Första klunken till Poseidon

Undrar vad Poseidon, havsguden och "jordskakaren" skulle ansett om att miljoner ton av plastskräp numera bildat en egen kontinent i Stilla havet? (Han var kanske främst Medelhavets gud, men ändå...)
Världens största soptipp finns till havs. Plasten bryts inte ned utan sönderdelas och drar till sig miljögifter som kan förgifta hela ekosystemet. Påskön ligger mitt i en sådan ackumuleringszon. - Vi fick åka genom skräp i flera dagar, säger Anna Kärrman (docent i kemi vid Örebro universitet) som tagit prover i södra Stilla havet. Det här kommer att slå tillbaka på oss också, enligt henne. Fiskarna som fick i sig pellets som legat någon månad i San Diego Bay fick leverförgiftning. Många av de fiskar vi äter, t ex tonfisk, har förmodligen ätit plast och på så sätt får vi tillbaka den i våra kroppar. Allt skräp hamnar slutligen i havet!

Sverige är inget undantag. Deltagare i Västerhavsveckan i somras säger att problemen med nedskräpning är omfattande längs västkusten liksom i havet utanför kusten. Författaren Birgitta Stenberg skriver i sin sista bok (Skriver mig ut ur världen) om havet utanför Stenungssund: "Sedan kommunen hade tillåtit etableringen av jättelika, flytande oljecrackers hade också andra fabriker sökt sig dit ut i havet för att undvika de kostsamma reningsprocesserna som enligt lagen gäller anläggningarna på land. Vid åtal låg de kvar under utredningstiden men sedan skeppades hela fabriken vidare på sina pontoner till en ny ort längs kusten. Strax tog nästa företag dess plats och förfarandet upprepades på nytt."

"Farlig mikroplast driver runt i Östersjön" säger en tidningsrubrik. Den är inte det enda farliga i Östersjön; eftersom man inte klarade att få ned dioxinhalten bestämde den förra regeringen med Reinfeldt i spetsen att man fick börja sälja den tidigare förbjudna strömmingen ändå. Apropå Östersjön så säger Kemikaliedetektiven att fleecetröjor i ludd- och partikelform simmar omkring där.
Fleeceprodukter tillverkas av återvunna läskflaskor (PET) och som innehåller bisfenol A (BP-A) som gör flaskorna blanka och genomskinliga. Det tycks vara plasten som är det nya Scylla och Charybdis i haven. Forskarnätverket Census of Maritime Life säger att Medelhavet är det mest hotade havet i världen. Flera hundra forskare har deltagit i en studie som visar att det hotas av bl a kemiska

industrier och klimatförändringar. Det borde väl få "jordskakaren" att vakna till? Numera lär den helige Nikolaus tagit över Poseidons roll som sjöfararnas beskyddare. Vi känner honom bäst som Santa Claus.... Jultomten i all ära, men Poseidon känns på något sätt mer lämplig att åkalla i den här frågan. Betänk t ex den gången han och Apollo var panka och beslöt att ta ett jobb hos kungen i Troja med att bygga en mur. Men kungen betalade inte, och Poseidon dröjde inte med att skicka honom ett havsmonster! Han ställde sig också på Greklands sida i trojanska kriget, och vi vet ju hur det till sist gick! Förr brukade man offra hästar för att hålla sig på god fot med Poseidon, men jag har hört det kan gå bra att hälla en skvätt vin i havet också. Eller som näst bäst i vasken om man inte har något hav tillgängligt. Är det inte hög tid för dem som dricker vin att börja offra det första ur flaskan till Poseidon? Det ser inte ljust ut för oss dödliga annars att kunna klara upp den förstörelse vi ställt till med i haven,

En ros är en ros.....är ett mord!

"En ros är en ros är en ros" är ett gåtfullt citat som brukar tillskrivas Gertrude Stein, hon med den världsberömda salongen där författare och konstnärer som Hemingway, Picasso och Matisse samlades och trivdes. I själva verket lyder första strofen i hennes dikt Sacred Emily: "Rose is a rose is a rose is a rose". Och hon menade själv att på Homeros tid kunde poeten åkalla ett ting och detta ting var verkligen där. När skrivkonsten tog över förlorade tingen sin identitet enligt Gertrude Stein och hon försökte återfinna detta. "Jag tror att i den strofen är rosen röd för första gången på hundra år i engelsk poesi", sade hon.

Men en ros brukar tillskrivas så mycket mer än att bara vara en ros. Den avkrävs att uttrycka allt från glädje till sorg, och inte nog med det - den och många andra blommor dödas faktiskt i detta syfte. Kosmologen Martinus sade att en blomma är ett levande väsen precis som vi själva, även om den inte är lika dagsmedveten utan upplever världen mer genom aningar. Den vänder sig ju mot solen för att få värme och livskraft och kurar ihop sig när det blir mörkt. När man plockar en blomma förkortar man dess liv och berövar blomman upplevelsen av hela sin livscykel. Han tyckte det var ruskigt med åsynen av alla dessa drivor av blom-lik vid begravningar. Själv gav han noga instruktioner att det inte skulle finnas några snittblommor vid hans begravning utan hans kista skulle täckas med flaggan med Livets symbol.

Men inte nog med att en ofattbar mängd blommor faktiskt mördas varje dag, de besprutas dessförinnan med mängder av giftiga bekämpningsmedel som även skadar många människor som tvingas försörja sig på blomsterodlingar världen över. "Den ena kvinnans present är den andra kvinnans gift" som det står på en amerikansk hemsida. Kvinnor som är anställda i odlingarna vågar oftast inte tala om att de är gravida utan fortsätter att arbeta. Det är vanligt med missbildningar hos deras barn.
Svenskar köper snittblommor för 750 kronor per person om året, skrev Monica Kauppi i Impotensmadrassen år 2009. De blommor som importeras till Sverige (ofta via Holland och Danmark) har besprutats med bekämpningsmedel som ofta är farliga och förbjudna i i-länder. Många av medlen är förbjudna av WHO (världshälsoorganisationen) och de skyddsåtgärder som vidtagits av företagen anser man inte vara tillräckliga. Snittblommor för export odlas bl a i Zimbabwe, Tanzania, Kenya, Colombia, Kina, Indien och Malaysia.

Monica Kauppi berättar om när dåvarande utrikesminister Anna Lindh mördades och folk vallfärdade med en ros i handen till NK. Själv blev Kauppi omtöcknad av alla bekämpningsgifter som spreds i luften och måste fly. Drivorna av förgiftade blom-lik fraktades sedan till Norra kyrkogården där de hamnade i komposten. "Jaha, det är så här Agenda 21 och Stockholms Stads miljöpolitik fungerar i praktiken. Bara man själv inte är ursprungsanvändare av bekämpningsmedlen så spelar det ingen roll om man hjälper till att sprida DDT, lindan och gud vet allt i jorden! Det kanske inte är så ofarligt att vandra på kyrkogårdar när allt kommer omkring" skriver Kauppi. Hon berättar också om en australisk studie från år 2000 som visade att nyfödda barns första avföring innehöll i snitt minst tre olika bekämpningsmedel: lindan 78 %, Klorpyrifos 59 % och DDT (fast det förbjöds 1985) 52 %. Ett av kapitlen i hennes bok inleds med versen: "Cancer, DAMP eller allergi/kommer ditt barn att gå fri/i vårt nya kemikalielotteri".

Det är ju inte bara vi och blommorna som är levande väsen utan precis allt, enligt Martinus. Till och med stenarna, även om de inte är tillräckligt dagsmedvetna för att märka om någon hugger i dem eller vad som sker runtomkring dem. De lever i ett salighetsrike av minnen från tidigare inkarnationer i olika livsformer, där alla minnen blivit vad han kallar guldkopior oavsett om det var goda eller dåliga upplevelser. Alla har varit lika berikande! (Det är därför vi pryder oss med kristaller, för att ta del av deras "salighetsenergier"!)
Men insekterna som enligt honom härstammar från andra planeter, det är därför de är så olika oss - är på andra sätt mer lika oss. ("Djuren är ju också människor", som berättaren brukade säga i barnprogrammet Fablernas värld.)  Insekterna har ett väl utvecklat nervsystem, tusentals neuroner och möjlighet till ett psykiskt liv. Martinus menade att myrsamhället står högt över vårt när det gäller t ex arbetsmoral.
Adriano Zanetti skriver i sin bok Insekternas värld att balansen i naturen skulle rubbas på ett katastrofalt sätt om insekterna försvann. Däremot skull jämvikten återställas om människan försvann. Han skriver att faktum är att allt skulle ha nytta av om människan försvann eftersom hennes härjningar har rubbat mycket. Eller om människorna skulle ändra på sig och lära av insekterna, t ex bin som räddar jorden i stället för att förstöra den? Och om man nu till varje pris vill mörda en blomma till någons födelsedag, åtminstone köpa en ekologisk snittblomma....

Den moderna stenålderns förvirrande kostråd

Inget ont som inte har något gott med sig, sägs det. Och tack vare att jag blev förgiftad av kemiska exponeringar vid förra patientresan till doktorn, och föll över en bokhylla med ett glas vatten efteråt så blev bokhyllan äntligen rengjord och böcker som mest stått och skräpat blev kastade. Och jag hittade en bortglömd bok om stenåldersmat, Modern stenåldersmat, skriven av tre författare: en journalist, en allmänmedicinare och en kock. Vad sägs om recept som "skånsk senap med whisky" och "irländska älgfärsbiffar med grönsaker med balsamsmak"? Men inte visste jag att de åt så pass lyxigt på stenåldern..? I boken menar man att våra kroppar fortfarande passar bäst för den föda man åt under den äldre stenåldern, och att vi inte hunnit anpassa oss till de spannmål som började odlas under den yngre stenåldern. I annan litteratur kan man dock läsa att en viss odling började så smått redan under den äldre stenåldern, och nog stoppade väl stenåldersmänniskorna i sig lite av de vildväxande axen ibland? Bröd har till och med blivit synonymt med föda eftersom man talar om levebröd, och redan i bibeln sägs bland annat att man inte ska leva endast av bröd utan också av Guds ord.

I boken får man rådet: "Du kan gärna äta tio frukter eller mer varje dag". Och jag som inte ätit annan frukt än pressad citron sedan flera år tillbaka, eftersom jag inte tål varken fruktsocker eller fruktsyror sedan jag utvecklade kemisk känslighet. Nu ryser nog många, men vetemjöl var faktiskt nästan det enda jag kunde tåla då utan att få blåsor i munnen och svullnader i mun och hals. Det var nästan så man började känna sig lite som de gamla sjukliga bröderna i Torgny Lindgrens Hummelhonung, som mellan sjukdomsattackerna prisade vetemjölet. Men det var en annan sorts vete på deras tid, som faktiskt anses ha varit läkande till skillnad mot dagens vete som har en högre glutenhalt som förmodligen gör vetet mer framgångsrikt  rent kommersiellt på grund av degens större jäsningsförmåga. Å andra sidan har läkare nu publicerat uttalanden om att man inte behöver akta sig för gluten om man inte har diagnosticerad celiaki, och menar att det ligger företag bakom som lurar människor att köpa svindyra glutenfria livsmedel genom att sprida glutenskräck i media. Medan å tredje sidan det också finns medicinskt utbildade som menar att gluten kan skada allt från sköldkörtel till hjärna.

Kostråden kommer och går. Ibland ändras de till sin motsats på några decennier. På 80-talet propagerades för fleromättade vegetabiliska oljor t ex solrosfröolja, men idag anses att man inte alls ska använda dessa för att de lätt oxiderar och bildar fria radikaler som är cancerbildande. Och för att de innehåller alldeles för mycket omega 6. Omega 6 är inte dåligt i sig, men omega 6 och omega 3 konkurrerar om att bli signalämnen och den senare anses bäst på att dämpa inflammationer, sänka blodtrycket och lindra smärta. Den skyddar också mot de sjukdomar som kronisk inflammation kan ge upphov till. All omega 3 har kanske inte samma goda egenskaper. I rapsolja och nötter består den av korta fettsyror (ALA), medan den i fisk har långa fettsyror (EPA och DHA). Det är den senare som anses nyttigast.

Trots författarnas prisande av stenålderskosten för bättre hälsa, tvivlar jag på ifall stenåldersmänniskorna var särskilt friska. De slapp säkert åldersdiabetes och senil demens eftersom ingen levde tillräckligt länge för att hinna få dylika åkommor, men man kan tänka sig att deras kroppar var svårt härjade av köld, svält och fysiska umbäranden. Kanske var de inte speciellt mentalt friska  åtminstone med dagens mått eftersom de hela tiden måste vara på sin vakt mot vilda djur, vilda grannar och mycket annat som vi inte vill veta och en extremt kort stubin var säkert ett måste. Men även så sent som på 1600-talet funderade Lång-Kristoffer, min hembygds anfader, på att gå och slå ihjäl en granne för att han bosatt sig lite för nära. Nu blev det inget av med saken, men visar att man fortfarande levde farligt.
Och egentligen fanns väl ingen "stenålderskost", för vad man åt berodde förstås på var man bodde och råkade på tag på.
Mättat fett och salt blev ansedda som fiender i vår tid. En del blev så förskräckta för kolesterol att de inte ens vågade äta ett ägg till  påsk. Kolesterolsänkande medicin skrevs och skrivs fortfarande ut i mängder trots att statistiken inte visat på högre livslängd om man äter statiner; där statistiken för hjärtinfarkter gått ner har istället statistiken för cancer och diabetes gått upp. Synen på kolesterol har  börjat ändras idag. Bland annat har det upptäckts att kolesterol faktiskt kan skydda vid mögelgifter i fuktskadade hus och de inflammationer i kroppen som skapas då.  Forskarna har börjat återgå till teorin att hjärtsjukdomar inte beror på kolesterol i kosten utan på toxiner i artärerna.

I boken om stenåldersmat anser man liksom andra gör idag att socker, mjölk och mjöl är "de vita gifterna". Socker ansågs också förr skadligt eftersom det gav upphov till "tandtroll", men om man skulle göra en prognos för framtiden som bygger på hur värdeskalan för livsmedels nytta och onytta tidigare svängt, kommer förmodligen de vita gifterna att bli "den vita hälsokällan" eller liknande om några decennier. En modern "stenåldersmänniska" idag kan lätt bli stressad av alla motsägande kostråd, men själv följer jag Sanna Ehdins IFD-lista som jag hittade i hennes Matbok för den självläkande människan, där plus är inflammationsdämpande och minus är mer eller mindre inflammationsskapande livsmedel, och där man t ex kan se en stor skillnad mellan odlad lax (- 180) och vild lax (+ 493). Bra värden har också t ex raps- och olivolja (+ 466), torskleverolja (+1 028), lök (+250), medan t ex russin (-789) och palmkärneolja (-620) är mindre lämpliga ur IFD-perspektiv. Där kan man också jämföra sötpotatis (som inte hör till potatissläktet) med vanlig potatis, där ett kokt sötpotatis har +210 medan ett kokt vanligt potatis ligger på -258 enligt IFD-värde. Vanlig potatis hör till nattskuggeväxterna (innehåll av solanin) som jag heller inte tål, men det är en annan historia.

Bl a om en medicinsk kidnappning och en ful-matta

Jag minns från förr en person som arbetade vid vad man då kallade "ålderdomshemmet", och som berättade att det inte var ovanligt att människor som haft ett "slaganfall" (stroke) kunde bli ytterst ömtåliga i huden och inte tålde en vanlig dusch och knappt att man rörde vid dem. Hon benämnde det sensorisk hyperreaktivitet, och det var inte alltid enbart huden som drabbades utan det kunde beröra allt från slemhinnor och muskler till humöret. Idag när det talas om sensorisk hyperreaktivitet (SHR) menar man däremot en överkänslighet i ögon och luftvägar som även brukar omfatta så kallad doftöverkänslighet. På sjukvårdsupplysningens hemsida skriver man: "Vid doftöverkänslighet får du besvär som hosta, snuva, rinnande ögon av exempelvis cigarettrök, avgaser, blommor och parfymer". Man skriver också att det "är inte farligt", men dessvärre jämställer man på samma sida MCS (multipel kemisk känslighet) med SHR och doftöverkänslighet. Detta trots att symtomen vid MCS i likhet med elöverkänslighet kan vara så allvarliga för åtskilliga att "deras ljus tog slut" som en man berättar i en video där han introducerar William Rea, kirurgen som drabbades av MCS och elöverkänslighet. Men de återkom till livet efter behandling vid ett center för miljörelaterade sjukdomar som Rea (uttalas Rey) startade.
Det är synd att man med begreppet SHR har "kidnappat" MCS därför att det förminskar allvaret hos det senare funktionshindret, och man kan också tycka det är snudd på kriminellt att mena att kemikalieintolerans inte skulle vara farligt när man vet hur svårt drabbade många människor är idag. (Det är ju också helt ovetenskapligt att kalla MCS för doftöverkänslighet, när man inom forskningen på MCS i Sverige valt att benämna det kemikalieintolerans.)

Monica Kauppi skriver i boken Impotensmadrassen att omkring 35 miljoner nordamerikaner lider av kemikalieintolerans av olika grader. På 70-talet slänges heltäckningsmattorna ut, men idag anses (även från Astma- och allergiförbundets håll) att "det är ju inte mattan i sig som utan det som samlas i mattan som orsakar problem" (Ingalill Björn 2009). Men vid djurförsök drabbades mössen av akut förgiftning av att andas in ångor från mattprover. De utvecklade ett onormalt rörelsemönster, sprang runt buren, fick ryckningar, darrningar, förlamning i ett eller flera ben, konvulsioner eller hamnade i koma. En del mattor visade sig t o m dödliga för mössen. Monica Kauppi skriver att också människor kan få liknande symtom av mattor. Det fick den amerikanska familjen McIvers bittert erfara. Familjens lille son hade alltid varit ett friskt barn. Hans mamma berättar: "Plötsligt fick han en konstig, krampliknande reaktion. Övre delen av hans kropp blev spänd, hans armar började skaka och hans käke rörde sig på ett lustigt sätt." Läkare skrev ut mediciner, men kramperna fortsatte, ibland 40 eller 50 gånger om dagen. Pojkens farfar som var i byggbranschen, föreslog att det kunde bero på mattan. Mattillverkaren sade (precis som de brukar...): "Ingen har klagat. Vi har inte hört talas om liknande reaktioner." Det visade sig vara en lögn. Han kände mycket väl till den mattkontrovers som pågick i landet!
Familjen lät testa  sin matta, och "...mössen rullade runt och skakade precis som vår son gjorde. Vi blev förskräckta."

Av någon anledning jämställs kemikalieintolerans med allergi fast det inte är en allergi, och jag hänvisades av allergiläkare till en allergikonsulent trots att hon inte visste särskilt mycket om MCS. "Jag lär mig kanske av dig" sade hon och började räkna upp olika märken på luftrenare. Men det var inte det jag hade bett om, utan man hade hänvisat mig dit för att hon skulle kunna skriva ett intyg att jag behövde bidrag till dessa nödvändiga hjälpmedel om jag ska kunna börja arbeta igen. - Men jag är ju bara sjuksköterska, jag kan inte skriva dessa intyg i stället för en läkare! sade hon. Och tog sats för att på nytt börja räkna upp olika märken på luftrenare, men jag sade att jag kände redan till vilka luftrenare som finns, det var liksom inte det som var problemet. Det är ett exempel på den eviga rundgången mellan vårdinstanser och myndigheter där man fortfarande skjuter problemet med miljörelaterade sjukdomar framför sig och åt sidan. Ingen vill ta ansvar och bidra till varken anpassning av miljön till människa eller av människan till miljön i form av hjälpmedel fast problemet hela tiden växer inte minst i skolorna runt om i landet.

Apropå allergi, så tycker Monica Kauppi i boken att det är mysko att allergierna ökat så oerhört i vår tid med tanke på att djur och pollen har ju alltid funnits. Det måste bero på att något annat tillkommit - kan det vara något med alla kemikalier varav de flesta inte fanns i vår livsmiljö för hundra år sedan? Men det pustas och stönas från högre ort och menas att det skulle vara som att leta efter en nål i en höstack att hitta de kemikalier som gör oss värst sjuka. Men Kauppi misstror dessa bortförklaringar, hon tror att man redan vet, men förnekandet beror på något annat..... VBP, kanske? Fyller jag i för mig själv. Dvs Vinst, Bekvämlighet och Prestige?

När det gäller kemikalieintolerans är det ju otvivelaktigt ett funktionshinder, men kan man säga att det är en sjukdom i sig? Ovan nämnde William Rea säger att elöverkänslighet och MCS är toppen av ett isberg. " Om organismen av någon anledning inte kan fly kan reaktionen förträngas, maskeras. Den kan då istället för att uttryckas som överkänslighet angripa olika organ i kroppen som får allt svårare att fungera."
Jag är själv förvånad att min allergi anses vikande enligt test, men också över att jag faktiskt var mycket piggare så länge det rörde sig om allergi och kunde leva ett normalt liv med hjälp av allergimedicin. Efter några vistelser i mögelhus på flera arbetsplatser, men också mycket kemikalier t ex parfymer i miljön har bl a sköldkörtelfunktionen försämrats och det verkar tveksamt om jag någonsin kommer att kunna vara och arbeta i en så kallad normal miljö igen.

Från mögel till mygel

På sjuttio- och åttiotalen fick man ofta höra att Sverige var ett föregångsland när det gällde jämlikhet, rättvisa och brist på korruption. Inte anade man vad som skulle krypa fram när man tvingades vända på stenen ett par, tre decennier senare; nämligen myndigheternas hala förhållningssätt när man blivit sjuk efter otaliga vistelser på fukt- och mögelskadade arbetsplatser. Men även arbetsgivare förvandlas gärna till rena hästskojare när det gäller att försvara en fuktskadad arbetsplats. (Kunniga på området är överens om att det mest riskabla med fuktskador är förutom det mögel som inte syns då det rör sig om osynliga toxiner som sprids i luften i gasform, så handlar det också om kemiska gifter som dunstar ur byggnadsmaterial, golvmattor och lim som t ex formaldehyd.)
Av Försäkringskassan blev jag lovad en ny handläggare eftersom den förra medgav att hon varken hade någon erfarenhet av eller kunskap om multipel kemisk känslighet, vilket ju inte är särskilt lämpligt när hon ska bedöma fallet. Men när jag ringde för att höra hur det gick med mitt senaste överklagande eftersom svaret från FK dröjt över åtta månader, visade det sig ändå vara den förra, i saken okunniga handläggaren som satt och jobbade med svaret!

Handläggare skyller oftast på reglerna, men handläggarna har mer makt än de vill erkänna. Det är ju deras tolkningar som avgör och vid överklaganden verkar det höra till sällsyntheterna att förvaltningsrätt och kammarrätt inte går på deras linje. Att det inte bara handlar om regler utan om handläggares tolkningar framgår av att sjukskrivningar visats beviljas olika beroende på vilken del av landet man bor i. Man undrar ibland om Försäkringskassan står över både lagen och sina egna regler, eftersom handläggarna ofta struntar i att de enligt förvaltningslagen har skyldighet att hjälpa personer att komma rätt i situationer där t ex Arbetsförmedlingen vägrar ta ansvar. Alltför ofta väljer FK att bolla fall mellan sig och Arbetsförmedlingen i evinnerlighet och att skylla allt på "offret" trots att dessa inte kan trolla bort sina funktionshinder genom att bara knäppa med fingrarna. Detta verkar gälla vid de flesta former av sjukdomar och handikapp, vilket jag märkte av redan för tio år sedan när det var planerat att jag skulle få en hand opererad och man från FK:s sida sade att jag endast fick vara sjukskriven den stund själva operationen tog. Man har ju läst absurda saker i tidningarna om t ex patienter som inför en hjärtoperation stressats av Försäkringskassans handläggare som ville ha besked om när personen kunde tänkas börja arbeta igen, och även döende som blivit uppringa av handläggare som velat ha en beräknad dödsdag.

Men inte bara FK visar sig idag från sin sämsta sida. En god vän berättade nyligen att den anmälan han gjorde till patientnämnden skulle handläggas av den anmälde läkarens fru! Det som kallas jäv gäller tydligen inte i dessa sammanhang, och dessutom finns det ingen instans där man kan klaga på patientnämnden. Samme person har tidigare berättat hur han felbehandlades hos tandvården där man trots ett allergi-intyg ändå valde det lagningsmaterial han inte tålde, och därför tvingades byta ut det senare. Trots att felbehandlingen orsakade extra lidande tvingades han betala både det felaktiga materialet och tandläkarens felarbete. Då för några år sedan klagade man hos HSAN (en statlig, domstolsliknande myndighet där man idag bara kan ifrågasätta när det gäller vård- och tandläkarpersonals behörighet), men där valde man att gå på tandvårdens linje.

En annan konstighet är när jag vände mig till centralsjukhuset för att få en "second opinion" eller byta till en ny allergiläkare eftersom den förra vid den tidpunkten menade sig inte kunna hjälpa mig ytterligare, fick svaret att det går inte eftersom jag redan hade en allergiläkare och måste stanna kvar hos densamme. Vart tog det fria vårdvalet vägen?

Idag saknar man den tid när Sverige ansågs överbeskyddande för sina medborgare. Bodde under tidigt 80-talet en period i Danmark där man brukade skämta om att "i Sverige är allting farligt". Under veckosluten invaderades Köpehamn av svenskar som tillfälligt slog sig loss från det svenska förmynderiet, drack elefantöl i massor, skrålade och skräpade ner. På grund av detta hade mina danska vänner myntat ett nytt ordspråk: "Håll naturen ren, följ en svensk till färjan!" Idag däremot har vi slängt försiktigheten överbord och mer eller mindre slopat miljöskyddet på många arbetsplatser, åtminstone när det gäller den dåliga inomhusmiljö. Förnekelse är dagens lösning! Det säljs barnparfym, barn och skolungdomar kemikalie-marineras i sina kläder indränkta i sköljmedel fulla av hormonstörande, allergi- och cancerframkallande ämnen men också i hårfärger och hårstylingprodukter allt lägre ner i åldrarna, och allt fler insjuknar i för vården nya, okända och svårtydda syndrom.

I Östersjön ska elkabeln avskärmas eftersom den elektromagnetiska strålningen stör ålens vandringar, skriver Kemikaliedetektiven. Konstigt nog erkänns inte gärna att elektromagnetisk strålning kan störa även människor, utan då förklaras dessa inte riktigt psykiskt friska. Dock har det nu visat sig att även psykisk sjukdom ofta helt enkelt är fysisk sjukdom i form av ett stört immunsystem eller inflammationer i sin tur orsakade av miljöfaktorer. Som till exempel elektromagnetisk strålning och kemikalier. Förr tog man för givet att psykiskt illabefinnande bottnade i konflikter, feltänkande och felinlärning men neurobiologisk forskning hittar i rask takt andra orsakssamband. Korrespondensen mellan hjärna och miljö sker via elektriska och kemiska impulser förbi den så kallade blod-hjärn-barriären, en barriär som förr troddes vara ogenomtränglig men som snarare liknar en dörr på glänt, skriver man i en artikel nyligen i Svenska Dagbladets kulturbilaga under rubriken Psykiskt sjukdom under lupp där man också berättar om Susannah Cahalan, en ung, framgångsrik New York-journalist som skrivit boken Blackout - när min hjärna blev min fiende. Den handlar om hur hon gradvis insjuknade i hallucinationer och paranoia men det rörde sig inte om schizofreni som läkare först ville tro, utan om att autoimmunsystemet angrep hennes hjärna i så kallad NMDA-receptorencefalit, en ny form av hjärnhinneinflammation.

Voodoo grannar emellan

I en stuga längs vägen riskerar en 74-årig man att kvävas på grund av att grannarna envisas fortsätta med vedeldning trots att de känner till skadan de orsakar. Och trots att de vet att mannen vill flytta men inte lyckats få sitt hus sålt, hängde någon som hotfull uppmaning till att flytta ut en "voodoo-docka" med en andningsmask (och hoprullad madrass på magen) på väggen. Så här skriver han senast:

"Kl. 22.20. Öppnar jag lilla dörren (25 cm öppen) på garaget jag har ljuset släckt inne för att känna om jag kunde starta ventilen tillbaka....just när jag öppnar så är det en person ut mot blåa huset mitt framom mitt hus...som skriker något jag uppfattar inte det första han skriker men på slutet lyder du din jävel....rösten verkade bekant för mej....men jag stängde dörren snabbt för här kan allt hända....såg ingen i mörker.....detta är ett av alla hot och trakasserier jag fått...."

Man kan tycka att militären borde kunna vara behjälplig att rycka ut med gasmask och även mot terror från grannar i en dylik situation. (Då fick de också praktisk övning och lite att göra i fredstid!)
Det verkar som även de som påstår sig inte märka något av miljögifterna de sprider omkring sig ändå själva skadas, t ex att hjärnan "kidnappas" och förlorar både empati och vanligt bondförnuft. Naturvårdsverket säger att elda med ved i tätbefolkat område är olämpligt och är en relativt stor källa till utsläpp av miljö- och hälsoskadliga luftföroreningar som ger upphov till sjukdomar i andningsvägarna, hjärt- och kärlsjukdomar och cancer. Naturvårdsverket menar att vedeldning bör ersättas med t ex centralvärme där man bor nära andra. Exempel på skadligt innehåll som sprids med vedrök är svaveldioxid, bens(a)pyren, kväveoxider, formaldehyd, stoft/partiklar, naftalen, kvicksilver, bensen, polyaromatiska kolväten och dioxin.  

Lika illa som vedrök från grannar, är förstås parfymerna på arbetsplatser! Det är ju en sak ifall det är en liten, privat arbetsplats där ingen upplever sig bli sjuk av det, men saken kommer genast i ett helt annat läge med en stor, offentlig arbetsplats eller till och med en arbetsplats dit arbetsprövande som inte tål parfym hänvisas. I mitt fall tvingades jag lämna en arbetsplats trots att jag hade eget rum, därför att det inte hjälpte när folk ändå kom in och var starkt parfymerade och hela övriga huset förpestades av kemiskt parfymerade städmedel, diskmedel, tvålar och parfymerade människor. En av de sista dagarna jag var där, kom två starkt parfymstinkande personer in på besök och beklagade sig: - Det måste vara trist att vara tvungen att ha eget rum. Den ena av dem som menade att lite parfym fick jag väl ändå tåla, fick inte långt efteråt en hjärtinfarkt och den andra avled för ett tag sedan (jag vet inte av vad), men gissar att båda skulle ha vunnit på att inte marinera sig själva i gifter som bensaldehyd, etylacetat, toluen, bensen, formaldehyd och en massa ftalater. Precis som statistiskt sett ovanligt många har dött en för tidig död på mina tidigare arbetsplatser som varit förlagda i dåliga inomhusmiljöer med bl a mögelgifter och andra toxiner.

Ska man gissa att kanske 74-åringens grannar som till varje pris försvarar sin vedeldning och så att säga är beredda att gå över lik för att fortsätta med den, sorterar ut sig själva till sist? Men för att bespara nästa granne samma onödiga procedurer, måste fler väcka politiker och kräva förbud för vedeldning i tät bebyggelse: Miljödepartementet.registrator@regeringskansliet.se

Apropå miljömål, lagar och förordningar - hur väl lever myndigheter och andra egentligen upp till dem?!

SVERIGES MILJÖMÅL
"Miljömålen ska styra valet av de åtgärder som krävs för att nå dit och kan fungera som gemensamma riktmärken för allt miljöarbete, oavsett var och av vem det bedrivs. Målen är vägledande vid tillämpningen av Miljöbalken" Miljömål 2: Frisk luft
"Luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas." Miljömål 4: Giftfri miljö
Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden.
(Gäller bl.a. olika utsläpp och där gifterna t.ex. kan spridas med vindar.) Miljömål 15: God bebyggd miljö
Städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. I förklaringen står att "Målet innebär också att människor inte ska utsättas för skadliga luftföroreningar, bullerstörningar, skadliga radonhalter eller andra oacceptabla hälso- eller säkerhetsrisker."

---

MILJÖBALKEN

…säger att människans hälsa och miljön ska skyddas mot störningar, som har psykisk eller fysisk verkan. Dessutom störningar som i första hand påverkar välbefinnandet negativt ur medicinsk eller hygienisk synpunkt. Man ska utgå från vad människor i allmänhet anser vara en olägenhet och ta hänsyn till personer som är något känsligare än normalt.

 

 

 

En stuga vid vägens slut...

Nu har jag följt Mats Reimers exempel och slutat gå på läkarundersökningar. Visserligen skriver han att sjukvården är till för de sjuka och som frisk vill han inte uppta deras tid och det stämmer inte helt i mitt fall, men jag känner mig ändå friskare av att hålla mig borta från den.
Man kanske inte ska räkna med att det är de mest begåvade läkare och övrig personal som söker sig till en liten gudsförgäten ort som denna och det har alltid varit likadant. Att sjukhuset vid Sjukhusvägens slut alltid kallats "sjukstugan" riskerar ge intrycket av ett mysigt litet ställe, men det är det inte. I drygt mitten av förra århundradet när mormor låg för döden på "sjukstugan", tittade en läkare in och sade: - Men ligger hon där än! (Han hade hoppats hon dött så platsen kunnat lämnas till andra.) Släkten som var på besök fick hindra min morbror från att klå upp läkaren. Och mamma gick aldrig på några kontroller när hon väntade mig för hon tyckte det var för otrevligt där, men på grund av det blev de förstås ännu otrevligare när jag skulle födas. Det blev inga fler besök efter sexmånaderskontrollen heller, för då var läkaren bakfull och skrek själv värre än barnen. Han tålde inte att höra ungar, och ropade till sist till sköterskan: - Kasta ut barnen!

Men det hade inte blivit bättre ett halvsekel senare, då mamma sökte hjälp vid svåra ryggsmärtor. Efter undersökning och provtagningar försäkrades hon ha oroat sig i onödan, ansågs fullt frisk och skickades hem, men avled samma höst av cancer. På sätt och vis ännu värre gick det för en trettioåring som bodde tvärsöver gatan, vid ungefär samma tidpunkt och samma vårdcentral men med en annan läkare. Han blev förutom nekad ytterligare provtagningar även förlöjligad och utskälld och hans cancer hann spridas innan han vågade söka ytterligare hjälp, och han dog samma år. Men "det fria vårdvalet, då?", kanske någon invänder. Jag ringde själv runt till olika sjukhus inom rimliga
avstånd när jag behövde en tid, men alla var fullbokade och köerna var så långa att man där inte ens tyckte det var någon idé att ställa sig i kö.

Vården i Sverige tycks främst vara en akutvård och kan vara bra när man har sågat sig i ett ben eller klippt av ett finger; behöver man däremot ett intyg eller annan hjälp vid funktionshinder som exempelvis MCS (multipel kemisk känslighet) eller t o m allergier fast det är ett känt begrepp är vården som regel en återvändsgränd där man börjar bolla och slå ifrån sig nästan lika illa som hos Försäkringskassan. Senast blev jag bollad till en allergikonsulent, fast det inte var någon som brydde sig om hennes intyg redan förra gången. I all välmening (och förstås för att "göra" någonting) försäkrades jag senast av allergiläkare att kommuner har en massa man kan jobba med hemifrån och en allergikonsulent kan skriva intyg så att jag kan få hjälp med luftrenare m m. Dock kunde inte allergiläkaren själv skriva ett sådant intyg eftersom jag inte kan göra capsaicin-testen som fortfarande används som måttstock idag trots att Försäkringskassan inte godkänner diagnosen varken för sjukskriving eller rehabilitering och trots att testen av MCS-forskningen dömts ut som otillförlitlig. (Att jag dessutom är allergisk mot spansk peppar vars extrakt utgör capsaicinet och inte klarar att vara utan medicin en vecka innan som krävs är heller inget som tas hänsyn till.)
Dock menar han optimistiskt att en allergikonsulent kan göra underverk! (?) - Ring kommunens allergikonsulent!
Men precis som jag misstänkte har kommen ingen allergikonsulent, och den förra jag tog kontakt med hos landstinget har gått i pension. Dessvärre har antalet allergikonsulenter i Sverige minskat i takt med att allergierna ökar (inte minst hos skolbarn), vilket ser ut att kunna bli ett allvarligt problem inom kort. På samma sätt som allergiläkarna håller på att försvinna eftersom för få nya utbildas. Och hos kommunen ler man åt tanken att jobba hemifrån. Inte ens kommunens egna anställda får jobba hemifrån, och kommunen är ingen välgörenhetsinrättning (!) som anställer folk bara för att de inte tål den dåliga inomhusmiljön på vanliga arbetsplatser. - Borde det inte vara Försäkringskassans sak att sköta? - Jo, om de inte vore så skickliga på att "bolla". Man skulle i så fall behöva låna Hells Angels advokat, men har tyvärr inte råd.

Självklart vill anställda inom vård och myndigheter göra skäl för sin lön och försöker uträtta något, men eftersom det varken finns kunskaper om eller riktlinjer för den här typen av miljösjukdomar  leder det bara till en massa luftåtgärder bara för att "ha gjort något". Det värsta är när de har tid och pengar över, för då kan de bli helt livsfarliga i sin välvilja eller vilja att vara duktiga. Det är då de börjar skicka runt folk på en massa helt meningslösa undersökningar som inte har med funktionshindret att göra och även mer eller mindre tar livet av t ex mögelskadade genom "prövningar" på diverse sunkiga arbetsplatser. Tänk så enkelt det skulle kunna vara om sjukvård och Försäkringskassa använde lite förnuft och använde patientens förhistoria och tog sig tid att titta på t ex Rom-resolutionen som skrevs i Italien (ett av Europas länder där MCS blivit erkänd med en diagnos) och är internationell "Konsensus av MCS terapier och förebyggande strategier", men även svenske professorn Steven Nordins "Klargörande om kemisk intolerans" där det framgår att MCS är en kriteriediagnos, dvs det finns inga tester i dagsläget och det är patientens anamnes (förhistoria) som gäller. Världen över har miljontals människor blivit hindrade från att leva ett normalt vardagsliv med t ex arbete på grund av miljösjukdomar som elöverkänslighet och kemikalieintolerans. Trots allt finns det idag en samlad erfarenhet- och kunskapsbank som skulle kunna rädda barnen från att gå samma väg till mötes, men samhället idag vill inte höra talas om den. Liksom vården förnekar den och stelbent hankar vidare likt en gammal, jäktad och prestigefylld dinosaurie.


PS. Apropå parfymer...

"Sometimes They Listen, Sometimes They Don’t.."
https://lindasepp.wordpress.com/…/sometimes-they-listen-so…/