Folk och fä, detox och Freud

"Det här millenniet kommer vi alla att dö" - vem var det som sade det, eller var det kanske en röst á la Horace Engdahl alias "Den sista grisen" som sade det från någon obestämd ort utanför eller inuti huvudet? Hursomhelst kommer ju alla - även de som föds i typ nio århundraden framöver -  att dö under det här millenniet. (Det kanske låter dystert, men å andra sidan har det sina poänger- man behöver kanske inte må så illa över att t ex fönstren inte blivit putsade....?) - Och människorna har ingen fördel framför kreaturen, säger Predikaren om saken. Det går den vise lika som dåren! Enligt samma bok. Dock har det framförts mycket i tidningar och övrig media att det här är året då kändisar avlidit i massor. Men även gamla skol- och arbetskamrater har ovanligt ofta gått bort sedan några år tillbaka utan att vara direkt lastgamla. Man börjar snudd på öppna morgontidningen försiktigt....

I samma tidsålder förberedde man sig vid en mobilmast i Skutskär på att desarmera en misstänkt bomb -  som visade sig vara en orgonit, ett föremål med syfte att avleda negativa energier. Under tiden läser jag dagens p.s. i Värmlands Folkblad där en journalist berättar om sina "övernaturliga" upplevelser som antas bottna i stress och ändrade livsbetingelser: Exploding Head Syndrome! Det finns också något som kallas hypnagoga fenomen; de kan på liknande sätt yttra sig som "spökerier", telefonsignaler som inte finns i verkligheten, smällar och dunsar, röster med mera. Man kan lite låta bli att undra ifall journalisten kanske bor i ett hus där också mögel spökar, för det här är likaledes vanligt hos personer som lever i mögel. Mögel stressar kropp och hjärna lika mycket som någonsin psykosocial stress kan göra. Symtomen kan se likadana ut vid mögelskador som vid posttraumatisk stress enligt läkar- och forskningsrapporter, se t ex dr Cheryl Harding och dr William Rea för att bara nämna några. Den senare talar också om elöverkänslighet som "toppen av ett isberg" där kroppens organ länge underminerats i dålig miljö.
Det finns också tecken på att strålning och mögel samverkar på ett för oss negativt sätt. Dr Klinghardt (bl a känd för att framgångsrikt behandla personer med neurologiska sjukdomar och kronisk smärta), berättar i en artikel om en studie där mögel under påverkan av elektromagnetisk strålning producerade 600 gånger fler toxiner. Från i år görs arbetsgivarna ansvariga för den psykosociala stressen på arbetsplatserna. Synd att ingen vill ta ansvar för den rent fysiska arbetsmiljön på samma sätt.

Att avgifta sig från miljögifter och allt som belastar våra kroppar blir en evinnerlig rundgång eftersom vi knappt hinner avgiftas förrän kroppen åter belamras med miljögifter, dålig luft och dito vatten och så vidare. På 80-talet var fasta en vanlig "detox", men eftersom den samtidigt sänker ämnesomsättningen så man ännu långsammare blir av med eventuella gifter kanske den inte är den ultimata avgiftningen. Idag verkar det luta mer åt saker som t ex infraröd bastu. Evelyn som skriver sidan "Detoxing the Body and Help for Multiple Chemical Sensitivity" har enligt egen uppgift blivit frisk från svår överkänslighet och ger gratis tips och råd som är ganska lätta att följa för gemene man. Hon menar bl a att fett från gräsätande djur hjälpte henne att bli frisk, och inte minst "The Dreaded Coffee Enema"!

Tyska språket har ett bra ord för miljöförorening - "Umweltverschmutzung". Kan en orsak till den vara att det alltid varit män som styrt världen? Liksom för att knyta ihop säcken råkar jag just nu läsa Ebba Witt-Brattström som tidigare var gift med ovan nämnde Horace Engdahl. Hon uppmanar oss att läsa lika många böcker skrivna av kvinnliga författare som av manliga och vara "bi-textuella" dvs. helbildade istället för halvbildade som man blir om man ser på allt med mannens ögon. Som man ju i stort sett gjort genom hela litteraturhistorien. Boken heter "Kulturmannen" och i ett avsnitt skriver hon lite om Freud, "psykoanalysens fader" och vad hon menar typisk "kulturman". Minns att jag läste Freuds "Vardagslivets psykopatologi" en gång för länge sedan. Han var förmodligen tokigare än alla sina patienter tillsammans, och orsakade bl a att en kvinna med giftstruma avled. Witt-Brattström ger ett smakprov på vad Freud ansåg vara en "allmän regel för den normalt lagda flickan": att överföra sin böjelse för fadern till den man hon valt; att "i den älskade återfinna fadern". Och så vidare. Jag har inte läst hela Witt-Brattströms bok ännu, men lovar att den är läsvärd. Och minns att visst var Freud också läsvärd på sitt sätt. Nästan lika rolig som Kalle Anka!   

(Foto snott från Fb-gruppen "Alla andra dagar".)

Det förgiftade handslaget

I svallvågorna efter mediaskandalen om politikern som inte ville hälsa på kvinnor med handslag, kan jag inte låta bli att tänka att ifall han bara hade hälsat även på männen på samma sätt (lägga handen över hjärtat) skulle det kunna vara ett mer sympatiskt sätt att hälsa än handskakandet. Med tanke på alla oljiga, svettiga händer man skakat, eller händer som tar i så det knakar i ens egen. Eller näst värst av alla, den råkalla, "döda" handen som ger rysningar efter ryggraden. Den allra värsta handskakningen är den moderna, kemiska varianten eftersom så många går omkring i ett moln av kemikalier dvs. parfymer och påtvingar dem sin omgivning.

Minns med fasa ett besök på ett myndighetskontor där tjänstemannen hade klappat in sig med ett fruktansvärt rakvatten. Och fanskapet kom emot mig för att ta i hand! Detta var visserligen en del år innan jag blev multipelt kemiskt känslig, men jag höll ändå på att storkna i det lilla kontorsrummet. Jag hade med min egen favoritpenna att fylla i en blankett med, och han lånade vid ett tillfälle min penna för att visa var jag skulle skriva. När jag kom hem stank hela lägenheten av den giftiga parfymen. Jag upptäckte att det var kulspetspennan som luktade. Den hade blivit totalt impregnerad av hans parfym och den gick inte att tvätta ren. Jag slängde den, men giftlukten dröjde kvar i lägenheten trots att jag öppnade alla fönster, och jag fick nästan panik. Det handlade om syntetisk mysk som är avsedd att stanna kvar i evigheter på hud och i material. Den tjänstemannen borde ha satts i karantän, för även om han tvättade bort parfymen skulle mycket av den sitta kvar en ganska lång tid i hans hud och kläder.

En annan (och dessvärre tillika sann) skräckhistoria är när jag skulle besöka en liten butik för att köpa en present. När jag öppnade dörren slog rena voodoo-giftet från försäljarens rakvatten emot mig. Det normala hade varit att vända på klacken, men det var som om min hjärna blev kapad av giftet för jag fortsatte bara gå rakt emot honom, och följde med runt när han visade olika förslag plus höll artigt med om allt han sade. Risken fanns att ifall han hade sagt: - Får jag lov att mörda dig? Var vänlig och följ med bakom draperiet, så hade jag kanske svarat: - Javisst. Så trevligt!
Varenda attiralj han rört vid därinne stank av hans vedervärdiga rakvatten.
När jag kom hem slet jag bort omslagspapperet, tvättade presenten så gott det gick och slog in den på nytt i eget papper. Samt gick långa omvägar om den butiken i fortsättningen. Det hade också jobbat en ung grabb där som verkade trevlig. Minns att jag tänkte "stackars grabb som måste jobba i den miljön, det måste ju vara livsfarligt". Tre veckor senare stod det i tidningen att samma pojke hade avlidit. Jag vet inte vad han dog av, men vad det än var kunde knappast arbetskamratens parfym ha gjort saken bättre. Själv hade jag nog inte överlevt ens en timme i det sällskapet.

Det har länge varit så i Sverige att man inte får prata om parfym- och hushållskemikalier dvs. att de kan vara giftiga och sjukdomsframkallande, men numera har forskningen, inte minst Selma-studien i Karlstad , nått så långt att det blivit accepterat att förstå hur kemikalier i våra vardagsprodukter kan leda till cancer, missbildningar hos små bebisar, hormonstörningar, allergier, diabetes, fetma och många övriga kroniska sjukdomar.

Häromkvällen pratade man på nyheterna i TV om att alltfler små barn vägrar äta. De är friska för övrigt, men en del av dem måste t o m sondmatas för att få i sig näring. "Tro mig, vi har gjort allt för att försöka få dem att äta", sade några föräldrar som även fått rådet att t ex göra roligt färgat mos och grönsaker i form av figurer för att locka dem att äta. Jag kunde dock inte höra något nämnas om tillsatser och bekämpningsmedel som eventuell orsak till bristen på matlust. Det är ju annars ganska känt att både barn och djur brukar föredra ekologiskt och tillsatsfritt om de får chansen att välja. Och det gör jag också! Ta bara gurka som exempel - jag vägrar att äta besprutad gurka eftersom den bara smakar vatten och kemikalier! Bara ekologisk gurka smakar riktig gurka.

Den inbillningsfriske

I motsats till huvudpersonen i Molières Den inbillade sjuke (komedi med bl a en avhyvling av de anspråksfulla men okunniga och livsfarliga läkarna år 1673) frestas man som en multipelt kemiskt känslig person att bli inbillningsfrisk ibland och föreställer sig att man kanske kan börja arbeta igen inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag hade tänkt mig vara hjälp åt en nyopererad person. Det fungerade nästan en hel förmiddag; jag hämtade ut smärtstillande medicin på apotek, handlade mat och lagade en nyttig lunch med inflammationsdämpande ingredienser (laxbitar, sötpotatis, broccoli och dressing med rödlök som även är histaminsänkande). Men så överfölls jag av en stor trötthet, det gick knappt att hålla sig vaken samtidigt som halsen svullnade påtagligt och det verkade gå allt trögare för lungorna. Jag började undra vad i helskotta, men fick senare ett mejl med undran över hur luften var i stan efter eldsvådan på bruket. Jag hade inte sett någon rök eller direkt märkt någon brandlukt utan hade trott det var den gamla vår-allergin som var på gång. Aha, då var det ju inte mig det var fel på utan det brann faktiskt!  Gick iväg för att fortsätta vara "samarit" och måste på vägen passera ett område där man höll på att gräva i jorden, där luften var om möjligt ännu sämre. På platser med uppgrävd jord finns många orenheter i luften, t ex mögel och bakterier. (Där kan t o m finnas en bakterie som trivs i den syrefattiga jorden och som producerar det farligaste naturliga giftet i världen (värre än något syntetiskt skapat gift) och kan orsaka botulism. Det sägs att bara 1/4 kg av det giftet skulle kunna döda hela jordens befolkning, men som tur är brukar just den bakterien ha svårt att föröka sig.)
Nu började även benen bli blytyngda och väl framme tyckte den nyopererade (som verkade dubbelt så pigg som jag) att jag såg blek och skröplig ut.... 

Väl hemma igen hade väl så smått de luftburna kemikalierna efter branden börjat lägga sig men då började några sprida parfymångor och cigarettrök från en balkong. Det var inte så att Pandoras ask öppnats just den här dagen, utan var egentligen en ganska vanlig dag med dieselångor utifrån, någon kryddstark matlagning någonstans ifrån och förmodligen även någon som satt igång att måla någonstans i huset. Eller spillt ut bensin? I vilket fall orkade jag nästa dag inte ta mig någonstans utan det blev den nyopererade som kom och skjutsade mig runt så att jag kunde uträtta några ärenden samt erbjöd mig av de smärtstillande medicinerna, men tyvärr hjälper ju inte sådant mot MCS då man tvärtom brukar bli ännu sjukare av kemikalierna i mediciner. (På radion sjunger den gamla 80-talsikonen Grace Jones den gamla 60-talslåten The Hunter Gets Captured By The Game (jägaren fångas av bytet)... man kanske skulle göra en svensk översättning; patienten blev samarit åt "samariten"!) Än en gång måste man räcka lång näsa åt handläggare hos Försäkringskassan och eventuella andra som tror det räcker att "tänka positivt"...                                                                                                                          

Man måste ha tur som en galning om man ska kunna göra något "normalt" bara för en enda dag som MCS-are. Det finns knäppgökar som tror att man kan "vänja sig vid lukter" men det handlar varken om lukter eller att vänja sig, utan om att försöka rehabilitera kroppen så den får tillbaka något av sin gamla motståndskraft. Första steget är förstås att undvika kemikalier, mögel och allt övrigt man inte tål men tyvärr kommer många inte ens så långt eftersom det finns så få platser med ren luft.

När allergitest visade på "vikande allergi" var jag i praktiken ännu mer överkänslig (på ett värre sätt) och märker att även andra icke allergiska personer verkar reagera på pollen under de olika säsongerna mellan vår och höst. Det är vanligt med symtom av alens blomning redan i januari eller februari (röda och svårt kliande ögon m m) och i mars-april när snön smält är det inte ovanligt att mögel och förmodligen pollen som förs hit med vindarna söderifrån orsakar ledvärk, svullnader och trötthet. Sköldkörteln får jobba hårdare under våren, man kan se det tydligt genom att nypa i huden t ex mitt på ovansidan av fingrarna och huden stannar kvar i det läget som om den vore modellera. (Kallas myxödem.) Tror sköldkörteln protesterar mot övertidsarbetet genom att det liksom bränner bakom pannbenet. Jag föreställer mig att sköldkörteln känner sig som den hackande motorn i bilen när Seinfeldt och hans tokige granne försöker tvinga bilen ända hem och nålen på bensinmätaren börjar närma sig noll. I maj-juni brukar björkpollen kunna orsaka att gamla överkomna födoämnesallergier återkommer temporärt med blåsor och svullnader i munnen m m. Plus gamla "Mr Hyde-syndrom" eftersom allergi orsakar att cellerna sväller även i hjärnan. Gräsblomningen i juli är för min egen del en av de värsta då kroppen ibland kan vara farligt nära kollaps och små blödande sår lätt uppstår på huden för minsta påfrestning, t ex om det pågår gräsklippning utomhus. Och i augusti/september blommar de starkt allergiframkallande malörtsväxterna plus att mögel utomhus ökar under regndagarna mot höstkanten vilket kan påverka ända tills frosten!

Det är ett "misstänkt" funktionshinder då man varken har rullstol eller ens en hörapparat. Då man i vissa sammanhang klarar sig utmärkt får säkert en hel del inte ihop det, utan tycker det verkar skumt  och börjar ställa frågor av misstänksam natur (och tröttsam, eftersom de sällan är intresserade att veta)...... Råkar läsa en artikel (som dock inte handlar om MCS utan om självutnämnda barnexperter) där utrikeskorren Anna-Lena Laurén tycker att när man får misstänksamma frågor om hur det går ihop behöver man inte alls förklara sig. Man kan bara säga som Lilla My: Ha!

"Rebel Without a Cause"...

Jag åkte en gång med en taxichaufför från Afghanistan som påstod att det finns inga allergier i Afghanistan. "Folk där skulle skratta om någon påstod sig vara allergisk".
Men han berättade att däremot blev hans landsmän som kom till Sverige ofta allergiska när de varit här ett antal år. Jag menade att det skulle åtminstone delvis kunna bero på alla kemikalier vi har omkring oss och på oss hela tiden här, men han sade att det finns ju massor av kemikalier i Afghanistan också, t o m från bomber och liknande!

Men jag tror nog ändå att den ständiga exponeringen av parfymerade produkter på vår hud dygnet runt och i luften vi andas inomhus frestar hårt på motståndskraften och ger ett bidrag till alla allergier plus en massa andra sjukdomar. Vad man använder på huden kan ännu snabbare ta sig in till kroppens organ än det man äter, och är på ett sätt ännu farligare eftersom de enzymer då saknas som åtminstone bryter ner vad man äter. Plus att luften man andas genom näsan ännu snabbare når den korta vägen till hjärnan!
Tänk bara på alla tvätt-, skölj- och rengöringsmedel, schampo, hårstyling, deodoranter, hudkrämer osv som används under en dag. En person som har MCS (multipel kemisk känslighet) vänder helst omedelbart på klacken vid tröskeln till ett "normalt" hem som använder alla dessa parfymerade produkter. (Det betyder förstås inte att man skulle ha mindre välstädat eller vara mindre hygienisk själv eftersom oparfymerade produkter eller naturmedel är minst lika verksamma.)

Enligt forskare på MCS, bl a professor Steven Nordin vid Umeå universitet (före det han, efter vad som sägs, sålde sig till "Big Pharma" (?)), förändras  blodflödet i hjärnan när dylika personer utsätts för exponeringar. Men det är knappast bara i västvärlden människor får MCS, utan varhelst personer utsätts för en stor mängd kemikalier vid enstaka tillfälle eller små doser vid upprepade tillfällen finns risken. Även om man i vissa länder kanske aldrig hört talas om MCS och möjligtvis kallar symtomen något annat.
De tillfälliga "hjärnskador" som uppstår hos många vid exponeringar kan lika lite som t ex ett epilepsianfall förhindras genom förnuftigt resonemang. Man kan lätt tänka sig hur exponeringar av parfym och andra kemiska emissioner (inte minst i sjuka hus) måste påverka personer med redan kroniska hjärnrelaterade sjukdomar. Jag läser i morgontidningen om en gymnasieelev som döms till ungdomsvård för misshandel av en lärare efter en diskussion vid sen ankomst. Eleven som har en neuropsykiatrisk diagnos säger att han p g a sina svårigheter inte kan styra sitt handlande. Den svårt kemiska och pH-sänkande luften i ett "normalt" klassrum bidrar säkert inte så lite till stressreaktioner och överloppshandlingar.

I Albert Camus roman Främlingen tillfrågas den dömde varför han utan vidare mördat en arab. Han svarar: "Det var så varmt."
Jag vet inte om det någonsin forskats på olika luftkvaliteters och exponeringars påverkan vid impulsiva våldsbrott, men föreslår härmed ämnet för en akademisk uppsats (å det snaraste)!
  



   

Friedmans huvud på ett fat...?

Politiska broilers som Annie Lööf (C) och Ebba Busch Thor (KD) tjatar om att lönerna måste sänkas på  den svenska arbetsmarknaden. Och Carola Lemne, vd för Svenskt näringsliv, med en månadslön på 490 000 kronor vill ha en lagstiftning om lägre löner på ungefär 12 000 i månaden (fast inte hennes egen förstås). Samtidigt som en expertgrupp under finansdepartementet inte gillar att regeringen 2016 tagit bort "stupstocken", den bortre gränsen i sjukförsäkringen, utan vill återföra högerlinjen där sjukskrivning anses ha ekonomiska incitament och inte beror på ohälsa, stress eller dåliga arbetsmiljöer.

En dansk vän berättar hur New Public Management, en politisk styrningsmetod inspirerad av Chicagoskolan (som t ex Richard Nixon och Margaret Thatcher tillämpade i sin politik), har smyginförts i Danmark och orsakat bl a en process av avhumanisering under senare år. Själv minns jag det toleranta och frisinnade Danmark från början av 80-talet när jag bodde där en tid, och dit en tysk vän brukade åka över helgerna så ofta han hade möjlighet bara för att "andas ut". Var annars i världen än i Köpenhamn hade man kunnat se exempelvis en lokal med skylten "De arbetsskyggas förening" mitt i stan....
Numera är det förvandlat till en rädd och främlingsfientlig stat där det nu inte ens längre heter medborgare utan bara borgare! Precis som i Sverige finns många hatare som nu vill ge flyktingarna skulden för en eventuell" systemkollaps", vilken i så fall i själva verket skulle bero på den hårda styrningen och kontrollen i New Public Management, som precis som i Sverige  har lett till stora administrativa kostnader och brist på yrkesetik. Den hårda marknadsstyrningen och konkurrensen anses ha lett till att folk inom t ex vård och barnomsorg är rädda att berätta om missförhållanden eftersom deras egen arbetsplats skulle bli mindre konkurrenskraftig. Friedmans och Chicagoskolans politik har tillämpats i bl a USA, Europa, Kina, Ryssland och Chile och gått hårt fram mot fattiga, oliktänkande och även arbetare.   

Milton Friedman fick nobelpris i ekonomi någon gång i slutet av 70-talet, men jag kände faktiskt förut inte till NPM och Chicagoskolan. Det är nog inte meningen att man ska göra heller eftersom det inte finns någon offentlig debatt om detta varken i Danmark eller Sverige. Hitler lär på sin tid ha uttalat att man kan skapa styrning och kontroll genom att smyga in detta i lagom doser utan att det märks så mycket. Orwells scenario New World Order som en del bara väntar på ska slå in, har väl i själva verket redan slagit in i och med detta och började bli kännbart i Sverige under tidiga 90-talet med regeringen Bildt.
Friedman arbetade tillsammans med diktatorn Pinochet i Chile en period under 70-talet, vilket väl säger en del.

Under 1900-talet var det nationalekonomen John Maynard Keynes idéer som låg till grund för politiken i en rad länder. En av tankarna var att man under svångremstider istället skulle spendera för att skapa en blomstring i handeln och tvärtom under de goda tiderna spara för en samhällsreserv. Men en annan nationalekonom, dvs. Friedman, mejade under slutet av 1900-talet ner Keynes teorier, och för att göra en lång historia kort förkastade Friedman statens ansvar och lade alla tillkortakommanden på individens axlar eftersom det nu var råkapitalismen och den fria marknaden  som skulle styra. Friedman var även för att droger skulle vara legala (och här kan man för sin inre syn se Big Pharma, förväntansfulla som hyenor, i bakgrunden).

Jag gissar att det är Milton Friedmans spöke som flåsat medborgarna (för det heter väl förhoppningsvis fortfarande så i Sverige) i nacken sedan några decennier tillbaka. Myndigheterna blev slavar under NPM och förvandlades till  rena kontrollorgan i stället för som tidigare en service för allmänheten. Jag erbjöds gå en söka jobb-kurs efter en arbetsskada i början av 2000-talet, och det står klart att ledarna måste ha fått gå New Public Management-kurs där avhumanisering och kontroll stod på programmet för jobbsökarnas del. Man fick t ex en gång förhållningsorder att inte hålla fast vid egna politiska åsikter utan söka jobb på kanslier hos politiska "motståndare", och i rentav luthersk jag-fattig-syndig-människa-anda ingick att offentligt bekänna vad man ångrar mest av det man gjort tidigare i livet. Jag menade att jag ångrar ingenting, vilket möttes med stor förvåning och ogillande. I ett försök att vara lite tillmötesgående gick jag med på att jag ändå ångrar en sak; nämligen att ha tackat ja till denna kurs då den i ärlighetens namn inte verkade leda till någonting för någon (det ledde dock till ännu mer ogillande...).   

Men också andra med samhällsansvar t ex polis och bostadsvärdar i allmännyttan har tagit del i avhumaniseringen genom att ingen i makt- och ansvarsposition tar ett ansvar utan bollar problem mellan sig i oändlighet á la Kafka eller för den delen Försäkringskassan. Exempelvis erbjöds en vän bostad utan att hyresvärd berättade att grannen ovanpå hade hotat och terroriserat personer som tidigare bott i lägenheten och att den allra senaste hade tvingats flytta p g a detta. Det visade sig även vara ett känt fall för polisen, men ändå har inte hyresvärden flyttat på den gravt störande personen utan hänvisar till polisen och kräver "inspelningar" som bevis. Min gode vän lyckades spela in en lång sekvens där grannen bankar i golvet och skriker hotelser och okvädningsord sent på kvällen. Men polisen ville inte ens lyssna på inspelningen utan gjorde bara ytterligare en till i raden av anteckningar!

Man behöver säkert inte heller förvånas över att miljösjukdomar som MCS inte accepteras av Försäkringskassan eller samhället överhuvudtaget med tanke på detta. Tidigare accepterades åtminstone ca 20 % när det gäller sjukskrivningar/sjukpensioner men numera anses ingen med MCS ha nedsatt förmåga med ens en fjärdedel enligt FK. Så långt jag vet fanns också åtminstone en viss respekt för elöverkänsliga och det talades en del om personer som blivit skadade av bildskärmar i slutet av 80-talet, men numera är det ett tabubelagt område på alla plan.

Emellertid finns kanske hopp åtminstone på en del områden, för man kan läsa att efter valet 2014 har man på regeringskansliets internetsida erkänt att de senaste decennierna har styrts av New Public Management, men att den nuvarande regeringen med den nya budgetpropositionen vill nå bort från NPM och menar att det skulle betyda bl a sparade kostnader för administration och en bättre yrkesetik.

En fråga om vokabulär

Häromdagen stod en fet rubrik i Värmlands Folkblad: "SNUSNING KAN LEDA TILL AVSKED PÅ HAMMARÖ". Kommunfullmäktige har klubbat igenom beslutet att de anställda inte längre får röka eller snusa på arbetstid från och med april i år. Från fackets håll sägs det: "Våra medlemmar får betalt av arbetsgivaren för att utföra ett arbete under arbetstid men vad de gör på sina raster kan vi inte lägga oss i". Ett ordförslag som borde lämnas in till Svenska Akademien är "tredjehandsrök". Vad man nog inte räknat med hos fack och arbetsgivare är att om man röker på sin rast finns tyvärr röklukten kvar i hår, hud, andedräkt, kläder och ofta i saker som den rökande tagit i, och alldeles speciellt olämpligt blir det ifall man arbetar inom omsorgen eftersom barn är särskilt utsatta och även äldre och sjuka har ofta nedsatt motståndskraft mot rök och parfymer,
I Sunne kommun erbjöds de anställda en kurs för att sluta använda tobak. Mer än 100 personer deltog och 80 % lyckades sluta, säger hälsokonsulten Mats Svärdsén.     

När det gäller cigaretter är det inte tabu att tala om gifter, och det borde kunna vara lika självklart att tala om gift och kemikalier när det gäller de massproducerade, billiga parfymerna i deodoranter, tvätt- och sköljmedel, hårvårdsprodukter, rakvatten och så vidare. Lite längre fram i vår (maj) är det MCS Awareness Month som i Sverige avrundas med Parfymfria Dagen i MCS Swedens regi. Astma- och allergiförbunden i Norden har senare under året en informationskampanj under en höstvecka, Parfymfria veckan. Tyvärr använder sig de senare av precis samma ord som parfymindustrin använder för att locka kunder, dvs det positivt värdeladdade ordet "doft". (För det är väl t ex knappast någon som ringer polisen p g a "likdoft" från en lägenhet...?) I Svenska Akademiens ordlista jämställs ordet dofta med att lukta gott. Det är här som folk ofta börjar slå sig på knäna av skratt, för vem kan vara tokig nog att inte tåla VÄL-doft? Å andra sidan blir många arga när man använder orden gift eller kemikalier om parfym, men det brukar löna sig på sikt. När informationen väl har smälts brukar en hel del förstå vad det handlar om. Jag kan instämma med d-ordet i det fall jag skulle (och tålde att) dofta på en flaska parfym som faktiskt luktade gott (vilket många syntetiska parfymer långt ifrån gör), men om jag skulle sprida doften i det offentliga rummet och utsätta någon som får sjukdomssymtom av den skulle den inte längre kunna kallas väldoft enbart, utan då är det i verkligheten frågan om en kemisk attack på personens hälsa. Symtomen från multipel kemisk känslighet kan variera mellan den "lättare" sorten t ex huvudvärk, yrsel och illamående eller av svårare slag där symtomen faktiskt härmar andra sjukdomar (ofta flera på samma gång) som influensa, fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, tillfällig adhd eller hos barn autismliknande utbrott.
Ordet lukt är mer mångtydigt och odör har i svenska språket en negativ klang med synonymerna lukt; stank i tidigare nämnda ordlista.

Major impetu slår till

Det brukar finnas namn för att skilja mellan större eller mindre sjukdomsutbrott eller anfall vid sjukdomar, t ex när det gäller epilepsi heter stora anfall "grand mal" och små "petite mal" eller "absence". Man kanske skulle behöva ha namn för de olika reaktionerna och symtomen vid MCS också, och där har man ju dessutom de så kallade senare reaktionerna. Om man skulle dra till med ett hemsnickrat namn på latin skulle en större reaktion kunna heta major impetu. Och det var detta som slog till just i idag!

- Man får aldrig tro man är bra, för då är det kört! Så sade Monica Zetterlund i en intervju och fast hon förstås talade om någonting helt annat än MCS så stämmer det bra för MCS, åtminstone när det gäller mig. Det är så snart jag inbillar mig jag är eller håller på att bli frisk som det är farligt, för då blir jag dumdristig. Jag brukar alltid ha fönstret åtminstone några centimeter på glänt när jag sover, men var tvungen att stänga det helt i natt på grund av många minusgrader. Normalt låter jag då dörren till hallen och badrummet vara öppen så att den inkommande luften från rummets fönsterventiler kan ta sig ut genom utluftsventilen i badrummet, men nu var jag så övermodig att ha varit frisk ett tag att jag glömde eller struntade i ställa upp dörren. Visserligen sägs övertryck i bostaden vara bättre än undertryck eftersom det senare anses dra ut emissioner och eventuella gifter ur väggar och material så att vi andas in det, men den här natten kunde ju luften inte cirkulera och jag märkte kemiska lukter precis som alltid när fönstren är stängda. Det rör sig om formaldehyd, impregnerade gamla parfymer och cigarettrök i tredjehandsform som sitter i husets väggar, ibland kvardröjande naturliga kemikalier från matlagning, och kanske damm och partiklar från böcker och andra material osv. Men struntade ändå i att öppna dörren eller åtminstone en fönsterspringa.

Trots det kände jag mig relativt pigg i morse och beslöt mig därför dumdristigt att gå och handla på dagtid. I affären finns vid den tiden en mängd människor och en ännu större mängd av deras kemikalier i form av parfymerade lotioner, deodoranter, hårvårds- och stylingprodukter, tvätt- och sköljmedel i kläderna, osv. osv. Inte sällan med ett extra par droppar eller sprayduttar parfym som pricken över alltihopa. Då framstod plötsligt affären som konstig och lokalen svår att hitta i: det verkade som alla grönsaker var vitskimrande av mögel och all ost var slut eller hade gömt sig; hade hyllorna kastats om? Jag förstod att det var nu exponeringarna tog ut sin rätt och "major impetu" slog till i form av
1) snurrighet och brist på lokalsinne. (Det är här som det också är vanligt med siffer- och eller bokstavsdyslexi.) Eller kanske en gratis trailer om hur det kan te sig att gå och handla vid 85-90 år? 2)Leder och muskler blir ofta väldigt stela vid MCS-reaktioner och att betala vid kassan med kort eller kontanter med alldeles stela fingrar var också lite som en förhandsvisning av åldersstelhet.
3) När jag kom hem började jag frysa och hacka tänder, men slängde därefter upp fönstren trots femton minusgrader för att inte storkna av värme. Att inte kunna reglera kroppstemperaturer är ett vanligt symtom vid MCS. 4) Starka känslor av hunger är också något man ofta hör om som vanliga reaktioner vid/efter exponeringar eftersom kroppen verkar förbruka mycket näring och energi vid dessa tillfällen. 5) Samtidigt är det också vanligt att sväljreflexen inte fungerar och man riskerar att kvävas om man försöker äta som vanligt. Strupen låser sig i en position, och i en del fall kan andningen låsa sig och man får "plåtlungor". Även tårvätskan försvann och ögonen blev så torra att det gör ont att blinka. 6) Förskjutning av tids- och rumsuppfattningen är vanligt efteråt åtminstone hos mig, och saker kan ta väldigt lång tid att göra, saker tappas bort och dyker upp på oväntade ställen, en sax ligger plötsligt framme: har jag tagit fram den, när och varför? En dag kan "försvinna" eller ligga utanför tiden men tur att man har en morgontidning där man kan kontrollera vilken dag det egentligen är!
För många verkar idag även den massiva mobilstrålningen på allmänna platser och i

lägenhetshus vara orsak till liknande reaktioner, men den saken verkar vara ännu svårare för folk att ta till sig än problemet med kemikalierna.                                          

Gamla ordspråk om att inte sälja skinnet innan björnen är skjuten eller inte ropa hej förrän man kommit över bäcken kanske är extra giltiga om man har MCS, för det är väldigt vanskligt att lova saker i förväg då man aldrig riktigt kan veta om man blir exponerad för något som kommer att slå ut en, och att man känner sig frisk i frisk luft kan vara ganska bedrägligt och få en att glömma att det inte självklart är så i andra miljöer. Men idag lever vi ändå i en tid när kemikaliers påverkan börjar uppmärksammas mer och mer. När man ser tillbaka i litteraturen känner man ganska ofta igen symtom som mycket väl stämmer överens med MCS men som då misstogs för många andra saker och ledde till svåra konsekvenser. Läser en intervju med författaren Barbro Lindgren (skrev barnböcker som t ex Loranga, Masarin och Dartanjang) där hon berättar att hennes make arbetade som scenograf med farliga plastfärger i en tid när man inte brydde sig om att se till att ventilationen fungerade. Barbro och barnen såg oroväckande förändringar komma smygande. "Han blev retlig, alltmer frånvarande i familjen, stod inte ut med någon form av krav. Det var fasansfullt, han blev en helt annan. När han till slut lämnade familjen, tyckte barnen nästan att det var en lättnad. Några år senare dog Bo i cancer", berättar Barbro Lindgren.