Mitt allra första jobb var på bibliotek, på den tiden ansågs det väldigt viktigt att läsa böcker. "Navigare necesse est, vivere non est necesse"; att segla är nödvändigt, att leva är inte nödvändigt påstods Pompejus ha sagt (och vare sig han sagt det eller inte blev det vida spritt). Man skulle ha kunnat byta ut segling mot ordet läsning på sjuttio- och åttiotalet, men bara tjugo år senare sade man på biblioteket: "Välkommen vår enda läsare!" och beklagade att folk inte längre läste böcker och utlåningsstatistiken sjunkit drastiskt.
Forskningsrapporter från USA, Tyskland och Nederländerna visar att man läser snabbare på en skärm än i en bok, och att den långsammare läsningen i en bok låter hjärnan processa läsningen bättre och man förstår och minns mer av det man läst.
Biografier och autobiografier är nästan roligast att läsa. I vinter har jag tänkt mig att läsa Anna Wahlgrens dotter Felicia Feldts bok "Felicia försvann" om hur det var att vara barn till "Barnabokens" författare. Jag minns hur den var en bibel på 80-talet och hur alla läste och bläddrade i den, men senare anmälde Barnläkarföreningen vissa råd till Barnombudsmannen och menade att de var livsfarliga. Anna Wahlgren sägs ha stängt in barnen i ett rum och pimplat whisky under tiden hon skrev råden om barnuppfostran. Dottern talar om misshandel, missbruk och olika karlar bl a en mentalsjuk man som sattes som barnvakt. Man kan tänka sig kaoset hos en ensamstående sjubarnsmamma.
Apropå kaos tänkte jag också läsa Ozzy Osbournes självbiografi som lär vara någonting särdeles extra... Han har blivit påkörd av ett flygplan, överlevt drogöverdoser, blivit anklagad för mordförsök, legat i koma, bitit huvudet av en fladdermus, har nu fått Parkinson på äldre dagar och nyligen blivit invald i Hall of fame (igen) som 76-åring. Hans fru vill ta honom tillbaka England för slippa skandalpressen, säger hon till en TV-värd. Hon vill att han ska få ett värdigt liv. - Det vill inte jag, ropar Ozzy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar