Autist javisst

Som motvikt till alla deckare jag snöat in på stötte jag på en relativt ny bok, Autisterna skriven av Clara Törnkvist. Intressant och välskriven, baserad på forskning och egna och andras erfarenhet och handlar om högfungerande autister som hon själv, som lever ett normalt liv med jobb och familj men som ändå starkt upplever att något är fel. Diagnosen gjorde att polletten trillade ner, säger hon. För samhället är inte alls gjort för autisterna utan för de vanligast förekommande neurotypikerna, och kräver en mycket större ansträngning för de förstnämnda att passa in ofta med utmattning, utbrändhet och andra symtom som följd. Ibland ser hjärnan annorlunda ut hos autisten med en mindre lillhjärna (därav sämre motorik och balans) och amygdala större (alarmområdet som gör uppmärksamheten för faror större på gott och ont) och kan orsaka till exempel större ljud- ljus- och luktkänslighet. Clara Törnkvist säger at hon inte klarar att åka tunnelbana p g a bullret som hon uppfattar många gånger högre än de flesta. Hon skriver också att där andra tränar upp en automatfunktion och inte behöver tänka på vad de gör vid vanliga, praktiska sysslor saknar autister ofta förmågan till automatfunktion och behöver koncentrera sig varje gång. Hennes vänner står och lagar mat och diskuterar samtidigt med andra men hon behöver koncenrera sig på matlagningen för att det ska fungera. Autism omges fortfarande av fördom och okunskap. Förr trodde psykologer att autism berodde på en "kylig mor", men troligen är modern i så fall själv autist med brist på socialt samspel och känslomässigt uttryck, för autism är ofta ärftligt men kan också orsakas av virus eller exponering för kemikalier under graviditeten. (Se Selma studien som visar att kemikalier under fosterstadiet kan orsaka till exempel autism, diabetes fetma med mera, min anmärkning.) Om man redan är född, fix och färdig kan man inte "få" autism, i så fall är det andra symtom eller sjukdomar som liknar autism men kan förstås förbättras eller försämras av miljö och omgivning, livsstil med mera. Törnkvist skriver att autister ofta har ett extremt stor mellanrum mellan stortå och nästa tå, "sandal gap", (något som också lär vara vanligt vid Downs syndrom, men gå nu inte och mät era tår för det är normalt med ett visst avstånd mellan stortån och nästa.) Då kommer jag att tänka på pappas fötter; han hade ett extremt mellanrum emllan stortån och de övriga vill jag minnas. En granne brukade hävda att med de tårna borde pappa kunna klättra i träden! Han hade också "superkrafterna" att kunna strunta i vad andra tycker. När mamma sade "vad ska folk säga?" svarade han alltid: "Nämn åtta stycken så går jag och frågar dem! Han lindade aldrig in något i artigheter (på gott och ont) och sade alltid som det var om någon frågade. Han var också den ende som aldrig fjäskade för sina chefer. Och envisare än en Greta Thunberg i sina övertygelser, bland annat att man skulle bo enkelt. Mina syskon och jag växte därför upp utan värme och andra moderniteter (det brukade frysa is i trappan till övervåningen om vintern och min bror påstod att hans hår frös fast i väggen när han sov) men jag klagar inte; vi var härdade och aldrig sjuka på den tiden. Vissa andra saker stämmer också in hos honom till exempel att allergi är vanligare förekommande på autismspektrat och att autister lever ett kortare liv, i genomsnitt 16 år kortare enligt Clara Törnkvist.Enligt statistiken har autism ökat mycket hos barn (inte konstigt med den ökade kemikalieanvändningen, min anmärkning) men Törnkvist menar att det lättare kunde döljas förr med till exempel många hemmafruar (och andra självständigare, friare jobb som skogsarbetare, jordbrukare m m, min anmärkning). Det blir ett problem först i kollisionen med samhällets krav och att arbetsplatserna är inrättade som om alla fungerade precis likadant. Clara Törnkvist skriver också att samhället glömmer att barn med autism blir vuxna med autism. Hon menar att samhället inte kommer att hinna ikapp under vår livstid, utan råder unga med autism att heller än att bollas runt i samhällsapparaten ta ekonomiska hjälp av föräldrar och släkt. Men där tycker jag att hon har fel. Hur många föräldrar klarar att försörja barn hela livet? Och hur bra är det för vuxna barn att vara ekonomiskt beroende av föräldrar och andra anhöriga? Där måste staten vakna till och ta stt ansvar, hellre förr än senare. Med dagens mått mätt kanske man själv hade fått någon slags diagnos? Kanske en släng av Tourettes eller en liten men naggande god plats på autismspektrat plus några milliliter av någon annan modern diagnos man inte ens känner namnet på, tjo! Idag säger man alltså hellre autismspektrat än aspergers som förut, eftersom Hans Asperger skickade många barn till nazisternas dödsläger Am Spiegelgrund.

”Memento te mortalem esse”, Putin!

En insändare i dagens Nya Wermlandstidningen påminner om när högeralliansen för inte länge sedan vile rusta ned försvaret och kallade det ett "särintresse". Samma politiker som idag skriker om upprustning! Men jag trodde aldrig jag skulle säga detta: Vi borde gå med i Nato, helst igår! För nu är han galen, det är inte tomma ord längre. Förresten hjälper inte jodtabletter vid en kärnvapenexplosion. De används för folk som bor nära ett kärnkraftverk vid en läcka, men kärnvapen verkar på annat sätt. När en romersk kejsare mottog folkets hyllning hade han samtidigt en slav som stod bredvid och viskade i hans öra: ”Memento te mortalem esse”, - Kom ihåg att du är dödlig! För att inte förlora kontakten med verkligheten. Men Putin har ingen som viskar detta i hans öra, bara ja-sägare runtomkring sig. Och undra på det, när minsta motståndare blir förgiftad eller fängslad. Historien visar att det inte brukar gå väl för diktatorer. Mussolini: hängd i en lyktstolpe. Hitler: självmord i sin bunker. Ceaucesko: skjuten i sitt hem. Saddam: hängd. Och så vidare. Putin? Jag skulle starkt gissa på förgiftad, en sorts poetisk rättvisa eftersom giftmord verkar vara en favorit hos hans regim. Men mycket tyder på att han redan blir långsamt förgiftad. Det är inte samma Putin vi ser utan man får känslan av att den rätte Putin sitter i förvar någonstans, och att det vi ser är en replikant som ska förverkliga någon slags ond karma efter WW11. Den tidigare coole Putin sitter i TV och pratar som vilken simpel kriminell gängledare som helst. Bara en sak är säker: Han kommer att förlora även om han "vinner", en pyrrhusseger som inte är mycket att hänga i en julgran. Kung Pyrrhus vann visserligen men förlorade det mesta: "En sådan seger till och jag är förlorad". Dra gärna också paralleller till kung Krösus, inte bara därför att både Krösus och Putin var respektive är otillbörligt rika som man bara kan bli genom "kleptokratistyre" där man stjäl från folket, utan också för att båda har ett otillbörligt stort självförtroende. När Krösus rådfrågade oraklet i Delfi före han startade kriget sade hon att ett stort rike kommer att gå under. Han tog för givet att det skulle vara motståndarens, men det var det ju liksom inte. Vad skulle oraklet sagt idag? !. Nato kommer att tvingas gå in med trupper trots vad man sagt. 2. WW111 eller detta krig blir på sätt och vis en judisk revansch. 3. På sikt inbördeskrig i Ryssland eftersom folket inte alls är med på noterna. Mark my word! Ryska soldater sade i början av kriget: "Vad gör vi här, vi trodde det var en övning. Vi visste inte att vi skulle döda ukrainare." Men de har grymma generaler och en grym president. Hans generaler och oligarker ser t o m ut som svin rent fysiskt. Men apropå förgiftning: den inre fienden är alltid farligast. När fienden på sin tid tog sig genom kinesiska muren berodde det inte på att muren var svag eller fienden starkare utan helt enkelt för att någon på insidan släppte in dem. Det lär förresten vara bättre för ens karma att bli dödad än att döda någon. Men ingen vet vilken sort man tillhör förrän det är skarpt läge. Folk skrattade bara några dagar före invasionen i Ukraina när någon var rädd för krig. Men nu går inte längre att blunda: vi är inte osårbara för krig eller invasion. Man kan bara citera Tage Erlander Huk er i bänkan gubber och käringer för nu ladder han ôm!

Konsten att bli bönhörd!

Det kollektiva "jag" som uppstår på sociala medier lär ha samma intelligens som en guldfisk, menar Suzanne Brögger i sin senaste bok. Är det med den vi nu ska rösta, bestämma och styra världen, frågar hon sig och hävdar att man också starkt förväxlar kvalitet med kvantitet. Hon ser det som ett hot mot demokratin att ungdomar inte tror sig behöva demokrati eftersom de redan har en inbillad makt på nätet om de har många "gillande". Europa har erfarenhet av fascismen och har därför varit misstänksamma mot invasionen av privatlivet som sociala medier innebär, men faran finns att ta efter den amerikanska identiteten som hela tiden behöver bekräftas av en massa "likes", Suzane Brögger tror att något hemskt kommer att hända. Men en annan favoritdansk, kosmologen Martinus är entusiastisk. Han menar att lidande ger en snabbare utveckling. Vishet eller intelligens hjälper inte här, bara lidande inpå den egna kroppen och psyket ger äkta insikt och empati och höjer personen till ett högre steg. I "Martinus svarar på ett brev från en sjuk" (som finns att läsa på nätet) svarar han en person som tycker sig ensam i sitt lidande: "Det betyder inte att dessa andra är fria från lidande. De har antingen haft dessa eller också är de ofrånkomligen på väg att att få dem. Intet om helst väsen kan nå fullkomlighet på ett lättare eller smärtfriare sätt än andra. Universums lagar är eviga och orubbliga. Alla måste uppleva detsamma för att bli detsamma vilket betingar att absolut alla kommer att uppleva högre fullkomlighet och lycka." (Här måste man komma ihåg att Martinus förutsätter en evig livsspiral och reinkarnation.) Han tipsar också om ett enkelt sätt att bli bönhörd, dock inte med egoistiska avsikter utan som ett sätt att höja sig över sig själv och se till helheten. "Allt vad en människa ber om i syfte att få hjälp till ett osjäviskt och kärleksfullt sätt gentemot sin nästa, blir orubbligt bönhört. Här kan bönen bli ett utomordentligt stort område av vit magi", säger han. (Fast kanske inte helt enkelt om man ha en tendens att hellre be folk dra åt pepparn...) Med "sin nästa" avses inte i första hand familj och släkt för där ingår själviska motiv, utan här avses vem som helst som råkar komma i ens väg. Begreppet "nära och kära" griper man tag i som ett halmstrå i dessa dagar när begreppet släkt har upphört att existera som meningsfullt när vi inte längre lever i jordbrukssamhället och måste hålla samman en gård. Men för att återvända till Suzanne Brögger och en lite annan vinkel på hur man hanterar tillvaron, så blev en av hennes tidigare böcker kritiserad för att vara elitistisk och snobbig. - Den är absolut elitistisk, det ska den vara, säger hon i en intervju. - Jag tycker det är konstigt att man accepterar elitism inom sport men inte accepterar intellektuell elitism." Fru Brögger har ibland kallats gnällig. Men det slår hon ifrån sig. - Det finns en cencur i samhället som gör att om man inte är "Facebooks-orienterat" positiv, så blir det ifrågasatt. Det avhåller människor från att kritisera och så blir alla apatiska robotar!

Hemtjänsten från helvetet

Hoppades slippa ha mer med kommunpersonal inom hemtjänst och vård att göra sedan sommarens helvete som slutade med att en vän höll på att dö, plus att de hela tiden försökte föra över sitt ansvar på mig genom att ringa om allt från "han öppnade inte dörren" till "det finns inte frukostbröd"! Men sen hittade personen på att försöka flytta hem igen från sitt korttidsboende trots höga trösklar att snubbla på och en livsfarligt brant trappa utanför dörren och en del annat. Det lovades att personalen skulle ta ansvaret, handla osv. Det första som hände var dock att någon av dem ringer och skriker att det finns ingen mat och jag måste gå och köpa. Trots att frys och skafferi är nästan fullproppade och det finns soppor av alla sorter i kylen. Där står flera ur personalen med armarna i kors och har inte ens orkat värma en soppa! De ber mig att komma dit med pengar, men efter en ganska lång tur i regnet och jag äntligen kommer fram har de ändrat sig och ska inte ha några för nu har man beslutat åka tillbaka till boendet. (Ingen av dem har dock tänkt på att ringa och tala om det, så man sluppit förvärra sin förkylning i regnet... Förmodligen beror den snabba reträtten på att jag påpekat att nu är detta kommunens ansvar och inte mitt.) De skulle också köpa en säng, vilket de gjorde - men alldeles för kort förstås. De verkar fungera enligt Murphys lag; allt som kan gå fel går fel. Minns för en del år sedan när jag ryckte in som vikarie i köket på ett servicehus, då hemtjänsten radade upp sig med armarna i kors och gav de gamla "onda ögat" från motsatta sidan av matsalen när de skulle dricka kaffe. "Jag är så trött på gamla tanter" brukade några klaga. Men de hade ju möjligheten att byta jobb. De gamla kan ju inte precis välja. En tant skickades ensam hem från sjukhuset med armen i bandage utan att någon kom och öppnade eller hjälpte henne. Hon kom ner i köket och grät, och jag tröstade med kaffe och kakor. När jag tittade upp stod några ur hemtjänstpersonalen där och hånlog. Trots parfymfri policy i regionen kom en av dem rusande ut ur hissen i mitt hus, insvept i en fruktansvärd parfymdimma, ryckte upp dörren till en "brukare" och bara skrek, förmodligen sönderstressad. Man kan bara hoppas att hjälptagaren låg i koma eller dylikt annars blev nog den stackaren ihjälskrämd. I samma hus kom ett par vikarier i sina blå fottossor ut från en äldres lägenhet, den ena förmodligen med autism helt innesluten i sig själv och den andra verkade drogad, hela tiden skrattande som en dåre åt ingenting. -Flytta på er, skrek hon åt oss som stod i hissen och fortsatte gapskratta hela vägen ner medan den andra liksom vände ögonen inåt för att utestänga eländet. När jag kom in i min lägenhet kunde jag fortfarande höra henne skratta där ute och jag rös av obehag, inte minst över den stackare som haft dem på besök. Borde det inte finnas lämplighetsstest, eller åtminstone någon form av utbildning precis som på sjukhus för den typen av arbete? Förmodligen beror en hel del på dåligt fungerande organisation, stress och dåliga arbetsvillkor. Om någon undrar vad som gick snett med en förr relativt välfungerande hemtjänst; läs gärna om ädelreformen som infördes av Carl Bildt och Bengt Westerberg under de borgerligas regering på sin tid, och som dessvärre fått pågå.

En sann Halloweenhistoria - tacka Carl Bildt!

Precis när man trodde man kanske hade klagat färdigt när det gäller kemikalier, blev en några år äldre vän sjuk och hamnade på ett korttidsboende i ett lite samhälle några mil härifrån där inaveln är hög. Vid gårdagens besök hade de hällt i avloppet alternativt gjort ren badrummet med någon stark, parfymerad och riktigt frätande kemikalie som orsakade luftrörsbesvär bland annat. När han gick ut för att be om hjälp blev han inte trodd utan ansågs besvärlig. Man hade därför låst dörren till avdelningen så att han inte tog sig ut, trots att han inte hade larm på rummet och fönstret inte gick att öppna. Men konstigt nog stod där en olåst ytterdörr i hörnet om hans rum, där han lätt hade kunnat stappla ut i sitt omtöcknade tillstånd och blivit överkörd. Jag fick skyndsamt be dem hämta ett handtag(!) för att kunna öppna fönstret och be dem göra detsamma varje dag, plus förstås att inte använda starka kemikalier. (När jag ringde för att kolla idag sade man att lukten hade kommit från en sopsäck, men jag kanske tvivlar på att sopor brukar lukta parfym.) Ska man behöva förklara för vårdpersonal att det är bättre att öppna ett fönster och vädra än att låsa in en patient i skadlig luft... Vid ett tidigare tillfälle när samma person kom hem från sjukhus, kom man från hemtjänsten och hällde en fruktansvärd kemikalie i toaletten innan man hann blinka. Och utan anledning egentligen. Jag menar att man säkert överlever några bakterier hellre än denna batterisyra till rengöringsmedel. Men den gode vännen hamnade på sjukhus igen med dropp och slangar, och man ringde och trodde inte han skulle överleva av vätske- och näringsbrist efter hemtjänstens insats eller brist på insats. Till sist fick jag tag på en vettig person hos myndigheterna som förklarade att hemtjänsten har ett ansvar att rapportera och delegera till annan instans om de inte klarar sitt uppdrag. I de här fallet var de rädda för personen och tillskrev honom att vara farlig, men jag skulle också ha blivit tokig om personal kommit in, tappar saker i golvet och stressat pratar samtidigt med patienten i varje öra när man är sjuk och vill ha tyst. Men det kan löna sig att anmäla till Ivo även om det är kommunen som ska utreda, eftersom Ivo använder uppgifterna i sina riskanalyser för kommuner där det finns orsak att tro patientsäkerheten kan vara i fara, och han slapp betala för hemtjänsten. För länge sedan kände jag en person som arbetade i hemtjänsten på den gamla goda tiden, om man får kalla den så. Hon sade att man ska vara professionell och lyssna till de gamla/sjuka och vad de behöver och inte komma babblande själv. På den tiden de fick göra riktig, hemlagad mat, (när jag jobbade i storkök berättade föreståndaren för ett demensboende att dementa klarar vardagen mycket bättre om de får ett lagat mål mat varje dag) till skillnad från de usla, näringsfattiga lunchlådor som hemtjänsten värmer i mikron idag. Många symtom kan bero på näringsbrist. Idag ska de gamla matas och duschas på en kvart. Tacka Carl Bildt och hans borgerliga regering som år 1992 förnyade i betydelsen försämrade hemtjänsten så att det "bidde en tumme". Nu lämnades hela ansvaret för både vård och hemtjänst för äldre över till kommunerna som inte klarade uppdraget särskilt väl, men ändå anmärkningsvärt nog fått fortsätta. Kommunerna ville förstås spara pengar så över hälften av vårdtagarna fick inte den rehabilitering de skulle ha plus att man drog ner på läkarvården så att fler sattes på palliativ vård och dog. Se upp för en ny borgerlig regering vid valet 2022, så att det av en tumme "bidde ingenting"...

En släng av virus (eller var det handsprit?)

Det talas ofta om hjältarna i sjuk- och äldrevården under coronapandemin. Borde man inte också hedra de äldre personer som lades att dö utan att ens ha covid-19, som skulle ha repat sig efter t ex en antibiotikakur eller ett smärre ingrepp? För varje sådan individ som nämnts i media, som lades att dö i förtid utan att få träffa en läkare - finns det ett stort mörkertal? Läste förresten nyss om en läkare som inte blir trodd på i sjukvården om sina långtidssymtom efter coronasmitta. Kommer detta att bli vårdens nya förnekelseprojekt framöver? Och vad med all den här handspriten som missbrukas så grovt? Spriten tar bort hudens naturliga bakterier, kan skada slemhinnor och orsaka att viruset får bättre fäste. Tala om björntjänst! Den brukar också vara blandad med andra starka kemikalier, t o m parfym ibland och kan i sig orsaka bl a huvudvärk, yrsel och illamående. Dessutom påtalas bl a i vårdhandboken att vanlig handsprit inte dödar coronavirus eftersom det hör till de virus med ett "hölje" som inte går sönder av vilken handsprit som helst, såtillvida den inte är testad på höljesförsedda virus enligt EN14476. Tyvärr har inte våra myndigheter varit tillräckligt tydliga här, säger också Annika Ekberg, kategorichef vid Kiilto Sverige som tillverkar desinfektionsprodukter.

Lustigt också med önsketänkandet och övertron på vaccinet. Där virusexpertisen säger saker som: "Det här är ju en sjukdom som vi inte har något facit på. Det finns mutationer som vi inte vet så mycket om. Det är samma regler som gäller fortsatt även om man är vaccinerad. För man kan faktiskt bli smittad och man kan sprida smittan vidare" i en artikel, så kan man på samma sida i tidningen läsa om folk som säger: "Vad skönt det ska bli till sommaren när alla är vaccinerade och man kan börja leva som vanligt igen!"

"Mellan vargarna" - ett bok- och musiktips

Historien om de två vargarna ser man då och då på sociala medier, men alla vet kanske inte var den kommer ifrån. Dom Clément, grundare av klostret Saint Gílbert entre les loups (översatt: Saint Gilbert mellan vargarna) på 1600-talet, skrev ner den i sin dagbok efter att ha hört den från sin farfar som i sin tur hörde den från ursprungsbefolkningen i vildmarken i Kanada där klostret byggdes. "Man har två vargar inom sig som slåss med varandra. Den ena vill att man ska vara tapper, tålmodig och vänlig. Den andra vill att man ska vara rädd och grym." Den lille Clément grubblade på saken och frågade vilken av dem som kommer att vinna. "Den jag matar", svarade farfadern. Just det här klostret handlar Louise Pennys bok "Det vackra mysteriet" om. Kommissarie Gamache och hans svärson kallas dit och gilbertinerna som man trodde var utdöda sendan århundraden visar sig leva ett isolerat men fantastiskt och självförsörjande liv. Men de har gjort misstaget att spela in en cd-skiva med sin gregorianska körsång som upplevs som vackrare än all annan körsång eftersom den ligger närmare den ursprungliga sången som aldrig tecknades ner med noter. Efter detta blir de anstormade av folk som bankar på deras port och vill ha del av deras frid, men som alltid blir avvisade för det är ju faktiskt ett kloster. Men kommissarien får problem inte bara med de kluriga munkarna utan hans egen chef som är en iskall psykopat anländer dit i sitt privata flygplan, och han har sin egen agenda... Ett boktips alltså, ifall någon har coronatråkigt. Och gregoriansk körsång är också avkopplande att lyssna på om man vill glömma coronakrisen ett tag. Det gäller inte bara munkarna från Saint Gilbert mellan vargarna; dominikanerna är inte så illa de heller 🙂