Jag har inte lyssnat så mycket på poddar förut, men upptäckte Sonia Hedstrand, konstnär och konstkritiker som i senaste inlägg talar om hypersensitivitet (högkänslighet) och hennes svårigheter att åka tunnelbana på grund av lukten från folks otvättade hår och "härskna" lukter från kläder. Vi är ju annars många som tvärtom inte kan åka allmänna kommunikationer på grund av folks parfymerade produkter i allt från hårvård, deodoranter och tvätt/sköljmedel i kläderna, men det grundar sig i samma hypersensivitet. Min mamma å sin sida brukade springa iväg om hon kände minsta lukt av vitlök; vi brukade skoja om att hon var en vampyr!
Enligt forskningen kan så många som 30 % av befolkningen ha en gen som riskerar överkänslighet, och det är först på senare år man börjat tala om av- och påknappar för genen, dvs. "På-knappen" går igång när man exponeras för triggers, ju mer långsiktigt desto värre. Tänk om man hade vetat detta när man var yngre, då man både utsatte sig själv och blev utsatt för en mängd triggers, inte minst på alla arbetsplatser! Då jag började jobba var det fortfarande tillåtet att röka inne på kontoret, och jag minns att jag hade ständig hosta. När jag tänker efter var faktiskt varenda arbetsplats en stor "på-knapp" med dålig ventilation, damm, fuktskadade hus/mögel, starka rengöringsmedel, parfymerade produkter....
Men för övrigt handlar ju Sonia Hedstrands podd om konstkritik. Hon skrev en riktigt elak kritik över den annars hyllade konstfilmen "Skärvor" av Sara Broos (Karin och Marcs dotter) och gav ett råd till alla nepo-babies: "Det är faktiskt ok att ta ett vanligt jobb!" Hon menar att det är ett problem att priviligerade får ta upp utrymme inom konsten. En del av dem har inte någonting att säga men har ett stort behov av att säga något. Men vad vet jag; det är många år sedan jag var intresserad av konst. Jag läser helst nu och i höst kanske det blir Lydia Sandgren som jag inte läst förut. Litteraturkännaren Torsten Rönnerstrand ser henne som vår nya Balzac och skriver en intressant artikel i Dagens Arena. "Ett verk som framtida forskare om 80-talets Göteborg inte kan undvika", säger han om hennes bok Samlade verk.
Men för att återvända till de 30 procent gener för högkänslighet som inlägget egentligen handlar om: det finns ju folk som menar att de har rätt att använda parfymerade produkter som de vill och vistas i allmänna lokaler, på arbetsplatser med mera. Kanske skulle det behövas att det krävs ersättning i någon form till de drabbade?






