VF (6 april) exempel på andra lokala partier utan kontroll av ett moderparti på nationell nivå som gått upp som en sol och ner som en pannkaka, och instabiliteten i de lokala partier som värmlänningarna tycks så förtjusta i, där medlemmar och sympatisörer oftare samlas kring ledande partiföreträdare än kring en framarbetad ideologi. Enligt Sjöstedt följer det här avhoppet en nästan komiskt förutsägbar mall för den här sortens lokala partier. Snipp, snapp, snut så var den sagan slut...

En dödlig cocktail

Folk fortsätter att förstöra barnens kläder med syntetiska parfymer i sköljmedel trots rapporterna om hormon- och nervsystemsförstörande, cancer- och allergiframkallande kemikalier. (Det är ju inte precis svårt att at använda parfymfritt, man behöver inte ens ta till "konstiga naturmedel"; när man köper oparfymerat i affären slipper man de onödiga extra, upp till 500 kemikalier som kan finnas i en enda parfym.) Det går några ungdomar framför mig, fulla av kemiska parfymer. De luktar ju inte precis gott utan för att tala klarspråk giftigt avfall, och jag måste stanna och vänta tills de är minst 20-30 meter bort för att inte lungorna ska riskera kollapsa. Tänk om man skulle bli tvungen att dela skyddsrum med sådana, inte helt långsökt i dagens läge! Då kommer förstås en filifjonka fram och säger att parfym inte alls är farligt om man jämför med bomber. Men för den enskilde kan det betyda akut andningsstopp, akuta hjärtbesvär, och det finns till och med folk som hamnat i koma på grund av parfym. Tillsammans med damm, det mögel och andra mikrober som ofta bor i skyddsrum och källare bildar dessa en dödlig cocktail för vissa. Så, jo! Dessutom får man inte bomber i huvudet varje dag, däremot pågår dessa vardagens "kemiska vapen" ständigt i klassrum, offentliga lokaler, på arbetsplatser, i lägenhetshus och så vidare. Men apropå krig så hoppas vi Martinus håller vad han lovar. Någon gång i början av det här millenniet förutspåddes ett tredje världskrig bryta ut. Han menar dock att i norden har man levt ut sin beskärda del när det

gäller barbari, redan under tidigare stadier och behöver inte delta i fler krig. Däremot kommer man förstås att få frysa och svälta eftersom vi alla numera är del av ett globalt försörjningsnät. Och visst kan man skämmas fast man inte var med, när man läser Sveriges historia. De norska och danska vikingarna brukade nöja sig med att utöva allmänt barbari och plundringar i västra Europa, medan de svenska vikingarna styrde skeppen mot Ryssland och ända bort till Östromerska riket (typ Turkiet idag). Sedan följer århundraden då krigens, ärans och hjältarnas konungar gjorde Sverige till en stormakt, som numera "vilar på minnet från fornstora da´r". Man kan vara glad över att vår nuvarande kung nöjer sig med att visa fingret när han fräser förbi i sportbil på Rivieran! Till och med Gustaf III som på vissa sätt är den humane (avskaffade dödsstraffet) och den kulturelle (grundade Svenska Akademien) konungen sägs ha startat kriget mot Ryssland bara för att göra sig populär bland folket! Man ska också komma ihåg att Sverige under århundraden låg i krig med Danmark. Det var inte för det danska ölets skull Karl X Gustav och hans män gick över isen på Stora Bält! Och det lär fortfarande sägas att varje gång en dansk bonde sätter spaden i jorden stöter han på skelettet av en svensk. Så sent som 1814 startade vår nuvarande kungs första släkting i Sverige, Jean Baptiste Bernadotte, krig mot Danmark! (Han var förresten "bara" en av Napoleons marskalkar som halkade in på ett bananskal i rollen som kung då Sverige var i desperat behov av en ny kung eftersom de gamla hade dött ut. Därför tycker några enstaka gamla adelssläkter i Sverige att kungens släkt inte är tillräckligt fin och vägrar resa sig för kungafamiljen när de går in i kyrkan än idag.) Som kuriosa (eller konsten att ljuga obehindrat) så var Putin med i en talkshow med David Frost i brittisk TV år 2000, där Putin säger att han gärna kan tänka sig ansluta till Nato. - Varför inte, sade han. - Ryssland är en del av den Europiska kulturen och jag kan inte föreställa mig mitt hemland avskuret från Europa - och att se Nato som en fiende är destruktivt för Ryssland. Den som vill läsa mer om detta kan läsa Mats Parners artikel i VF den 25 mars 2022 under rubriken: "Ukrainakriget. Inget legitimerar Putins krig - men nog har Nato del i upptrappningen."

"Varför tjuvar och bedragare styr världen och hur man gör för att få tillbaka den". Ett boktips.

"Den ryska, kriminella regimens själ gömmer sig i bankerna i väst", säger den ryske författaren Michail Sjisjkin. Minst 20 miljarder dollar sägs föras över från korrupta stater till västerländerna via anonyma bankkonton varje år, förmodligen betydligt mer. (Flera länder har börjat skärpa sina lagar för att komma åt dolda pengar. Men när USA skärpte lagarna under Obama, upphävdes de av Trump.) På tal om detta, recenserades boken Moneyland skriven av Oliver Bullough i helgens VF, en bok som utsågs till "årets bok" i Storbritannien 2018 och sägs vara mer spännande än någon deckare, och visar upp tillstånd som de flesta av oss inte ens anade existerade. Några av bokens huvudpersoner står bakom angreppskriget på Ukraina och det som händer "där" har samband med vad som händer "här". (Man kan gärna lämna inköptips till biblioteket ifall de inte har en bok man vill läsa.) Det fanns några ljuspunkter med diktaturerna åtminstone om de hade kommunistiska förtecken (min anmärkning). Äldre diabetiker saknar Ceausescu för på den tiden fick de gratis insulin. Och när Tito dog och Jugoslavien splittrades började tidigare grannar och vänner mörda varandra hejvilt. Någon som bara gick ut för att köpa lite mjölk kunde få en kula i hjärtat av en krypskytt. Galnast av alla blev serberna som ville ha ett storserbien och begick ett helt folkmord, alla massgravar har säkert inte hittats än idag. Det var i samma veva som en serb mördade vår utrikesminister Anna Lindh mitt på blanka dagen inne på ett varuhus, NK. Och i Sovjetunionen där folk åtminstone hade jobb och tak över huvudet under kommunismen, svalt och frös många ihjäl när Sovjet splittrades. Det var då ledarna började det verkliga stjälandet av statlig egendom. Erik Beckman, värmändsk kultförfattare föredrog att semestra i de kommunistiska öststaterna på 70-talet. Han menade att den mänskliga värmen och vänskapen som fanns där inte existerade i det kalla väst. Men å andra sidan minns vi väl rädslan för angiveriet, författarna som skickades till Sibirien, folk med fel åsikter som bara försvann. Precis som i dagens Ryssland men utan kommunismens fördelar.