Många verkar tro att "nytt" är något positivt i sig. Men det beror väl på om det nya leder till något bättre eller ännu sämre? Förresten finns inget nytt, det är bara att kolla tillbaka på förra århundradet; det "nya" är återupprepningar av det gamla (kanske i lite annan förpackning bara...).
Sen kan man reta sig på att när damerna äntligen fått varma, sköna vinterjackor kallas de för mammakorvar! Något som verkligen borde få ett öknamn är de åtsittande, korta, fula herrjackor med "rör" (en del damer har dem också i rättvisans namn) som förfulat stadsbilden ett tag. Ett övergående mode förhoppningsvis men jag föreslår att kalla dem "daggmaskar", för de ser verkligen ut så! Eller bara töntjackor för bärarna är grundlurade av ett mode som varken värmer eller är snyggt.
Det är lustigt med sociala medier; att man blir tillvand att följa någon och blir orolig om den inte "hörs av". Som nu med Marianne Lindberg de Geer, konstnär, författare, kritiker, en av aktörerna bakom Nationalteatern med mera. Man brukar tänka ibland hur ska det bli om/när t ex hon och Jan Guillou försvinner, några av de få som finns kvar som har "varit med" och kan genomskåda all bullshit idag? Kom tillbaka snart Marianne Lindberg de Geer! Under tiden läser jag hennes senaste bok "I alla fall". Jag gillar dagboksformatet, för idag händer allt så snabbt och är glömt bara något år senare. Hon blandar eget liv och samhällshändelser som blir aha-upplevelser när man läser dem några år senare. (Det är för det jag skriver blogg; som lite kuriosa kan jag nämna att åren före kriget var faktiskt Ryssland och Ukraina bland de som läste mest av statistiken att döma!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar