En blogg om kemikalieintolerans som tabu i dagens samhälle!

torsdag 10 mars 2016

"Rebel Without a Cause"...

Jag åkte en gång med en taxichaufför från Afghanistan som påstod att det finns inga allergier i Afghanistan. "Folk där skulle skratta om någon påstod sig vara allergisk".
Men han berättade att däremot blev hans landsmän som kom till Sverige ofta allergiska när de varit här ett antal år. Jag menade att det skulle åtminstone delvis kunna bero på alla kemikalier vi har omkring oss och på oss hela tiden här, men han sade att det finns ju massor av kemikalier i Afghanistan också, t o m från bomber och liknande!

Men jag tror nog ändå att den ständiga exponeringen av parfymerade produkter på vår hud dygnet runt och i luften vi andas inomhus frestar hårt på motståndskraften och ger ett bidrag till alla allergier plus en massa andra sjukdomar. Vad man använder på huden kan ännu snabbare ta sig in till kroppens organ än det man äter, och är på ett sätt ännu farligare eftersom de enzymer då saknas som åtminstone bryter ner vad man äter. Plus att luften man andas genom näsan ännu snabbare når den korta vägen till hjärnan!
Tänk bara på alla tvätt-, skölj- och rengöringsmedel, schampo, hårstyling, deodoranter, hudkrämer osv som används under en dag. En person som har MCS (multipel kemisk känslighet) vänder helst omedelbart på klacken vid tröskeln till ett "normalt" hem som använder alla dessa parfymerade produkter. (Det betyder förstås inte att man skulle ha mindre välstädat eller vara mindre hygienisk själv eftersom oparfymerade produkter eller naturmedel är minst lika verksamma.)

Enligt forskare på MCS, bl a professor Steven Nordin vid Umeå universitet (före det han, efter vad som sägs, sålde sig till "Big Pharma" (?)), förändras  blodflödet i hjärnan när dylika personer utsätts för exponeringar. Men det är knappast bara i västvärlden människor får MCS, utan varhelst personer utsätts för en stor mängd kemikalier vid enstaka tillfälle eller små doser vid upprepade tillfällen finns risken. Även om man i vissa länder kanske aldrig hört talas om MCS och möjligtvis kallar symtomen något annat.
De tillfälliga "hjärnskador" som uppstår hos många vid exponeringar kan lika lite som t ex ett epilepsianfall förhindras genom förnuftigt resonemang. Man kan lätt tänka sig hur exponeringar av parfym och andra kemiska emissioner (inte minst i sjuka hus) måste påverka personer med redan kroniska hjärnrelaterade sjukdomar. Jag läser i morgontidningen om en gymnasieelev som döms till ungdomsvård för misshandel av en lärare efter en diskussion vid sen ankomst. Eleven som har en neuropsykiatrisk diagnos säger att han p g a sina svårigheter inte kan styra sitt handlande. Den svårt kemiska och pH-sänkande luften i ett "normalt" klassrum bidrar säkert inte så lite till stressreaktioner och överloppshandlingar.

I Albert Camus roman Främlingen tillfrågas den dömde varför han utan vidare mördat en arab. Han svarar: "Det var så varmt."
Jag vet inte om det någonsin forskats på olika luftkvaliteters och exponeringars påverkan vid impulsiva våldsbrott, men föreslår härmed ämnet för en akademisk uppsats (å det snaraste)!
  



   

fredag 26 februari 2016

Friedmans huvud på ett fat...?

Politiska broilers som Annie Lööf (C) och Ebba Busch Thor (KD) tjatar om att lönerna måste sänkas på  den svenska arbetsmarknaden. Och Carola Lemne, vd för Svenskt näringsliv, med en månadslön på 490 000 kronor vill ha en lagstiftning om lägre löner på ungefär 12 000 i månaden (fast inte hennes egen förstås). Samtidigt som en expertgrupp under finansdepartementet inte gillar att regeringen 2016 tagit bort "stupstocken", den bortre gränsen i sjukförsäkringen, utan vill återföra högerlinjen där sjukskrivning anses ha ekonomiska incitament och inte beror på ohälsa, stress eller dåliga arbetsmiljöer.

En dansk vän berättar hur New Public Management, en politisk styrningsmetod inspirerad av Chicagoskolan (som t ex Richard Nixon och Margaret Thatcher tillämpade i sin politik), har smyginförts i Danmark och orsakat bl a en process av avhumanisering under senare år. Själv minns jag det toleranta och frisinnade Danmark från början av 80-talet när jag bodde där en tid, och dit en tysk vän brukade åka över helgerna så ofta han hade möjlighet bara för att "andas ut". Var annars i världen än i Köpenhamn hade man kunnat se exempelvis en lokal med skylten "De arbetsskyggas förening" mitt i stan....
Numera är det förvandlat till en rädd och främlingsfientlig stat där det nu inte ens längre heter medborgare utan bara borgare! Precis som i Sverige finns många hatare som nu vill ge flyktingarna skulden för en eventuell" systemkollaps", vilken i så fall i själva verket skulle bero på den hårda styrningen och kontrollen i New Public Management, som precis som i Sverige  har lett till stora administrativa kostnader och brist på yrkesetik. Den hårda marknadsstyrningen och konkurrensen anses ha lett till att folk inom t ex vård och barnomsorg är rädda att berätta om missförhållanden eftersom deras egen arbetsplats skulle bli mindre konkurrenskraftig. Friedmans och Chicagoskolans politik har tillämpats i bl a USA, Europa, Kina, Ryssland och Chile och gått hårt fram mot fattiga, oliktänkande och även arbetare.   

Milton Friedman fick nobelpris i ekonomi någon gång i slutet av 70-talet, men jag kände faktiskt förut inte till NPM och Chicagoskolan. Det är nog inte meningen att man ska göra heller eftersom det inte finns någon offentlig debatt om detta varken i Danmark eller Sverige. Hitler lär på sin tid ha uttalat att man kan skapa styrning och kontroll genom att smyga in detta i lagom doser utan att det märks så mycket. Orwells scenario New World Order som en del bara väntar på ska slå in, har väl i själva verket redan slagit in i och med detta och började bli kännbart i Sverige under tidiga 90-talet med regeringen Bildt.
Friedman arbetade tillsammans med diktatorn Pinochet i Chile en period under 70-talet, vilket väl säger en del.

Under 1900-talet var det nationalekonomen John Maynard Keynes idéer som låg till grund för politiken i en rad länder. En av tankarna var att man under svångremstider istället skulle spendera för att skapa en blomstring i handeln och tvärtom under de goda tiderna spara för en samhällsreserv. Men en annan nationalekonom, dvs. Friedman, mejade under slutet av 1900-talet ner Keynes teorier, och för att göra en lång historia kort förkastade Friedman statens ansvar och lade alla tillkortakommanden på individens axlar eftersom det nu var råkapitalismen och den fria marknaden  som skulle styra. Friedman var även för att droger skulle vara legala (och här kan man för sin inre syn se Big Pharma, förväntansfulla som hyenor, i bakgrunden).

Jag gissar att det är Milton Friedmans spöke som flåsat medborgarna (för det heter väl förhoppningsvis fortfarande så i Sverige) i nacken sedan några decennier tillbaka. Myndigheterna blev slavar under NPM och förvandlades till  rena kontrollorgan i stället för som tidigare en service för allmänheten. Jag erbjöds gå en söka jobb-kurs efter en arbetsskada i början av 2000-talet, och det står klart att ledarna måste ha fått gå New Public Management-kurs där avhumanisering och kontroll stod på programmet för jobbsökarnas del. Man fick t ex en gång förhållningsorder att inte hålla fast vid egna politiska åsikter utan söka jobb på kanslier hos politiska "motståndare", och i rentav luthersk jag-fattig-syndig-människa-anda ingick att offentligt bekänna vad man ångrar mest av det man gjort tidigare i livet. Jag menade att jag ångrar ingenting, vilket möttes med stor förvåning och ogillande. I ett försök att vara lite tillmötesgående gick jag med på att jag ändå ångrar en sak; nämligen att ha tackat ja till denna kurs då den i ärlighetens namn inte verkade leda till någonting för någon (det ledde dock till ännu mer ogillande...).   


Men också andra med samhällsansvar t ex polis och bostadsvärdar i allmännyttan har tagit del i avhumaniseringen genom att ingen i makt- och ansvarsposition tar ett ansvar utan bollar problem mellan sig i oändlighet á la Kafka eller för den delen Försäkringskassan. Exempelvis erbjöds en vän bostad utan att hyresvärd berättade att grannen ovanpå hade hotat och terroriserat personer som tidigare bott i lägenheten och att den allra senaste hade tvingats flytta p g a detta. Det visade sig även vara ett känt fall för polisen, men ändå har inte hyresvärden flyttat på den gravt störande personen utan hänvisar till polisen och kräver "inspelningar" som bevis. Min gode vän lyckades spela in en lång sekvens där grannen bankar i golvet och skriker hotelser och okvädningsord sent på kvällen. Men polisen ville inte ens lyssna på inspelningen utan gjorde bara ytterligare en till i raden av anteckningar!

Man behöver säkert inte heller förvånas över att miljösjukdomar som MCS inte accepteras av Försäkringskassan eller samhället överhuvudtaget med tanke på detta. Tidigare accepterades åtminstone ca 20 % när det gäller sjukskrivningar/sjukpensioner men numera anses ingen med MCS ha nedsatt förmåga med ens en fjärdedel enligt FK. Så långt jag vet fanns också åtminstone en viss respekt för elöverkänsliga och det talades en del om personer som blivit skadade av bildskärmar i slutet av 80-talet, men numera är det ett tabubelagt område på alla plan.

Emellertid finns kanske hopp åtminstone på en del områden, för man kan läsa att efter valet 2014 har man på regeringskansliets internetsida erkänt att de senaste decennierna har styrts av New Public Management, men att den nuvarande regeringen med den nya budgetpropositionen vill nå bort från NPM och menar att det skulle betyda bl a sparade kostnader för administration och en bättre yrkesetik.

lördag 20 februari 2016

En fråga om vokabulär

Häromdagen stod en fet rubrik i Värmlands Folkblad: "SNUSNING KAN LEDA TILL AVSKED PÅ HAMMARÖ". Kommunfullmäktige har klubbat igenom beslutet att de anställda inte längre får röka eller snusa på arbetstid från och med april i år. Från fackets håll sägs det: "Våra medlemmar får betalt av arbetsgivaren för att utföra ett arbete under arbetstid men vad de gör på sina raster kan vi inte lägga oss i". Ett ordförslag som borde lämnas in till Svenska Akademien är "tredjehandsrök". Vad man nog inte räknat med hos fack och arbetsgivare är att om man röker på sin rast finns tyvärr röklukten kvar i hår, hud, andedräkt, kläder och ofta i saker som den rökande tagit i, och alldeles speciellt olämpligt blir det ifall man arbetar inom omsorgen eftersom barn är särskilt utsatta och även äldre och sjuka har ofta nedsatt motståndskraft mot rök och parfymer,
I Sunne kommun erbjöds de anställda en kurs för att sluta använda tobak. Mer än 100 personer deltog och 80 % lyckades sluta, säger hälsokonsulten Mats Svärdsén.     

När det gäller cigaretter är det inte tabu att tala om gifter, och det borde kunna vara lika självklart att tala om gift och kemikalier när det gäller de massproducerade, billiga parfymerna i deodoranter, tvätt- och sköljmedel, hårvårdsprodukter, rakvatten och så vidare. Lite längre fram i vår (maj) är det MCS Awareness Month som i Sverige avrundas med Parfymfria Dagen i MCS Swedens regi. Astma- och allergiförbunden i Norden har senare under året en informationskampanj under en höstvecka, Parfymfria veckan. Tyvärr använder sig de senare av precis samma ord som parfymindustrin använder för att locka kunder, dvs det positivt värdeladdade ordet "doft". (För det är väl t ex knappast någon som ringer polisen p g a "likdoft" från en lägenhet...?) I Svenska Akademiens ordlista jämställs ordet dofta med att lukta gott. Det är här som folk ofta börjar slå sig på knäna av skratt, för vem kan vara tokig nog att inte tåla VÄL-doft? Å andra sidan blir många arga när man använder orden gift eller kemikalier om parfym, men det brukar löna sig på sikt. När informationen väl har smälts brukar en hel del förstå vad det handlar om. Jag kan instämma med d-ordet i det fall jag skulle (och tålde att) dofta på en flaska parfym som faktiskt luktade gott (vilket många syntetiska parfymer långt ifrån gör), men om jag skulle sprida doften i det offentliga rummet och utsätta någon som får sjukdomssymtom av den skulle den inte längre kunna kallas väldoft enbart, utan då är det i verkligheten frågan om en kemisk attack på personens hälsa. Symtomen från multipel kemisk känslighet kan variera mellan den "lättare" sorten t ex huvudvärk, yrsel och illamående eller av svårare slag där symtomen faktiskt härmar andra sjukdomar (ofta flera på samma gång) som influensa, fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, tillfällig adhd eller hos barn autismliknande utbrott.
Ordet lukt är mer mångtydigt och odör har i svenska språket en negativ klang med synonymerna lukt; stank i tidigare nämnda ordlista.

onsdag 20 januari 2016

Major impetu slår till

Det brukar finnas namn för att skilja mellan större eller mindre sjukdomsutbrott eller anfall vid sjukdomar, t ex när det gäller epilepsi heter stora anfall "grand mal" och små "petite mal" eller "absence". Man kanske skulle behöva ha namn för de olika reaktionerna och symtomen vid MCS också, och där har man ju dessutom de så kallade senare reaktionerna. Om man skulle dra till med ett hemsnickrat namn på latin skulle en större reaktion kunna heta major impetu. Och det var detta som slog till just i idag!

- Man får aldrig tro man är bra, för då är det kört! Så sade Monica Zetterlund i en intervju och fast hon förstås talade om någonting helt annat än MCS så stämmer det bra för MCS, åtminstone när det gäller mig. Det är så snart jag inbillar mig jag är eller håller på att bli frisk som det är farligt, för då blir jag dumdristig. Jag brukar alltid ha fönstret åtminstone några centimeter på glänt när jag sover, men var tvungen att stänga det helt i natt på grund av många minusgrader. Normalt låter jag då dörren till hallen och badrummet vara öppen så att den inkommande luften från rummets fönsterventiler kan ta sig ut genom utluftsventilen i badrummet, men nu var jag så övermodig att ha varit frisk ett tag att jag glömde eller struntade i ställa upp dörren. Visserligen sägs övertryck i bostaden vara bättre än undertryck eftersom det senare anses dra ut emissioner och eventuella gifter ur väggar och material så att vi andas in det, men den här natten kunde ju luften inte cirkulera och jag märkte kemiska lukter precis som alltid när fönstren är stängda. Det rör sig om formaldehyd, impregnerade gamla parfymer och cigarettrök i tredjehandsform som sitter i husets väggar, ibland kvardröjande naturliga kemikalier från matlagning, och kanske damm och partiklar från böcker och andra material osv. Men struntade ändå i att öppna dörren eller åtminstone en fönsterspringa.

Trots det kände jag mig relativt pigg i morse och beslöt mig därför dumdristigt att gå och handla på dagtid. I affären finns vid den tiden en mängd människor och en ännu större mängd av deras kemikalier i form av parfymerade lotioner, deodoranter, hårvårds- och stylingprodukter, tvätt- och sköljmedel i kläderna, osv. osv. Inte sällan med ett extra par droppar eller sprayduttar parfym som pricken över alltihopa. Då framstod plötsligt affären som konstig och lokalen svår att hitta i: det verkade som alla grönsaker var vitskimrande av mögel och all ost var slut eller hade gömt sig; hade hyllorna kastats om? Jag förstod att det var nu exponeringarna tog ut sin rätt och "major impetu" slog till i form av
1) snurrighet och brist på lokalsinne. (Det är här som det också är vanligt med siffer- och eller bokstavsdyslexi.) Eller kanske en gratis trailer om hur det kan te sig att gå och handla vid 85-90 år? 2)Leder och muskler blir ofta väldigt stela vid MCS-reaktioner och att betala vid kassan med kort eller kontanter med alldeles stela fingrar var också lite som en förhandsvisning av åldersstelhet.
3) När jag kom hem började jag frysa och hacka tänder, men slängde därefter upp fönstren trots femton minusgrader för att inte storkna av värme. Att inte kunna reglera kroppstemperaturer är ett vanligt symtom vid MCS. 4) Starka känslor av hunger är också något man ofta hör om som vanliga reaktioner vid/efter exponeringar eftersom kroppen verkar förbruka mycket näring och energi vid dessa tillfällen. 5) Samtidigt är det också vanligt att sväljreflexen inte fungerar och man riskerar att kvävas om man försöker äta som vanligt. Strupen låser sig i en position, och i en del fall kan andningen låsa sig och man får "plåtlungor". Även tårvätskan försvann och ögonen blev så torra att det gör ont att blinka. 6) Förskjutning av tids- och rumsuppfattningen är vanligt efteråt åtminstone hos mig, och saker kan ta väldigt lång tid att göra, saker tappas bort och dyker upp på oväntade ställen, en sax ligger plötsligt framme: har jag tagit fram den, när och varför? En dag kan "försvinna" eller ligga utanför tiden men tur att man har en morgontidning där man kan kontrollera vilken dag det egentligen är!
För många verkar idag även den massiva mobilstrålningen på allmänna platser och i
lägenhetshus vara orsak till liknande reaktioner, men den saken verkar vara ännu svårare för folk att ta till sig än problemet med kemikalierna.                                          

Gamla ordspråk om att inte sälja skinnet innan björnen är skjuten eller inte ropa hej förrän man kommit över bäcken kanske är extra giltiga om man har MCS, för det är väldigt vanskligt att lova saker i förväg då man aldrig riktigt kan veta om man blir exponerad för något som kommer att slå ut en, och att man känner sig frisk i frisk luft kan vara ganska bedrägligt och få en att glömma att det inte självklart är så i andra miljöer. Men idag lever vi ändå i en tid när kemikaliers påverkan börjar uppmärksammas mer och mer. När man ser tillbaka i litteraturen känner man ganska ofta igen symtom som mycket väl stämmer överens med MCS men som då misstogs för många andra saker och ledde till svåra konsekvenser. Läser en intervju med författaren Barbro Lindgren (skrev barnböcker som t ex Loranga, Masarin och Dartanjang) där hon berättar att hennes make arbetade som scenograf med farliga plastfärger i en tid när man inte brydde sig om att se till att ventilationen fungerade. Barbro och barnen såg oroväckande förändringar komma smygande. "Han blev retlig, alltmer frånvarande i familjen, stod inte ut med någon form av krav. Det var fasansfullt, han blev en helt annan. När han till slut lämnade familjen, tyckte barnen nästan att det var en lättnad. Några år senare dog Bo i cancer", berättar Barbro Lindgren.

fredag 15 januari 2016

MCS i litteraturen

Idag kan jag läsa böcker (förutom de mest stinkande förstås) till skillnad från för bara några år sedan då jag inte alls kunde läsa böcker dels på grund av att nytryckta böcker stank av tryckfärger och kemikalier från papper och/eller omslag, medan lånade böcker som hunnit "avgifta sig" från färglukt istället stank av tidigare låntagares parfymer, sköljmedel, rakvatten, handkrämer osv. osv. De böcker som fungerar bäst är de nya eftersom det inte används så starkt luktande tryckfärger numera, åtminstone enligt min erfarenhet, samt biblioteksböcker som befinner sig i stadiet då de inte hunnit få den unkna eller mögliga lukten från nedbrytningen av gammalt papper och bokpärmar men inte heller hör till de allra mest populära t ex vissa deckare som varit i händerna på alltför många "stinkare".

Jag råkade få Karin Johannissons senaste bok i händerna. Hon är professor emerita i idé- och lärdomshistoria och det brukar alltid vara intressant att följa det hon skriver. Boken heter Den sårade divan och handlar om tre kvinnliga "kändisar" under modernitetens 1900-tal. Det gemensamma för dem är att de inte platsade i den tidens trånga mall för normalitet och periodvis vistades på Beckomberga. Männen hade ett mycket större svängrum när det gällde normaliteten, och om de uppvisade symtom liknande de här kvinnornas benämndes det att de var "utarbetade" medan kvinnorna betecknades som galna. Det slår mig att deras kroppsliga symtom ofta stämmer överens med diagnoskriterierna för MCS dvs. reaktionerna vid och/eller efter exponeringar för kemikalier och/eller mögel m m. Man kanske inte kan påstå att alla skulle ha blivit helt friska av att mögel- och kemikaliesanera miljön och detoxa kroppen, men jag tror att deras lidande åtminstone skulle ha kunnat minskas på det sättet. Sigrid Hjertén sade att hon slutade måla för att hon inte längre tålde lukten, och hon sade ofta att hon kände sig förgiftad. Hon led domningar i armar och ben, och en period kan hon inte gå. Hon har svårt att reglera kroppstemperaturen och får attacker omväxlande av köld och värme (vanligt vid mögelskada och vid histaminkänslighet), väcks av "elektriska stötar i kroppen" (även vanligt när kroppen skadats av mögel). Hon behandlades med en massa kemiska mediciner, blev ännu sämre och dog på samma sjukhus efter en slarvigt utförd lobotomi.
När det gäller Nelly Sachs, nobelpristagare i litteratur, och författaren Agnes von Krusenstjerna upplevde de liknande dvs. förgiftning och kanske även elöverkänslighet eftersom de ibland led av "strålning" vilket på sjukhuset förstås uppfattades som galenskap. Ännu en av alla galna kvinnor var von Krusenstjernas kusin Agnes Lagercrantz, mor till författaren Olof Lagercrantz och Lis Asklund, kurator och känd radioröst. Modern har en detaljerad dokumentation av fysiska symtom och skador men förloras ändå helt i "dårarnas värld" och lobotomeras. Olof Lagercrantz beskrev det som en total degradering: från människa till en skuggvarelse som glufsar i sig maten. "Ett besök där blev liktydigt med ett besök i helvetet" skrev han i sin dagbok. En annan gång skriver han: "På mors dag fick hon en tårta, som hon satte i sig på en gång."

Nu är förstås denna bok inte skriven med tanke på saker som kemikalier och miljö utan handlar om bristen på modeller och nischer för de här begåvade kvinnorna som inte platsade i de snäva roller som tilldelades av samtiden, och som faktiskt såg Beckomberga som sin fristad där de kunde "ta makten" över sina identiteter som sjuka och spela ut sitt register, därav "divan" i bokens titel. Men man kan inte låta bli att undra vad som hade hänt om deras upplevelser av förgiftning tagits på allvar, eftersom det börjar bli ganska vanligt idag att sätta gifter i mediciner, mat och miljö i samband med neuropsykiatriska och andra sjukdomar. (Åtminstone hos vakna forskare, fast tyvärr inte så mycket ännu inom den efterblivna vården.)

PS. Karin Johannisson har tidigare uttalat sig om bl a sjuka-hus-syndrom, MCS, elöverkänslighet, fibromyalgi, amalgamförgiftning m m och verkar tro att det är "kultursjukdomar" som är anpassade till tidens krav. Hon menar att de här sjukdomarna blossade upp på 80-talet medan begreppet utbrändhet blev en populär diagnos på 90-talet. Jag tror när det gäller de här funktionshindren att hon riskerar att vara "kulturellt hemmablind" på grund av sin nisch i yrket och försöker "stoppa runda klossar i fyrkantiga hål". Att små barn som inte känner till vad som är årets modediagnos kan drabbas av MCS m m  tycker jag motsäger hennes teori. Om man ser till alla barn som exponeras för kemikalier och som ofta också drabbas av symtom på grund av dagis och skola i fukt/mögelskadade hus är det väl inte frågan om en kultursjukdom, om man inte räknar mängden sjuka hus och parfymerade produkter osv. som kultur förstås. Men den "kulturen" har ju inte minskat sedan 80-talet utan tvärtom ökat. Hon säger också i en artikel i en läkartidning att antalet elöverkänsliga inte ökat sedan 90-talet, men det tror jag heller inte på. Det handlar nog snarare om att de inte vågar berätta om sina symtom p g a den "terror" i olika former de därmed utsätts för från vårdens sida. Numera hör man ju alltfler i omgivningen säga att de påverkas negativt av t ex den trådlösa strålningen som ökat hämningslöst sedan dess.

onsdag 13 januari 2016

"Ninni Schulman-baksmälla" och lösningen på Palmemordet

Började läsa Ninni Schulmans senaste bok igår kväll och som vanligt när det gäller hennes deckare klarade jag inte att sluta läsa utan måste läsa hela boken (nästan hela natten). Därför lider jag av allmän trötthet och en aning blodtrycksfall idag, och kallar det "Ninni Schulman-baksmälla". Hon är visserligen rankad som en av de främsta författarna av kriminalromaner i Sverige just nu, men här i stan är hon förstås ännu större eftersom hon hämtar miljön i sina böcker just härifrån. Marc Broos sade att han startade Alma Löv museum för modern konst som en motvikt till att värmlänningarna är så förtjusta i sina författare (t ex Selma Lagerlöf) och miljöer att de kan ha lite svårt att släppa in andra intryck.
Men, men...jag känner igen varenda hus och gata hon beskriver i böckerna och nickar gillande åt Valborgskören i Blinkenbergsparken och när huvudpersonen går in på Kaffestugan. - Jo, minsann!
Hon är en även en mästare på att fånga den form av självgodhet som kanske är typisk för en del på små bruksorter, här i form av de bullbakande klassmammorna som höjer sig själva genom att klanka ner på en socialt eftersatt familj där mamman bl a misshandlas och inte hunnit baka till försäljningen för skolresan.

Apropå självgodhet så fick jag nyligen nys om en bok som handlar om den självgoda viljan (inte minst inom vården) att rakt av psykologisera bort funktionshindren MCS (multipel kemisk känslighet), elöverkänslighet och CFS/ME trots att seriösa läkare och/eller forskare (t ex William Rea i USA och förut professor Steven Nordin i Sverige när det gäller MCS) anser att de är fysiska och högst reella.  Den är skriven av Diana Crumpler och heter Prostituting Science: the Psychologisation of MCS, CFS and EHS for Political Gain. Den kritiserar bristen på medborgerliga rättigheter som andra tar för givna, och jag gissar att den också bidrar till att vässa våra argument.

Eftersom det var Ninni Schulmans allra senaste bok jag nyss läste ut och jag redan har läst alla hennes tidigare, fyller jag vakansen (i väntan på hennes förhoppningsvis nästa!) med ett boktips som Leif GW Persson gav i någon litteraturtidning: En osynlig av Pontus Ljunghill. Den handlar om ett olöst mordfall från 1928 som hos en pensionerad polis blivit personligt, ätit sig in och inte släpper taget. När det gäller Leif GW Persson finns det kanske egentligen ingen som hade så stor anledning att mörda Olof Palme som just han. Det var tack vare Palmes förnekande av Leif GW:s rapport gällande Geijeraffären som han i slutet av 70-talet fick sparken från sitt jobb, förlorade sina vänner, sitt sociala anseende och blev en persona non grata som inte såg någon annan utväg än att skjuta sig själv. Nu blev det inte så...... kanske uppstod tanken på att hellre skjuta Palme? Som Sveriges förmodligen smartaste person var han nog den ende som skulle kunnat komma undan med "det perfekta brottet" ur den synvinkeln. Skulle han inte annars haft förmågan att presentera lösningen på det gamla Palmemordet redan för länge sen (inte bara i romanform utan i verkligheten), oavsett det inte låg på hans skrivbord? Intressant nog fick han en anonym försändelse "skickad till sig" för några år sedan med en kula som ansågs ha tillhört vapnet i Palmemordet. Leif GW Persson lät efterlysa den anonyme vilken lär ha hört av sig nyligen och överlämnat en revolver som sades kunna vara mordvapnet, för analys. Börjar han, rent hypotetiskt förstås, steg för steg iscensätta avslöjandet av fallet (som enligt hans egen utsago aldrig släppt taget om honom)? Tänk om vi får den ultimata stora svenska kriminalromanen, där Leif GW Persson (förmodligen postumt) ger ut sin sista bok i vilken Palmemördarens vålnad stiger fram, i form av Leif GW själv?




.

lördag 5 december 2015

Julstämning, vedrök och citronsyra

Jag undrade länge varför jag tålde vanlig kokosolja men fick allergireaktioner av den deodoriserade kokosoljan dvs. den med neutral smak. Enligt tillverkarna skulle den inte innehålla några kemikalier t ex citronsyra av den industriella sorten som utvinns av svartmögel och som brukar användas vid deodoriseringen. Men alldeles nyligen fick jag höra att tillverkare inte är skyldiga att deklarera mängden av tillsatser under 0 procent; således kan den deodoriserade kokosoljan innehålla t ex 0,99 procent citronsyra, vilket man absolut kan få symtom av och även av mindre. Fast tillverkare, läkare och vetenskap fortfarande förnekar på trots mot verkligheten att allt fler både barn och vuxna kan få allvarliga symtom även av mycket små mängder av ett ämne. Men den dag som "den offentliga sanningen" inser att det faktiskt ligger till på detta sätt, kommer förstås forskning och vetenskap att ta åt sig äran av den upptäckten som redan många känt till ganska länge nu.
Eftersom vården bara kalkylerar med normalkänslighet är vården ett farligt ställe för personer som har t ex MCS (multipel kemisk känslighet) och som inte självklart tål mediciner, vacciner m m som andra. Enligt en debattartikel i Dagens Nyheter nyligen sägs att tusentals personer dör av vårdskador och mediciner varje år, så vården är visst inte ofarlig för normalkänsliga heller. Kanske är vården farligare än terrorister.....?

Fortfarande förnekas offentligt att parfymer kan skada på liknande som cigarettrök (de brukar faktiskt innehålla vissa gemensamma ämnen). Idag skulle aldrig en kändis ge ut ett eget cigarettmärke, men man kan inte låta bli att undra varför så många redan stenrika kändisar "måste" ge ut en egen parfym? Som förebilder för unga är det en aning uppåt väggarna att inte åtminstone bifoga en varningstext där det exempelvis kunde stå "bör inte användas i sammanhang där man inte vet ifall alla som kommer tål parfym" och att parfymer ska räknas som farligt avfall när de kastas.
Några gemensamma ämnen för cigarettrök, parfym och faktiskt också ved-rök är formaldehyd, bensen och toluen men de innehåller var för sig ytterligare många skadliga och cancerogena ämnen. Ved-rök innehåller t ex även kvicksilver, naftalen och dioxin, och i tätorten är det lämpligare att elda på annat sätt (se gärna www.friskluftnu.se för alternativ). Jag brukar sova med fönstret på glänt även på vintern och om det tränger in vedrök när jag sover får jag ont i hjärttrakten och drömmer konstiga drömmar. Det är också vanligt med kramp i benen av röken. Knappt en mil härifrån håller grannarna genom sitt vedeldande på att ta kål på en äldre man som periodvis måste sitta i källaren med andningsskydd, och som på senare tid även fått cancer i halsen av deras ved-rök som förstås inte bara är skadlig för "överkänsliga" utan innehåller cancerogena ämnen för alla. De har också vid ett tillfälle hängt ut en voodoo-docka som hot, fast han inget hellre vill än att få sitt hus sålt och komma därifrån. Varken miljöskyddet eller några andra myndigheter har hjälpt honom.
Det har de heller inte gjort i fallet med Marietta som bor i en annan ände av landet, och som utvecklade kemisk känslighet efter ett arbetsliv i dåliga inomhusmiljöer. Efter att förgäves ha letat efter en bostad som inte har mögel eller tredjehandsrök och dito parfym har hon tvingats ge upp och bor på en altan hos släktingar eftersom hon heller inte klarar inomhusluften där. Hon är i fyrtioårsåldern och det är ett slöseri med hennes utbildning och långa arbetslivserfarenhet inom bl a äldrevården att hon inte kunnat få hjälp till ett boende där hon får en chans att bli frisk och kunna delta i samhället igen. Hon fryser nu när det blivit vinter och Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade, MCS-Sweden, har startat en insamling för Marietta skulle behöva t ex sovsäck och isoleringsmaterial men allra helst en bostad där hon kan vistas, kanske låna ett Attefallshus, en husvagn eller husbil. Snart är det jul och någonstans i Livets bok säger kosmologen Martinus att vi kommer att ha julens stämning varje dag året runt dvs. fred och glädje i att dela med sig när mänskligheten för gott har tröttnat på krig och materialism, men det handlar tyvärr inte om varken imorgon eller nästa år. Han säger också att efter Jesus  kommer det inte att anlända ytterligare någon så kallad världsåterlösare till jorden, utan mänskligheten får nu själv lära sig förstå vad som är rätt. Tyvärr har julstämningen på sina håll börjat med "zombieapokalypser" under Black Friday alltmedan på andra håll krigsflyktingar anlänt under miserabla förhållanden. För den skull får man inte förminska att det finns "flyktingar" också inom det egna landet som behöver hänsyn eller stöd för ett värdigt liv!