Är döstädning ett modebegrepp och typiskt svenskt flockbeteende på senare tid? Hursomhelst hade inte minst jag behövt röja undan lite, som t o m har kvar det gamla, livsfarliga elementet från då vi bodde utan vanlig värme för länge sen plus vind och garderob fulla av jag vet inte vad (vågar knappt kika in!). Men när jag äntligen skulle försöka i höst fick jag först långvarig mykoplasma och på det en väldigt smärtsam beninflammation så nu har jag lagt hela saken på is. Is på benet också, åtminstone efter råd från naprapat eftersom det tydligen skulle vara bra vid inflammation (!). Annars tycker nog jag det enda som hjälper lite är att ha en yllesjal runt benet!
Apropå döstädning: döden är en sömn som varar lite längre än den vanliga sömnen, enligt kosmologen Martinus, men dessvärre inte för evigt då vi måste återfödas eftersom vi inte är fullständiga människor. Lite västgötaklimax där, alltså... Annars tror jag att jag skulle göra mig bra som död - rentav mitt ideala tillstånd kanske? Säger jag efter en veckas sängliggande och nästan utan mat p g a benet, men den där yllehalsduken kanske gör susen. Man blir lite lat också, och vet inte hur mycket man vågar stretcha när det gör ont.
Den berömde danske skulptören Thorvaldsen (en av mina favoriter) har gjort en relief som heter nattens barn: Sömnen och döden. "Vi bliver rigtigt glade hvis du fotograferer på museet" skriver man på Thorvaldsens. Jag hade tänkt göra en egen version i pastell, men det får vänta - har blivit för lat av allt soffliggande, men om benet blir bättre är det väl slut på ursäkterna och jag måste städa. Till och med Kronblom ligger i lä när det gäller min icke-aktivitet inpå det nya året! Även till och med "Nattens barn", förmodligen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar