Nästan som hos Kafka?

Det hade nu fungerat ganska bra en längre tid med mitt intyg för "allergianpassning", det vill säga ensam-åk, hos Värmlandstrafik/Samåks patientresor. Särskilt som landstingets policy om parfymfri vård numera också omfattar sjukresorna, och förarna av bilarna verkar ha anpassat sig bra till policyn. Tills idag, när jag skulle ringa och beställa en resa och någon slags paragrafryttare där gick i baklås inför ordet allergianpassning, och menade att jag då borde åka med liggande sjuktranport "för det är bara de som har allergianpassade bilar". Jag försökte berätta att den saken redan var uppklarad för över ett år sedan, då sjuktransporter meddelat att de inte har allergianpassade bilar samt att de enbart är till för de patienter som behöver vara liggande vid resa men hon avbröt och överröstade mig och till och med skrek att det ÄR sjuktransport för liggande patienter jag borde åka med. Hon gick och frågade sin chef och meddelade att hon fick medhåll där. Visserligen skulle jag få ännu svårare att andas om jag skulle färdas liggande i en sådan bil, men jag ringde ändå till sjuktransporter och fick förklarat vad jag redan visste: "Nej, vi har inte allergianpassade bilar." Jag ringde åter till Värmlandstrafik/Samåk för att meddela detta, men samma person höll ändå fast vid sin tidigare åsikt med en dåres envishet. Hon sade också att jag inte skulle inbilla mig att patientresors bilar skulle vara fria från katt- och hundhår, men det hade jag aldrig ens övervägt att inbilla mig eftersom katt och hund inte hör till mina besvär från bilar. "VI har inte allergianpassade bilar, det ÄR liggande sjuktransport som har det" fortsatte människan och jag sade att jag ringer väl dit en gång till för att försöka få något slags bevis på det som de själva säger, nämligen att det inte är så. Jag ringde och bönade och bad någon hos sjuktransporter att kontakta Värmlandstrafik/Samåk för att jag skulle bli trodd, men det hade de inte tid till. Jag var ju så illa tvungen att ringa tillbaka till Värmlandstrafik/Samåk, för hur skulle jag annars ta mig till det inbokade läkarbesöket tio mil bort nästa vecka? Tyvärr svarade samma person som förut, och den här gången började hon skrika: "NU SKA DU HÖRA PÅ MIG!" Jag lade på luren och väntade tills senare på dagen då jag ringde igen och hoppades att det var någon annan som skulle svara. Det var det, och plötsligt gick det att boka en patientresa, till och med utan bråk. Tyvärr försvann nästan en hel eftermiddag bara för att försöka boka en resa, vilket normalt brukar ta några minuter.

Visserligen är det väl alltid uppiggande med ett litet gräl, men det här var ändå lite för dårhusmässigt.  - Vad är det som pågår? - Vad är det som händer i Sverige, skulle Leif G W Perssons kommissarie Bäckman ha sagt. Leif G W själv säger ju att han tänker "ta livet av fanskapet" om några år, men det vore väl synd. Den både förskräckligt rolige och förskräcklige kommissarien är ju en som inte drar sig för att säga detsamma som han tänker. (Då menar jag förstås figuren i böckerna och inte i den amerikanska TV-serien.) För övrigt kan man bara spekulera ifall det rörde sig om en semestervikarie som ville visa sig på styva linan eller kanske en av trådlös strålning och syntetiskt parfymerade sköljmedel tidigt förgiftad 90-talist......?

En resumé: friskare från MCS - "A Success Story (or not)"?

Efter ett allvarligt "utbrott" av MCS för drygt fyra år sedan har jag överlevt och genom att hålla mig undan från allt jag inte tål (och det är inte lite...) lyckats bli så pass frisk att jag kan gå kortare promenader utan andningsmask, gå och handla utan mask på kvällstid när det inte är så många parfymstinkande människor ute och kan välja mellan fler alternativ när det gäller att äta utan att bli halvt kvävd av svullnader och blåsor i mun och luftvägar/matstrupe. Jag har inte använt mig av någon speciell metod eller diet utan bara av sunda förnuftet, t ex att motstå personer som menar att man bör "utsätta sig" för miljöer man inte tål. Jag har sett tillräckligt många som drabbats av cancer eller andra elakartade sjukdomar när de fortsatt utsätta sig t ex på arbetsplatser, ibland på uppmaning av läkare och Försäkringskassa.
En bekant erbjöds som enda hjälp från kommunen samtal med psykolog när han höll på att kvävas av vedröken från grannars eldning, och varken miljökontoret eller någon annan instans kunde bidra med någon form av hjälp. Sist berättade han om ett tråkigt provsvar från hans läkare gällande hans hals.

Även sedan man blivit friskare är det en balansgång på slak lina och det är inte bara att ta för sig som förut. Fick som stamkund en omgång gratis mjukglass från ICA och tyckte mig från någonstans höra rösten man så många gånger förut hört säga: "Men det här måtte du väl ändå tåla!" Så jag svalde några skedar snabbt, liksom för att lura kroppen att inte hinna reagera men det gjorde den förstås, och inte så konstigt med tanke på alla syntetiska aromer och andra tillsatser däri. Det blev riktigt otäckt ett tag med kvävningskänsla, oförmåga att svälja, hjärtarytmi och brännande röd hud på bl a händerna. Jag kom undan med blotta förskräckelsen! En annan risk är att för lätt bli mallig när man vill tro man har blivit "frisk", och går på i sjumilastövlar vilket brukar straffa sig med att gå "tillbaka till ruta ett" om det vill sig illa.

Vad beträffar olika myndigheters inställning, känner man alltför väl igen sig i Roland Paulsens bok Vi bara lyder. Han lyckades i egenskap av sociolog och forskare få följa med  bakom kulisserna på Arbetsförmedlingen. När 400 000 arbetslösa ska söka 40 000 lediga jobb gör förstås Af försök att vältra över en del av dödköttet till Socialtjänst eller Försäkringskassan, men ännu oftare gör de två senare gemensam sak och skickar sina stödtagare till Af. Men nu är det inte bara äldre och funktionshindrade utan alla, det vill säga också unga och friska som trakasseras av Af.  Till viss del dröjer sig kanske "Angeles-effekten" kvar. Om den tidigare generaldirektören sägs att "hon plattade till cheferna som sedan gick hem och plattade till sin personal". Och så vidare. Paulsen skriver att psykologen hade ett större kontor än chefen. En av hennes uppgifter är att smasha sönder det självförtroende som eventuellt fanns där från början hos "lågbegåvade" som vill ha en arbetsmarknadsutbildning. Då plockar hon fram ett diagram och pekar: "Men du ligger här nere...."

Förutom att svårigheterna på arbetsmarknaden kvarstår även om man blir några uns friskare, så är fortfarande också många fritidsaktiviteter utom räckhåll. Även om jag ville skulle jag inte kunna besöka en föreställning på Dalhalla med sin fantastiska akustik, och fast hela tilldragelsen är utomhus skulle alla parfymerade människor i publiken snabbt sätta stopp för att lyssna till exempelvis den fantastiska Malena Ernman som är där någon gång i juli. (Det finns ännu några biljetter kvar! Jag lyssnade faktiskt på henne långt före hon blev en riktig kändis, och min favorit-cd med henne är Cabaret Songs skrivna av bl a Kurt Weill.) Nu tycker man förstås hon är ännu mer fantastisk med tanke på hur hon som få vågar stå upp mot den tilltagande rasismen och fördumningen i Sverige, och på senare tid även som språkrör för Riksförbundet (H)järnkoll där man bl a försöker göra Sverige uppmärksamt på "hemmasittarna" från skolan och att det saknas stöd till dem. "Ingen vet ur många hemmasittare det finns, men dom är många. Och mörkertalet är ENORMT", säger hon.
Tyvärr verkar alltför många fortfarande inte tänka på den fysiska inomhusmiljöns påverkan i skolorna, där faktiskt enligt Socialstyrelsen så mycket som 80 % av dem är mögelskadade eller riskkonstruktioner. Dr Costantini, representant för WHO har publicerat en lista över tillstånd där mögelsvamp är orsak eller bidragande orsak. Med på listan finns autism, hyperaktivitet, ME (som slarvigt brukar benämnas "kronisk trötthet"), störd sköldkörtel och övriga hormonstörningar, fibromyalgi med flera. Även den trådlösa strålningen i skolorna, förutom att i sig anses ha skaderisker på hjärnan m m, bidrar till detta. Undersökningar av bland andra Dr Klinghardt (känd för framgångsrik behandling av neurologiska sjukdomar) visar att strålningen kan öka mögeltoxinerna med sexhundra gånger. För att inte tala om alla parfymer som sprider tröttande och irritationskapande kemikalier omkring sig. Ingen skulle längre komma på tanken att sätta sig ner inomhus och röka bland barnen i skolan, men det är fortfarande fritt fram att använda parfymerade produkter som innehåller gifter gemensamma med cigaretterna. Ingen har någonsin såvitt jag vet gjort en undersökning där man jämför både skolresultat och närvaro över några år när det gäller en skola med en bra inomhusmiljö versus en vanlig mögel- och/eller parfymskola. Eller när det gäller vanliga arbetsplatser för den delen!

Lurad av lukter

De flesta är kanske inte medvetna om att de är styrda av försäljningsintressen via bl a reklamen där man hjärntvättas att tro det vore oacceptabelt att inte lukta "gott" eller med andra ord kemiskt. Kanske är det en av orsakerna till att skilsmässorna enligt Statistiska centralbyrån översteg hälften av antalet giftermål i Sverige förra året.... Kroppen producerar själv ämnen som heter feromoner som bl a ska förhindra inavel, och med hänsyn till genuppsättningen undvika andra olämpliga förhållanden. Kanske många "köpte grisen i säcken" och gifte sig med en person som av de köpta konstgjorda feromonerna att döma framstod som passande?

På biblioteket bläddrade jag häromsistens i en bok som handlade om sköldkörteln (om jag inte minns fel var det Sköldkörtelboken av Eva Sartorius) där författaren menar att personer med samma typ av sköldkörtelfunktion brukar bilda par. Hon berättar också att det inte är ovanligt med skilsmässor när den ena fått behandling för hyper- eller hypotyreos (över- eller underfunktion) eftersom de inte längre höll samma takt. Kanske lurar falska feromoner även i liknande fall några att välja fel. Och det hjälper inte att vara täppt i näsan eftersom hela kroppen reagerar på kemikalierna!



Lägg till bildtext

Skulle man inte på samma sätt kunna tänka sig att arbetsgivare ibland anställer fel person när omdömet fördunklas av felsignaler från den jobbintervjuades parfym.....

"Men jag har ju inte använt någon parfym.....?"

Amygdala, Hippocampus och ruggiga Ribbing

Ibland verkar det som att vi i vår "moderna tid" ser lite nedvärderande på Amygdala -  en slags hjärnans urmodiga varningsklocka som överreagerar på saker som egentligen inte är farliga?
Åsa Nilsonne, senior professor i medicinsk psykiatri och även författare till en rad deckare har skrivit en ganska rolig roman, "H", där en annars underordnad funktion i hjärnan, Hippocampus, har gjort myteri och tagit över språkfunktionen för att få berätta om en dag ur huvudpersonens liv ur en vanligtvis underordnad "ministers" synvinkel. Hjärnans olika funktioner liknas vid en regering med dess olika ministrar och en överordnad och lite självgod (kanske smått påminnande om Göran Persson?) statsminister i form av Kortex (hjärnbarken). Men innan dess får vi göra en intressant resa där Hippocampus stolt berättar att han inte är den bakåtblickande funktion som det hittills ansetts, utan han är den som utformar framtiden baserad på ett gigantiskt arkiv av erfarenhet som uppdateras medan huvudpersonen sover. Och att Hippocampus faktiskt växer fysiskt av ny inlärning och nya erfarenheter. Hans närmaste arbetspartner är Amygdala, och även om han bland suckar: "...nu skjuter hon upp nödraketer igen! Man blir så trött...." så är Amygdala också den som eldar på och ger energi till Hippocampus, och de försörjs av samma blodkärl. Hon tycker också om nya erfarenheter och positiva saker, och tillsammans gör de uppror mot den självgode och lite tråkige Kortex. "Statsministern" tar sig mot slutet myndig ton, kallar tilltaget för en "balkanisering" och menar att man någonstans måste dra en gräns för splittringstendenser som är en del av varje grupp. "De måste hållas ihop. Som Haile Sellassie höll ihop Etiopien, som Tito höll ihop Jugoslavien." Han menar att de underordnande delarna av hjärnan ska sköta sitt arbete i det tysta, bakom kulisserna. Huvudpersonen får inte bli störd. "Det finns ingen stat utan hemligheter, det är likadant för oss....."

Det framgår inte om där inne finns någon minister för hyfs och stil, men därute finns fortfarande Magdalena Ribbing som i DN skoningslöst slår ner på avvikande beteende och diverse svagheter i sällskapslivet. Jag har inte ofta läst hennes spalt, och kanske är det ren otur att jag råkat göra det de gånger hon "mobbat" avvikande personer, t ex sådana som är överkänsliga mot parfym eller mobilstrålning. Det ena var för flera år sedan där hon menade att överkänsliga fick väl träna sig till att tåla (allergi- och cancerframkallande, hormon- och nervsystemsförstörande) parfymer. Senast menade hon att man inte behövde stänga av mobilen bara för att en i sällskapet var elöverkänslig utan man "behövde föra ett resonemang" med personen. I kommentarsfältet dök naturligtvis de ständiga förnekarna upp, och kallade elöverkänslighet för inbillning och hjärnspöken trots att frågan inte handlat om att diagnostisera (som om det vore kretis och pletis sak att göra bara rakt av) utan om hur man skulle förhålla sig i en gemenskap. Det lustiga, eller kanske snarare olustiga var att Magdalena Ribbing inte protesterade mot att många "troll" förnedrade elöverkänsliga men att däremot hon själv svarade och protesterade syrligt i kommentarsfältet när den elkänslige försvarades.

I slutet av Åsa Nilsonnes bok säger "statsministern" Kortex att Amygdala har hört av sig och vill ha ordet härnäst, vilket han inte tillåter.
Hur ofta möter vi egentligen riktiga nödsituationer i dagens västerländska samhälle, t ex en arg björn eller blir jagade av vargar?
Vad vi inte tänker på är att vi istället dygnet runt utsätts för annan "modern" påverkan, t ex ständig strålning från ständigt utbyggd kommunikationsteknik. Enligt kunniga som varit med länge hade den gamla långvågsradion långsammare och mjukare vågor, men med utvecklingen därifrån över mellanvågs- till kortvågsradio med mera är vi för tillfället framme vid 3G och 4G som ger taggigare, stickande vågor som verkar påverka allt levande. En släkting som jobbar i hälsokostaffären berättade att det numera ganska ofta kommer in kunder som klagar över besvär från bl a mobil- och datorstrålning.

En annan faktor som inte är att undra på om den får amygdala att gå på högvarv, är förstås alla otestade kemikalier som tillsätts i så gott som allt vi har runtomkring oss dygnet runt, och som upplevs som "helt naturliga" för oss fast de trixades fram av vinstdrivna företagskemister i förrgår. I Västmanlands län slår en verksamhetschef på barn- och ungdomspsykiatrin larm om att ADHD ökat med 700 % de senaste tio åren. Han tror att stökigheten i skolan är en orsak, men verkar inte veta att kemikalierna i t ex parfymer kan påverka hjärnan och framkalla tillfälliga adhd- eller autismliknande symtom.
En mamma i en familj med MCS (multipel kemisk känslighet) berättar om sitt barn (som varken har autism eller adhd utan är frisk i en frisk miljö) som reagerade så här när han kom hem från en skola där det inte fanns en parfymfri policy (vilket är det vanliga idag): "....pupillerna var stora och blicken ofokuserad och gick inte att möta. Det gick inte att få kontakt med honom. Han sprang omkring  och pratade snabbt, var hyper och uppspelt. Detta är den första fasen. Nästa fas är humörsvängningar, personlighetsförändring och beteendestörning."

I Ohio instiftade detta år senator Michael J Skindell maj månad som MCS Awareness Month, och berättar att redan 2003 hade över 36,5 miljoner invånare i USA allvarliga symtom av kemisk överkänslighet, och siffrorna fortsätter öka. Trots det är stödet högst sporadiskt och det finns inga riktlinjer för behandling av patienterna.
I Sverige och Norge har vi, förutom Awareness Month för både el- och kemikaliekänsliga i maj, "Parfymfria Dagen" 28 maj. Det gillas av både Amygdala och Hippocampus!   

Uppmärksamhet och nattskuggor

På min dator finns en bakgrundsbild, "Nagual", enligt Carlos Castaneda namn på det där andra som finns bortom världen som vi känner den. Bilden har olika gröna och gula nyanser och är vilsam att titta på; rätt vad det är upptäcker man en liten figur bakom något som liknar ett träd och lutar man sig bakåt ser hela bilden nästan ut som ett stort insektsansikte med känselspröt på varje sida. Enligt Castanedas lärare, trollkarlen don Juan, kunde de genom övning av sin uppmärksamhet få en skymt av Nagual. Insvepta i ponchos mot ökenkvällens kyla satt de där och iakttog några stora kaktusliknande växter i skymningen, och om det föll väl ut kunde Nagual visa sig i form av t ex en figur eller ett litet djur bland växtens förgreningar. 

Fast nu var det en annan slags uppmärksamhet jag egentligen tänkte på: i vår är det ju många temadagar värda att uppmärksamma t ex har det redan  (24 april) varit World Day for Laboratory Animals, en dag då vi uppmärksammade de lidande försöksdjuren. På ett foto från organisationen "Djurens Rätt" finns en hund som krupit ihop längst bak i sin bur i laboratoriet och tittar mot kameran med sorgsna förebrående ögon som tycks säga: - Varför gör ni detta mot mig? Längst ner på bilden finns texten "Lidandet avbryts vid pipande andning och påtagliga ihållande kramper eller tydlig uttorkning".

Även människorna som hör till de kemikalieintoleranta upplever ibland som om de vore utsatta för plågsamma "försök" på sina arbetsplatser, offentliga platser och i sina lägenhetsboenden. "Det finns inget att göra åt det" sade fackförbundsrepresentanten vid min förra arbetsplats. Det finns inga lagar mot parfymer på arbetsplatser.
Den 12 maj är det i vissa delstater i USA "Frisk luft-dagen" med mottot "Använd förnuft, inte parfym" (Use sense, not scent).
I Sverige är det Parfymfria dagen den 28 maj. Den skapades av Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade, MCS-Sweden, för några år sedan. Dels för att uppmärksamma att många (drygt 30 procent av befolkningen i Sverige enligt forskningen bl a professor Steven Nordin) i olika grader omedelbart blir negativt påverkade hälsomässigt av kemikalierna i parfymer, och dels för att parfymerna faktiskt också påverkar resterande delen av befolkningen negativt på sikt eftersom de innehåller cancer- och allergiframkallande, hormon- och nervsystemförstörande ämnen och dygnet runt finns omkring oss i våra vardagsprodukter. Det är också en utmaning till att byta ut sina personliga hygien- och städmedel till parfymfria alternativ.

Extrakt från chilipeppar har använts för att framkalla hostattacker och därmed diagnostisera en form av kemisk överkänslighet, sensorisk hyperreaktivitet, i den så kallade capsaicintesten vars tillförlitlighet har ifrågasatts av annan forskning på senare tid. Nyligen kunde man (hör och häpna) läsa att chilipeppar används i en annan test av samma läkare vid Sahlgrenska, men nu för att bota kronisk hosta. Man undrar nästan om Sahlgrenska har köpt upp sig på ett för stort lager chilipeppar man försöker bli av med?

Chilipeppar hör till nattskuggeväxterna, vilka den makrobiotiske kostrådgivaren och föredragshållaren Steven Acuff varnar för på sin webbsida. Han skriver "Early-on the tomato was known as "The Cancer Apple". I över hundra år fick inte boskapen äta av nattskuggeväxterna när de betade, utan barnen skickades ut för att rycka upp växterna. De lär ha fått sin namn av att de gamla romarna blandade förgiftade drinkar åt sina fiender så att "nattskuggan" föll över dem. Till nattskuggeväxterna hör förutom tomat och chilipeppar också de andra pepparsorterna (utom svartpeppar som hör till en annan familj), potatis och aubergine m m. Acuff menar att de är subtila och hjärt-och blodcirkulationsprolem kan uppstå plötsligt, förutom cancer och många andra sjukdomar t ex artrit. Nattskuggeväxterna innehåller solanin som är ett gift avsett att hålla insekter borta, och är enligt Steve Acuff  försvagande för vårt nervsystem och lagras i levern då de är svåra att få ut ur kroppen.
Jag märkte aldrig några problem av nattskuggeväxterna så länge jag var förhållandevis frisk, men i samband med att MCS (multipel kemisk känslighet) "bröt ut" kunde jag inte längre äta några av dem på grund av att blåsor och svullnader omedelbart uppstod i munnen.

Förutom Parfymfria Dagen i slutet av månaden, är det under hela maj Awareness Month för MCS (multipel kemisk känslighet) och även för en differentialdiagnos till MCS, elöverkänslighet. Tyvärr tror jag inte det ännu finns någon officiell "WiFi-fria Dagen" eller liknande. Jag minns att för 15-20 år sedan var det vanligt med namnlistor för protest mot 3G-masterna i bostadsområden, men idag när 3G och 4G-näten är utbyggda och nästan alla springer runt med en mobil tryckt mot örat har det blivit väldigt tyst om riskerna med den trådlösa strålningen, t ex att den kan vara cancerframkallande. Saken har aldrig prövats mot miljölagen. Ju högre risker, desto större förnekande?

Kolosser på lerfötter....?

Jag lyssnade på Värmlandsradion häromdagen när Karina Johansson från Sunne berättade om sin nya bok som hon skrivit om Addisons sjukdom, där hon delvis vänder sig till sjukvården därför att hon har haft så många svårigheter att bli trodd på och få hjälp där. Trots att hon numera har fått diagnosen har problemen med misstro från vårdens sida fortsatt. Addisons (binjurarnas oförmåga att tillverka de livsviktiga hormonerna kortisol och aldesteron) kan trots medicinering bli farlig t ex vid influensa eller annan försvagande sjukdom, och hon berättade om hur hennes pappa som också hade sjukdomen (som dock inte är ärftlig) hade fått kämpa i många år för att få hjälp av vården. Hon menade att många aldrig får någon diagnos och att troligtvis en del har avlidit odiagnostiserade och utan att bli trodda.
Har det alltid varit svårt att bli trodd hos sjukvården, eller har det blivit svårare idag med alla "nya, mystiska" sjukdomar som uppstått på grund av senare företeelser som t ex den massiva strålningen från 3G- och 4G-masterna och överanvändningen av nya kemikalier som framställts av människan?

Naturliga kemikalier har ju alltid funnits och redan de gamla grekerna och egyptierna använde parfym kanske någon invänder apropå kemikalier, men det handlade om blommor där doften utvanns genom oljor, alkohol eller vanligt vatten. Idag består de så kallade parfymerna till 90-100 % av kemikalier, varav många har experimenterats fram och aldrig prövats ifall de är skadliga för djur och människor. Monica Kauppi skriver i Impotensmadrassen att hon ser framför sig hur företagskemister sitter där och blandar och myser, "vi tar en OH-grupp till, byter ut en atom här, gör kedjan lite längre, grenar den lite, eller så delar vi av den och sätter ihop en del med nåt helt annat, alltid kan man använda det till nåt, och om det inte finns nåt användningsområde, så hittar vi på ett. Det löser sig..." På så sätt har man kört ihop nio fenol med en OH-grupp och skapat nonylfenol, en höjdare i billigt tvättmedel och i färgglada tröjtryck, skriver hon. Nonylfenol är hormonstörande, precis som polyklorerade bifenyler, PCB, som finns i byggnader som fogmassa och numera också rikligt i t ex fisk och bröstmjölk."Fenylgrupper är inte så trevliga i det biologiska systemet. Många har biocida (livsdödande) egenskaper" säger man vid Kemikalieinspektionen.

En del väljer att äta "Paleo" för att man anser att kroppen fortfarande är anpassad till kosthållningen under stenåldern, men tänker inte på att de dygnet runt marinerar sin kropp i kemikalier som inte är anpassade till stenåldern utan har manipulerats fram de senaste decennierna. När man äter har man åtminstone enzymer till hjälp att bryta ned födan, men när man använder moderna, kemiska parfymer i t ex deodoranter, hudkrämer och sköljmedel i kläderna på kroppens största organ, dvs huden, tar det bara en kort stund för kemikalierna att nå inre organ t ex njurar och lever. Vi lever ständigt omgivna av dessa kemikalieångor, och en del märker det inte ens. Till skillnad från de gamla grekernas och egyptiernas parfymer som försvann snabbt i luften (vilket de beklagade) är våra kemiska parfymer gjorda för att bita sig fast mer eller mindre för evigt (vilket vi beklagar) och även utomhus är ofta luften förpestad av att några gått förbi för en stund sedan och deras kemikalier dröjer sig kvar i luften på ett kväljande sätt.

Fast inget ont om Paleo förstås! Många börjar förstå att det kanske ändå ligger något i det gamla talesättet "man är vad man äter", till skillnad från många av dagens läkare som menar att vad man äter inte spelar någon roll för t ex  inflammatoriska sjukdomar. (Fast glöm inte att man är vad man andas och omger sig med också!)  En av mina gamla chefer vid ett kök jag jobbade i berättade att man upptäckt att ett lagat mål mat om dagen gjorde en stor skillnad för gamla, senila människor som blev piggare, klarare i huvudet och klarade sin vardag bättre än om de bara åt uppvärmd "färdigmat" eller slarvade med bara smörgåsar hemma. Hon hade själv tydligt märkt den skillnaden hos sin gamle far.
Den amerikanska författaren Pamela Druckerman som är bosatt i Paris har också märkt skillnaden, i hennes fall när det gäller barn. Hon skriver att amerikanska skolbarn ofta lever på skräpmat medan de franska barnen brukar få näringsriktig, lagad  mat varje dag. Men det är också stor skillnad i uppfostran; franska föräldrar är "cheferna" och inte barnen! Av amerikanska skolbarn har minst 9 % diagnosen ADHD, medan mindre  än 0,5 % procent av franska skolbarn har samma diagnos. Hon säger att franska föräldrar till skillnad mot de amerikanska inte medicinerar bort uppförandeproblem hos barnen. Man kan tillägga att det gör säkert sitt till att Frankrike förbjudit trådlöst i förskolorna och att man har restriktioner för trådlöst i övriga skolan; att wifi ska gå att stänga av och vara avstängt när det inte används.

Har sjukvården inte hängt med i svängarna, och helt enkelt blivit föråldrad? Är det av rädsla att tappa greppet som t ex en vanlig barnläkare, dr Reimer i Mölnlycke, angriper elöverkänsliga och kallar dem "foliehattar"? Eller är han bara en "attention whore"? Eller betald av industrin? En annan läkare som brukar lyftas fram i media när det gäller el-, men i det här fallet också kemikalieintolerans, är Lena Hillert. Hon brukar dra den gamla KBT-valsen, dvs hon tror på avprogrammering i form av kognitiv beteendeterapi och har sagt att den lönar sig inte att elsanera bostäder för det har visat sig inte hjälpa. Ändå finns det ju många elöverkänsliga som har blivit bättre och t o m menat sig ha överlevt genom att själva kunnat bekosta en elsanering av sin bostads- och/eller arbetsmiljö, så man får gissa att det har ekonomisk bakgrund. Hillert har också fel när det gäller kemikalieintolerans då hon hävdat i intervjuer att den aldrig gett några fysiska bevis i tester. Bl a professor Gunnar Heuser har visat på avvikelser i mastcellsprov hos en del individer och Linus Andersson vid Umeå universitet har visat på förändringar vid hjärnscanning. Att enbart hänvisa till KBT som Hillert gör verkar ovetenskapligt eftersom det inte finns någon som helst forskning som visar att någon tillfrisknat från MCS eller elöverkänslighet genom kognitiv beteendeterapi. "Jag önskar det vore psykiskt", skriver psykologen Robert S Mayer i tidningen Våra giftiga tider. Mayer har själv MCS (multipel kemisk känslighet) och anser sig kunna skilja på psykiskt och fysiskt.
Solveig Silverin intervjuades av Peter Wahlbäck om den farliga mobilstrålningen i radioprogrammet Karlavagnen häromkvällen. "Jag önskar jag hade fel", säger hon. Hon har själv arbetet inom området och blev bildskärmsskadad får 23 år sedan, och blev därefter elöverkänslig. Hon oroar sig för att den unga generationen idag inte kommer att bli gammal, och har sett hur många har blivit sjuka i takt med utbyggnaden av 3G-nätet. Hon menar att mobiltelefonen i sig är en bra sak, men att det inte är lämpligt att göra allt via den som att lyssna på musik, surfa på nätet och spela spel. Det borde göras från en stationär dator. Solveig Silverin berättar om hur en kvinna som skrev en uppsats redan 1976 i ämnet skadlig strålning blev uppsökt och hotad av telejätten Ericson. Sedan försvann hon, och även uppsatsen försvann!

Jag har (åtminstone ännu) inte blivit stalkad av någon industri, men däremot "trakasserad" av myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Så länge jag hade diffusa sjukintyg som antydde att det var ett tillfälligt funktionshinder accepterades det, men när intygen blev bättre och det tydligare framgick att det var ett miljörelaterat funktionshinder fick jag inte längre stå kvar som arbetssökande för man ville inte bidra med någon som helst arbetsplatsanpassning. Och Försäkringskassa "frös fast" i sitt svar på mitt senaste överklagande för snart ett år sedan, eftersom jag hänvisade till Förvaltningslagen krav på att FK ska hjälpa en person rätt i en dylik situation vilket de inte alls har gjort, snarare tvärtom kan man lugnt säga. (Men gissar att FK har konsulter till hjälp för att trassla sig ur detta.)


Industrin vare sig det gäller läkemedel, kemikalier eller datorer och mobiltelefoni har aldrig varit så stor och mäktig förut men ändå verkar man rädda, t ex kostar Monsanto på en hel PR-avdelning som smutskastar forskare som varnar för GMO enl. Natural Society. Att kritisera industrins produkter är att trampa på många ömma tår. En hederligt förankrad industri borde inte vara rädd att granskas, bara en "koloss på lerfötter" reagerar väl så?

Första klunken till Poseidon

Undrar vad Poseidon, havsguden och "jordskakaren" skulle ansett om att miljoner ton av plastskräp numera bildat en egen kontinent i Stilla havet? (Han var kanske främst Medelhavets gud, men ändå...)
Världens största soptipp finns till havs. Plasten bryts inte ned utan sönderdelas och drar till sig miljögifter som kan förgifta hela ekosystemet. Påskön ligger mitt i en sådan ackumuleringszon. - Vi fick åka genom skräp i flera dagar, säger Anna Kärrman (docent i kemi vid Örebro universitet) som tagit prover i södra Stilla havet. Det här kommer att slå tillbaka på oss också, enligt henne. Fiskarna som fick i sig pellets som legat någon månad i San Diego Bay fick leverförgiftning. Många av de fiskar vi äter, t ex tonfisk, har förmodligen ätit plast och på så sätt får vi tillbaka den i våra kroppar. Allt skräp hamnar slutligen i havet!

Sverige är inget undantag. Deltagare i Västerhavsveckan i somras säger att problemen med nedskräpning är omfattande längs västkusten liksom i havet utanför kusten. Författaren Birgitta Stenberg skriver i sin sista bok (Skriver mig ut ur världen) om havet utanför Stenungssund: "Sedan kommunen hade tillåtit etableringen av jättelika, flytande oljecrackers hade också andra fabriker sökt sig dit ut i havet för att undvika de kostsamma reningsprocesserna som enligt lagen gäller anläggningarna på land. Vid åtal låg de kvar under utredningstiden men sedan skeppades hela fabriken vidare på sina pontoner till en ny ort längs kusten. Strax tog nästa företag dess plats och förfarandet upprepades på nytt."

"Farlig mikroplast driver runt i Östersjön" säger en tidningsrubrik. Den är inte det enda farliga i Östersjön; eftersom man inte klarade att få ned dioxinhalten bestämde den förra regeringen med Reinfeldt i spetsen att man fick börja sälja den tidigare förbjudna strömmingen ändå. Apropå Östersjön så säger Kemikaliedetektiven att fleecetröjor i ludd- och partikelform simmar omkring där.
Fleeceprodukter tillverkas av återvunna läskflaskor (PET) och som innehåller bisfenol A (BP-A) som gör flaskorna blanka och genomskinliga. Det tycks vara plasten som är det nya Scylla och Charybdis i haven. Forskarnätverket Census of Maritime Life säger att Medelhavet är det mest hotade havet i världen. Flera hundra forskare har deltagit i en studie som visar att det hotas av bl a kemiska

industrier och klimatförändringar. Det borde väl få "jordskakaren" att vakna till? Numera lär den helige Nikolaus tagit över Poseidons roll som sjöfararnas beskyddare. Vi känner honom bäst som Santa Claus.... Jultomten i all ära, men Poseidon känns på något sätt mer lämplig att åkalla i den här frågan. Betänk t ex den gången han och Apollo var panka och beslöt att ta ett jobb hos kungen i Troja med att bygga en mur. Men kungen betalade inte, och Poseidon dröjde inte med att skicka honom ett havsmonster! Han ställde sig också på Greklands sida i trojanska kriget, och vi vet ju hur det till sist gick! Förr brukade man offra hästar för att hålla sig på god fot med Poseidon, men jag har hört det kan gå bra att hälla en skvätt vin i havet också. Eller som näst bäst i vasken om man inte har något hav tillgängligt. Är det inte hög tid för dem som dricker vin att börja offra det första ur flaskan till Poseidon? Det ser inte ljust ut för oss dödliga annars att kunna klara upp den förstörelse vi ställt till med i haven,