Konsten att må bra och dissa amatörpsykologi

Konsten att må bra - är konsten att inte må bra! Åtminstone inte för länge i taget... Det är nämligen funktionen bakom att vi överhuvudtaget finns kvar här. Våra hjärnor fungerar exakt likadant idag som på jägar- och samlartiden. De sabeltandade tigrarna har bytts ut mot till exempel galen trafik med livsfarliga, ibland drograttfulla förare och istället för att fastna i ett träsk och frysa ihjäl riskerar vi långsam förgiftning i kemikaliesamhället. Det är fortfarande förenat med fara att stötas ut ur "sin stam", speciellt sedan nyliberalismen mer eller mindre avlöst socialdemokratin med många fler uteliggare som följd. Amatörpsykologerna som inbillar sig att det normala tillståndet är att tänka positivt kommer att sållas ut för detta befrämjar inte evolutionen.
I högerpopulistiska bloggar är just nu favorittemat att Greta "mår inte bra", och i sina fortlöpande, ömkliga försök att stoppa henne har någon t o m gjort en orosanmälan till Socialen! Jag skulle hellre tippa att de högerpopulistiska bloggarna mår ännu sämre, eftersom de ständigt måste vräka ur sig hat mot allt snart sagt allt. Detta är ju heller inget som främjar evolutionen utan verkar för det mesta handla om lågpannade individer oförmögna till logiskt tänkande. Det är faktiskt lite samma sak som hos vårdapparaten idag; svårigheten att få fakta om miljörelaterad sjukdom förstådd, då den måste anpassas till deras lilla föråldrade fyrkant av begreppsvärld. I deras värld betyder förgiftning att någon råkat få i sig arsenik eller cyankalium, men vår nutida värld är förgiftningen av organismen en mer kronisk art.

Dock kan nyliberala och högerextrema få svårt att stoppa klimatrörelsen. I fredags den 27 september avrundades den globala klimatveckan i 1 116 länder, och till och med i Karlstad där för ett halvår sedan några få ungdomar klimatstrejkade och blev hånade av vuxna, var nu en folkmassa samlad runt Fredsstatyn på Stora torget för en klimatmanifestation. Med fanns en forskare på miljö- och energisystem vid Karlstads universitet, Helén Williams, som sedan 1992 kämpat i motvind för att sprida kunskap om klimathotet. Det är där personer som Greta gör nytta! Många har ondgjort sig över Gretas tal i FN, men retorikexperter världen över tycker det var ett bra tal, och hänvisar till retorikens tre pelare; logos (förnuft och logik), ethos (har med trovärdighet att göra) och pathos (att visa och väcka känslor). Retorikexperter menar att Greta förut mest har använt sig av torra fakta, men nu med hjälp av pathos kommer hon att erövra ännu fler.

Apropå må bra eller inte; adhd är egentligen en perfekt fungerande hjärna utvecklad för

jägarsamhället enligt boken Skärmhjärnan av psykiatriöverläkaren Anders Hansen. Det är inte hjärnan utan samhället det är fel på, menar han. Till exempel är det inte normalt att sitta stilla i en skolbänk hela dagarna. Roligt att det finns någon framsynt även i den branschen, annars är ju psykiatrin känd för att leva kvar i samma fördomar som för hundra år sedan. På tal om det såg jag till min fasa en gång att en elakartad person jag kände igen från skolans värld hade utbildat sig till ett jobb inom psykiatrin. En helg hade hon bitit sig fast i en lokal grupp på sociala medier och öst galla över sin gamla hemort och skällde ut alla ortsbor som introverta och som "bodde kvar" på orten. Själv hade hon minsann flyttat, och gick på så att man kunde tro det gällde New York eller Kapstaden - så hade hon i själva verket flyttat 15 mil bort till en liten, liknande landsortsstad. Lite skrämmande också att en psykiatriutbildad klassar introvert som mindre värt än extrovert. Läser just Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf (Jag vill sätta världen i rörelse) där hon framhåller att Lagerlöfs enorma självförtroende och framgång bottnade att hon var introvert och därmed inte så beroende av yttre gillande. Hon hämtade sitt värde och självförtroende inifrån, vilket gjorde att hon klarade sig som ensam kvinnlig författare mot ett helt (inte sällan avundsjukt och aggressivt) patriarkat av manliga recensenter, förläggare och småningom Svenska Akademien.

Tre farliga "trollpackor" och en filosof...

Om vi skulle stå inför en invasion av fientliga utomjordingar vore det väl rimligt att tänka sig att jordinvånarna skulle stå enade inför hotet. Men när det gäller klimathotet är det inte så, trots att man numera kommit fram till att klimatforskarna underdrivit snarare än överdrivit sina varningar. Högerrörelserna försöker som alltid flytta fokus till just Greta och prat om hennes utseende, aspergers och "autismspektrum" och vad övrigt de orkar uppbåda som kan dölja att de saknar riktiga motargument i själva sakfrågan. De måste väl vid det här laget tillräckligt hunnit visa att de varken är särskilt intelligenta eller det minsta insatta i klimatfrågorna. Så varför skulle någon vilja lyssna på dem?  Deras husgud Trumps spydiga ord "positiv flicka" borde hellre tolkas helt icke-ironiskt: det borde anses positivt att uppmärksamma en fara och få folk med sig hellre än att försöka få folk att blunda.
En aspekt som verkar störa dem alldeles särskilt är att en 16-årig flicka, med betoning på flicka, varit så extremt framgångsrik i det hon företagit sig.
Alltså ungefär samma problem som på Selma Lagerlöfs tid. De manliga recensenterna tvingade på henne en stämpel som fortfarande inte tvättats bort. Hon kallades sagotant och till och med "trollpacka vid stockelden". Man försökte "oskadliggöra" henne, åtminstone i början, och få det till att hon inte tänkte själv utan bara lät sin penna föra vidare en kvinnlig tradition  av berättande, medan hon i verkligheten i sina romaner och noveller diskuterade högst viktiga samhällsfrågor; politik, religion och klassfrågor med åsikter som känns moderna än idag. Till exempel kritiserade hon socialismen för att den saknar andliga aspekter och klagade på religionen för att den inte brydde sig om fattigdom och orättvisor i livet på "den här sidan". Hon skrev i ett brev: "Gud tycker inte om religion." (Där skulle Martinus på sätt och vis ha hållit med, eftersom han menade att religioner är en barnsjukdom hos mänskligheten; försynen står höjd ovanför olika religioner som splittrar människor.)

Liv Strömquist (Sverigedemokraternas konstnärliga hatobjekt för tillfället) fortsätter på sitt sätt diskussionen i serieform (Den rödaste rosen slår ut) där hon säger: "Mäns beteende har nämligen hög status och kvinnors har låg status." Mäns beteende är därför eftersträvansvärt även för kvinnorna på olika områden, trots att det inte leder till någon  lycka för dem. Hon citerar Byung-Chul Han, filosof och kritiker av nyliberalismen: "Kapitalismens dåtida disciplinsamhälle (=jag bör...) övergick till nutidens prestationssamhälle (=jag kan...), vilket inte berodde på att det skulle öka friheten - utan för att det var ett ännu bättre sätt att disciplinera och förslava folk." I disciplinsamhället fanns åtminstone en möjlighet till skuldlättnad: "Jag har supit upp alla mina pengar och varit otrogen mot min fru." "Ja, ja, be Ave Maria och gå en pilgrimsvandring så är vi kvitt!" Men prestationssamhället är enbart skuldbeläggande: "Det är bara ditt eget fel om du misslyckas!"
Liv Strömquist menar att vi har blivit konsumenter på alla områden och inte längre har förmågan att se en annan människa som speciell; vi tar selfies och alla andra har flutit ihop till en massa vars funktion är att like:a oss. De andra är utbytbara och man kan snabbt byta ut den andre till ett annat "du". 
Ett boktips från mig är att läsa Byung-Chul Hans bok "Trötthetssamhället" (sägs vara uppfriskande för alla mobil-trötta, har inte läst den än men ska!), kostar bara ca 48 i pocket!

