En blogg om kemikalieintolerans som tabu i dagens samhälle!

torsdag 21 juli 2016

(Svårigheten) Att sikta en politiker

I själva verket är det ju politikerna och inte läkarna som skulle kunna bearbeta sjuka hus-trenden och häva normaliseringen av giftigt innehåll i våra vardagsprodukter och livsmedel. Men förmodligen är det just politikerna som inspirerat andra befattningshavare att bolla runt ovälkomna frågor eller krav tills medborgarna ger
upp. Om någon mejlar och ställer en högst berättigad fråga till en minister om t ex en funktion hos en myndighet som inte fungerar som den sägs fungera i dess "bruksanvisning", blir man ombedd ta frågan till någon längre ner i hierarkin, t ex landstinget eller kommunen. Dessa i sin tur brukar då hänvisa till regler fattade av regering och nämnda minister.

Apropå läkare verkar en del nå rent Monty Pythonska dimensioner när det gäller att avfärda miljörelaterade sjukdomar. "Somatisering" skrevs det i ett läkarintyg till en bekant som led av bl a svår hosta och svårt att andas efter att ha bott i ett mögelhus.  Förmodligen beror det på Socialstyrelsens riktlinje att ignorera och t ex att inte sjukskriva för varken allergier eller kemisk intolerans. Detta samtidigt som mögelproblemet tycks växa befolkningen över huvudet inte bara i Sverige utan i många andra länder.

I USA har en fond startats för en 6-årig pojke som fick hjärnskador och ligger i koma efter att ha bott i en lägenhet där hyresvärden täckt över möglet i väggarna med nya väggar framför de gamla. Mögeltoxinerna som är i gasform tar sig ju ut ändå, och man befarar att hans hjärnskador kan ha blivit bestående. Christina Jenkins har skrivit "Hurt by his House: John´s Story", där hon berättar att man fann många olika mögelsorter förutom den vanliga Aspergillus (svartmögel) när väggarna revs, bl a Trichoderma som är så farlig att den brukar användas i kemiska stridsvapen.

Att ha åsikter avvikande från vad medicinimperiet påbjuder kan vara farligt för den egna hälsan.
I USA har 50 holistiska läkare omkommit "under mystiska omständigheter" det senaste året.

Dock har åtminstone en politiker, Hillary Clinton, gett ett vallöfte att ta itu med det stora mögelproblemet i USA:s skolor. Å andra sidan verkar hon fortfarande positiv till GMO. ("Den ena handen ska inte veta vad den andra gör" står det visserligen i Bibeln, men det handlar ju inte om politikers valkampanjer utan är en uppmaning att vara ödmjuk och skippa självgodhet över det man ger...) Å tredje sidan kanske det finns hopp, om man ska tro vad Jonas Bergström i Värmlands Folkblad skriver; att Bernie Sanders har gjort så stort intryck på Hillary Clinton att "den Clinton som nu kandiderar till USA:s president är inte densamma som den Clinton som lanserade sin kampanj". Han menar att Sanders har tvingat både Clinton och republikanerna att prata om t ex den växande ojämlikheten i USA (och hon talar numera om saker som höjd minimilön, satsning på sjukvård och förnyelsebar energi), sådant som är viktigt eftersom ojämlikhet också är en stor faktor bakom att många måste stanna kvar i en dålig miljö. Sen kan man bara hoppas att hon också kommer att vara "densamma" enligt den senare varianten, även efter valet.

söndag 5 juni 2016

Hjärnan - och de goda och de dåliga nyheterna

Var de den grekiska antikens "detox" på sitt vis? - Tragedierna; skådespelen som enligt Aristoteles åstadkommer en rening (katharsis) hos åskådarna. Nu levde ju han senare än de tre stora tragediförfattarna, och han kom fram till detta i efterhand genom att studera hur tragedierna var uppbyggda. Handlingen i de grekiska tragedierna kommer förr eller senare fram till en så kallad peripeti, dvs en avgörande vändning då vi börjar ana vartåt det barkar hän samt inte långt efteråt den renande aspekten anagnorisis; en aha-upplevelse eller chockinsikt där ifall vi är någotsånär normalt funtade kan känna igen oss och leva oss in.

Jag hade planerat att friska upp hjärncellerna med att läsa Aischylos "Orestien" i sommar eftersom det är många år sedan jag läste den. Hoppas bara hitta trilogin i en upplaga som är fräsch nog att inte åstadkomma en "anti-katharsis" istället t ex mögel, eller papper som åldrats illa och luktar därefter. Eller att boken ångar av kemikalier från masstillverkade, billiga parfymerade produkter!
En liten resumé: I första delen av trilogin har sierskan Kassandra (som avslöjade den trojanska hästen men ingen lyssnade) tagits ombord på kung Agamemnons skepp sedan hennes stad ödelagts av bl a nämnde kung. Kung Agamemnon har på sig sin purpurröda segermantel men vad hjälper det när drottningen har lömska planer...... 
Del två (Gravoffret) lär vara extra befrämjande för katharsis, där kommer kungens son Orestes hem och gruvliga saker händer....
I tredje delen (Eumeniderna) vaknar de fasaväckande hämndgudinnorna Erinnyerna men blir efter försoningen på slutet fromma som lamm under namnet Eumeniderna.

Antikens tragiska skådespel i all ära - men det krävs nog mer för att hålla hjärnan fungerande i vår giftiga miljö idag. Som multipelt kemiskt känslig har man fördelen att märka direkt hur skadliga vissa ämnen är och man märker tydligt skillnaden när man undviker dem. Om man blivit alltför förgiftad är det svårt att märka vad det egentligen är man inte tål eftersom man har symtomen kroniskt. Därför tycker jag så synd om skolbarn som har lärare som säger till dem att vänja sig vid parfymer "för att det är så verkligheten ser ut" istället för att verka för en parfymfri miljö i skolan, med tanke på hur många som numera får sjukdomssymtom dels av att få hår, hud och kläder marinerade i och dels att tvingas andas in allergiframkallande, hormonrubbande och nervsystemsstörande kemikalier varje dag. Man kan gärna kalla det en modern tragedi! (Är några av oss nutida "Kassandror" som varnar för döva öron?)
En god nyhet är att man skulle kunna bli frisk om man har tillgång till en frisk miljö, men den dåliga nyheten är att det finns nästan ingen sådan någonstans numera! Och att myndigheter med flera gör allt för att slippa göra något åt saken. Från januari 2015 gjordes ett tillägg i lagen om diskriminering; den skulle nu också omfatta tillgänglighet för funktionshindrade. Med några men grava undantag: lagen omfattar inte "tillhandahållande av bostäder" och när det gäller offentliga byggnader omfattar den inte ändringar utöver t ex "vad som angavs i bygglovet". Frågan är om det här tillägget i lagen gör någon skillnad för ökad tillgänglighet, eller är den bara "skådebröd"?


fredag 3 juni 2016

Vad skulle Selma ha sagt?

Några av trollkarlarna i Carlos Castanedas berättelser blev en gång anklagade för att syssla med svart magi, men en av dem sade att de verkliga svarta magikerna är i själva verket de så kallade vanliga, "skötsamma" medborgarna eftersom de varje dag med sina klichéer och standardfraser försöker fånga andra människor i sin ytterst begränsade verklighet, och mer eller mindre förhäxar andra att tycka och tro inom ett visst mönster.

På det viset kategoriserades Selma Lagerlöf som "löjtnant Lagerlöfs fula, låghalta och inbundna dotter", med mera. Ebba Witt-Brattström som tilldelades årets Mårbacka-pris menar att Selma Lagerlöf förminskats som en "sagotant" i litteraturhistorien ända in i vår tid. Ändå har hon skrivit världslitteratur och blev den första kvinnliga nobelpristagaren i litteratur. (Jag kräver inte att mina vänner ska ha läst Selma Lagerlöf, men jag tappade respekten för Jessica Gedin som programledare i SVT:s litteraturprogram när hon medgav eller kanske "skröt" över att hon inte har läst Selma Lagerlöf.)
Hur Selma hann med allting vet jag inte, men vid sidan av skrivandet drev hon jordbruk och var en av traktens största arbetsgivare. Hon var en av de första i Sverige att införa sjuklön, och lät ofta fler arbeta på gården än hon egentligen hade bruk för eftersom hon inte hade hjärta att avskeda folk. Hon var intresserad av miljö och hälsa (experimenterade med olika dieter) och engagerade sig mot andra världskriget (men hann tyvärr dö flera år före freden).
Hur skulle hon ha sett på vår tid? Jag gissar att hon starkt skulle ha engagerat sig för miljön och varit chockad över hur mycket vi hunnit förgifta jordbruket, lant- och stadsmiljön. Och över hur girigheten brett ut sig!

Nästan som en illustration till det läser jag i Värmlands Folkblad om hur Arbetsmiljöverket hittade brister hos ortens största arbetsgivare bland annat när det gällde rutiner för förebyggande underhåll av ventilationssystemet och bristande ventilation vid svetsplatser,  och vid fördelningen av uppgifter gällande det systematiska arbetsmiljöarbetet. I en annan artikel i samma tidning skrivs det om hur samma företag gör ett fint ekonomiskt resultat även i år och att personalen ska få en sommarbonus; enligt uppgift ska det röra sig om 17 000 kr per anställd. "Mutor för att hålla tyst om miljöbrister?" säger en vän lite elakt. Hursomhelst är det typiskt för idag då snabba pengar är viktigare än en bra miljö.

Selma Lagerlöf hade kunnat spöka för mindre! Vilket man också säger att hon gör - så pass mycket att man började med "spökvandringar" på Mårbacka i höstas. Vilket i sig annars skulle kunnat vara en anledning för Selma att börja spöka, då jag inte är säker på att hon skulle ha gillat jippon som detta. Dels för girigheten och dels för att det igen förminskar henne till en "spöktant". Men också för att så mycket annat hon engagerade sig för som t ex jordbruket har gått överstyr med GMO och kemikalier som förgiftar oss.

måndag 23 maj 2016

Folk och fä, detox och Freud

"Det här millenniet kommer vi alla att dö" - vem var det som sade det, eller var det kanske en röst á la Horace Engdahl alias "Den sista grisen" som sade det från någon obestämd ort utanför eller inuti huvudet? Hursomhelst kommer ju alla - även de som föds i typ nio århundraden framöver -  att dö under det här millenniet. (Det kanske låter dystert, men å andra sidan har det sina poänger- man behöver kanske inte må så illa över att t ex fönstren inte blivit putsade....?) - Och människorna har ingen fördel framför kreaturen, säger Predikaren om saken. Det går den vise lika som dåren! Enligt samma bok. Dock har det framförts mycket i tidningar och övrig media att det här är året då kändisar avlidit i massor. Men även gamla skol- och arbetskamrater har ovanligt ofta gått bort sedan några år tillbaka utan att vara direkt lastgamla. Man börjar snudd på öppna morgontidningen försiktigt....

I samma tidsålder förberedde man sig vid en mobilmast i Skutskär på att desarmera en misstänkt bomb -  som visade sig vara en orgonit, ett föremål med syfte att avleda negativa energier. Under tiden läser jag dagens p.s. i Värmlands Folkblad där en journalist berättar om sina "övernaturliga" upplevelser som antas bottna i stress och ändrade livsbetingelser: Exploding Head Syndrome! Det finns också något som kallas hypnagoga fenomen; de kan på liknande sätt yttra sig som "spökerier", telefonsignaler som inte finns i verkligheten, smällar och dunsar, röster med mera. Man kan lite låta bli att undra ifall journalisten kanske bor i ett hus där också mögel spökar, för det här är likaledes vanligt hos personer som lever i mögel. Mögel stressar kropp och hjärna lika mycket som någonsin psykosocial stress kan göra. Symtomen kan se likadana ut vid mögelskador som vid posttraumatisk stress enligt läkar- och forskningsrapporter, se t ex dr Cheryl Harding och dr William Rea för att bara nämna några. Den senare talar också om elöverkänslighet som "toppen av ett isberg" där kroppens organ länge underminerats i dålig miljö.
Det finns också tecken på att strålning och mögel samverkar på ett för oss negativt sätt. Dr Klinghardt (bl a känd för att framgångsrikt behandla personer med neurologiska sjukdomar och kronisk smärta), berättar i en artikel om en studie där mögel under påverkan av elektromagnetisk strålning producerade 600 gånger fler toxiner. Från i år görs arbetsgivarna ansvariga för den psykosociala stressen på arbetsplatserna. Synd att ingen vill ta ansvar för den rent fysiska arbetsmiljön på samma sätt.

Att avgifta sig från miljögifter och allt som belastar våra kroppar blir en evinnerlig rundgång eftersom vi knappt hinner avgiftas förrän kroppen åter belamras med miljögifter, dålig luft och dito vatten och så vidare. På 80-talet var fasta en vanlig "detox", men eftersom den samtidigt sänker ämnesomsättningen så man ännu långsammare blir av med eventuella gifter kanske den inte är den ultimata avgiftningen. Idag verkar det luta mer åt saker som t ex infraröd bastu. Evelyn som skriver sidan "Detoxing the Body and Help for Multiple Chemical Sensitivity" har enligt egen uppgift blivit frisk från svår överkänslighet och ger gratis tips och råd som är ganska lätta att följa för gemene man. Hon menar bl a att fett från gräsätande djur hjälpte henne att bli frisk, och inte minst "The Dreaded Coffee Enema"!

Tyska språket har ett bra ord för miljöförorening - "Umweltverschmutzung". Kan en orsak till den vara att det alltid varit män som styrt världen? Liksom för att knyta ihop säcken råkar jag just nu läsa Ebba Witt-Brattström som tidigare var gift med ovan nämnde Horace Engdahl. Hon uppmanar oss att läsa lika många böcker skrivna av kvinnliga författare som av manliga och vara "bi-textuella" dvs. helbildade istället för halvbildade som man blir om man ser på allt med mannens ögon. Som man ju i stort sett gjort genom hela litteraturhistorien. Boken heter "Kulturmannen" och i ett avsnitt skriver hon lite om Freud, "psykoanalysens fader" och vad hon menar typisk "kulturman". Minns att jag läste Freuds "Vardagslivets psykopatologi" en gång för länge sedan. Han var förmodligen tokigare än alla sina patienter tillsammans, och orsakade bl a att en kvinna med giftstruma avled. Witt-Brattström ger ett smakprov på vad Freud ansåg vara en "allmän regel för den normalt lagda flickan": att överföra sin böjelse för fadern till den man hon valt; att "i den älskade återfinna fadern". Och så vidare. Jag har inte läst hela Witt-Brattströms bok ännu, men lovar att den är läsvärd. Och minns att visst var Freud också läsvärd på sitt sätt. Nästan lika rolig som Kalle Anka!   

(Foto snott från Fb-gruppen "Alla andra dagar".)


tisdag 26 april 2016

Det förgiftade handslaget

I svallvågorna efter mediaskandalen om politikern som inte ville hälsa på kvinnor med handslag, kan jag inte låta bli att tänka att ifall han bara hade hälsat även på männen på samma sätt (lägga handen över hjärtat) skulle det kunna vara ett mer sympatiskt sätt att hälsa än handskakandet. Med tanke på alla oljiga, svettiga händer man skakat, eller händer som tar i så det knakar i ens egen. Eller näst värst av alla, den råkalla, "döda" handen som ger rysningar efter ryggraden. Den allra värsta handskakningen är den moderna, kemiska varianten eftersom så många går omkring i ett moln av kemikalier dvs. parfymer och påtvingar dem sin omgivning.

Minns med fasa ett besök på ett myndighetskontor där tjänstemannen hade klappat in sig med ett fruktansvärt rakvatten. Och fanskapet kom emot mig för att ta i hand! Detta var visserligen en del år innan jag blev multipelt kemiskt känslig, men jag höll ändå på att storkna i det lilla kontorsrummet. Jag hade med min egen favoritpenna att fylla i en blankett med, och han lånade vid ett tillfälle min penna för att visa var jag skulle skriva. När jag kom hem stank hela lägenheten av den giftiga parfymen. Jag upptäckte att det var kulspetspennan som luktade. Den hade blivit totalt impregnerad av hans parfym och den gick inte att tvätta ren. Jag slängde den, men giftlukten dröjde kvar i lägenheten trots att jag öppnade alla fönster, och jag fick nästan panik. Det handlade om syntetisk mysk som är avsedd att stanna kvar i evigheter på hud och i material. Den tjänstemannen borde ha satts i karantän, för även om han tvättade bort parfymen skulle mycket av den sitta kvar en ganska lång tid i hans hud och kläder.

En annan (och dessvärre tillika sann) skräckhistoria är när jag skulle besöka en liten butik för att köpa en present. När jag öppnade dörren slog rena voodoo-giftet från försäljarens rakvatten emot mig. Det normala hade varit att vända på klacken, men det var som om min hjärna blev kapad av giftet för jag fortsatte bara gå rakt emot honom, och följde med runt när han visade olika förslag plus höll artigt med om allt han sade. Risken fanns att ifall han hade sagt: - Får jag lov att mörda dig? Var vänlig och följ med bakom draperiet, så hade jag kanske svarat: - Javisst. Så trevligt!
Varenda attiralj han rört vid därinne stank av hans vedervärdiga rakvatten.
När jag kom hem slet jag bort omslagspapperet, tvättade presenten så gott det gick och slog in den på nytt i eget papper. Samt gick långa omvägar om den butiken i fortsättningen. Det hade också jobbat en ung grabb där som verkade trevlig. Minns att jag tänkte "stackars grabb som måste jobba i den miljön, det måste ju vara livsfarligt". Tre veckor senare stod det i tidningen att samma pojke hade avlidit. Jag vet inte vad han dog av, men vad det än var kunde knappast arbetskamratens parfym ha gjort saken bättre. Själv hade jag nog inte överlevt ens en timme i det sällskapet.

Det har länge varit så i Sverige att man inte får prata om parfym- och hushållskemikalier dvs. att de kan vara giftiga och sjukdomsframkallande, men numera har forskningen, inte minst Selma-studien i Karlstad , nått så långt att det blivit accepterat att förstå hur kemikalier i våra vardagsprodukter kan leda till cancer, missbildningar hos små bebisar, hormonstörningar, allergier, diabetes, fetma och många övriga kroniska sjukdomar.

Häromkvällen pratade man på nyheterna i TV om att alltfler små barn vägrar äta. De är friska för övrigt, men en del av dem måste t o m sondmatas för att få i sig näring. "Tro mig, vi har gjort allt för att försöka få dem att äta", sade några föräldrar som även fått rådet att t ex göra roligt färgat mos och grönsaker i form av figurer för att locka dem att äta. Jag kunde dock inte höra något nämnas om tillsatser och bekämpningsmedel som eventuell orsak till bristen på matlust. Det är ju annars ganska känt att både barn och djur brukar föredra ekologiskt och tillsatsfritt om de får chansen att välja. Och det gör jag också! Ta bara gurka som exempel - jag vägrar att äta besprutad gurka eftersom den bara smakar vatten och kemikalier! Bara ekologisk gurka smakar riktig gurka.

söndag 3 april 2016

Den inbillningsfriske

I motsats till huvudpersonen i Molières Den inbillade sjuke (komedi med bl a en avhyvling av de anspråksfulla men okunniga och livsfarliga läkarna år 1673) frestas man som en multipelt kemiskt känslig person att bli inbillningsfrisk ibland och föreställer sig att man kanske kan börja arbeta igen inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag hade tänkt mig vara hjälp åt en nyopererad person. Det fungerade nästan en hel förmiddag; jag hämtade ut smärtstillande medicin på apotek, handlade mat och lagade en nyttig lunch med inflammationsdämpande ingredienser (laxbitar, sötpotatis, broccoli och dressing med rödlök som även är histaminsänkande). Men så överfölls jag av en stor trötthet, det gick knappt att hålla sig vaken samtidigt som halsen svullnade påtagligt och det verkade gå allt trögare för lungorna. Jag började undra vad i helskotta, men fick senare ett mejl med undran över hur luften var i stan efter eldsvådan på bruket. Jag hade inte sett någon rök eller direkt märkt någon brandlukt utan hade trott det var den gamla vår-allergin som var på gång. Aha, då var det ju inte mig det var fel på utan det brann faktiskt!  Gick iväg för att fortsätta vara "samarit" och måste på vägen passera ett område där man höll på att gräva i jorden, där luften var om möjligt ännu sämre. På platser med uppgrävd jord finns många orenheter i luften, t ex mögel och bakterier. (Där kan t o m finnas en bakterie som trivs i den syrefattiga jorden och som producerar det farligaste naturliga giftet i världen (värre än något syntetiskt skapat gift) och kan orsaka botulism. Det sägs att bara 1/4 kg av det giftet skulle kunna döda hela jordens befolkning, men som tur är brukar just den bakterien ha svårt att föröka sig.)
Nu började även benen bli blytyngda och väl framme tyckte den nyopererade (som verkade dubbelt så pigg som jag) att jag såg blek och skröplig ut.... 

Väl hemma igen hade väl så smått de luftburna kemikalierna efter branden börjat lägga sig men då började några sprida parfymångor och cigarettrök från en balkong. Det var inte så att Pandoras ask öppnats just den här dagen, utan var egentligen en ganska vanlig dag med dieselångor utifrån, någon kryddstark matlagning någonstans ifrån och förmodligen även någon som satt igång att måla någonstans i huset. Eller spillt ut bensin? I vilket fall orkade jag nästa dag inte ta mig någonstans utan det blev den nyopererade som kom och skjutsade mig runt så att jag kunde uträtta några ärenden samt erbjöd mig av de smärtstillande medicinerna, men tyvärr hjälper ju inte sådant mot MCS då man tvärtom brukar bli ännu sjukare av kemikalierna i mediciner. (På radion sjunger den gamla 80-talsikonen Grace Jones den gamla 60-talslåten The Hunter Gets Captured By The Game (jägaren fångas av bytet)... man kanske skulle göra en svensk översättning; patienten blev samarit åt "samariten"!) Än en gång måste man räcka lång näsa åt handläggare hos Försäkringskassan och eventuella andra som tror det räcker att "tänka positivt"...                                                                                                                          

Man måste ha tur som en galning om man ska kunna göra något "normalt" bara för en enda dag som MCS-are. Det finns knäppgökar som tror att man kan "vänja sig vid lukter" men det handlar varken om lukter eller att vänja sig, utan om att försöka rehabilitera kroppen så den får tillbaka något av sin gamla motståndskraft. Första steget är förstås att undvika kemikalier, mögel och allt övrigt man inte tål men tyvärr kommer många inte ens så långt eftersom det finns så få platser med ren luft.

När allergitest visade på "vikande allergi" var jag i praktiken ännu mer överkänslig (på ett värre sätt) och märker att även andra icke allergiska personer verkar reagera på pollen under de olika säsongerna mellan vår och höst. Det är vanligt med symtom av alens blomning redan i januari eller februari (röda och svårt kliande ögon m m) och i mars-april när snön smält är det inte ovanligt att mögel och förmodligen pollen som förs hit med vindarna söderifrån orsakar ledvärk, svullnader och trötthet. Sköldkörteln får jobba hårdare under våren, man kan se det tydligt genom att nypa i huden t ex mitt på ovansidan av fingrarna och huden stannar kvar i det läget som om den vore modellera. (Kallas myxödem.) Tror sköldkörteln protesterar mot övertidsarbetet genom att det liksom bränner bakom pannbenet. Jag föreställer mig att sköldkörteln känner sig som den hackande motorn i bilen när Seinfeldt och hans tokige granne försöker tvinga bilen ända hem och nålen på bensinmätaren börjar närma sig noll. I maj-juni brukar björkpollen kunna orsaka att gamla överkomna födoämnesallergier återkommer temporärt med blåsor och svullnader i munnen m m. Plus gamla "Mr Hyde-syndrom" eftersom allergi orsakar att cellerna sväller även i hjärnan. Gräsblomningen i juli är för min egen del en av de värsta då kroppen ibland kan vara farligt nära kollaps och små blödande sår lätt uppstår på huden för minsta påfrestning, t ex om det pågår gräsklippning utomhus. Och i augusti/september blommar de starkt allergiframkallande malörtsväxterna plus att mögel utomhus ökar under regndagarna mot höstkanten vilket kan påverka ända tills frosten!

Det är ett "misstänkt" funktionshinder då man varken har rullstol eller ens en hörapparat. Då man i vissa sammanhang klarar sig utmärkt får säkert en hel del inte ihop det, utan tycker det verkar skumt  och börjar ställa frågor av misstänksam natur (och tröttsam, eftersom de sällan är intresserade att veta)...... Råkar läsa en artikel (som dock inte handlar om MCS utan om självutnämnda barnexperter) där utrikeskorren Anna-Lena Laurén tycker att när man får misstänksamma frågor om hur det går ihop behöver man inte alls förklara sig. Man kan bara säga som Lilla My: Ha!

torsdag 10 mars 2016

"Rebel Without a Cause"...

Jag åkte en gång med en taxichaufför från Afghanistan som påstod att det finns inga allergier i Afghanistan. "Folk där skulle skratta om någon påstod sig vara allergisk".
Men han berättade att däremot blev hans landsmän som kom till Sverige ofta allergiska när de varit här ett antal år. Jag menade att det skulle åtminstone delvis kunna bero på alla kemikalier vi har omkring oss och på oss hela tiden här, men han sade att det finns ju massor av kemikalier i Afghanistan också, t o m från bomber och liknande!

Men jag tror nog ändå att den ständiga exponeringen av parfymerade produkter på vår hud dygnet runt och i luften vi andas inomhus frestar hårt på motståndskraften och ger ett bidrag till alla allergier plus en massa andra sjukdomar. Vad man använder på huden kan ännu snabbare ta sig in till kroppens organ än det man äter, och är på ett sätt ännu farligare eftersom de enzymer då saknas som åtminstone bryter ner vad man äter. Plus att luften man andas genom näsan ännu snabbare når den korta vägen till hjärnan!
Tänk bara på alla tvätt-, skölj- och rengöringsmedel, schampo, hårstyling, deodoranter, hudkrämer osv som används under en dag. En person som har MCS (multipel kemisk känslighet) vänder helst omedelbart på klacken vid tröskeln till ett "normalt" hem som använder alla dessa parfymerade produkter. (Det betyder förstås inte att man skulle ha mindre välstädat eller vara mindre hygienisk själv eftersom oparfymerade produkter eller naturmedel är minst lika verksamma.)

Enligt forskare på MCS, bl a professor Steven Nordin vid Umeå universitet (före det han, efter vad som sägs, sålde sig till "Big Pharma" (?)), förändras  blodflödet i hjärnan när dylika personer utsätts för exponeringar. Men det är knappast bara i västvärlden människor får MCS, utan varhelst personer utsätts för en stor mängd kemikalier vid enstaka tillfälle eller små doser vid upprepade tillfällen finns risken. Även om man i vissa länder kanske aldrig hört talas om MCS och möjligtvis kallar symtomen något annat.
De tillfälliga "hjärnskador" som uppstår hos många vid exponeringar kan lika lite som t ex ett epilepsianfall förhindras genom förnuftigt resonemang. Man kan lätt tänka sig hur exponeringar av parfym och andra kemiska emissioner (inte minst i sjuka hus) måste påverka personer med redan kroniska hjärnrelaterade sjukdomar. Jag läser i morgontidningen om en gymnasieelev som döms till ungdomsvård för misshandel av en lärare efter en diskussion vid sen ankomst. Eleven som har en neuropsykiatrisk diagnos säger att han p g a sina svårigheter inte kan styra sitt handlande. Den svårt kemiska och pH-sänkande luften i ett "normalt" klassrum bidrar säkert inte så lite till stressreaktioner och överloppshandlingar.

I Albert Camus roman Främlingen tillfrågas den dömde varför han utan vidare mördat en arab. Han svarar: "Det var så varmt."
Jag vet inte om det någonsin forskats på olika luftkvaliteters och exponeringars påverkan vid impulsiva våldsbrott, men föreslår härmed ämnet för en akademisk uppsats (å det snaraste)!