Från Agnes Wold till Deep Purple via statement analysis

Jag roar mig ibland med att lyssna på Agnes Wolds podd, jag säger "roar mig" för att jag tar den med en stor nypa salt, och för att den faktiskt är ganska underhållande. Om man skulle ytterligare roa sig med att använda "statement analysis" enligt Peter Hyatts bok "Wise as a serpent; gentle as a dove; dealing with deception" verkar hon ju ytterst ärlig i sina uttalanden t ex att hon inte utelämnar ordet "jag" när hon säger "tänkte", "skulle" och så vidare, där enligt Hyatt utelämnande av subjektet ofta tyder på oärlighet då man inte riktigt vill stå för det man säger.  Att hon är ärlig med vad hon tycker betyder förstås inte att allt hon säger skulle vara rätt, men det är intressant när hon visar hur forskning och statistik ibland kan "ljuga" och först många år efteråt rättas till. Det gäller t ex detta att vara tjock, menar Agnes, och säger att hon aldrig kommer att förlåta vården för att de "hoppade på det tåget" att mobba tjocka och säga att de skulle dö i förtid. Det finns inget underlag som bevisar detta, menar Agnes och säger att det bara är bra att ha ett högre BMI när man blir lite äldre; det minskar drastiskt risken för osteoporos (benskörhet), och visar med statistik att det är dubbelt så stor risk att drabbas av benskörhet om man är smal. 

Peter Hyatt menar att man inte för ofta ska lägga in tolkningar i vad folk säger, utan lyssna på vad de bokstavligen säger. Ibland tolkar man saker som ett skämt, som efteråt visar sig vara bokstavligen sant. Här talar han visserligen om mördare som skämtat om lik i garderoben, men han menar att analysmetoden lika väl kan användas vid anställningsintervjuer, för att avslöja falsk reklam och politikers uttalanden och så vidare.

 

Ofta avläser man t ex poesi och sångtexter metaforiskt, som konstnärliga uttryck för något annat som inte sägs rakt ut. Men man blir förvånad över hur ofta saker faktiskt sägs rakt ut även där. I skolan hade jag på den tiden en kamrat som dyrkade Deep Purple och som såg en av deras texter som höjden av "mystik" med inslag av drogromantik dvs "Smoke on the water". Men det sägs att bandet inte använde droger utan drack desto mer, och att det likaså var raka rör med texterna har man förstått efteråt. Ovan nämnda är en berättelse-sång om vad man hade sett under en Frank Zappa-konsert, då ett casino uppe på ett berg i Montreux faktiskt brann upp. Lite kuriosa: sångaren (Gillan) berättade i sin biografi hur det gick till när han senare  blev sångare i Black Sabbath (min kompis blev så sur när han lämnat Deep Purple att hon vägrade lyssna på deras nya skivor); efter en röjig natt på stan ringde hans manager och tyckte det borde ha diskuterats mer innan han tackat ja till att bli sångare i Black Sabbath. "What are you talking about?" Han hade då i fyllan och villan skrivit på kontrakt att bli Sabbaths nye sångare efter Ozzy Osbourne... (Men det blev ju bra det också.) Hursomhelst skrev han efter detta en rad texter som bokstavligen var  sanna t ex , "Trashed" efter att ha kört racer redlöst berusad och kraschat in i trädgården till en herrgård, och "Disturbing a priest" efter att en präst  i grannskapet knackat på och klagat vid en repetition. 

På samma sätt som i viss poesi och texter använder folk ibland skämt för att säga en sanning de inte vill stå för; "det var ju bara ett skämt". 

Boktips i höst

 Om jag hade råd skulle jag köpa Liv Strömquists bok Pythian pratar och ge till alla! Jag tror alla skulle skratta gott och känna igen hur hon träffar vår tid mitt i prick. Boken börjar med 5 sidors serieteckningar föreställande en influencer som visar hur hon använder en ansiktsstav på tusen olika ställen i ansiktet innan hon går och lägger sig på kvällen. Den kostar bara fyratusenfyrahundrasjuttiofyra kronor. 

Hon menar att målet i vår tid är att leva så länge som möjligt, men ingen frågar varför man ska pinna på här i evighet. Sätten att försöka lura döden är många: dieter, skönhetsoperationer, träning, apparater och föryngrande medel som förmedlas av influencers, coacher, terapeuter och rådgivare som växer fram som ogräs. Hon kopplar detta till en extrem marknadsliberal högerpolitik som lägger allt ansvar på den enskilde, underförstått "om du blir sjuk är det ditt eget fel". Folk har gett upp om politiken och tror inte att man tillsammans kan påverka samhället, utan vänder sig istället inåt till sin egen kropp och försöker påverka sin vikt, sitt utseende, sina träningsresultat etc.

En annan bok säkert värd att läsa utgavs i höst, All in the family: The Trumps and how we got this way, skriven av Donald Trumps brorson Fred Trump där han beskriver den svårt dysfunktionella familjen. Fred bad den dåvarande presidenten om ett bidrag till sin neurologiskt sjuke son, men Donald Trump vägrade och tyckte han borde låta honom dö. Även Trumps brorsdotter. Mary har skrivit om varför Donald Trump blev som han blev. Han såg hur fadern behandlade sin andra son, som han terroriserade för att  inte vara tillräckligt aggressiv, och gick själv in för att vara egoistisk, aggressiv och "slicka uppåt" till auktoritära personer som fadern själv gjorde för att vinna hans gillande. Han blev en fingerpekare som satte fingret i ansiktet på folk som inte var som han själv, t ex sin bror. Tyvärr blev det ett bestående drag som han inte gjort några självreflektioner över som äldre heller, utan fört över till sina barn. Hans yngste son blev intervjuad i TV och papegojade efter sin far att man måste vara en "vinnare" utan att verka ha en aning om vad han talade om. 

Apropå tidigare nämnda bok av Liv Strömquist, så påminner dokumentären "Spektaklet" (kan ses på SvtPlay) om det hon skriver. Den utgår från en samtidskritisk. bok, Skådespelssamhället, som skrevs 1967 av filosofen Guy Debord.

Medberoende till gudar och teorier

 Kan man säga att judendomen är medberoende till den elake gamle guden i Gamla Testamentet, som ständigt pinade och bestraffade men ändå hålls fast vid till varje pris? Trots att vi i Nya Testamentet fått en modernare, mer förlåtande gud som Jesus tipsade om, och som vi i väst ställde vår tideräkning efter. (Enligt den judiska kalendern är det år 1587.) Men också FN gick efter Gamla Testamentet då den tidens gud lovade Abraham Kaanans land och att få gudens beskydd bara man var lydiga mot honom. Skulle vår tids modernare gud ha placerat Israel i Palestina? Visserligen kallade den gamle guden det för en utmaning... 

Medberoende till teorin om Big Bang verkar vi tvingas vara, vilket bevisas av journalisten Anders Holmberg som ropar "farligt" och mer eller mindre ropar på moralpolis i en intervju från årets Bokmässa med författaren Björn Ranelid som i sin nya bok tydligen inte håller med om teorin. Och ändå handlar det ju om skönlitteratur och inte en fackbok! Enligt Big Bang-teorin skulle visserligen vårt universum formats under lång tid ur ett sandkorn, men det kornet måste i sin tur ha skapats ur något som från början torde ha skapats ur ingenting. Enligt kosmologen Martinus kan inte något skapas ur ingenting. Livet har alltid funnits och har ingen början eller slut, menar han. Det är bara dess fysiska manifestationer som varierar över tid. Han förklarar detta något som finns och alltid har funnits med termen X1, och skaparkraften som utgår från denna med X2, och de skapade fenomenen (däribland vi) med termen X3. Men även vetenskapen närmar sig så smått den nämnda kosmologins andliga kvalitet då ett nobelpris för några år sedan gick till forskare som kunde visa att mycket små partiklar kunde kommunicera med varandra oberoende av avstånd. Om man delade ett partikelpar kunde de ändå telepatiskt kommunicera med varandra från varsin sida av jordklotet. Det finns alltså ingen anledning till vetenskapsfundamentalism, då det finns mycket kvar att "bevisa".

Verkligt och overkligt

 Personer som menar sig ha blivit bortförda av utomjordingar anses ha en pannlobsskada gemensamt som skulle förklara fenomenet. På samma sätt kan både sjukdomen Parkinsons och inte minst  medicinen mot densamma orsaka hallucinationer. En vän som har sjukdomen var övertygad om att någon med samma klädstorlek som han hade flyttat in hos honom. Men även personer utan hjärnskador kan ha så kallade hypnagoga upplevelser ibland, vid utmattning, migrän etc. En gång på den tiden jag hade migrän mötte jag ett sällskap i 80-talskläder på kyrkogården. Jag blev nyfiken och tänkte titta närmare på dem när de skulle passera, men till min förvåning var de plötsligt borta då. Jag tror inte det var spöken utan snarare hjärnspöken; jag skyller på en jultomte av choklad jag åt som jag fick migrän av. 

Jag tror inte avdelningen sanndrömmar hör till de hypnagoga fenomenen, men hursomhelst drömde jag en gång en märklig dröm där en gammal skolrektor jag inte sett på decennier ryckte i ytterdörren till mitt hus samtidigt som jag ryckte i samma dörr från insidan. Nästa morgon när jag skulle gå ut ryckte någon i dörrens handtag samtidigt som jag, och det var samme rektor från nattens dröm, som ville fråga om skomakaren fortfarande höll till i källaren. En färskare dröm handlar om en gammal lärare (riktig tråkmåns för övrigt) jag heller inte sett på många, många år, och vars son som jag egentligen inte kände annat än till namnet, kom och bad mig ringa till hans far. Jag ville helst inte, men han var väldigt enträgen så jag ringde till sist men mindes inte alls vad vi pratat om när jag lade på luren. Inte långt senare fick jag se i morgontidningen att sonen nyss avlidit och hans far, läraren, var tydligen redan död för hans namn fanns inte med bland de närmaste i dödsannonsen. 

Drömlistan kan göras ganska lång bl. a. drömde jag om en arbetskamrat som precis som jag hade vad man i Sverige diagnostiserar som sensorisk hyperreaktivitet (men i övriga världen heter multiple chemical sensitivity), men hon hade också utvecklat svulster i lungorna då hon i många år arbetat på ett ställe med undermålig ventilation och förmodat mögel. Jag trodde hon kanske var på bättringsvägen efter en inläggning på sjukhus, när jag drömde att hon fått ett barn, men barnet visade sig inte vara ett barn utan en stel docka. Familjen drog då ner alla persienner i huset. Dagen därpå fick jag höra att hon avlidit dagen före. Men jag har kunnat notera att drömmarna om personer som dött inte explicit har handlat om död, och tvärtom de gånger man drömt att någon verkligen dött så levde personerna fortfarande decennier senare och var piggare än någonsin. Därför ska man nog inte bli förskräckt om man drömmer en dröm av det  slaget. Kanske är det samma sak som med Tarotkortet "döden" som inte alls handlar om död utan tvärtom om förnyelse. Carl-Gustaf Jung skulle kanske ha  sett hypnagoga fenomen och vissa drömmar som "besök i det kollektiva undermedetna" men i vår tid av cyberspace kanske det hellre är ett besök i det stora "molnet"? 

Apropå allt och inget

 Apropå allt och inget retar jag mig på Ebba von Sydows ögonbryn. Det förstör utseendet att gå på salong och fixa konstgjorda, tjocka, mörka djävulsögonbryn, alldeles speciellt irriterande att se hos ljushåriga. Eller är det för att jag är uppväxt då modet tvingade alla att minutiöst noppa sina ögonbryn? Hursomhelst; Brezjnev ringde och vill ha tillbaka sina ögonbryn! 

Sen kliar det i fingrarna att få hänga upp lite röda julprydnads-klockor i köket eftersom oktober får allt att se  naket ut. Men jag kanske borde behärska mig? Läser att en del amerikaner börjar tidigt, gärna till Halloween eller tidigare, med pyntad julgran. Helt rätt, för jag har aldrig förstått slöseriet med en massa pyntning  bara för några få juldagar  och sen ta bort det före nyår. Nej, fram med allt tidigt plus att det får stå kvar hela januari, vet jag! Det "lönar sig" bättre och ser mysigare ut eftersom januari har ett kyligt ljus. (Katarina Frostenson nämner förresten ofta januari i sina diktsamlingar. Hon skriver att januari har ett kallare, mer metalliskt ljus än decembers varmare, mer ombonade ljus, men hon verkar föredra januari ändå som ny chans eller början till något nytt.) 

Sen, apropå nyheterna, kan man undra om ingen insett misstaget att placera Israel där det ligger? Det kommer aldrig att bli fred så länge det ligger där. Landet borde få en egen ö eller liknande. Lyxigt, eller åtminstone utan ständiga konflikter. Visst skulle det gå att exportera teknikprodukter och kemikalier m m  lika bra därifrån? (Eller varför inte flyttas till Ryssland så Putin fick lite gott att suga på, om det nu ska vara strul.) 

Svart eller vitt

 Det är lustigt (och olustigt) hur diametralt olika uppmaningar diverse experter ger till folk om samma sak. Senast uppmanar en brittisk hälsoprofessor, David Dennings, oss att tvätta sängkläderna flera gånger i veckan! Och jag som senaste tiden roat mig med att lyssna på "Fråga Agnes"-podden, där Agnes Wold som är professor i bakteriologi säger att det behöver man inte alls! Det är inte farligt om det går månader emellan! När hon får frågan om vad som är hållbar städning skrattar hon och menar att det är väl att låta bli att städa, för då håller städredskapen längre. På samma sätt menar hon att man "måste" inte duscha och tvätta sig, det är en social orsak till att vi gör det. Man tvättar bort hudens naturliga skydd och tillför industriella krämer som kompensation, inte alls bra. Man får anta att hon mest talar om friska människor och den förstnämnde  bara om t ex kvalsterallergiker, men det vore ju bra om de underströk att råden inte gäller  alla för att undvika missförstånd som gör att folk ser det i "svart eller vitt"! 

På samma sätt är ju med det mesta eller snart allt i sociala medier. När har man sett någon kunna nämna flera aspekter av en sak utan att ses som "mot" eller fiende till saken? Folk köper numera motsvarigheten till färdiglagade snabbrätter av "färdigkokta" konspirationsteorier. Inte bara hos  "högertrollen" utan också bland  demokrater har man märkt en ganska otäck utveckling. På t ex Maria Robsahms "demokratiska" sida, startade en otäck hatkampanj mot en författare som anses vara "höger" fast han själv säger i TV att han inte röstar på vad "folk tror". Det kulminerade i att någon kom med förslaget att bränna hans böcker offentligt. Det var ju så nazisterna gjorde, och jag vet inte hur det hela fortskred för jag och någon enstaka mer som hade vågat smyga in några andra aspekter  blev förstås raderade och blockerade. 

Och en varning: se upp för sidor som bara har goda recensioner! (Och möjligtvis sparar något stackars anonymt, felstavande troll som avskräckande exempel). De raderar all negativ saklig kritik och blockerar avsändaren, så gör bl a ovan nämnda Maria Robsam. Hur "demokratiskt" är det, och vart tog den offentliga, demokratiska  diskussionen vägen utan troll och hat?

När höger blir vänster och vice versa

 På "min tid" var det vänsterrörelsen som stod på barrikaderna i opposition mot etablissemanget. Idag ser sig högerns ytterkant som de revolutionära. Ibland kan de vara svåra att skilja åt, men om det är mycket prat om jämställdhet fast frun får dra största lasset är det nog gamla sortens vänsterradikal och ifall det uttalas våldtäkts- och mordhot troligtvis en höger dito. Intellektuell ohederlighet på sociala medier utmärker båda sidor. Före detta EU-parlamentariker och författare Maria Robsahm har en i och för sig behjärtansvärd kampanjsida mot Donald Trump och även mot högerregeringen i Sverige. Hon skriver att den felaktiga översättningen till svenska av FN:s "human dignity" till värde istället för det ursprungliga ordet värdighet, leder till att man i Sverige gör mer värderingar och jämförelser av människor än i andra länder. Tillåt mig skratta. De flesta andra länder har större klasskillnader och en del har till och med dödsstraff. Varför man valde ordet människovärde istället för människovärdighet verkar ingen ha svar på. Kanske helt enkelt för det låter mindre klumpigt rent språkmässigt? Sen utpekar hon en svensk författare som "sittande i knät på nazister", som korkad och dålig på svenska språket, nämligen Björn Ranelid. Jag drar öronen åt mig för det osar intellektuell ohederlighet. Någon länkar till en artikel där Ranelid säger att han "riskerar att bli brunsmetad" (dvs. bli stämplad som högerextrem) som ett bevis för att det är just det han är. Men att bli påsmetad något innebär ju att man blir pådyvlad något utifrån, inte att man är det. Kommentarsfältet utökas till ett hav av hatare och ja-sägare, inte alls olikt de högersidor man själva bekämpar. Lämpligt nog kommer han på TV samma kväll då han intervjuas inför bokmässan i programmet "30 minuter", så jag passar på att se ifall han är så förskräcklig som Maria Robsahm och co säger. Där säger han att många nog tror att han är ytterst på högerkanten, men det är han inte alls. "Många skulle bli förvånade om de visste vad jag röstar på", säger han. Han berättar också om sin senaste bok där han ifrågasätter "Big bang-teorin" eftersom man inte kan skapa något ur ingenting. Och understryker att Big bang bara är en teori, trots att den används som vetenskap. Mycket intressant, jag är också anhängare av åsikten att något inte kan skapas ur ingenting. Jag googlar också författaren för säkerhets skull, men hittar inget som understryker Robsahms eller andras hat. (Däremot hittar jag en del mindre smickrande om Robsahm själv.) Narcissist i den hederliga gamla bemärkelsen kanske? Men ingen nazist. En författare som slänger ut kontroversiella påståenden för att skapa uppmärksamhet inför en ny bok? Så gör väl de flesta författare. (Se på Suzanne Brögger som klädde av sig naken inför sina boksläpp som ung för att Danmark är ett litet land och danska är ett så begränsat språk att hon behövde PR som det hette på den tiden. Nuförtiden är hon dock översatt till många språk och säljer i nästan hela världen.) Men ofarlig är han inte, Ranelid, för han verkar skapa svallvågor omkring sig så fort han öppnar munnen. Jag ser också att han har fått en massa utmärkelser bl a för sitt språk, trots att Maria Robsahm menar att han är så dålig på svenska språket. Ser också att han har över 70.000 följare på sitt konto, till skillnad från Maria Robsahm som har 7.000. Kanske har det något med saken att göra. Konkurrensen mellan författare lär inte vara att leka med om de skriver inom liknande fält. Ibsen och Strindberg avskydde varandra, på upplysningstiden var Rosseau och Voltaire bittra fiender osv. (Fast inte bara författare; två butikskonkurrenter i lilla Filipstad hamnade nyss i tidningsrubriker för slagsmål. "Han träffade mig i ögat...!"