En holistisk syn på kaffe. Och vem är aina?

Man kan vara säker på att förr eller senare brukar det dyka upp en gubbe som tar död på all
vidare diskussion. Inte minst i t ex hälsogrupper på sociala medier (har de dessutom akademisk examen inom medicin kan de bli helt rabiata). Senast var det en diskussion om kaffe, där någon delat en artikel om olika positiva effekter av detsamma. Genast dök en gubbe upp, med gubbars besatthet av att definiera och kategorisera, och sade NEJ! Kaffe gör att man sämre tar upp mineraler och orsakar benskörhet. Punkt slut!
Men skulle man inte kunna tänka sig att ta extra mineraler då, med tanke på all övrig positiv effekt som forskare kommit fram till? T ex ett visst förebyggande mot Parkinson och diabetes, kaffes användning i program vid låg sköldkörtelfunktion, och forskning som visar positiv effekt för viktminskning och ökat gallflöde plus säkert en hel del annat som jag inte minns just nu. I sin helhet kanske det finns fler positiva än negativa effekter? Och sen borde väl detta med benskörhet vs positiva effekter mycket bero av mängden kaffe också: om man dricker en eller några koppar eller liksom Balzac flera kannor medan han skrev sina romaner (han dog visst av det också).
Plus ta i beaktande att forskningen ständigt kommer med nya rön. Samt att allt beror på vem man är: "One man´s medicine is another man´s poison"!
Fast det här med kaffet är bara ett exempel. Det var väl mest de där gubbarna jag tänkte på och "gubbar" kan några gånger vara kvinnliga. (Kanske är man själv en sån där gubbe då och då; jag brukar tänka att diskussioner är rätt meningslösa ifall ingen av parterna har kunskap om saken. Då är det ju bättre att fråga någon som vet och spara den tiden!)

Från det ena till det andra har jag ibland undrat varför gängkriminella kallar polisen aina, men hörde nyligen att det kommer från ett turkiskt ord som betyder den som inte kan spegla, dvs. någon som inte kan se sig själv i andra. Eller med andra ord saknar empati. Men där kastas väl ganska friskt sten i glashus i alla fall? Hur många kriminella har empati med sina offer? Leif GW brukar säga att de visserligen har empati, men bara när det gäller att tycka synd om sig själva. För övrigt brukar de fortsätta i samma spår tills de blir för gamla för att orka, helt enkelt. Martinus säger ungefär samma sak: människor blir inte snällare för att de blir gamla; de har bara inte krafter att vara lika elaka som förut. Men han dömer ingen utan kallar de kriminella för våra i utvecklingen yngre bröder, och anser att fängelse är helt olämpliga platser för personer i deras bästa år. Straff är bara dressyr och ändrar ingenting i deras personlighet. Han menar att dessa personer bör få leva ut sin läggning i därtill utvecklade specialsamhällen. Jag vet inte om han utvecklat detta närmare någonstans, och man får hålla i minnet att Martinus inte ger råd till individer utan ser mänskligheten som en helhet.

"Gubbfeminismen" och så lite skärmskrämsel och Overshoot Day

"Här kommer ockupationsmakten", säger Horace Engdahls alter ego Mahuro när han hör alla de kvinnliga rösterna i radion numera. Hur det må vara med den saken, så har det tyvärr inte hänt några synbara förbättringar i samhällsmaskineriet, utan det gamla patriarkatet verkar rakt av ha tagits över av de kvinnor som fått maktpositioner. När damsporten till slut fått ta plats i media är det de gamla vanliga gubbsporterna som fortfarande gäller. Det är fortfarande lika beklagligt att se vuxna springa i flock efter en boll (men värst är förstås de manliga elitidrottarnas löner där en enda manlig stjärna tjänar flerdubbelt så mycket som hela damfotbollslag ihop).
Kvinnliga läkare fortsätter köra över patienter på samma sätt som de manliga, fortfarande med mannen som medicinsk måttstock. Kanske de på alla nivåer har fullt upp med att försvara sig och visa att de "kan" lika bra som männen, och det därför inte finns tid att smyga in förändringar som kanske inte nödvändigtvis måste vara feministiska utan mer allmänmänskliga? Horace Engdahls skräckinjagande kompis Stig Larsson tyckte att det där med feminism är larvigt; "kvinnor och män är ju inte likadana". Vad han inte fattat är att jämlikhet och att vara lika mycket värda inte är samma sak som att vara "likadana".

Från det ena till det andra fick Sara Danius (tidigare ständig sekreterare i Svenska Akademien) frågan om man "måste läsa böcker". Nej, svarade hon. Det finns ju datorer, allt finns ju där. Tråkigt svar, tycker jag efter att ha läst Anders Hansens (överläkare i psykiatri) bok skärmhjärnan där han hänvisar till forskning som menar att man lär sig mindre och glömmer fortare det man läst samt blir sämre på att ta till sig större bitar information när man läser vid en skärm jämfört med i en bok. Framför skärmen finns ju också risken att fastna på sociala medier med alla dess "tomma kalorier"; det finns t o m studier på risk för minskad empati. (Det är ganska skrämmande att så många missar detta i sin iver att koppla upp allt vad skolor och arbetsplatser heter i sin iver att "hänga med i utvecklingen", när det tvärtom verkar som en tillbakagång för hjärnan.)

Apropå sociala medier, så ser man folk ständigt skriva "titta det regnar ju en massa och det var ju jättekallt i vintras så då kan det inte finnas någon uppvärmning av jorden och klimathot". Vad de behöver är att läsa på: om det regnar eller är kallt här står inte i motsättning till att jordens medeltemperatur faktiskt ökar. Och den ökade temperaturen medför att olika för kretsloppet livsnödvändiga arter håller på att dö, skördar och övrig livsmedelsförsörjning riskerar i framtiden att slås ut, mögel och bakterier kan öka katastrofalt av översvämningar, allmänt ökad fuktighet och värme. Plus en massa annat som skraja klimatförnekare inte vågar se i vitögat och därför låtsas som inget, men att det är en hållbarhetskris kan de väl knappast förneka? I år inföll årets "Overshoot Day" redan i juli vilket är rekordtidigt. Dagen då mänskligheten förbrukat jordens resurser som skulle räcka året ut.

Ett SCUM-manifest för tjugohundratalet?

Hade inte direkt tänkt på det förut, men ser när jag ska lämna tillbaka en stapel med böcker till biblioteket att de alla har kvinnliga författare, som Elena Ferrante, Elly Griffiths, Åsa Axelsson m fl. Och samma sak förra gången: Malena Ernman, Suzanne Brögger, Maria Borelius...   Men ingen tillfällighet, förmodligen! Det är skillnad mellan sannolikt och sant. Elena Ferrante menar att mäns texter tenderar vara av det sannolika slaget medan kvinnor som har större tillgång till Frantumaglia lättare skriver sant och äkta. Det är den icke fysiska plats inom var och en där "allt" finns; där de döda lever vidare och allt som gjorts och sagts finns i någon sorts smältdegel. (Det är därför man aldrig är "ensam": det är då oväsendet därifrån är störst och att ha andra människor runtomkring kan då fungera som avledande lättnad.) Hon menar att det fortfarande är det patriarkala systemet som styr litteraturens värld precis som den övriga världen och att även bildade män bara kan "se" det som platsar innanför deras egna ramar.
Men jag har också hört flera lärare säga att kvinnor har lättare att lära sig p g a att de äger större ödmjukhet, medan män ofta är prestigefyllda, och prestige hindrar från att ta till sig ny kunskap.

Inom sjukvården är det mannen som fortfarande är måttstocken. Studier visar att män får bättre bemötande och bättre vård. De får undersökningar medan kvinnor får symtomdämpande piller. Mediciner och behandlingar är utformade efter männens konstitution. I skolan är gymnastiklektionerna fortfarande utformade efter männens idrottsvärld. Trots att det finns inte så få pojkar som också skulle vilja ha mjukare träning t ex dans, är det de hårda sporterna som gäller främst. Idrott är ett substitut för krig, som någon sade...
Arbetslivet är fortfarande på mannens villkor; konkurrens, hårda arbetsvillkor och dålig miljö. Det finns förstås mängder av "gubbkäringar" som spelar samma spel eftersom det helt enkelt inte finns några andra villkor för att kunna klättra i karriären eller bara accepteras på arbetsplatsen.  
Att det finns en del manliga individer som inte vill delta i patriarkatets värld falsifierar inte saken; det är det kollektiva som har makten.
I slutet av 60-talet skrev Valerie Solanas SCUM-manifestet, som deklarerar män som roten till det onda i världen; krig, död, våld, konkurrens, utslagning osv medan kvinnorna står för empati, omsorg, liv och växande. Manifestets förslag är att utrota männen, ersätta fortplantningen på artificiell väg samt automatisera produktionen. Trots dråpligheten kanske det ligger något i saken. Kosmologen Martinus talar om den gamla, patriarkala världsbilden som ska dö ut och ersättas, inte med en feminin, utan snarare en mänsklig världsbild, då den extrema polariseringen mellan könen håller på att försvinna. Det är den polariseringen som ligger bakom den gamla, primitiva världsbilden. (Man kan idag se hur högerextrema politiker kämpar för att behålla makten över den senare. Det är t ex ingen tillfällighet att Donald Trump nekade till tryckningen av en dollarsedel med bilden av en svart, kvinnlig frihetskämpe.) Men Elena Ferrante varnar oss för att tro att det gamla patriarkatet håller på att övervinnas: Vi är fortfarande mitt inne i striden och den kommer att vara länge än. Vi kan förlora allt vi erövrat, menar hon i sin bok La Frantumaglia (Ferrante om Ferrante):

För döva öron? MCS Awareness Month

Jag läste om en dansk flicka som arbetsgivare- och kollegor, men tydligen även myndigheterna, menade att "så länge hon inte dött" av parfymerna och andra kemikalier på arbetsplatsen så kunde det inte vara någon fara. Inställningen brukar vara densamma i Sverige. I Kanada lystes Niagarafallen upp med gult och grönt den 11:e maj för att uppmärksamma MCS Awareness Month, då maj är den månad man ute i världen uppmärksammar alla som lider av det svårt diskriminerade funktionshindret multipel kemisk känslighet. Så icke i Sverige, inte ett knyst i media om detta. Ändå är ökningen av allergier och andra överkänsligheter oroväckande, snart sagt varenda människa man känner har något av detta. Allergispecialister och allergikonsulenter försvinner och även om ibland mycket återstått att önska från det hållet är det en katastrof, eftersom vanliga läkare brukar fatta noll av både allergier och andra miljöintoleranser och inte sällan orsakar mer skada än nytta.
Man behöver inte vara en spåtant för att förutspå ett ras i den allmänna folkhälsan eftersom forskningen är klar över att vanliga kemikalier man förut inte ens gjort studier på kan orsaka allt från diabetes och fetma till cancer och neuropsykiatriska syndrom. Så nu gäller det att sopa under mattan...   Trots att det på vårdens egen sida 1177 finns viss upplysning om överkänslighetssymtom är den vanligt att sjukvårdspersonal inklusive läkare vet ännu mindre om saken än vanligt folk; en aktiv okunskap, kanske? Och Försäkringskassans kontorister har ett fullt sjå att skriva saker som "på  vanligt förekommande arbetsplatser finns inte kemikalier". Tur för en själv att man är så pass gammal att man kanske inte behöver bekymra sig så mycket om "framtiden", men jag tycker synd om alla som ska gå igenom det förnekande samhället där alla från myndighetspersoner till grannar och bekanta faller av stolarna, själva gröna i ansiktet av miljösjukdomar medan de flämtar fram sina förnekanden eller knackar ner dem på tangenterna i en sista krampryckning!

Klimatet och högerpolitiken

"Det är bra att de får smaka på" påstås det att min gamle morfar brukade uttrycka det när han fick höra talas om någon som blivit sjuk. Och kanske inte helt fel om än grymt. Enligt Martinus är det endast eget upplevt lidande som kan skapa insikt och empati, och först efter att individen samlat på sig ett visst lager av denna vara är individen mottaglig att ta till sig kunskap genom läsning och att lära av andras erfarenheter. Fram till dess är det bara att "smaka på" som gäller!
När man ser alla "hatare" som sprider lögner på nätet kan man alltså tänka "så många stackare som kommer att behöva gå igenom svåra läxor framöver". Där har tydligen "livets hårda skola" inte räckt till hittills.
När det gäller att sprida hat och lögner verkar sympatisörer på yttre högerkanten vara oöverträffade, och det finns en anledning till detta. I dagarna har man "kidnappat" hemlösa och fattigpensionärer situation för sina egna syften (utan att skämmas över att de själva senast röstade ner alla förslag till förbättringar för nämnda grupper). Även saker som alternativ medicin och hälsa, elöverkänslighet och övrigt som kan ge sken av att vara de "svagas" beskyddare kidnappas ibland av yttre högern för att ge kredd och röster. Högern är också de största klimatförnekarna, på samma sätt som de alltid struntat i arbetsmiljö och miljön överhuvudtaget.

Några typiska förhållningssätt när de vill framhäva sin ståndpunkt är att ivrigt "körsbärsplocka" bland fakta utan att ta hänsyn till helheten: "Se bara vilken kall vinter och mycket snö vi har haft, alltså kan det inte föreligga någon global uppvärmning!" Vår kalla vinter motsäger inte att temperaturen stiger globalt. Och saken är den att i Sverige och Danmark har medeltemperaturen stigit mest i världen enligt nyare forskning! En annan favoritkliché är att "man måste skilja på klimat och miljö". Men klimat och miljö hör ihop och påverkar varandra. T ex påverkar den globala uppvärmningen miljöföroreningar, livsviktiga ekosystem, mögel, sjukdomar, matförsörjning m m. Och miljöutsläpp i sin tur påverkar klimatet.
Ytterligare en annan kliché är att det enbart är solfläckar som orsakar det varmare klimatet och koldioxidsläpp inte har någon betydelse. Fel, säger den övervägande delen av forskarna. Solfläckarna räcker inte som förklaring till temperaturökningarna under de senast 100 åren. Man har också funnit att minskade koldioxidutsläpp påverkar den negativa klimatutvecklingen. Men eftersom det är de allra rikaste och mäktigaste som står för de största utsläppen har det varit svårare att få gehör för forskarna. De bjuds t ex aldrig in till TV och annan media. Samtidigt är det de fattigaste i världen som får ta konsekvenserna av detta. Bristande matförsörjning och stora strömmar av klimatflyktingar ökar risken för väpnade konflikter.
"Klimatkrisen har hittats på för att kunna ta ut extra skatter och avgifter, vilket skapar orättvisa mellan rika och fattiga" är en favoritkäpphäst bland klimatskeptikerna. Men så behöver det inte alls vara. Många har insett redan nu att klimatpolitiken också bör vara en rättvisepolitik. Vid årsskiftet infördes i Kanada den klimatskatt som tidigare funnits i delstaten British Columbia, på svenska kallad Avgift och utdelning.
Avgift och utdelning går alltså ut på att man betalar en avgift på alla utsläpp, allt man köper och allt man kör. I ett slutet system betalas sedan pengarna ut till hela befolkningen. Den med låg ekonomisk standard, som orsakat låga utsläpp, får lika mycket tillbaka som mångmiljonären, som orsakat betydligt mer. Det folkliga stödet i Kanada för modellen har växt allt eftersom.

En annan favorit är att klaga på Greta: "Hon kan inte ha gjort det här själv"! "Det ligger stora pengar bakom!" "Hon utnyttjas av sin mamma!" Och så vidare, fast ofta med värre tillmälen.
Visst har Greta säkert haft nytta av tips från sin mamma hur man för sig i officiella sammanhang, och inte minst hur man klarar av näthatare! Men idén till skolstrejken kom från Bo Thorén på Fossilfritt Dalsland. Han gav förslaget till en skolklass, men det var bara Greta som nappade. Själv tror jag hennes berömmelse delvis har att göra med Aspergers, ett handikapp i vanliga sociala sammanhang, men som i specialsammanhang kan utgöra en superkraft, som i detta fall. Och jag tror även att folk beundrar henne mer p g a detta än vad som kanske skulle vara fallet med en helt vanlig, normal  tonåring. Och Greta själv säger också att det är tack vare Aspergers som hon kan utföra detta viktiga arbete; vore hon en vanlig tonåring skulle hon förmodligen ägna sin tid åt smink, mobiler, skola, fester och det gamla, vanliga sociala spelet. Man hör gnällas: "Tänk om Greta kunde göra ditt eller datt istället"; det är inte få krav som vuxna ställer på en 16-åring istället för att göra något själva! Men Greta sysslar ju med den övergripande frågan. Om klimatet inte längre är tjänligt för människor kan det ju också kvitta med banksystemet, mobilstrålningen och övriga problem som då skulle försvinna på köpet. Därmed inte sagt att det inte skulle vara viktigt också att syssla med övriga problem, men det finns det ju andra som kan göra.
Sen kanske jag personligen inte tror att alla måste bli veganer för klimatet; det skulle skapa nya hälsoproblem med bl a näringsbrister då veganism inte passar för alla. Men att exakt alla punkter i klimatprogrammet kanske inte är helt rätta, falsifierar på inget sätt själva saken.

Trots allt tror jag inte det är själva klimatet som egentligen är högerns intresse här, utan det ligger en annan, politisk agenda bakom som nät-trollen inte känner till när de gladeligen gör sig till redskap för den. I en demokrati är det majoriteten som bestämmer, vilket gör att individer kan råka i kläm. Men i en icke-demokrati är det några få som bestämmer och nästan hela befolkningen, inklusive påhejarna, som kommer i kläm. Värt att tänka på! Men den marknadsliberala tankesmedjan Timbro, som tycker att valfrihet för vissa i samhället är viktigare än ekonomiskt jämlikhet, låtsas bry sig om befolkningars väl och ve och passar på att kritisera minskat barnafödande i överbefolkade länder som en del i klimatprogrammet. Och trollar till det som att "varför ska man behandla folk väl som man vill få bort", när det sunda förnuftet säger att i tider när resurserna räcker till brukar folk behandlas och tolereras bättre, medan tider när resurserna inte räcker p g a till exempel just överbefolkning uppstår oftare väpnade konflikter, människor på flykt och diskriminering.

PS Google Plus kommer att ta bort alla personliga bloggar framöver; ifall någon är intresserad att spara ett visst inlägg kan man markera hela texten (högerklickan), kopiera och spara det i ett dokument eller sin E-post t ex.