"Det var inte så man tänkte sig "proletariatets diktatur"

Där hon förut bodde granne med en vacker trädgård: fruktträd, grönsaker och blommor, flyttade det in halvkriminella som förvandlade trädgården till ett sophög av rostiga bilar, med en son över- viktig av extrema mått, som behövde hjälp för att ta sig ut geno m dörren och som utpressade henne att betala, annars skulle man starta en bordell där som närmaste granne. Ett tecken i tiden. Det var inte så man hade tänkt sig proletariatets diktatur, menar Suzanne Brögger i sin bok Brev till prinsen av Mogadonien. Förutom att arbetarna skulle ta över produktionsmedlen var det tänkt att underklassen skulle få tillgång till kultur och bildning när klasskillnaderna avskaffades. Men istället vällde det fram en extremhöger som visade att människan inte ens var mogen att ha internet, som tog över med hat och hot och gjorde legitimt för "alla" att bära sig illa åt på nätet. De tycks inte bry sig om ett rättvisare samhällsstyre utan lägger grund för ett pöbelvälde där den som orkar skrika högst "vinner". De klarar inte ansträngningen att bilda en egen uppfattning utan köper färdiga paket som kan hävdas per autopilot i sociala medier: Trump är bra, Putin har rätt, det fanns inte någon pandemi (undrar vad de skulle säga ifall någon i deras egen familj skulle dö eller bli allvarligt sjuk av viruset?) Inklusive att feminister, invandrare och "vänster" är bara att bunta ihop och slå ihjäl. Och för övrigt är allt sossarnas fel Säga emot t ex påpeka att Ryssland faktiskt skrev under ett vänskapskontrakt 1997 där man lovade att respektera Ukrainas självständighet, är att tala för döva öron. Föll folk ner i ett träsk p g internet eller är det alla kemikalier vi förgiftat luft, vatten och jord med? Att intelligensnivån sjunkit sedan 90-talet har bekräftats av forskning.Jag hör inte till dem som menar att allt var bättre förr, absolut inte men jag har sett media och varit ute på många arbetsplatser sen mitten av 70-talet och nedgången märks. Drogerna har spelat en stor roll, tror jag. Droghandeln är enorm och orsaken bakom både kriminaliteten och individers förfall. Där förut satt kufar och rökte marijuana i sin vrå har vi nu "knarkets atombomb" fentanyl som dödar omedelbart genom att förlama andningen eller gör folk till idioter, en av alla i den enorma mängd droger som är "för svåra att stoppa" för alla länders myndigheter. Ordet är korruption! Omsättningen av pengar är enorm då spelar det ingen roll om många blir mentalt handikappade, så många att de bildar en egen "proletariatets diktatur" som inte styrs av "höger" eller "vänster" utan av kriminella karteller. Där t o m världskrig kan startas av drogpåverkade diktatorer med förvrängd verklighetsuppfattning.

Två tidsformer: kronos och kairos

Redan långt innan Rysslands krig var påtänkt, reste danska författaren Suzanne Brögger till Delfi för en intervju med oraklet. Jo, sprickan i berget finns kvar, men i stället för en trebent pall som Pythia lär ha suttit på lade Brögger ut en modern plastkasse att sitta på. Hon ställde en fråga hur det kommer att gå med "det stora riket med Uralbergen i mitten" och orkalet eller "rösten" som svarar ur jordens inre svarade att "ett stort rike kommer att gå under och ett mindre att blomstra". (Senast vi hörde ett liknande svar var på 500-talet f Kr då kung Krösus rådfrågade oraklet innan han startade krig, och gjorde misstaget att tro det var ett annat stort rike än hans som skulle gå under.) Putin borde kanske göra en resa dit själv, för hans rike kommer säkert att gå under om inte annat när det ska betala tillbaka all skada hans krig orsakat. Sen kastar oraklet inte mindre än två gånger fram att männen måste kastreras för att uppnå den insikt som behövs (!). Kanske inte helt utan paralleller till kosmologen Martinus som menar att skillnaderna mellan de två olika könen långsamt håller på att raderas och i en framtid kommer polariseringen mellan dem helt att försvinna. Detta som en led i processen att man inte längre behöver födas utan kan materialisera sig fix och färdig. (Smart och energibesparande enligt min mening.) På sikt också ett led i processen till evig fred på jorden, som kommer att ta tre millennier om jag minns rätt. Egentligen inte lång tid alls, med tanke på att vi för "bara" 10 000 år sedan hade stora tänder och bodde i grottor. Jo, det finns vissa reminiscenser än t ex bland Al Quaidas arvingar IS och talibanerna, men annars har människor utvecklats häpnadsväckande fort jämfört med de andra arterna. Under tiden som t ex hajarna inte gjort minsta ansats till förändring har vi gått från apstadiet till rymdåldern. Men Suzanne Brögger menar i En författares dagbok att internet är alldeles för snabbt för oss, vi klarar inte att hänga med fast de flesta inte vill erkänna det. Nätet är också numera en orsak till att högerextremismen spridit sig så snabbt, och de saknar all kunskap om konsekvenser och karma. Hon tror att "skärm-människan" kan ta en ände med förskräckelse. Hon ser nu sina generationskamrater falla ifrån en efter en; "vi dör nu", säger hon. Och man kan inte låta bli att undra hur det ska bli när hennes generation försvunnit - de sista varibland det fanns folk med bildning och inte bara utbildning. Sen finns väl bara en massa "influencers" och skit kvar. Men Brögger har svar på det också. Trots en del pessimism avslutar hon med idel förhoppningar: "Vi lever i en ny tid, i "kairos" - som inte är "kronos", den kronologiska tiden - utan det lyckliga ögonblick när alla tider flyter ihop till ett enda nu, dåtid, nutid, framtid, när allt är möjligt. Tiden är upplöst i kairos. Man kan vara i Augustinus sällskap eller den anglosaxiska poesin från 800-talet, och de döda återuppstår i böcker och på Youtube - de är där allesammans, Michel Serres och Baudrillard, Isaac B Singer och Simone Weil (och inte minst Suzanne Brögger själv, min anmärkning). Det är inte för sent för världen att andas igen. Det är nu det händer, nu när ingenting längre är detsamma, när allt är nytt."

Två boktips: Beckman och Ernaux

"Alla går vi mot Westminster Hall", så börjar Erik Beckmans bok Hertigens kartonger. Men det är inte drottning Elizabeths begravning han talar om, utan Winston Churchills, och där han jämför allas vårt liv med promenaden mot Westminster Hall. Han liknar också hertigen av Norfolks kartongliknande formationer av soldater i björnskinnsmössor med de formationer, nät eller "matrix" vi är fångade i. Enda chansen till frihet är det korta ögonblick under tiden soldaterna byter plats till en annan formation. "Ett ögonblick, det finns ett frihetens ögonblick, när en fisk byter vatten till ett annat, den ögonblickets tunga våg när akvariespannen töms men riktningen ännu är obestämd. Så samlas strömmen kring sin sprattlande fisk och en ny ordning inrättas. Alla går vi mot Westminster Hall", skriver han. Erik Beckman, värmländsk kultförfattare, bodde i Rämmen granne (så att säga) med Esaias Tegnér och Sigge Stark.) Hans berättarjag hinner mycket under sina dagar i London där han deltar som soldat i ovanstående färd mot Westminster Hall. På sin flykt undan "matrix"; hinner han supa sig redlös, skriva in sig på en anstalt och skriva ut sig igen, halka omkring på extremt hala både stall- och marmorgolv och gud vet allt. Men som vanligt finns inte ett stabilt berättarjag utan röster som ofta säger emot varandra tycks komma från lite olika håll men troligtvis inifrån hans egen skalle. Precis som det är i verkligheten, menade Beckman. Han ansåg att den vanliga romanen ljuger med sin berättare och en kronologisk följd. Han ville fånga verkligheten "som den är" med alla röster och intryck som man inte alltid riktigt vet varifrån de kommer. Ibland får man nästan skruva fast huvudet tillbaka när man läst Erik Beckmans bok, det är verkligen en åktur. Årets nobelpristagare i litteratur, Annie Ernaux, försöker också hon komma undan "matrix" så att säga i sin bok "Åren", (kallad vår tids "På spaning efter den tid som flytt") men dras som alla vi andra med av strömmen och tidsandan. Hon följer sig själv på avstånd genom de olika tidsperioderna, kallar personen som hon var "hon". Här kan man se hur politiken påverkar människornas vardag, arbeten, var de handlar och äter. En tid styr vänstern som vill ge medborgarna mer fritid och lägre pensionsålder, men efter nästa val kommer högern och säger att de måste arbeta mer. Före -68 ansågs en "frigjord livsstil" förkastlig, efter -68 blev samma livsstil inte bara socialt acceptabel utan mer eller mindre påtvingad. Huvudpersonen söker på sätt och vis liksom Beckmans berättarjag efter mellanrummen i "nätet". Erik Beckman knyter ihop sin halsbrytande roman: "Churchill är bortburen, jag är kvar. Livet, även om jag dog av det." (Beckman dog -95 och undkom kanske matrix.) Men Annie Ernaux skriver för att rädda någonting från tiden där man aldrig mer kommer att vara.

"Magkänslan" - kan man lita på den?

Domedagen närmar sig - åtminstone om man får tro rubrikerna i media. Enligt en studie i tidskriften Nature Food skulle 5 miljarder människor däribland 99 % av Sveriges befolkning svälta ihjäl vid ett kärnvapenkrig mellan USA och Ryssland. Inte trodde jag Putin skulle bli den som skulle starta WWIII, min magkänsla sade att han verkade riktigt bra när han tillträdde efter Jeltsin. Så mycket för magkänsla! Men Boris Jeltsin misstog sig också; vid ett besök av Bill Clinton stötte Clinton pekfingret i den avgående Jeltsins bröst och sade beträffande Putin: "This guy has not democracy in his heart"! Och på sin dödsbädd lär Boris Jeltsin ha sagt: "Jag har begått ett fruktansvärt misstag". Men krigen är nödvändiga, enligt kosmologen Martinus, annars skulle inte folk kunna omvandlas från barbarer till humanister. Men det räckte inte med domedagskriget som han kallar andra världskriget, som fortfarande ger efterskalv, utan "våra bröder som är yngre i utveckligen" behöver fortsätta. Den som beundrar styrka, vapen och våld har mycket lidande kvar. Förra gången jorden gick under var genom vatten (ni minns Noaks ark...), nästa gång blir genom eld (kärnvapenkrig?) enligt profeterna, även Martinus symbolteckningar visar mot den utvecklingen. Men jorden kommer absolut inte att gå under menar han i Livets bok. Tvärtom! Här i Norden har vi lämnat det mesta av barbariet bakom oss, "ljuset kommer från Norden" menar han och att nordborna genom sin långt komna humanism kommer att bli behjälpliga med uppbyggnaden efter ett krig som bl a kommer att utplåna nazisterna. Men krig är inte bara vapen och fysiskt våld, även pengar används som vapen genom "den falska affärsprincipen" som är väldigt populär och vid en första anblick ser acceptabel ut. Men trots den mörka världsimpulsen (som märks mycket av just nu) så kulminerade mörkret vid tiden för andra världkriget, menade Martinus, och den ljusa världsimpulsen tar nu sakta övertaget.

Det behövs ingen Krösa-Maja...

Det behövs ingen Krösa-Maja att säga det bådar inte gott med en ryggradslös Ulf Kristersson som gör vad som helst, speciellt med de "bruna" så nära inpå. En nyttig bok att läsa där kan vara Historiemissbrukarna. Ett korrektur till lögnerna om Sverige under andra världskriget, skriven av Mikael Nilsson. Han gör något som fler forskare borde göra enligt recensenten Hans Lödén från Karlstads universitet; använder kunskapen för att diskutera och bemöta felaktiga påståenden och lögner. Han ställer frågan varför svensk radikalhöger lägger sådan möda på lögner om andra världskriget. Hans svar anknyter till det faktum att SD bildades och växte upp i den bruna myllan. Eftersom det förflutna inte kan göras ogjort är tanken att framställa alla andra partier som lika goda kålsupare. Annars finns det lite olika teorier finns om varför den aggressiva populisthögern är på gång så mycket nu, alltifrån "matrism/patrism-epoker" (inte att förväxla med matriarkat/patriarkat) som avlöser varandra när en epok fullgjort sitt syfte (Gordon Taylor) - till att de gamla nazisterna som stupade i andra världskriget kommer att reinkarnera i början av det här årtusendet för att i en sista krampryckning försöka ta herraväldet (Martinus). En annan teori är många nya som röstar för första gången, utan erfarenhet av t ex saker som att försöka skaffa vård till sjuka föräldrar. För att citera den gamle juden: "Du weiss es nicht, man hat dich nicht geprieft." Och här, trots uppvisning i en obehaglig mentalitet (och för övrigt - vart tar pengarna vägen, t ex lär cykel- och bilvägarna vara lika dåliga fortfarande.) har partiet OR fått många mandat. (En förklaring kanske är inaveln; det är främst två mindre orter i kommunen som röstat fram detta.) "Tjocka, fula och elaka" dansar och firar de i ett kort TV-klipp. Ja, jag vet det är ett elakt skämt. Men ändå, "något är ruttet" som Hamlet sa. (Undrar varför högerpopulister alltid tar ut segern i förskott - ni minns de senaste valen när högern hoppade omkring som småbarn och låtsades att de vunnit.) Kommunalrådet Jens Fischer (OR) hade i våras "prao" på ett äldreboende och meddelade att allt såg bra ut, men man drar ner på personal och skickar nu hem en nära bekant till en olämplig lägenhet med trösklar och en livsfarlig trappa. Men folk röstar även på vissa partier för att de lurats tro "brottsligheten ökar och allt går åt helvete". Grova brott ökar inte, säger kriminolog senast i en artikel i VF. Även om skjutvapenvåldet sticker ut har våldet i Sverige totalt inte ökat de senast decennierna. Kriminologen varnar för tunnelseende där gängskjutningarna får överskugga alla andra brottsproblem. Men i stort har de flesta av oss fått det tryggare och bättre! Åtminstone om man också får tro de 20 svenska brottsforskare som samlat sin syn på saken i en ny antologi, "Det svenska tillståndet". Där man bl a menar att det dödliga våldet har minskat sedan 80- och 90-talet.

"Huru fan skall detta sluta"

Kanske man får lov att citera drottning Hedvid Elisabet Charlotta (gift med Karl XIII) som när en adelsman blivit massakrerad av en lynchmobb i Stockholm skrev: "Huru fan skall detta sluta?". Jag tänker nu på valet och hur "trumpismen" tog över staden med ett nytt parti, OR, förra valet 2018. "Nytt" är inte automatiskt lika med bättre, och allt nytt är heller inte nytt utan kan vara gammalt och unket i ny förpackning; man kan helt enkelt ha "sminkat grisen". Personer med andra åsikter än partiets dumförklarades, hängdes ut och skrämdes till tystnad. "Kommunalrådet cyklar förbi" är titeln på en av Erik Beckmans romaner. Och nuvarande kommunalråd är ute och cyklar ordentligt, som före detta polischef verkar han inte kunna grundlagen så bra. Nya Wermlandstidningen bröt (av misstag) mot grundlagen när de publicerade flera grundlagsskyddade anonyma insändares namn i ett mejl till nämnda kommunalråd, som genast skrev på sociala medier att han "visste vilka de var" och dessutom tipsade om hur man kunde få reda på deras namn! Den ena av partiets grundare ("Det är något som är fel") och även den tidigare ordförande och partiledaren hoppade av. Tidigare ordförande har berättat i både Nya Wermlandstidningen och Värmlands Folkblad om nur hon aldrig fått svar på sina frågor eller sakliga kritik utan istället blivit påhoppad som person, blivit misstänkliggjord och mobbad. Oberoende Realister borde skulle kanske hellre kallas Oberoende pennalister? "Oberoende av en moralisk kompass", som rubriken lyder i senaste inlägget i VF (18/8), skriven av tidigare ordförande och partiledare Kattarina Hjern, där hon menar att folk börjat skriva anonyma insändare av dessa skäl, men inte heller då fick svar på några frågor utan då ondgjorde sig istället kommunalrådet över att de skrev anonymt. Man misstänkte att det skulle kunna barka däråt när kommunalrådet Jens Fischer satte ribban vid "det är inte brottsligt" på tal om att det politiska klimatet blev hårt och otrevligt. Precis som ett visst annat parti har OR en "svans" som är beredd att ge sig på minsta kritiker på sociala medier. Man får hoppas att vi efter valet detta år får ett mer seriöst parti som styr, som kan ta sakfrågor och inte lägger en massa energi på att bråka med folk på sociala medier. Och ett kommunalråd som är till för alla och inte bara för en svans av påhejare.

Om "jätteproppen Orvar" och varför vi vill ha strängare straff nu

"Varför är vi inte argare" är en rubrik i VF (15/8), en artikel skriven av Jenny Wennberg. Socialdemokratin har svikit. När man av valtekniska skäl började fjäska för medelklassen gav man samtidigt upp jämlikhetstanken, menar hon. Intressant, för det påminner åtminstone mig om teorin att efter decennier med det "mjuka" samhället och strävan till jämlikhet börjar en längtan efter skillnader, strängare regler, hårdare straff osv ta form. Någon historiker (tror det var Gordon Taylor) delade upp människans epoker genom historien i "matristiska" respektive "patristiska", inte att förväxla med matriarkat- och patriarkatstyre utan mer som en kvinnlig eller manlig princip som genomsyrar samhället. (Kanske lite som yin och yang?) Med teorin att allt får en motreaktion och vänds i sin motsats efter tillräckligt lång tid. En patristisk struktur bygger på regler, straff, plikt, pansar, polis, censur, medan matrism står för mjukhet, jämlikhet, utjämning av hierarkier, gränslöshet. Suzanne Brögger tar upp detta i en artikel (kan bl a läsas i samlade artiklar i boken Sejd från 2022). Hon menar att om den patristiska principen får pågå för länge dödas kreativiteten. Om den matristiska överdrivs får vi ett samhälle där lärarna är rädda för eleverna och där vuxna inte kan föra ett samtal längre för att barnen tillåts väsnas och ta all plats. Utan gränser blir tillvaron ett träsk. Brögger menar att det i början av seklet (jag antar hon menar det förra) tycktes det finnas en balans mellan dessa där det konstnärliga skapandet var rikt. Det gamla uttrycket "skomakare bliv vid din läst" härstammar uppenbarligen från den förra patristiska epoken medan "du kan bli allt du vill" är typiskt för den mjuka strukturen. Plötsligt sökte alla ungdomar till mediaprogrammen för alla ville ha ett kul yrke. Suzanne Brögger anser att roten till detta är ungdomsupproret -68 som i andra länder var ett "sommarlov" men blev permanent i Danmark (något liknande i Sverige på 70-talet vill jag minnas) då "de långhåriga männen i kofta" med sina mjuka värden tog över inflytandet vid institutionerna. Och satt kvar i en evighet tack vare trygga avtal. De yngre generationerna hindrades att komma fram med nyare idéer. I Sverige kallas fenomenet "jätteproppen Orvar". Jag är såpass gammal att jag minns några av männen som demonstrativt broderade blommiga dukar på kafferasten, vid några vikariat inom kultursektorn när jag var väldigt ung. Motreaktionen, enligt Brögger, blev olika slags extremister, mc-gäng, nynazister, sociala förlorare, ghettovåld, bilbränder osv. Brottslingar säger nu att de vill han markerade straff och inte vill falla ner i terapins träsk med relativiserandet av skuld. Strängare straff och hårdare tag önskar de kriminella själva, alltså. Det gränslösa internet menar Brögger är ett väldigt matristiskt fenomen. Internet har tagit över funktionen som väggarna på offentliga toaletter hade förr. Det finns inget överjag. Att gå in på vissa sidor är som att besöka ett sinnessjukhus före psykofarmakan, skriver hon. Dock verkar internet vara favoritforum för hatarna och förespråkarna för ett hårdare samhälle, min anmärkning. Men Brögger påminner om att feminismen inte är samma sak som matrism, "ty paradoxen är att oavsett hur mycket matrismen breder ut sig är du som kvinna alltid underkastad patrismens måtstock, och bär automatiskt fyra tusen års misshandel i generna. Man vet att man i det gamla Grekland inte hade mer status än ett djur, och att man under medeltiden brändes som häxa. Än idag dödas flickor vid födseln, de säljs och byts, mörbultas och våldtas." Hon påminner om vad Germaine Greer (författare till den kvinnliga eunicken) sade: "Om vi omskärs i Sudan eller blir generaldirektör i New York så finns det alltid en stigmatisering förknippad med att vara kvinna." Det finns några som inbillar sig att vi fortfarande lever i det "mjuka" samhället, men om ni frågar mig började den "nya patrismen" ta form 1990. Titta bara på arbetsmarknaden. Nu kan vi se gamla tiders daglönare och pigor fast under annat namn. De kritiska kallar det prekariatet.