"Lotofagerna"

Många menar helt naivt att knarket borde släppas fritt, att det är synd om de beroende som inte borde "jagas", att droger skulle vara mindre skadligt än alkohol och att den organiserade brottsligheten skulle minska. Här påminns man om när Odysseus hade svårt att få med sina män tillbaka till båtarna för de hade på en ö mött lotofagerna som låg och tuggade lotusblommor hela dagarna, likgiltiga och glömska för allt annat. De missbrukande växer aldrig upp, de är 35-45 år och tror att de fortfarande är tonåringar. De gamla "A-lagarna" på bänken som enbart drack alkohol var ofta möjliga att stanna och prata med, och hade ofta en viss ödmjukhet. De har försvunnit och ersatts av knarkare som stjäl mitt framför ögonen på folk, och utpressar gamla och sjuka. De drar enorma resurser från samhället bl a psykvård och är anledningen till gängvåldet och skjutningarna; rivaliserande knarkhandlare slåss om reviren. Att legalisera knarket skulle inte lösa något; det dyker alltid upp nya kemiska varianter på marknaden att slåss om första tjing på och kommer ju alltid att dra in de stora pengarna som organiserad brottslighet inte kommer släppa. Att minska efterfrågan är väl den enda lösningen i sikte, där alla blir vinnare: knarkarna avstår från knark och slutar bygga en karma som leder till invaliditet, och gängmedlemmarna får behålla livet och slipper skjuta ihjäl varandra i jakten på marknadsdominans. Naivt? Eller Occams rakkniv; när den enkla lösningen är den riktiga. Har samhället något erbjudande att ersätta drogerna med? Nej, det finns inga genvägar. Droger är fusk mot karmas spelregler och kan "öppna dörrar" som användaren inte har täckning för vilket kan stå honom dyrt.