Nu bloggar jag för att slippa städa, men strax MÅSTE jag ta fram dammsugaren! Men för att skjuta upp det lite passar jag på att fråga vilken tid vi lever i egentligen; är det fortfarande den postmoderna eller är den redan passerad? En del menar att vi ännu är i postmoderniteten med dess förnekande av "stora sanningar". Konstkritikern Sonia Hedstrand skriver i en recension av ett numera vuxet konstnärsbarn hon kallar nepo baby som tycks bo kvar i sina kända fyrtiotalistföräldrars mentalitet med dragning till modernisnen där man "reser omkring och tänker stora tankar" och där psykisk ohälsa ur ett gammalt modernistiskt perspektiv förknippas med genialitet. En anda som inte är gångbar längre, men postmodernismen är en nihilism och erbjuder inga mallar och nischer att stöpas i. Frågan är vilken tid vi är på väg mot; allt är inte relativt som postmodernismen verkar vilja mena: det finns fortfarande eviga värden som t ex att livet är dyrbart även om krigen i Ukraina och Gaza vill få oss att tro motsatsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar