Pest eller kolera - en nutidsfärd i kvarteret

Jag trodde aldrig att jag skulle komma att uttala orden "jag föredrar kemikalierna i sköljmedel från tvättstugan" men precis så sade jag idag, med bakgrund av att jag skulle följa med som smakråd eller rättare sagt lukt-råd när en vän som ska flytta tittade på de två lägenheter som stod till buds. Tyvärr håller allmännyttans bostadsföretag på att jämna hela bostadsområden med marken och bostadsköerna börjar bli långa som i större städer. Redan på andra våningen i det första huset började jag känna mig som en fridens störare av mumiens gravplats och anade i luften mumiens hämnd som förstås är mögel. Man hade tagit bort de stängda fönstrens handtag och därmed möjligheten att vädra, och trapporna var mer än lovligt dammiga. (Jag skulle hellre önskat att man rivit ett hus som detta istället för de andra mer luftiga hus med fin utsikt som redan rivits.) Det började bli svårt att andas och jag förundrades över att människor faktiskt kunde bo och överleva där i de tysta lägenheterna bakom de där dörrarna. Eller kanske inte, eftersom det var så tyst......? 
Redan de första sekunderna inne i den lediga lägenheten kunde jag ännu starkare känna igen mögellukten som var precis densamma som på min förra arbetsplats, mögelmuséet som kallar sig Minnesmuséet. Där fanns inga direkt synbara tecken på mögel t ex på väggar eller i taket vid första anblicken, men den stickande lukten gick inte att ta miste på. Efter ett par minuter kändes tungan skinnflådd, det började sticka i näsan och läpparna blev torra. Bäst att fly medan man fortfarande kunde andas!
Efter detta kändes det mer eller mindre som en lättnad att provlukta nästa lägenhet som låg två våningar ovanför en tvättstuga med dess ständiga utsöndring av kemikalier sju dagar i veckan. Visserligen har jag brukat bli så yr och omtöcknad när jag hälsat på folk som bott ovanför tvättstugor att jag nästan befarat att bli upplockad av närpolisen på hemvägen, men efter den kusliga mögelupplevelsen i det förra huset kändes de giftiga kemikalierna som att de hörde hemma i nutiden i den här världen åtminstone.
Representanten för bostadsbolaget kunde inte förstå att det skulle lukta mögel i den första lägenheten, men det tycks vara en policy att "inte förstå" eftersom fallen är många när det gäller hyresgäster som blivit sjuka av mögel i samma bostadsföretag, och det gäller tyvärr många andra bostadsföretag i landet. Att välja lägenhet kan vara som att tvingas välja mellan pest eller kolera.

Vardagsbilder/MCS (multipel kemisk känslighet)

Frisk luft är inte det lättaste att hitta. Avgaser, vedeldning och parfymerade människor i tätorten, men även långt ute i skogen kan det vara problem med joggare som sprider otäcka, kemiska odörer omkring sig t ex från parfymerade sköljmedel och deodoranter i en radie av 20-30 meter om man har otur. Plus pollen och mögel under sina säsonger. Men här hittade jag en plats med ren luft!

(Lilla Mosstjärn.)


Under flera år var en andningsmask livsviktig för mig för att kunna gå och handla, gå till apotek, besöka sjukvård och helt enkelt kunna gå ut på promenad. Det senaste året har jag börjat klara mig utan mask under kortare promenader och om jag går ut och handlar på kvällstid när det inte är så många parfymerade människor i farten. Kanske är jag på bättringsvägen? Min läkare sade att kemikalieintolerans inte behöver vara kroniskt; han har haft patienter som blivit friskare efter ca. 10 år. Men jag tror inte det är tiden i sig, utan att man håller sig undan från miljöer med kemikalier och sjuka hus så att slemhinnorna får en chans att läka.




Inflammationsdämpande kost har varit viktig för mig. Har kikat på bl a Sanna Ehdins IFD-recept, slutat med socker och börjat använda mer fett, t ex kokosolja och äkta smör (och gått ner ca 10 kg på kuppen). Recept på en avgiftande drink vid enstaka tillfällen: 1/2 tesked bikarbonat med en halv pressad (förhoppningsvis ekologisk) citron i ett glas vatten.

En luftrenare har varit och är fortfarande livsviktigt för att akut överleva cigarettrök och parfymer m m i lägenhetshus. Den nuvarande är inte perfekt, men bättre än den förra som i sin tur gjorde stor skillnad för mig. Jag köpte dem medan jag fortfarande kunde jobba och hoppas de håller länge för man får inga bidrag till dessa hjälpmedel. Har sökt hos landstinget, Försäkringskassan och kommunen och fått nej. De sistnämnda tyckte inte läkarintyget tillräckligt underströk hur viktigt det var med luftrenare för mig. Men läkaren sade sig inte kunna skriva mer om jag inte gjorde det så kallade capsaicin-testet som jag dessvärre inte kan göra eftersom jag dels är allergisk mot spansk peppar (varav capsaicin är ett extrakt) och dels inte klarar att vara utan allergimedicin en period före som man bör. Man kanske kan säga att ju mer man behöver vissa hjälpmedel desto svårare kan det vara att få hjälp till dem.... Dock börjar capsaicin-testet anses förlegat av modernare forskning, eftersom det är otillförlitligt när det gäller SHR (sensorisk hyperreaktivitet som är en deldiagnos av MCS) och inte är ett användbart test för MCS som kommer att vara den officiella diagnosen i Sverige precis som i andra länder.

Vila och återhämtning är också väldigt viktiga. Både MCS och elöverkänslighet är bara "toppen av ett isberg" enligt läkaren William Rea som har ett institut för miljösjukdomar i Dallas. Vitala organfunktioner kan vara nedsatta långt innan dessa symtom visar sig. Inte sällan är sköldkörtelns och binjurarnas funktioner påverkade, och det finns skäl att misstänka detsamma om hjärnans limbiska system där bl a amygdala finns. Är själv en "sköldpadda"! (Kronblom ringde och vill ha tillbaka sitt sofflock!)

Nästan som hos Kafka?

Det hade nu fungerat ganska bra en längre tid med mitt intyg för "allergianpassning", det vill säga ensam-åk, hos Värmlandstrafik/Samåks patientresor. Särskilt som landstingets policy om parfymfri vård numera också omfattar sjukresorna, och förarna av bilarna verkar ha anpassat sig bra till policyn. Tills idag, när jag skulle ringa och beställa en resa och någon slags paragrafryttare där gick i baklås inför ordet allergianpassning, och menade att jag då borde åka med liggande sjuktranport "för det är bara de som har allergianpassade bilar". Jag försökte berätta att den saken redan var uppklarad för över ett år sedan, då sjuktransporter meddelat att de inte har allergianpassade bilar samt att de enbart är till för de patienter som behöver vara liggande vid resa men hon avbröt och överröstade mig och till och med skrek att det ÄR sjuktransport för liggande patienter jag borde åka med. Hon gick och frågade sin chef och meddelade att hon fick medhåll där. Visserligen skulle jag få ännu svårare att andas om jag skulle färdas liggande i en sådan bil, men jag ringde ändå till sjuktransporter och fick förklarat vad jag redan visste: "Nej, vi har inte allergianpassade bilar." Jag ringde åter till Värmlandstrafik/Samåk för att meddela detta, men samma person höll ändå fast vid sin tidigare åsikt med en dåres envishet. Hon sade också att jag inte skulle inbilla mig att patientresors bilar skulle vara fria från katt- och hundhår, men det hade jag aldrig ens övervägt att inbilla mig eftersom katt och hund inte hör till mina besvär från bilar. "VI har inte allergianpassade bilar, det ÄR liggande sjuktransport som har det" fortsatte människan och jag sade att jag ringer väl dit en gång till för att försöka få något slags bevis på det som de själva säger, nämligen att det inte är så. Jag ringde och bönade och bad någon hos sjuktransporter att kontakta Värmlandstrafik/Samåk för att jag skulle bli trodd, men det hade de inte tid till. Jag var ju så illa tvungen att ringa tillbaka till Värmlandstrafik/Samåk, för hur skulle jag annars ta mig till det inbokade läkarbesöket tio mil bort nästa vecka? Tyvärr svarade samma person som förut, och den här gången började hon skrika: "NU SKA DU HÖRA PÅ MIG!" Jag lade på luren och väntade tills senare på dagen då jag ringde igen och hoppades att det var någon annan som skulle svara. Det var det, och plötsligt gick det att boka en patientresa, till och med utan bråk. Tyvärr försvann nästan en hel eftermiddag bara för att försöka boka en resa, vilket normalt brukar ta några minuter.

Visserligen är det väl alltid uppiggande med ett litet gräl, men det här var ändå lite för dårhusmässigt.  - Vad är det som pågår? - Vad är det som händer i Sverige, skulle Leif G W Perssons kommissarie Bäckman ha sagt. Leif G W själv säger ju att han tänker "ta livet av fanskapet" om några år, men det vore väl synd. Den både förskräckligt rolige och förskräcklige kommissarien är ju en som inte drar sig för att säga detsamma som han tänker. (Då menar jag förstås figuren i böckerna och inte i den amerikanska TV-serien.) För övrigt kan man bara spekulera ifall det rörde sig om en semestervikarie som ville visa sig på styva linan eller kanske en av trådlös strålning och syntetiskt parfymerade sköljmedel tidigt förgiftad 90-talist......?

En resumé: friskare från MCS - "A Success Story (or not)"?

Efter ett allvarligt "utbrott" av MCS för drygt fyra år sedan har jag överlevt och genom att hålla mig undan från allt jag inte tål (och det är inte lite...) lyckats bli så pass frisk att jag kan gå kortare promenader utan andningsmask, gå och handla utan mask på kvällstid när det inte är så många parfymstinkande människor ute och kan välja mellan fler alternativ när det gäller att äta utan att bli halvt kvävd av svullnader och blåsor i mun och luftvägar/matstrupe. Jag har inte använt mig av någon speciell metod eller diet utan bara av sunda förnuftet, t ex att motstå personer som menar att man bör "utsätta sig" för miljöer man inte tål. Jag har sett tillräckligt många som drabbats av cancer eller andra elakartade sjukdomar när de fortsatt utsätta sig t ex på arbetsplatser, ibland på uppmaning av läkare och Försäkringskassa.
En bekant erbjöds som enda hjälp från kommunen samtal med psykolog när han höll på att kvävas av vedröken från grannars eldning, och varken miljökontoret eller någon annan instans kunde bidra med någon form av hjälp. Sist berättade han om ett tråkigt provsvar från hans läkare gällande hans hals.

Även sedan man blivit friskare är det en balansgång på slak lina och det är inte bara att ta för sig som förut. Fick som stamkund en omgång gratis mjukglass från ICA och tyckte mig från någonstans höra rösten man så många gånger förut hört säga: "Men det här måtte du väl ändå tåla!" Så jag svalde några skedar snabbt, liksom för att lura kroppen att inte hinna reagera men det gjorde den förstås, och inte så konstigt med tanke på alla syntetiska aromer och andra tillsatser däri. Det blev riktigt otäckt ett tag med kvävningskänsla, oförmåga att svälja, hjärtarytmi och brännande röd hud på bl a händerna. Jag kom undan med blotta förskräckelsen! En annan risk är att för lätt bli mallig när man vill tro man har blivit "frisk", och går på i sjumilastövlar vilket brukar straffa sig med att gå "tillbaka till ruta ett" om det vill sig illa.

Vad beträffar olika myndigheters inställning, känner man alltför väl igen sig i Roland Paulsens bok Vi bara lyder. Han lyckades i egenskap av sociolog och forskare få följa med  bakom kulisserna på Arbetsförmedlingen. När 400 000 arbetslösa ska söka 40 000 lediga jobb gör förstås Af försök att vältra över en del av dödköttet till Socialtjänst eller Försäkringskassan, men ännu oftare gör de två senare gemensam sak och skickar sina stödtagare till Af. Men nu är det inte bara äldre och funktionshindrade utan alla, det vill säga också unga och friska som trakasseras av Af.  Till viss del dröjer sig kanske "Angeles-effekten" kvar. Om den tidigare generaldirektören sägs att "hon plattade till cheferna som sedan gick hem och plattade till sin personal". Och så vidare. Paulsen skriver att psykologen hade ett större kontor än chefen. En av hennes uppgifter är att smasha sönder det självförtroende som eventuellt fanns där från början hos "lågbegåvade" som vill ha en arbetsmarknadsutbildning. Då plockar hon fram ett diagram och pekar: "Men du ligger här nere...."

Förutom att svårigheterna på arbetsmarknaden kvarstår även om man blir några uns friskare, så är fortfarande också många fritidsaktiviteter utom räckhåll. Även om jag ville skulle jag inte kunna besöka en föreställning på Dalhalla med sin fantastiska akustik, och fast hela tilldragelsen är utomhus skulle alla parfymerade människor i publiken snabbt sätta stopp för att lyssna till exempelvis den fantastiska Malena Ernman som är där någon gång i juli. (Det finns ännu några biljetter kvar! Jag lyssnade faktiskt på henne långt före hon blev en riktig kändis, och min favorit-cd med henne är Cabaret Songs skrivna av bl a Kurt Weill.) Nu tycker man förstås hon är ännu mer fantastisk med tanke på hur hon som få vågar stå upp mot den tilltagande rasismen och fördumningen i Sverige, och på senare tid även som språkrör för Riksförbundet (H)järnkoll där man bl a försöker göra Sverige uppmärksamt på "hemmasittarna" från skolan och att det saknas stöd till dem. "Ingen vet ur många hemmasittare det finns, men dom är många. Och mörkertalet är ENORMT", säger hon.
Tyvärr verkar alltför många fortfarande inte tänka på den fysiska inomhusmiljöns påverkan i skolorna, där faktiskt enligt Socialstyrelsen så mycket som 80 % av dem är mögelskadade eller riskkonstruktioner. Dr Costantini, representant för WHO har publicerat en lista över tillstånd där mögelsvamp är orsak eller bidragande orsak. Med på listan finns autism, hyperaktivitet, ME (som slarvigt brukar benämnas "kronisk trötthet"), störd sköldkörtel och övriga hormonstörningar, fibromyalgi med flera. Även den trådlösa strålningen i skolorna, förutom att i sig anses ha skaderisker på hjärnan m m, bidrar till detta. Undersökningar av bland andra Dr Klinghardt (känd för framgångsrik behandling av neurologiska sjukdomar) visar att strålningen kan öka mögeltoxinerna med sexhundra gånger. För att inte tala om alla parfymer som sprider tröttande och irritationskapande kemikalier omkring sig. Ingen skulle längre komma på tanken att sätta sig ner inomhus och röka bland barnen i skolan, men det är fortfarande fritt fram att använda parfymerade produkter som innehåller gifter gemensamma med cigaretterna. Ingen har någonsin såvitt jag vet gjort en undersökning där man jämför både skolresultat och närvaro över några år när det gäller en skola med en bra inomhusmiljö versus en vanlig mögel- och/eller parfymskola. Eller när det gäller vanliga arbetsplatser för den delen!

Lurad av lukter

De flesta är kanske inte medvetna om att de är styrda av försäljningsintressen via bl a reklamen där man hjärntvättas att tro det vore oacceptabelt att inte lukta "gott" eller med andra ord kemiskt. Kanske är det en av orsakerna till att skilsmässorna enligt Statistiska centralbyrån översteg hälften av antalet giftermål i Sverige förra året.... Kroppen producerar själv ämnen som heter feromoner som bl a ska förhindra inavel, och med hänsyn till genuppsättningen undvika andra olämpliga förhållanden. Kanske många "köpte grisen i säcken" och gifte sig med en person som av de köpta konstgjorda feromonerna att döma framstod som passande?

På biblioteket bläddrade jag häromsistens i en bok som handlade om sköldkörteln (om jag inte minns fel var det Sköldkörtelboken av Eva Sartorius) där författaren menar att personer med samma typ av sköldkörtelfunktion brukar bilda par. Hon berättar också att det inte är ovanligt med skilsmässor när den ena fått behandling för hyper- eller hypotyreos (över- eller underfunktion) eftersom de inte längre höll samma takt. Kanske lurar falska feromoner även i liknande fall några att välja fel. Och det hjälper inte att vara täppt i näsan eftersom hela kroppen reagerar på kemikalierna!



Lägg till bildtext

Skulle man inte på samma sätt kunna tänka sig att arbetsgivare ibland anställer fel person när omdömet fördunklas av felsignaler från den jobbintervjuades parfym.....

"Men jag har ju inte använt någon parfym.....?"

Amygdala, Hippocampus och ruggiga Ribbing

Ibland verkar det som att vi i vår "moderna tid" ser lite nedvärderande på Amygdala -  en slags hjärnans urmodiga varningsklocka som överreagerar på saker som egentligen inte är farliga?
Åsa Nilsonne, senior professor i medicinsk psykiatri och även författare till en rad deckare har skrivit en ganska rolig roman, "H", där en annars underordnad funktion i hjärnan, Hippocampus, har gjort myteri och tagit över språkfunktionen för att få berätta om en dag ur huvudpersonens liv ur en vanligtvis underordnad "ministers" synvinkel. Hjärnans olika funktioner liknas vid en regering med dess olika ministrar och en överordnad och lite självgod (kanske smått påminnande om Göran Persson?) statsminister i form av Kortex (hjärnbarken). Men innan dess får vi göra en intressant resa där Hippocampus stolt berättar att han inte är den bakåtblickande funktion som det hittills ansetts, utan han är den som utformar framtiden baserad på ett gigantiskt arkiv av erfarenhet som uppdateras medan huvudpersonen sover. Och att Hippocampus faktiskt växer fysiskt av ny inlärning och nya erfarenheter. Hans närmaste arbetspartner är Amygdala, och även om han bland suckar: "...nu skjuter hon upp nödraketer igen! Man blir så trött...." så är Amygdala också den som eldar på och ger energi till Hippocampus, och de försörjs av samma blodkärl. Hon tycker också om nya erfarenheter och positiva saker, och tillsammans gör de uppror mot den självgode och lite tråkige Kortex. "Statsministern" tar sig mot slutet myndig ton, kallar tilltaget för en "balkanisering" och menar att man någonstans måste dra en gräns för splittringstendenser som är en del av varje grupp. "De måste hållas ihop. Som Haile Sellassie höll ihop Etiopien, som Tito höll ihop Jugoslavien." Han menar att de underordnande delarna av hjärnan ska sköta sitt arbete i det tysta, bakom kulisserna. Huvudpersonen får inte bli störd. "Det finns ingen stat utan hemligheter, det är likadant för oss....."

Det framgår inte om där inne finns någon minister för hyfs och stil, men därute finns fortfarande Magdalena Ribbing som i DN skoningslöst slår ner på avvikande beteende och diverse svagheter i sällskapslivet. Jag har inte ofta läst hennes spalt, och kanske är det ren otur att jag råkat göra det de gånger hon "mobbat" avvikande personer, t ex sådana som är överkänsliga mot parfym eller mobilstrålning. Det ena var för flera år sedan där hon menade att överkänsliga fick väl träna sig till att tåla (allergi- och cancerframkallande, hormon- och nervsystemsförstörande) parfymer. Senast menade hon att man inte behövde stänga av mobilen bara för att en i sällskapet var elöverkänslig utan man "behövde föra ett resonemang" med personen. I kommentarsfältet dök naturligtvis de ständiga förnekarna upp, och kallade elöverkänslighet för inbillning och hjärnspöken trots att frågan inte handlat om att diagnostisera (som om det vore kretis och pletis sak att göra bara rakt av) utan om hur man skulle förhålla sig i en gemenskap. Det lustiga, eller kanske snarare olustiga var att Magdalena Ribbing inte protesterade mot att många "troll" förnedrade elöverkänsliga men att däremot hon själv svarade och protesterade syrligt i kommentarsfältet när den elkänslige försvarades.

I slutet av Åsa Nilsonnes bok säger "statsministern" Kortex att Amygdala har hört av sig och vill ha ordet härnäst, vilket han inte tillåter.
Hur ofta möter vi egentligen riktiga nödsituationer i dagens västerländska samhälle, t ex en arg björn eller blir jagade av vargar?
Vad vi inte tänker på är att vi istället dygnet runt utsätts för annan "modern" påverkan, t ex ständig strålning från ständigt utbyggd kommunikationsteknik. Enligt kunniga som varit med länge hade den gamla långvågsradion långsammare och mjukare vågor, men med utvecklingen därifrån över mellanvågs- till kortvågsradio med mera är vi för tillfället framme vid 3G och 4G som ger taggigare, stickande vågor som verkar påverka allt levande. En släkting som jobbar i hälsokostaffären berättade att det numera ganska ofta kommer in kunder som klagar över besvär från bl a mobil- och datorstrålning.

En annan faktor som inte är att undra på om den får amygdala att gå på högvarv, är förstås alla otestade kemikalier som tillsätts i så gott som allt vi har runtomkring oss dygnet runt, och som upplevs som "helt naturliga" för oss fast de trixades fram av vinstdrivna företagskemister i förrgår. I Västmanlands län slår en verksamhetschef på barn- och ungdomspsykiatrin larm om att ADHD ökat med 700 % de senaste tio åren. Han tror att stökigheten i skolan är en orsak, men verkar inte veta att kemikalierna i t ex parfymer kan påverka hjärnan och framkalla tillfälliga adhd- eller autismliknande symtom.
En mamma i en familj med MCS (multipel kemisk känslighet) berättar om sitt barn (som varken har autism eller adhd utan är frisk i en frisk miljö) som reagerade så här när han kom hem från en skola där det inte fanns en parfymfri policy (vilket är det vanliga idag): "....pupillerna var stora och blicken ofokuserad och gick inte att möta. Det gick inte att få kontakt med honom. Han sprang omkring  och pratade snabbt, var hyper och uppspelt. Detta är den första fasen. Nästa fas är humörsvängningar, personlighetsförändring och beteendestörning."

I Ohio instiftade detta år senator Michael J Skindell maj månad som MCS Awareness Month, och berättar att redan 2003 hade över 36,5 miljoner invånare i USA allvarliga symtom av kemisk överkänslighet, och siffrorna fortsätter öka. Trots det är stödet högst sporadiskt och det finns inga riktlinjer för behandling av patienterna.
I Sverige och Norge har vi, förutom Awareness Month för både el- och kemikaliekänsliga i maj, "Parfymfria Dagen" 28 maj. Det gillas av både Amygdala och Hippocampus!   

Uppmärksamhet och nattskuggor

På min dator finns en bakgrundsbild, "Nagual", enligt Carlos Castaneda namn på det där andra som finns bortom världen som vi känner den. Bilden har olika gröna och gula nyanser och är vilsam att titta på; rätt vad det är upptäcker man en liten figur bakom något som liknar ett träd och lutar man sig bakåt ser hela bilden nästan ut som ett stort insektsansikte med känselspröt på varje sida. Enligt Castanedas lärare, trollkarlen don Juan, kunde de genom övning av sin uppmärksamhet få en skymt av Nagual. Insvepta i ponchos mot ökenkvällens kyla satt de där och iakttog några stora kaktusliknande växter i skymningen, och om det föll väl ut kunde Nagual visa sig i form av t ex en figur eller ett litet djur bland växtens förgreningar. 

Fast nu var det en annan slags uppmärksamhet jag egentligen tänkte på: i vår är det ju många temadagar värda att uppmärksamma t ex har det redan  (24 april) varit World Day for Laboratory Animals, en dag då vi uppmärksammade de lidande försöksdjuren. På ett foto från organisationen "Djurens Rätt" finns en hund som krupit ihop längst bak i sin bur i laboratoriet och tittar mot kameran med sorgsna förebrående ögon som tycks säga: - Varför gör ni detta mot mig? Längst ner på bilden finns texten "Lidandet avbryts vid pipande andning och påtagliga ihållande kramper eller tydlig uttorkning".

Även människorna som hör till de kemikalieintoleranta upplever ibland som om de vore utsatta för plågsamma "försök" på sina arbetsplatser, offentliga platser och i sina lägenhetsboenden. "Det finns inget att göra åt det" sade fackförbundsrepresentanten vid min förra arbetsplats. Det finns inga lagar mot parfymer på arbetsplatser.
Den 12 maj är det i vissa delstater i USA "Frisk luft-dagen" med mottot "Använd förnuft, inte parfym" (Use sense, not scent).
I Sverige är det Parfymfria dagen den 28 maj. Den skapades av Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade, MCS-Sweden, för några år sedan. Dels för att uppmärksamma att många (drygt 30 procent av befolkningen i Sverige enligt forskningen bl a professor Steven Nordin) i olika grader omedelbart blir negativt påverkade hälsomässigt av kemikalierna i parfymer, och dels för att parfymerna faktiskt också påverkar resterande delen av befolkningen negativt på sikt eftersom de innehåller cancer- och allergiframkallande, hormon- och nervsystemförstörande ämnen och dygnet runt finns omkring oss i våra vardagsprodukter. Det är också en utmaning till att byta ut sina personliga hygien- och städmedel till parfymfria alternativ.

Extrakt från chilipeppar har använts för att framkalla hostattacker och därmed diagnostisera en form av kemisk överkänslighet, sensorisk hyperreaktivitet, i den så kallade capsaicintesten vars tillförlitlighet har ifrågasatts av annan forskning på senare tid. Nyligen kunde man (hör och häpna) läsa att chilipeppar används i en annan test av samma läkare vid Sahlgrenska, men nu för att bota kronisk hosta. Man undrar nästan om Sahlgrenska har köpt upp sig på ett för stort lager chilipeppar man försöker bli av med?

Chilipeppar hör till nattskuggeväxterna, vilka den makrobiotiske kostrådgivaren och föredragshållaren Steven Acuff varnar för på sin webbsida. Han skriver "Early-on the tomato was known as "The Cancer Apple". I över hundra år fick inte boskapen äta av nattskuggeväxterna när de betade, utan barnen skickades ut för att rycka upp växterna. De lär ha fått sin namn av att de gamla romarna blandade förgiftade drinkar åt sina fiender så att "nattskuggan" föll över dem. Till nattskuggeväxterna hör förutom tomat och chilipeppar också de andra pepparsorterna (utom svartpeppar som hör till en annan familj), potatis och aubergine m m. Acuff menar att de är subtila och hjärt-och blodcirkulationsprolem kan uppstå plötsligt, förutom cancer och många andra sjukdomar t ex artrit. Nattskuggeväxterna innehåller solanin som är ett gift avsett att hålla insekter borta, och är enligt Steve Acuff  försvagande för vårt nervsystem och lagras i levern då de är svåra att få ut ur kroppen.
Jag märkte aldrig några problem av nattskuggeväxterna så länge jag var förhållandevis frisk, men i samband med att MCS (multipel kemisk känslighet) "bröt ut" kunde jag inte längre äta några av dem på grund av att blåsor och svullnader omedelbart uppstod i munnen.

Förutom Parfymfria Dagen i slutet av månaden, är det under hela maj Awareness Month för MCS (multipel kemisk känslighet) och även för en differentialdiagnos till MCS, elöverkänslighet. Tyvärr tror jag inte det ännu finns någon officiell "WiFi-fria Dagen" eller liknande. Jag minns att för 15-20 år sedan var det vanligt med namnlistor för protest mot 3G-masterna i bostadsområden, men idag när 3G och 4G-näten är utbyggda och nästan alla springer runt med en mobil tryckt mot örat har det blivit väldigt tyst om riskerna med den trådlösa strålningen, t ex att den kan vara cancerframkallande. Saken har aldrig prövats mot miljölagen. Ju högre risker, desto större förnekande?