"Evigheta ä lång ho" (Evigheten är lång) står det på en av de blå bänkarna med citat av numera avlidne poeten Stig Berg som jag annars minns mest från en vild kräftskiva på 80-talet som avslutades med diktuppläsning för fåren på ängen... Dock ifrågasätts tidens längd nu av forskare. Det är inte bara för att det är semestertider som tiden upplevs gå för fort. Rymdstyrelsen bekräftar att jorden faktiskt snurrar snabbare. Och nu i juli och augusti går det extra snabbt; det kortaste dygnet någonsin uppmättes nu i sommar! Ingen vet ännu varför och det går också emot alla beräkningar som gjorts att jorden faktiskt med tiden skulle rotera mer sakta.
Men även vår ålder spelar in när allt känns gå snabbare. Bland andra professor Adrian Bejan vid Duke University forskar på detta. Det uppstår ett glapp mellan verklig och upplevde tid; barns och yngres system "spelar in" många bilder per sekund vilket ger en längre tidsupplevelse. Med åldern blir nervbanorna längre och trögare och spelar in färre bilder vilket gör att livet upplevs som snabbt förbispolat. Men barn upplever hela tiden också nya saker att processa som gör att tiden känns lång, medan äldre ofta har samma rutiner och gör samma saker vilket bidrar till att tiden inte upplevs på samma sätt. Forskare menar att botemedlet är att som äldre försöka göra annorlunda saker och uppleva lite nytt. Det behöver inte vara märkvärdiga saker utan kan t ex bara handla om att använda ett nytt recept eller gå en annan väg än man brukar för att "ta in" lite mer tid.
Som om det inte vore nog stressigt med samtiden som den är, nu verkar det alltså kanske knappas in på "evigheten" också! Och hur blir det med eventuell reinkarnation; kommer de avlidna att rotera i graven för att hinna i tid till nästa inkarnation? Jag läste förresten om en liten indisk pojke som aldrig varit utanför sin hemby, men ändå berättade om en stad han bott i tidigare och beskrev i detalj platser och människor, vilket gjorde att man reste dit med honom. Där blev han igenkänd som en pojke som bott där tidigare men som dog i förtid, och han kände igen sina tidigare grannar och pratade minnen med dem. "Inget konstigt alls", eller?




