Det slår mig att närhelst man ser en artikel om en riktigt gammal kvinna (för det är oftast kvinnor) som tillfrågas om råd hur man gör för att bli så gammal, brukar svaret vara att undvika folk eller något åt det hållet. Plus att de påfallande ofta röker och tillsynes lever ett lugnt men inte särskilt hälsosamt liv. Aldrig att de brukar ge de vanliga råden om att motionera och äta sunt!
Då tänker jag att den extrema hälsotrenden man ser idag så fort man vågar öppna sociala medier av något slag, är ett tecken på neuros; rädslan för krig, miljöförstöring och klimatkris maskeras till ett överdrivet vårdande av den egna hälsan och man tiger ihjäl de verkliga orsakerna till problemen som man inte ser sig kunna göra något åt.
"Ät vad du vill och tjata inte om det", säger Agnes Wold i sin podd. Jag håller långt ifrån med Wold om allt, t ex om mögel och kemikalier men det är en annan historia; i det här fallet är jag böjd att börja hålla med. Den massa krav och regler när det gäller ätande kan ibland i sig vara ett sjukdomstecken (eller tecken på ett andefattigt liv...) eller skapa ytterligare oro och förvärra neurosen. Jag minns ett fall på en arbetsplats där en väldigt ung mor till två småbarn inte hann göra i ordning riktig matlåda utan ofta tog med lite fil och flingor, och varje lunch ovanpå sin redan stressade tillvaro blev ihjältjatad av en kvinna vid bordet om vikten av att äta "riktig mat". (Dock vågade aldrig samma kvinna moralisera över en manlig kollega som aldrig någonsin lagade mat utan alltid värmde frysta färdigrätter.)
Jag tror nog snarare att "hemligheten" till ett långt liv (om man nu vill ha det) är ett intressant liv, åtminstone om man tittar på många författare eller kulturpersonligheter som inte levt i närheten av riktlinjer för motion eller kost, för att uttrycka det milt, men som ändå är aktiva upp i hög ålder eller ända fram till sin död. Dels för att de måste av ekonomiska skäl (kulturarbete ger ofta dålig pension) och dels för att deras arbete är deras liv. - Vad är semester, sade Suzanne Brögger (som rökte sina danska cigariller upp i hög ålder men slutat för att få ytterligare år ("man vill ju alltid ha ännu en jordgubbe") och menade att det för egen del var en onaturlig uppdelning av livet i "semester" och "arbete" när man höll på med det enda nödvändiga.




