En blogg om kemikalieintolerans som tabu i dagens samhälle!

torsdag 7 april 2022

Inget nytt under solen

Man bör dra öronen åt sig när man hör ord som "nya", "fria" med flera positiva ord; de ingår ofta i namnen på företeelser knutna till diktatoriska, extrema rörelser liksom "Paradiset" ofta är en eufemism för långvårdsavdelningar och för den delen ett utdömt mögelhus inte långt härifrån dit Stockholms sociala avdelningar brukar skicka bidragstagare för ett sunt liv på landet. En polis ville göra någonting positivt för kommunen och startade ett nytt parti, Oberoende realister. Redan vid valet året efter blev det Sveriges största kommunparti! Men liksom hos doktor Frankenstein börjar ofta skapelser leva ett eget och annat liv än man tänkt sig. Oberoende realister blev typ "Orealistiska egoister": diktatur, härskartekniker och arrogans... Nu hoppar till och med grundaren av partiet själv av efter kränkande angrepp från egna partiet. Men "inget nytt sker under solen" (Predikaren kap. 1: 5-9, bra vers förresten, har den uppspikad på toadörren). Vi lever i en tid när gamla, primitiva mönster går igen, det pågår ett krig inte långt från oss, Will Smith delar ut en rak höger på grammisgalan, demokrati ger vika för "starka" ledare... Susanne Sjöstedt ger i VF (6 april) exempel på andra lokala partier utan kontroll av ett moderparti på nationell nivå som gått upp som en sol och ner som en pannkaka, och instabiliteten i de lokala partier som värmlänningarna tycks så förtjusta i, där medlemmar och sympatisörer oftare samlas kring ledande partiföreträdare än kring en framarbetad ideologi. Enligt Sjöstedt följer det här avhoppet en nästan komiskt förutsägbar mall för den här sortens lokala partier. Snipp, snapp, snut så var den sagan slut...

måndag 28 mars 2022

En dödlig cocktail

Folk fortsätter att förstöra barnens kläder med syntetiska parfymer i sköljmedel trots rapporterna om hormon- och nervsystemsförstörande, cancer- och allergiframkallande kemikalier. (Det är ju inte precis svårt att at använda parfymfritt, man behöver inte ens ta till "konstiga naturmedel"; när man köper oparfymerat i affären slipper man de onödiga extra, upp till 500 kemikalier som kan finnas i en enda parfym.) Det går några ungdomar framför mig, fulla av kemiska parfymer. De luktar ju inte precis gott utan för att tala klarspråk giftigt avfall, och jag måste stanna och vänta tills de är minst 20-30 meter bort för att inte lungorna ska riskera kollapsa. Tänk om man skulle bli tvungen att dela skyddsrum med sådana, inte helt långsökt i dagens läge! Då kommer förstås en filifjonka fram och säger att parfym inte alls är farligt om man jämför med bomber. Men för den enskilde kan det betyda akut andningsstopp, akuta hjärtbesvär, och det finns till och med folk som hamnat i koma på grund av parfym. Tillsammans med damm, det mögel och andra mikrober som ofta bor i skyddsrum och källare bildar dessa en dödlig cocktail för vissa. Så, jo! Dessutom får man inte bomber i huvudet varje dag, däremot pågår dessa vardagens "kemiska vapen" ständigt i klassrum, offentliga lokaler, på arbetsplatser, i lägenhetshus och så vidare. Men apropå krig så hoppas vi Martinus håller vad han lovar. Någon gång i början av det här millenniet förutspåddes ett tredje världskrig bryta ut. Han menar dock att i norden har man levt ut sin beskärda del när det
gäller barbari, redan under tidigare stadier och behöver inte delta i fler krig. Däremot kommer man förstås att få frysa och svälta eftersom vi alla numera är del av ett globalt försörjningsnät. Och visst kan man skämmas fast man inte var med, när man läser Sveriges historia. De norska och danska vikingarna brukade nöja sig med att utöva allmänt barbari och plundringar i västra Europa, medan de svenska vikingarna styrde skeppen mot Ryssland och ända bort till Östromerska riket (typ Turkiet idag). Sedan följer århundraden då krigens, ärans och hjältarnas konungar gjorde Sverige till en stormakt, som numera "vilar på minnet från fornstora da´r". Man kan vara glad över att vår nuvarande kung nöjer sig med att visa fingret när han fräser förbi i sportbil på Rivieran! Till och med Gustaf III som på vissa sätt är den humane (avskaffade dödsstraffet) och den kulturelle (grundade Svenska Akademien) konungen sägs ha startat kriget mot Ryssland bara för att göra sig populär bland folket! Man ska också komma ihåg att Sverige under århundraden låg i krig med Danmark. Det var inte för det danska ölets skull Karl X Gustav och hans män gick över isen på Stora Bält! Och det lär fortfarande sägas att varje gång en dansk bonde sätter spaden i jorden stöter han på skelettet av en svensk. Så sent som 1814 startade vår nuvarande kungs första släkting i Sverige, Jean Baptiste Bernadotte, krig mot Danmark! (Han var förresten "bara" en av Napoleons marskalkar som halkade in på ett bananskal i rollen som kung då Sverige var i desperat behov av en ny kung eftersom de gamla hade dött ut. Därför tycker några enstaka gamla adelssläkter i Sverige att kungens släkt inte är tillräckligt fin och vägrar resa sig för kungafamiljen när de går in i kyrkan än idag.) Som kuriosa (eller konsten att ljuga obehindrat) så var Putin med i en talkshow med David Frost i brittisk TV år 2000, där Putin säger att han gärna kan tänka sig ansluta till Nato. - Varför inte, sade han. - Ryssland är en del av den Europiska kulturen och jag kan inte föreställa mig mitt hemland avskuret från Europa - och att se Nato som en fiende är destruktivt för Ryssland. Den som vill läsa mer om detta kan läsa Mats Parners artikel i VF den 25 mars 2022 under rubriken: "Ukrainakriget. Inget legitimerar Putins krig - men nog har Nato del i upptrappningen."

tisdag 22 mars 2022

"Varför tjuvar och bedragare styr världen och hur man gör för att få tillbaka den". Ett boktips.

"Den ryska, kriminella regimens själ gömmer sig i bankerna i väst", säger den ryske författaren Michail Sjisjkin. Minst 20 miljarder dollar sägs föras över från korrupta stater till västerländerna via anonyma bankkonton varje år, förmodligen betydligt mer. (Flera länder har börjat skärpa sina lagar för att komma åt dolda pengar. Men när USA skärpte lagarna under Obama, upphävdes de av Trump.) På tal om detta, recenserades boken Moneyland skriven av Oliver Bullough i helgens VF, en bok som utsågs till "årets bok" i Storbritannien 2018 och sägs vara mer spännande än någon deckare, och visar upp tillstånd som de flesta av oss inte ens anade existerade. Några av bokens huvudpersoner står bakom angreppskriget på Ukraina och det som händer "där" har samband med vad som händer "här". (Man kan gärna lämna inköptips till biblioteket ifall de inte har en bok man vill läsa.) Det fanns några ljuspunkter med diktaturerna åtminstone om de hade kommunistiska förtecken (min anmärkning). Äldre diabetiker saknar Ceausescu för på den tiden fick de gratis insulin. Och när Tito dog och Jugoslavien splittrades började tidigare grannar och vänner mörda varandra hejvilt. Någon som bara gick ut för att köpa lite mjölk kunde få en kula i hjärtat av en krypskytt. Galnast av alla blev serberna som ville ha ett storserbien och begick ett helt folkmord, alla massgravar har säkert inte hittats än idag. Det var i samma veva som en serb mördade vår utrikesminister Anna Lindh mitt på blanka dagen inne på ett varuhus, NK. Och i Sovjetunionen där folk åtminstone hade jobb och tak över huvudet under kommunismen, svalt och frös många ihjäl när Sovjet splittrades. Det var då ledarna började det verkliga stjälandet av statlig egendom. Erik Beckman, värmändsk kultförfattare föredrog att semestra i de kommunistiska öststaterna på 70-talet. Han menade att den mänskliga värmen och vänskapen som fanns där inte existerade i det kalla väst. Men å andra sidan minns vi väl rädslan för angiveriet, författarna som skickades till Sibirien, folk med fel åsikter som bara försvann. Precis som i dagens Ryssland men utan kommunismens fördelar.

onsdag 9 mars 2022

Autist javisst

Som motvikt till alla deckare jag snöat in på stötte jag på en relativt ny bok, Autisterna skriven av Clara Törnkvist. Intressant och välskriven, baserad på forskning och egna och andras erfarenhet och handlar om högfungerande autister som hon själv, som lever ett normalt liv med jobb och familj men som ändå starkt upplever att något är fel. Diagnosen gjorde att polletten trillade ner, säger hon. För samhället är inte alls gjort för autisterna utan för de vanligast förekommande neurotypikerna, och kräver en mycket större ansträngning för de förstnämnda att passa in ofta med utmattning, utbrändhet och andra symtom som följd. Ibland ser hjärnan annorlunda ut hos autisten med en mindre lillhjärna (därav sämre motorik och balans) och amygdala större (alarmområdet som gör uppmärksamheten för faror större på gott och ont) och kan orsaka till exempel större ljud- ljus- och luktkänslighet. Clara Törnkvist säger at hon inte klarar att åka tunnelbana p g a bullret som hon uppfattar många gånger högre än de flesta. Hon skriver också att där andra tränar upp en automatfunktion och inte behöver tänka på vad de gör vid vanliga, praktiska sysslor saknar autister ofta förmågan till automatfunktion och behöver koncentrera sig varje gång. Hennes vänner står och lagar mat och diskuterar samtidigt med andra men hon behöver koncenrera sig på matlagningen för att det ska fungera. Autism omges fortfarande av fördom och okunskap. Förr trodde psykologer att autism berodde på en "kylig mor", men troligen är modern i så fall själv autist med brist på socialt samspel och känslomässigt uttryck, för autism är ofta ärftligt men kan också orsakas av virus eller exponering för kemikalier under graviditeten. (Se Selma studien som visar att kemikalier under fosterstadiet kan orsaka till exempel autism, diabetes fetma med mera, min anmärkning.) Om man redan är född, fix och färdig kan man inte "få" autism, i så fall är det andra symtom eller sjukdomar som liknar autism men kan förstås förbättras eller försämras av miljö och omgivning, livsstil med mera. Törnkvist skriver att autister ofta har ett extremt stor mellanrum mellan stortå och nästa tå, "sandal gap", (något som också lär vara vanligt vid Downs syndrom, men gå nu inte och mät era tår för det är normalt med ett visst avstånd mellan stortån och nästa.) Då kommer jag att tänka på pappas fötter; han hade ett extremt mellanrum emllan stortån och de övriga vill jag minnas. En granne brukade hävda att med de tårna borde pappa kunna klättra i träden! Han hade också "superkrafterna" att kunna strunta i vad andra tycker. När mamma sade "vad ska folk säga?" svarade han alltid: "Nämn åtta stycken så går jag och frågar dem! Han lindade aldrig in något i artigheter (på gott och ont) och sade alltid som det var om någon frågade. Han var också den ende som aldrig fjäskade för sina chefer. Och envisare än en Greta Thunberg i sina övertygelser, bland annat att man skulle bo enkelt. Mina syskon och jag växte därför upp utan värme och andra moderniteter (det brukade frysa is i trappan till övervåningen om vintern och min bror påstod att hans hår frös fast i väggen när han sov) men jag klagar inte; vi var härdade och aldrig sjuka på den tiden. Vissa andra saker stämmer också in hos honom till exempel att allergi är vanligare förekommande på autismspektrat och att autister lever ett kortare liv, i genomsnitt 16 år kortare enligt Clara Törnkvist.Enligt statistiken har autism ökat mycket hos barn (inte konstigt med den ökade kemikalieanvändningen, min anmärkning) men Törnkvist menar att det lättare kunde döljas förr med till exempel många hemmafruar (och andra självständigare, friare jobb som skogsarbetare, jordbrukare m m, min anmärkning). Det blir ett problem först i kollisionen med samhällets krav och att arbetsplatserna är inrättade som om alla fungerade precis likadant. Clara Törnkvist skriver också att samhället glömmer att barn med autism blir vuxna med autism. Hon menar att samhället inte kommer att hinna ikapp under vår livstid, utan råder unga med autism att heller än att bollas runt i samhällsapparaten ta ekonomiska hjälp av föräldrar och släkt. Men där tycker jag att hon har fel. Hur många föräldrar klarar att försörja barn hela livet? Och hur bra är det för vuxna barn att vara ekonomiskt beroende av föräldrar och andra anhöriga? Där måste staten vakna till och ta stt ansvar, hellre förr än senare. Med dagens mått mätt kanske man själv hade fått någon slags diagnos? Kanske en släng av Tourettes eller en liten men naggande god plats på autismspektrat plus några milliliter av någon annan modern diagnos man inte ens känner namnet på, tjo! Idag säger man alltså hellre autismspektrat än aspergers som förut, eftersom Hans Asperger skickade många barn till nazisternas dödsläger Am Spiegelgrund.

fredag 4 mars 2022

”Memento te mortalem esse”, Putin!

En insändare i dagens Nya Wermlandstidningen påminner om när högeralliansen för inte länge sedan vile rusta ned försvaret och kallade det ett "särintresse". Samma politiker som idag skriker om upprustning! Men jag trodde aldrig jag skulle säga detta: Vi borde gå med i Nato, helst igår! För nu är han galen, det är inte tomma ord längre. Förresten hjälper inte jodtabletter vid en kärnvapenexplosion. De används för folk som bor nära ett kärnkraftverk vid en läcka, men kärnvapen verkar på annat sätt. När en romersk kejsare mottog folkets hyllning hade han samtidigt en slav som stod bredvid och viskade i hans öra: ”Memento te mortalem esse”, - Kom ihåg att du är dödlig! För att inte förlora kontakten med verkligheten. Men Putin har ingen som viskar detta i hans öra, bara ja-sägare runtomkring sig. Och undra på det, när minsta motståndare blir förgiftad eller fängslad. Historien visar att det inte brukar gå väl för diktatorer. Mussolini: hängd i en lyktstolpe. Hitler: självmord i sin bunker. Ceaucesko: skjuten i sitt hem. Saddam: hängd. Och så vidare. Putin? Jag skulle starkt gissa på förgiftad, en sorts poetisk rättvisa eftersom giftmord verkar vara en favorit hos hans regim. Men mycket tyder på att han redan blir långsamt förgiftad. Det är inte samma Putin vi ser utan man får känslan av att den rätte Putin sitter i förvar någonstans, och att det vi ser är en replikant som ska förverkliga någon slags ond karma efter WW11. Den tidigare coole Putin sitter i TV och pratar som vilken simpel kriminell gängledare som helst. Bara en sak är säker: Han kommer att förlora även om han "vinner", en pyrrhusseger som inte är mycket att hänga i en julgran. Kung Pyrrhus vann visserligen men förlorade det mesta: "En sådan seger till och jag är förlorad". Dra gärna också paralleller till kung Krösus, inte bara därför att både Krösus och Putin var respektive är otillbörligt rika som man bara kan bli genom "kleptokratistyre" där man stjäl från folket, utan också för att båda har ett otillbörligt stort självförtroende. När Krösus rådfrågade oraklet i Delfi före han startade kriget sade hon att ett stort rike kommer att gå under. Han tog för givet att det skulle vara motståndarens, men det var det ju liksom inte. Vad skulle oraklet sagt idag? !. Nato kommer att tvingas gå in med trupper trots vad man sagt. 2. WW111 eller detta krig blir på sätt och vis en judisk revansch. 3. På sikt inbördeskrig i Ryssland eftersom folket inte alls är med på noterna. Mark my word! Ryska soldater sade i början av kriget: "Vad gör vi här, vi trodde det var en övning. Vi visste inte att vi skulle döda ukrainare." Men de har grymma generaler och en grym president. Hans generaler och oligarker ser t o m ut som svin rent fysiskt. Men apropå förgiftning: den inre fienden är alltid farligast. När fienden på sin tid tog sig genom kinesiska muren berodde det inte på att muren var svag eller fienden starkare utan helt enkelt för att någon på insidan släppte in dem. Det lär förresten vara bättre för ens karma att bli dödad än att döda någon. Men ingen vet vilken sort man tillhör förrän det är skarpt läge. Folk skrattade bara några dagar före invasionen i Ukraina när någon var rädd för krig. Men nu går inte längre att blunda: vi är inte osårbara för krig eller invasion. Man kan bara citera Tage Erlander Huk er i bänkan gubber och käringer för nu ladder han ôm!

onsdag 17 november 2021

Konsten att bli bönhörd!

Det kollektiva "jag" som uppstår på sociala medier lär ha samma intelligens som en guldfisk, menar Suzanne Brögger i sin senaste bok. Är det med den vi nu ska rösta, bestämma och styra världen, frågar hon sig och hävdar att man också starkt förväxlar kvalitet med kvantitet. Hon ser det som ett hot mot demokratin att ungdomar inte tror sig behöva demokrati eftersom de redan har en inbillad makt på nätet om de har många "gillande". Europa har erfarenhet av fascismen och har därför varit misstänksamma mot invasionen av privatlivet som sociala medier innebär, men faran finns att ta efter den amerikanska identiteten som hela tiden behöver bekräftas av en massa "likes", Suzane Brögger tror att något hemskt kommer att hända. Men en annan favoritdansk, kosmologen Martinus är entusiastisk. Han menar att lidande ger en snabbare utveckling. Vishet eller intelligens hjälper inte här, bara lidande inpå den egna kroppen och psyket ger äkta insikt och empati och höjer personen till ett högre steg. I "Martinus svarar på ett brev från en sjuk" (som finns att läsa på nätet) svarar han en person som tycker sig ensam i sitt lidande: "Det betyder inte att dessa andra är fria från lidande. De har antingen haft dessa eller också är de ofrånkomligen på väg att att få dem. Intet om helst väsen kan nå fullkomlighet på ett lättare eller smärtfriare sätt än andra. Universums lagar är eviga och orubbliga. Alla måste uppleva detsamma för att bli detsamma vilket betingar att absolut alla kommer att uppleva högre fullkomlighet och lycka." (Här måste man komma ihåg att Martinus förutsätter en evig livsspiral och reinkarnation.) Han tipsar också om ett enkelt sätt att bli bönhörd, dock inte med egoistiska avsikter utan som ett sätt att höja sig över sig själv och se till helheten. "Allt vad en människa ber om i syfte att få hjälp till ett osjäviskt och kärleksfullt sätt gentemot sin nästa, blir orubbligt bönhört. Här kan bönen bli ett utomordentligt stort område av vit magi", säger han. (Fast kanske inte helt enkelt om man ha en tendens att hellre be folk dra åt pepparn...) Med "sin nästa" avses inte i första hand familj och släkt för där ingår själviska motiv, utan här avses vem som helst som råkar komma i ens väg. Begreppet "nära och kära" griper man tag i som ett halmstrå i dessa dagar när begreppet släkt har upphört att existera som meningsfullt när vi inte längre lever i jordbrukssamhället och måste hålla samman en gård. Men för att återvända till Suzanne Brögger och en lite annan vinkel på hur man hanterar tillvaron, så blev en av hennes tidigare böcker kritiserad för att vara elitistisk och snobbig. - Den är absolut elitistisk, det ska den vara, säger hon i en intervju. - Jag tycker det är konstigt att man accepterar elitism inom sport men inte accepterar intellektuell elitism." Fru Brögger har ibland kallats gnällig. Men det slår hon ifrån sig. - Det finns en cencur i samhället som gör att om man inte är "Facebooks-orienterat" positiv, så blir det ifrågasatt. Det avhåller människor från att kritisera och så blir alla apatiska robotar!

torsdag 11 november 2021

Hemtjänsten från helvetet

Hoppades slippa ha mer med kommunpersonal inom hemtjänst och vård att göra sedan sommarens helvete som slutade med att en vän höll på att dö, plus att de hela tiden försökte föra över sitt ansvar på mig genom att ringa om allt från "han öppnade inte dörren" till "det finns inte frukostbröd"! Men sen hittade personen på att försöka flytta hem igen från sitt korttidsboende trots höga trösklar att snubbla på och en livsfarligt brant trappa utanför dörren och en del annat. Det lovades att personalen skulle ta ansvaret, handla osv. Det första som hände var dock att någon av dem ringer och skriker att det finns ingen mat och jag måste gå och köpa. Trots att frys och skafferi är nästan fullproppade och det finns soppor av alla sorter i kylen. Där står flera ur personalen med armarna i kors och har inte ens orkat värma en soppa! De ber mig att komma dit med pengar, men efter en ganska lång tur i regnet och jag äntligen kommer fram har de ändrat sig och ska inte ha några för nu har man beslutat åka tillbaka till boendet. (Ingen av dem har dock tänkt på att ringa och tala om det, så man sluppit förvärra sin förkylning i regnet... Förmodligen beror den snabba reträtten på att jag påpekat att nu är detta kommunens ansvar och inte mitt.) De skulle också köpa en säng, vilket de gjorde - men alldeles för kort förstås. De verkar fungera enligt Murphys lag; allt som kan gå fel går fel. Minns för en del år sedan när jag ryckte in som vikarie i köket på ett servicehus, då hemtjänsten radade upp sig med armarna i kors och gav de gamla "onda ögat" från motsatta sidan av matsalen när de skulle dricka kaffe. "Jag är så trött på gamla tanter" brukade några klaga. Men de hade ju möjligheten att byta jobb. De gamla kan ju inte precis välja. En tant skickades ensam hem från sjukhuset med armen i bandage utan att någon kom och öppnade eller hjälpte henne. Hon kom ner i köket och grät, och jag tröstade med kaffe och kakor. När jag tittade upp stod några ur hemtjänstpersonalen där och hånlog. Trots parfymfri policy i regionen kom en av dem rusande ut ur hissen i mitt hus, insvept i en fruktansvärd parfymdimma, ryckte upp dörren till en "brukare" och bara skrek, förmodligen sönderstressad. Man kan bara hoppas att hjälptagaren låg i koma eller dylikt annars blev nog den stackaren ihjälskrämd. I samma hus kom ett par vikarier i sina blå fottossor ut från en äldres lägenhet, den ena förmodligen med autism helt innesluten i sig själv och den andra verkade drogad, hela tiden skrattande som en dåre åt ingenting. -Flytta på er, skrek hon åt oss som stod i hissen och fortsatte gapskratta hela vägen ner medan den andra liksom vände ögonen inåt för att utestänga eländet. När jag kom in i min lägenhet kunde jag fortfarande höra henne skratta där ute och jag rös av obehag, inte minst över den stackare som haft dem på besök. Borde det inte finnas lämplighetsstest, eller åtminstone någon form av utbildning precis som på sjukhus för den typen av arbete? Förmodligen beror en hel del på dåligt fungerande organisation, stress och dåliga arbetsvillkor. Om någon undrar vad som gick snett med en förr relativt välfungerande hemtjänst; läs gärna om ädelreformen som infördes av Carl Bildt och Bengt Westerberg under de borgerligas regering på sin tid, och som dessvärre fått pågå.