Ödets hjul och kemi...

I ren hybris trodde jag mig kanske slippa undan de vanliga MCS-symtomen den här gången bara för att resan 20 mil tur och retur till allergiläkaren gick ovanligt bra. Man hade för en gångs skull hörsammat min önskan om att vädra bilen ordentligt från parfymer från patientresors sida och chauffören hade inte ens smygparfymerat sig genom "bara" parfymerad duschcreme eller shampoo. Dock hade jag bara hunnit vara hemma en kort stund innan grannar fick besök förmodligen av ett stort gäng som var både storrökare och stora konsumenter av stark parfym. Sådant vandrar lätt över till andra lägenheter och luftrenare räcker inte alltid till. Efter någon timme med de MCS-reaktioner jag hoppats slippa när det gällde resan, börjar det verka som man faktiskt inte kan undkomma sitt öde. Se bara på mannen i berättelsen som klarat sig genom två krig och återvände hem, bara för att bli överkörd av en bil när han bara skulle gå ut för att köpa lite mjölk!

Jag drar mig till minnes att det här med att bli sjuk av kemikalier faktiskt inte är helt unikt för nutiden. När jag var liten på 60-talet var det sällsynt att någon hade egen bil där vi bodde. Ett par gamla bröder som bodde lite avsides hade aldrig åkt bil i hela sitt liv, och blev överväldigade av hastigheten (45-50 km/h) när de en gång erbjöds en biltur. Det hela avlöpte med att bröderna måste ut och lägga sig utefter vägkanten med yrsel och vimmelkantighet. Jag gissar dock att det inte bara berodde på den ovana hastigheten och att det svängdes med ratten, utan också på att det "luktade bil" som vi brukade säga. Starkt luktande ftalater (mjukgörare i bl a plast) med mera i bilens inredning plus bensinavgaser brukade vara den främsta orsaken till att jag och mina syskon kaskadkräktes i spypåsar eller vid vägkanten de sällsynta gånger vi åkte bil. Men även mamma brukade drabbas svårt av bilsjuka. Innan hon kom hem från någon av de sällsynta bilresorna brukade farmor alltid säga: "Nu blir det nog ett herrans liv". Mycket riktigt brukade mamma, blekgrön i ansiktet, slänga sig i soffan med ytterkläderna på och oja sig å det gruvligaste. Farmor tittade in och sade: "Pyttsan." Hon själv verkade inte få samma symtom av bilåkning.
Farmor som var stolt över att i sin ungdom ha arbetat hårt ute på fälten, verkade ha fått en evig solbränna intatuerad i huden fast hon inte solat på minst 20 år.  Hon kavlade gärna upp tröjärmen och visade fram underarmen i föredömligt syfte: "Se på mig, jag är stark och brun som en räv"!

På inrådan av skolans lärare prövade man att ge mig åksjuke-piller när jag måste åka med skoltaxin till exempelvis klassens kollektiva tandläkarbesök, men det brukade bara resultera i att jag trots spinkighet förvandlades till ett slags mini-hulken; både grön i ansiktet och jättearg. Det var uppenbart att jag tålde kemikalierna i dessa piller lika illa som jag tålde själva bilens djävulska kemi. Av okänd anledning övervanns åksjukan senare och jag har i vuxen ålder t ex åkt buss nästa fyra timmar om dagen tur och retur under en period vid arbete på annan ort utan något större obehag. Men som ett slags ödets hjul återvände en ännu värre kemikalieöverkänslighet på senare år, och som bröt ut efter vistelser på flera arbetsplatser i fukt- och mögelskadade hus

Under mina bilsjuke-år ingick dessvärre resor med skolbuss/taxi vid idrottsdagar, då man tävlade med andra skolor i både fri-idrott och skidåkning. Mina föräldrar hade sagt ifrån att jag inte skulle vara med vid dessa dagar eftersom "Hulken-pillren" inte fungerade. Min lärarinna i småskolan som det hette  på den tiden, var gift med läraren i storskolan i andra sidan av skolhuset. Det var inte alltid de mest spirituella nyutbildade lärarna som sökte dessa tjänster i de små orterna ute på landsbygden, och storskolans lärare hade rykte om sig att helst sätta eleverna på "egen-läsning" medan han själv lade bägge fötterna på katedern och petade näsan medan han tittade ut genom fönstret och drömde sig bort. Men idrott var han intresserad av! Varje morgon i god tid före skolans början kunde man se honom springa med höga knäuppdragningar runt skolan, på långa John Cleese-aktiga ben, iförd kortbyxor och med händerna instoppade i fickorna på den tidens modejacka: en midjekort sportjacka där fickorna satt ända uppe under armarna. Detta brukade alltid göra skolkokerskans jämthund Björn rasande där han var bunden vid en koja några meter från skolan, och få honom att skälla som en galning hela tiden ända till spektaklet var över för den gången.
Nu tyckte läraren inte att det lät sig göras att en elev skulle utebli från en idrottsdag på grund av "bil-sjuka", och övertalade sin fru alias min småskolelärarinna att de tillsammans en söndag (på den tiden gick vi i skolan också på lördagar, åtminstone till klockan tolv) skulle besöka mina föräldrar och sätta stopp för detta vansinne.

Till saken hör att vår familj levde på sätt och vis "gröna vågen" långt innan gröna vågen hade uppfunnits. Det talades aldrig om religion, men där fanns ändå en slags outtalad tingens ordning som rådde över allt och som inte kunde ifrågasättas. Precis som hos de tio budorden skulle vilodagen verkligen vara en vilodag, och karlarna klädde sig i vit skjorta för att visa att man inte arbetade. Grannen Hilding hade tagit fel på brylkrämen och strukit tandkräm i håret i stället, och liknade Skå-Gustaf med det vita håret på ända där han låg på källarkullen, stödd på armbågen och helgade vilodagen. Han brydde sig inte om att tvätta ur tandkrämen. "Äsch", sade han. Det är ju samma ingredienser i ändå." Det enkla och gamla, beprövade var alltid det bästa. Farmor snörpte segervisst på munnen och såg med ödesdiger blick på folk på andra sidan bron när de köpte bil och kylskåp, och muttrade något som lät som "skulder, elände och ragnarök"! Vem behöver ett kylskåp från Sodom och Gomorra när det finns en väl fungerande jordkällare från 1800-talet? På sätt och vis verkade det också som vi levde i paradiset före utdrivningen och ormens frestande, eftersom nakenhet inte var tabu. När tapeterna började flagna i min brors lilla rum, tog mamma sig för med att sätta upp alla planscherna med utvikningsbrudarna i färg, som följde med FibAktuellt (som pappa prenumererade på "för reportagens skull" varje vecka. Det var ibland nakna, låtsat blyga flickor som kikade fram bakom ett draperi och där fanns nakna, frimodiga flickor som sträckte ut sig på en klippa i solen. Där fanns blondiner och brunetter, rödhåriga och svarthåriga. En del hade flätat hår, andra håret uppsatt och några hade i solen fritt slängande hår. Gemensamt var att de var spritt, språngande nakna med undantag av någon enstaka i bikini. Det blev således mycket naket i ett litet rum, och några av min brors kompisar tappade kanske hakan, men jag hörde aldrig någonsin någon tala kritiskt eller nedsättande om flickorna, inte ens farmor. Mitt intryck är fortfarande att man såg på dem med ett slags beundran och respekt, och de såg ut att vara sunda, välmående flickor som själva valde att låta sig fotograferas. Den svenska synden var vid den här tiden både en lönsam exportvara och en trivsel- och nöjesfaktor i själva Sverige, men det ska erkännas att kanske inte alla såg saken på samma sätt trots att det var 60-talet. Kanske hörde min lärarinna till den senare kategorin, för när  de kom för att tala mina föräldrar tillrätta om idrottsresorna, bleknade hon och vacklade på tröskeln, eftersom dörren till det lilla "nakenrummet" stod öppen med alla de blänkande planscherna fullt synliga. Hennes man sade "he he he..."

Av de som kände oss tror jag att få vågade kritisera pappa eftersom han var ganska bra på att häckla överheten, en konst som bara fanns där i generna och verkade ha utvecklats alltunder generationerna bland dem med yrken i underdog-position såsom rallare, timmerflottare och skogshuggare, säkert som ett försvar mot förtrycket i tider då det inte fanns några självklara rättigheter eller några fackförbund. (Att det verkligen finns i generna verkar obestridligt, eftersom det sägs att små barn inte förstår ironi och min brorson låg och var ironisk redan i barnvagnen.) En gång fick pappa reda på att handlaren sparade den färska mjölken åt de "finare" familjerna men sålde den härskna till de andra med förevändningen att "den färska tagit slut". Han gick förstås dit för att pika handlaren för den saken. Hade det varit idag hade det funnits stor risk att bara stöta på aggressivt självförsvar eller cynisk nonchalans. Men den tidens människor var lite annorlunda. Handlaren bleknade och tog åt sig, uppenbart skakad och nästa morgon strejkade ett av hjulen på hans trehjuliga moped i den branta nedförsbacken med resultatet att postbäraren fann honom i stupet med en vrickad fot och en trasig, den tidens trekantiga tetrapack mjölk över sig. Det senare kanske inte betydde någon slags karma (eller också gjorde det), men efter detta hade vi alltid färsk mjölk på bordet.

Jag minns inte vad som blev sagt mellan lärarna och mina föräldrar, men det slutade förstås med att jag slapp idrotts-resorna med tillhörande spypåsar och eventuella förvandlingar till mini-hulken. Det passade mig utmärkt eftersom jag visserligen gärna åkte skidor, men tyckte att tävlingar i saken och dito grupp-aktiviteter var helt onödiga och idiotiska. Lite tur i oturen ändå!
Och eftersom mina föräldrar trots allt var artiga och socialt välanpassade, väntade de med att skratta tills lärarparet kommit ändå bort till bron. Men då bröt pappas karaktäristiska skrattsalva ut; Iiiiiihaaaa! (Han lät som en åsna, tyckte senare min bästa kompis i gymnasiet!) För ordningens skull sade mamma "tyst med dig" till honom, men gömde själv ansiktet bakom ett förkläde och skrattade så tårarna rann. Men farmor sade: "Jo, pyttsan. Lärarinnan ser ju bra ut, men varför fick hon inte tag i någon bättre karl än fånen i sportjackan?"

På 60-talet brydde man sig om även personerna som blivit kvar i någon avkrok; när handlaren gick i pension kom i stället varubussar förbi. Två stycken olika varubussar  två gånger i veckan. Hade det varit idag hade individerna fått "skylla sig själva" som inte flyttat in till stan eller skaffat körkort och bil. Men då stannade både vanliga bussar och varubussar vid varje avkrok, och mamma kunde både beställa och avhämta gräddtårtor vid varubussen. Där fanns också allt från färska grönsaker och frukt till färskt kött till söndagssteken. Det höll i sig även på 70-talet, och fast det bara var en så liten plats kom kändisar som Gyllene Tider och Ulf Lundell till Folkets park fem kilometer bort. Till och med Olof Palme och Gunnar Sträng var här. Den senare blev häcklad av ortens egen kändis, ett fyllo och därtill slagskämpe med innehav av en röst som en operasångare eller böneutropare skulle avundats, och Sträng ropade: "Om du inte varit så storväxt skulle jag själv gärna kastat ut dig!"

Men under 70-talet blåste delvis andra vindar. Allt fler kemikalier och "snabba lösningar" gjorde intåg och folk lät sig imponeras. Till och med pappa kom hem med en stor säck konstgödsel till potatislandet, och istället för frukt och äkta vispgrädde som efterrätt, åkte Jell-O, en knallröd, geléaktig kräm full av färgämnen och tillsatser fram på bordet. Mamma var förtjust över att den nästan smakade som jordgubbar. Det började också bli vanligare att köpa snabb-sockerkakpulver än att vispa till den äkta varan. Även många av de gamla lät sig övertygas att kemikalier och snabba lösningar var ett bättre sätt än det gamla sättet. Detta verkar så här i efterhand ha ett samband till att ganska många där dog på raken i mitten av 70-talet, cancer och hjärtinfarkter. Människor som inte alls hade uppnått den ålder då man normalt brukar dö.

Min åk-sjuka hade alltså gått upp i rök lagom till ungdomsåren, och jag kunde göra saker som både tågluffa i Europa och lifta till exempelvis Femöres-parken i Köpenhamn där danskar och danskor dansade nakna respektive topless till tonerna av svenska Sky Highs covers av Jimmie Hendrix-låtar, utan minsta "sjösjuka". Men som ett slags ödets hjul har inte bara bil-överkänsligheten återvänt utan den tog också med sig ett helt följe av andra kemikalieintoleranser. Det gör att jag inte längre har minsta lust att t ex bevista höstens konstsalonger, varken den större i länets residensstad eller den mindre här eftersom jag riskerar att förpestas av någon eller någras parfymer. Men kanske också för att konsten blivit ganska tråkig med några undantag, med skillnad mot 60-talet när det kalla kriget led mot sitt slut och allt  var möjligt med honnörsorden "Peace, love and understanding". Idag har samhällskompassen sedan länge slagit om riktningen och vi tycks på väg tillbaka mot det kalla kriget.

Det femte budet

Jag läser i morgontidningens rubriker (Värmlands Folkblad) att Eda kommun drar in allt stöd för en handikappad 20-åring. Han lider av en CP-skada, men har med hjälp av personlig assistent hittills kunnat både arbeta och utöva fritidsintressen. Hans mamma säger: "Det står i utredningen att han är självständig i hemmet. Det stämmer, så länge vi hjälper till." Nu förlorar han möjligheten att arbeta, och kommunen lägger hela ansvaret för sonen på familjen. Det verkar som de kommunansvariga i Eda inte bara drar undan mattan för familjen utan för sig själva också med tanke på att det är valtider.

Kommunerna är ytterst försiktiga när det gäller att lägga skattepengar på saker som ger människor med olika former av handikapp ett anständigt liv. Även i de fall då kostnaderna i själva verket stiger annars, t ex i mitt eget fall när kommunen som sista instans (när Försäkringskassa och landsting redan nekat) vägrar ge minsta bidrag till de hjälpmedel man behöver vid MCS (multipel kemisk känslighet) för att klara ett arbete eller ens bostad. Det leder ju till att man blir utförsäkrad och utskriven från Arbetsförmedlingen eftersom man inte kan stå till den "normala" arbetsmarknadens förfogande. Detta bara för att man inte har råd att bevilja hjälpmedel i form av en anpassad arbetsplats eller ens en luftrenare. Däremot lär Arbetsförmedlingen i Sverige ha fått 125 000 kronor för en debattartikel som var så dålig att den inte ens togs in i tidningen! Hur många allergianpassade (som det heter fast MCS inte är en allergi) platser hade det räckt till? Den här kommunen hade också råd att sälja ett företag som kostat 40 miljoner kronor: för en enda krona! Det handlar om rovdjurscentret "The Big Four of Scandinavia", en felsatsning som också bidrog till att hålla en rad lycksökare under armarna, där de senare fick lära arbetslösa på söka jobb-kurs att stöpa sina ansökningar i likadan form (snudd på orwellsk New World Order-stil) så att rovdjurscentret måste ha fått in tusentals ansökningar från folk i alla åldrar med exakt samma formuleringar. Men det "bidde inte ens en tumme" av det hela och 40 miljoners-satsningen kördes iväg till en lada i ett skogsbryn där en hembygdsförening håller öppet på midsommaraftonen, och man där kan skåda några malätna uppstoppade järvar och björnar.  Då skulle man hellre vilja rekommendera en sväng ut i naturen där det finns chans att se dem i levande skick. Ibland behövs det inte ens sväng ut i skogen. Min bror blev betraktad av en nyfiken varg när han satt och solade utanför sommarstugan. Inte länge därefter måste han bromsa med bilen på väg hem från sommarstugan då en björn spatserade över vägen på väg till badplatsen. Den gav bilen några avmätta ögonkast och gjorde sig ingen som helst brådska. I vintras tog ett trevligt vargpar en

söndagspromenad förbi vid bankomaten på Kyrkogatan. Det var nog samma par som setts ta tidiga morgonrundor kring järnverket. Man måste ju patrullera sitt revir!I Martin Borgs senaste film "Någon annan betalar" tar han upp skatteslöseriet även i en annan värmländsk kommun, nämligen Karlstads kommun som inte iddes läsa ett kontrakt ordentligt vilket ledde till att de blev stämda av Hells Angels som inte bara fick behålla gården utan också stämmer kommunen på renovering. Deras advokat Ismo Salmi arbetade tidigare som jurist inom miljöfrågor och vet hur skadliga fukt- och mögelskador i hus är för hälsan. Och sånt vill ju inte "änglarna" utsättas för. Det framgår inte exakt hur många miljoner kronor kalaset kostar kommunen, men det framgår tydligt i filmen att Ismo Salmi skrattar hela vägen till banken!

Svenskarna är väldigt naiva när det gäller vart deras skattepengar går, tycker Inga-Britt Ahlenius (bl a finansdepartementet, riksrevisionsverket och FN) i filmen.

John P Thomas skriver en artikel i Health Impact News med rubriken "Is Your Health Being Destroyed By Other People`s Toxic Fragrances". Han menar att problemet med andrahands-parfymering borde vara nummer ett på agendan hos hälsoauktoriteterna i samhället, men inte beaktas alls idag. Ändå har så många som 30 % av befolkningen i USA besvär av de giftiga kemikalierna i parfymer, och 13 % blir allvarligt sjuka. Siffrorna är ungefär motsvarande i Sverige. Det femte budet lyder: Du skall icke dräpa, som det står skrivet i min gamla skol-psalmbok, av konungen gillad och stadfäst 1937 (det står kanske "du ska inte döda" i senare översättningar?). Budet omfattar också att inte dräpa livsglädje och hälsa hos andra, säger Rune Östensson (forskare och tekniker som bl a arbetat fram mätteknik inom mikrobiologi) i ett föredrag som heter "Modern näringsforskning möter Martinus kosmologi". Föredraget handlar främst om näring som energi, men energin omfattar ju också luften vi andas. När folk röker och parfymerar sig invaderas andra människors livsrum med gifter, och idag dräps alltså hälsa och livsglädje för uppåt en tredjedel av människorna på grund av detta.

Monica Z vänder sig i graven

Jag kände inte Monica Zetterlund personligen och har aldrig pratat med henne men såg henne förstås ett antal gånger eftersom hon kom från samma stad som jag, och jag hade hennes syster som gymnastikdirektör en period i högstadiet. Monica var en större artist än vad folk på orten gärna vill tro; här var hon ju mest bara "jänta ôt Sik-Bengt" men därute var hon faktiskt en världsartist som uppträdde med de stora jazzprofilerna. Det är klart att hon skulle få ett museum till sitt minne här, precis som hon fått en plats i Vasastan i Stockholm, den så kallade Zetterlunden, omgiven av avenbokhäckar och med högtalare monterade i bänkens ryggstöd så att när besökare sätter sig på bänken känner rörelsedetektorer av det och Monica Zetterlunds ljuva stämma klingar ur bänkryggen.
Det blev inte lika lyckat med hyllningen av henne här, även om tanken bakom förstås var god, eftersom hennes kläder och minnessaker blev placerade i ett hus som redan övergivits av det tidigare företaget på grund av fukt- och mögelskador. Några ljushuvuden hade tyvärr tyckt att det borde duga åt arbetslösa att sitta och söka jobb i och Folkuniversitetet startade söka jobb-kurser där, med många goda intentioner men tyvärr utan kunskap eller intresse för den skadliga påverkan som sjuka hus har på människors hälsa. Dessvärre kom ytterligare några ljushuvuden på att placera den berömda
sångerskans minnessaker där, och att ta över hela huset så att arbetslösa kunde placeras i Fas 3 där och sköta ruljangsen.

Nyligen publicerade dr Costantini, representant för Världshälsoorganisationen (WHO) en lista som visar sjukdomar där man funnit mögelsvamp som orsak eller bidragande orsak, exempelvis: reumatoid artrit, diabetes, ME (som ibland har kallats "kroniskt trötthetssyndrom"), MS, fibromyalgi, aids, men också  störd sköldkörtelfunktion och kan störa hormonerna för övrigt, bakteriologisk borrelia, cancer, IBS, Chron´s, Sjögrens syndrom, Parkinsons, Alzheimers, njursten, högt kolesterol, autism, hyperaktivitet, infertilitet, lupus, och levercirrhos. Dessutom är det vanligt att mögel skadar luktnerven och orsakar rinnsnuva.

Boverket har uppgett att byggbeståndet i Sverige är mögelskadat till drygt hälften, och att saneringskostnaderna skulle uppgå till 400 miljoner kronor. En fuktsaneringsfirma gjorde dock en annan uppskattning efter sin inventering, där man fann att fukt- och mögelskadade hus utgör 70 - 90 % och att kostnaderna skulle uppgå till 400 miljarder. Boverket har knutit till sig Kjell Andersson, en före detta överläkare som är känd för sitt "mögelförnekande", vilket har lett till oro och kritik. Frågan är vilken väg man vill gå: man kan välja på att endera nu eller omedelbart ta itu med problemet innan det växt över huvudet på alla, ELLER att stoppa huvudet i sanden och hoppas på det bästa med hjälp av professionella förnekare.  http://www.lfs-web.se/mogel-boverket-betsi.htm

Klas Gustafson låter i biografin "Enkel, vacker, öm" regissören Bengt Bratt berätta om Monica Zetterlunds sinne för rätt och fel redan då de gick i skolan, då han mobbade en fattig och förskräckt jäntunge första skoldagen och fick sig en uppläxning av Monica som han sent skulle glömma. Nu är jag säker på att hon vilar i godan ro i familjegraven här på kyrkogården, och skulle säkert inte bekymrat sig det minsta om att hennes klänningar och minnessaker marineras i mögelgift och andra toxiner i ett fuktskadat hus. Däremot tror jag inte hon skulle ha gillat att man placerar arbetslösa att marineras i denna miljö precis som hon skulle ha varit emot att andra svaga grupper i samhället t ex asylsökande brukar placeras i hus som inga andra vill vara i, dvs. hus som stått övergivna, hus med mögel- och andra fuktskador där giftiga ämnen emitteras (inte minst formaldehyd) från byggmaterial och lim. Posttraumatiskt stress-syndrom som flyktingar inte sällan diagnosticeras med har många av sina symtom gemensamma med de skador och sjukdomar mögel åstadkommer i människokroppen, och att placera redan svaga grupper i den här sortens hus är en av de största björntjänster man kan göra dem.

Mot ljusare tider?

Inför det här valet känns det inte längre självklart vad man ska rösta på, som det i stort sett brukade göra förr i tiden. Världen har blivit alltmer komplicerad och en sak som GMO-frågan gör att man kanske inte kan rösta på något av de stora partierna, på vilken sida om välfärden man än brukat rösta. Och alltfler har börjat hävda att det egentligen inte spelar någon roll vilket parti man röstar på för det handlar inte längre om skilda politiska block emot varandra, utan om det enkla folket mot storföretagen och privatkapitalet. Dörren står på glänt till en girighet utan like där företagen vill privatisera allmänna rättigheter som vatten (Nestlé) och där det riskeras att storföretagen tar över andra självklara mänskliga rättigheter och kontrollen av medborgarnas liv. På Henry Fords tid lät han detektiver spionera på sina arbetare och premierade de skötsamma och sparkade dem som drack och spelade på sin fritid, men använde sig även av angivare för att förhindra att arbetarna organiserade sig fackligt.

Dock kan det ha avgörande skillnader vilket parti man röstar på, om inte annat så finns det grundvärderingar som partier måste åtminstone försöka leva upp till för att inte helt förlora sin trovärdighet. Vid AME (Arbetsmarknadsenheten) sade arbetsledare att sedan den borgerliga alliansen tog över förändrades saker som från dag till natt och samma personer man hade att göra med inom socialtjänsten förvandlades till helt andra genom att de nu måste neka till sådant de gärna varit behjälpliga med förut. Vad man röstar på kan alltså förändra om en sjuk och fattig kan få en chans att överleva.
Engelsmannen David Icke var förr ibland kul att lyssna på (men tyvärr har han spårat ur rejält på sistone och t ex delat falska nyheter om att Sverige skulle börja tillämpa Sharia-lagar m m.) Han hade bland annat en teori att maktens människor egentligen är reptiler som har en genetisk blodlinje från ett slags förfäder som fanns här på jorden i förhistorisk tid. Dessa skulle trivas bättre i en giftig miljö och förorenad luft och gör sitt för att åstadkomma detta, men vill också utplåna en stor del av mänskligheten för att behändigare kunna förslava resten. Om man kokar ner teorin till att de rika och mäktiga (som i och för sig brukar vara släkt med varandra) lever i reptilhjärnan i sitt maktutövande och att politikerna är deras köpta (och/eller hotade marionetter blir säkert teorin mer sväljbar för gemene man.

Den danska författaren Suzanne Brögger beklagar sig i sina senare böcker över hur vår tid har sjunkit: "Världen är oåterkalleligen förändrad, och denna fru känner sig inte alls hemma i den. Den enda profetia från den tiden som missade sitt mål var avskaffandet av kapitalismen. Man hade räknat med att det kapitalistiska systemet  - systemet- skulle hamna i så många  självmotsägelser att det skulle självdestruera. Men nej. Systemet kriminaliserade i stället sig självt med det resultat vi ser i dag: ekonomiska förbrytare som kommer ut ur fängelset och håller lyxföredrag världen över om penningtvätt med mera, och blir hjältar i medierna, och om hur ingen regering i världen överhuvudtaget kommer i närheten av att klara av den kriminella, ekonomiska aktivitet som världen står maktlös inför.
Den dröm från den tiden som däremot gick i uppfyllelse var kulturrevolutionen. Hela drug-scenen blev ju allmänt praktiserad verklighet för gemene man. Mogadonien (Danmark min anm.) är i dag det mest drogade landet i Europa med rekord i läkarordinerat morfinmissbruk och lugnande sömnmedel ända in i barnkammaren."

Någonstans i bakhuvudet ringer ett minne om en annan dansk, Martinus, och att han på sjuttiotalet (inte i Livets bok utan ett citat i en tidskrift kanske Ny Kultur, en tidsskrift för Martinus kosmologi?) yttrade något om att tredje världskriget när dess tid kom skulle handla om Tyskland mot muslimer (på den tiden fanns dock inte IS och idag får man nog lov att tolka det som IS och inte muslimer). Det kan tyckas underligt eftersom Tyskland vid den tiden var delat av muren, och även en kosmolog kan säkert ha fel ibland. Eller kanske är det mitt minne som spökar?
Men underligare saker har hänt, åtminstone rent ytligt. Första världskriget började med skotten i Sarajevo, men bakom grodde förstås något mer t ex att alla i det läget var rädda för alla och makterna hade sökt trygghet i allianser (några referenser till dagens läge?). Andra världskriget startade inte därför att den karismatiske men inte riktigt sunde Hitler hade lyssnat för mycket på Wagner (och måste få utlopp för det genom att anfalla Polen) utan bl a för att missnöje hade grott sedan första världskrigets slut då vissa såg sig förfördelade vid fredsfördraget.

Beträffande tredje världskriget så har det förmodligen redan börjat; det är ju inte helt
säkert att det kommer att se ut på samma sätt som de två första. Ett av delmomenten är den mentala nedrustningen då människor i civiliserade länder inte längre lär sig skriva och där det hör till den normala vardagen att hjärnorna tar stryk av gifter i miljön, av neuropsykiatriska syndrom och legala droger i form av psykofarmaka. Ett annat moment är avmänskligandet; man är t ex inte längre officiellt "medborgare" utan numera bara "borgare"  i Danmark (med i praktiken detsamma även i t ex Sverige och andra länder); ett sätt att försöka skapa avstånd och förhindra solidaritet. Ett tredje är avtal som görs av regeringar bl a i Sverige att inte tillåta någon insyn från befolkningen när det gäller handelsavtal med utlandet. Något som låter väldigt illavarslande.

Martinus menar någonstans i Livets bok att den mörkaste tiden dock redan har kulminerat vid andra världskriget och att vi i själva verket är på väg mot en ljusare epok. Kanske blir "reptilerna" ändå tvungna att retirera och fortsätta sin verksamhet på en annan, mörkare planet? Det fanns något som hette Kosmosgården i Varnhem, där Sigbritt Therner som studerat kosmologin sedan 1951 köpte gården och drev studieverksamheten vidare trots svåra umbäranden och sjukdom. Sigbritt bodde fortfarande på 90-talet kvar i sin lilla stuga intill Kosmosgården, men orkade inte längre delta i verksamheten. Under den svåraste tiden hade Martinus sagt till henne: "Det är naturligt att det ska vara svårt. Gudomen kan också ha det besvärligt när nya tankar ska materialiseras på vårt klot. Det är ju så få ännu, som är mottagliga för dessa tankar, och de är som regel ej rika."

Att fånga en bundsförvant

I dag röker 11 % av Sveriges befolkning; det handlar alltså om en minoritet som på allmänna platser terroriserar barn och vuxna som blir sjuka av cigarettröken "utan att de som röker vet om det", och ibland är så svårt beroende att de till och med ställer sig och röker under skyltar med rökförbud och blir aggressiva om någon säger till. När personer som i sina hem lider av cigarettrök klagar till hyresvärdar och bostadsrättsföreningar brukar svaret bli att man inte i dagsläget har någon laglig rätt att förbjuda rökning. Styrelsen för bostadsrättsföreningen där jag bor vågar inte besluta om rökförbud på allmänna utrymmen t ex i hissar, för att de tar för givet att "majoriteten" vill ha fritt fram för rökning och vill för övrigt inte ta i den typen av frågor med tång.
Det är en stor majoritet som inte röker men de flesta bostadsvärdar är ändå bundsförvanter med cigarettrökarna och bryr sig inte ens om att avdela speciella bostadsområden för icke-rökare.
Jag har heller inte hört talas om något bostadsföretag som sänkt hyran på grund av att t ex balkongen inte går att utnyttja på normalt sätt på grund av cigarettröken från grannar, men också tvätt på tork som sprider giftiga sköljmedelskemikalier vida omkring sig och gör att en del inte ens kan öppna ett fönster om de vill. Varför anses det "naturligt" med bevisat skadliga ämnen, men konstigt och onaturligt med en sund miljö i bostadsområden men för den delen också i sjukhusmiljö där t ex utanför Karlstads centralsjukhus cigarettrökarna har satts i centrum med rökruta och askkoppar mitt framför huvudingången?

I dagsläget finns inte många offentliga bundsförvanter för alla dem som mår illa också av parfymer som innehåller gifter gemensamma med cigaretter, och de som blir så allvarligt sjuka på grund av dessa att de inte kan vistas på en arbetsplats eller offentliga platser överhuvudtaget. En av de få offentliga jag känner till idag som öppet vågar kalla gifter vid deras rätta namn är Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade, MCS-Sweden.

Ofta hör man folk klaga över de här sakerna "i förtroende", men när det kommer till kritan vill de "inte göra något väsen av saken" och tonar hellre ner sina besvär - för att sedan börja klaga igen bakom hemmets lykta dörrar! Att tala öppet om saken kan vara förenat med risker, t ex att grannar börjar titta snett och att ansvariga för bostadsföretaget vill att man ska flytta och jag har till och med hört att några har blivit hotade med uppsägning av kontraktet.

Som lite kuriosa i detta att hitta bundsförvanter för sin sak förenat med risker, kan man tänka på några av experterna av den ädla trollkonsten såsom Carlos Castaneda och några av hans vänner när de gick ut i öknen för att fånga en bundsförvant (kanske inte så mycket för deras egen skull utan som hjälp till att påverka särskilt tröga elever). En bundsförvant av det mer bångstyriga slaget vände sig mot Castaneda och följde efter honom hem, där den senare kröp omkring på golvet för att inte bli upptäckt medan bundsförvanten i form av ett grönt sken smög runt hans hus. Vid ett tillfälle blev Castaneda och hans sällskap förföljda av en jaguar som tycktes läsa deras tankar och fanns där redan i förväg och väntade på dem på de platser dit de skulle uppe i bergen. Med tanke på att jaguarer inte finns i den geografi där de befanns sig, insåg de att jaguaren kunde vara en form av bundsförvant som skickats på dem. För att avleda den gällde att tänka tankar som man vanligtvis inte gjorde, och göra oväntade saker som till exempel att sparka upp sand. Vid ett annat tillfälle med en lurig bundsförvant tog en av kvinnorna i sällskapet av sig klänningen, ställde sig på en av männens axlar och vevade runt klänningen i luften under visslingar, skrik och skrän. Det borde ha gjort susen!

Att få folk att ge upp standardtanken på att cigarettrök och kemiska parfymer till varje pris hör hemma i inom- och utomhusluften överallt, och att skrämma bort missriktade "bundsförvanter" från bostadsvärdars föreställningsvärld verkar svårare än konsten att fånga en bundsförvant i Castanedas värld. Men hur svårt skulle det kunna vara att skapa en oas av några rök/parfymfria hus i varje bostadsområde? Med eller utan trollkonst.....

Energitjuvarna

Carlos Castaneda säger i någon av sina böcker att "en bra trollkarl behöver inga droger", däremot kan lärjungar som sitter fast i ett stelnat synsätt behöva lite hjälp på traven i den konst att lära sig "se" som man inte använder de vanliga ögonen till. Dock tog han sig själv en gång tack vare en smula hallucinogen svamp eller var det möjligtvis kaktusextrakt med anden Mescalito som moraliskt stöd, till en annorlunda verklighet i form av en grottliknande tunnel. Där fanns energisökande varelser som hängde längs väggarna och behövde stjäla hans energi för att ta kunna ta sig därifrån. Hallucination eller verklighet; alla behöver vi energi för att ta oss vidare.
Idag verkar pengar vara den "energi" som är mest eftertraktad, men pengar är bara en indirekt form av energi, och precis som en indianhövding lär ha sagt: "När den sista buffeln är skjuten, den sista fisken är fångad och den sista floden förgiftad, kommer den vite mannen att få erfara att man inte kan äta pengar".
Har jakten på energi börjat nå sin kulmen? Människor har börjat leva längre och längre i i-länderna, man ser i tidningarna allt oftare 100-åringar som gratuleras på födelsedagen. I bortåt ett halvsekel har de äldre i västvärlden haft en väldigt hög standard jämfört med resten av världen. De har t ex kunnat resa, vara förhållandevis friska och se så otroligt mycket yngre ut än dessa äldre generationer på släktfoton där man kunde vara utsliten och tandlös vid 30 års ålder.
I dag har barn och ungdomar blivit den första generationen som är sjukare än sina föräldrar. Födoämnesintoleranser som ger näringsbrist och andra allergier är vanliga redan hos de allra minsta, autism, adhd och andra former av neuropsykiatriska sjukdomar har ökat dramatiskt och det har börjat förekomma ungdomar som förtidspensioneras före 25 års ålder och kommer att leva som fattiga resten av sitt liv.

Allt från metallförgiftningar av t ex tandlagningsmaterial och kemikalieintolerans (MCS) till sjukdomar som ingen bryr sig om att gå till botten med sopas under mattan som "utbrändhet" och blir till en industri där Big Pharma" kan festa på människor som inte dör tidigt utan lever kvar som zombier. Där kan också terapeuter och glada entreprenörer i "söka-jobb"-branschen få turas om att suga ur den sista energin som ständigt genereras på nytt av nya offer som tillhandahålls av samma industri. Energin finns alltid, men för vem?

Både myndigheter och privatpersoner kräver ständiga förklaringar om varför man inte kan leva "som vanligt" med funktionshindret MCS, men struntar sedan totalt i såväl förklaringar som läkarintyg. Detta fungerar som något av ett svart hål som suger ur vår energi, som behövs bättre till saker som att klara livhanken och vardagen. Många har hjärntvättas till att säga "spruta" eller "medicin" som svar på sådant som kan vara allt från näringsbrist till kemikalieförgiftningar.
En person ringer och berättar att det finns bot mot MCS (multipel kemisk överkänslighet)! Hennes granne har nämligen fått 75 sprutor genom åren. Eftersom det i dagsläget inte finns medicin mot MCS fattar jag ju att det rör sig om sensibiliseringssprutor mot pollenallergi, och jag råkar veta att grannen fortfarande lika litet som jag tål t ex parfymer, och liksom jag har svårigheter att åka med "kemikaliebomben" patientresor, och heller inte klarar ett arbete/arbetsplats. Dock väntar personen som berättar om sprutorna fortfarande på att jag ska bli "normal" igen och tåla parfymer, eftersom hon tycker att det normala sättet att leva innefattar start luktande och giftigt kemiska parfymer i olika produkter. Jag har också berättat att jag inte tål mobiltelefonen så bra, dels på grund av den trådlösa strålningen, men också på grund av en del metaller men då sätter samma person igång att ringa ännu mer. Detta går utöver gammal hederlig, vanlig dumhet och verkar handla om något som jag ger den hemsnickade diagnosen "parfymhjärna", eftersom att ständigt andas in parfymkemikalierna både från den egna kroppen och från den närmaste omgivningen  måste påverka hjärnan i negativ riktning och ge demensliknande tillstånd även hos icke kemikalieintoleranta. Eller  kanske i ännu högre grad hos dem, eftersom de inte får några varningssignaler?
Om kemikaliebombningen fortsätter likadant som under de senaste åren, kommer vi gissningsvis att snart vara tillbaka på fattig-årens släktfoton, med utbrända 30-åringar -  inte av hårt arbete utan av allergier, näringsbrister och förgiftningar.
(Fotot kommer från the psychedelic Mushroom scene i filmen "Performance" 1970.)

En gammaldags gratis semester

Värmeböljan i sommar för med sig att jag plötsligt kan andas fritt, stänga av luftrenaren och har nu i sommar kunnat använda balkongen för första gången på flera år. Rena semestern, och det känns smått exotiskt att kunna gå ut och svalka sig i trapphuset där de vanliga kemiska odörerna också tagit semester. Sovjetunionen efter kollapsen när industrierna stängde? Nej, grannarna har åkt på semester, respektive håller till på olika badplatser under dagarna och har tagit med sig hela svärmen av kemikalier från deodoranter och sköljmedel med mera. Vilket påminner om gamla tiders "äkta" semester då folk hade tillgång frisk luft, innan charterresorna uppfanns och man inte var tvungna att "ha varit någonstans" på semester.

Någon twittrade att han inte begrep varför flickvännen lämnat honom. Men jag begriper. Till och med min badrumsmatta begriper, för den hade hängt ute och dragit åt sig lukten av syntetisk parfym av värsta sorten, och fick tvagas med både bikarbonat och ättiksprit för att bli något så när anständig igen. Kemikalierna i hans deodorant påminner mycket om doften från en död mårdhund vid vägkanten som jag cyklade förbi en gång, och som förmodligen legat där minst tre veckor i värmen.

Undrar om alla som marscherar mot GMO och protesterar mot chemtrails som innehåller aluminium och andra gifter, vet om att de faktiskt har aluminium och andra gifter mycket närmare än så, nämligen i sina egna armhålor då deodoranter oftast innehåller t ex aluminium och parabener? Dessa blockerar lymfkörtlarna som det finns många av i just armhålorna vilket kan bidra till bröstcancer. Alla människor är inte ens i behov av deodoranter men manipuleras av reklamen att köpa ändå, eller hjärntvättas av att "alla andra" använder deodorant. För en del räcker några droppar citron eller lite bikarbonat utrört i vatten som deodorant, andra gör egen deo med en gnutta bikarbonat blandad med kokosolja. (Förvaras i en liten glasburk i kylen.)

Igår kväll rapporterades på TV-nyheterna att olika cancerformer ökat dramatiskt de senaste fyrtio åren och dessutom går allt längre ner i åldrarna. Hudcancer är en av dem. Nyhetsuppläsaren nämnde orsaker som alkohol, övervikt och brist på motion, men varför talas inte om de verkliga orsakerna t ex GMO, pesticider, alla onaturliga tillsatser i våra livsmedel, starkt cancerframkallande hårfärger och att det faktiskt inte är solen utan kemikalierna i solcremer som framkallar hudcancer?
Vid amerikanska cancerforskningsförbundet menar bl a professor Giovannucci att risken för hudcancer ökar med solkräm, eftersom den blockerar D-vitaminproduktionen som undertrycker oreglerad celltillväxt. Flera nyare studier stöder den teorin. "Det har vi misstänkt länge", säger Olle Larkö, professor i dermatologi vid Sahlgrenska.   
Plus att folk hela dagarna går omkring marinerade i erkänt cancerframkallande och/eller hormonstörande kemikalier i sina hudcremer, duschcremer, shampoon, balsamer och andra hårvårdsprodukter, tandkrämer, hårfärger, deodoranter, parfymer, sköljmedel och så vidare. För att kanske avsluta med en nattcreme full av cancerframkallande parabener.

När man kan skippa allt det där och använda en enda enkel olja (t ex kokosolja) till både huden och i hårtopparna (om det behövs)! Och spara en massa pengar på hårschampoo och inpackningar genom att tvätta torrt hår i äggula/lite honung eller fetare hårtyper med bikarbonat (2 msk + 5 dl vatten skakas om i flaska) eller saltsschampoo (2 msk havssalt kokas upp med några dl vatten + tillsätt kallt vatten till lagom temperatur).
Och en enda flaska biologisk ättiksprit kan ersätta en hel städskrubb full av kemiska rengöringsmedel!

Redan för 50 år sedan visste man att cigaretter framkallar lungcancer men ändå tillåts producenterna att fortsätta tillsätta ännu skadligare ämnen och idag innehåller cigaretter mer än 4000 kemikalier däribland pesticider, och tobaken är till över 90 % GMO (genmodifierad). Rökning och passiv rökning är alltså många gånger farligare idag än förr.
Även mobilstrålningen är en orsak till cancer. Strålskyddsstiftelsen skrev nyligen: "Den senaste cancerstatistiken från Danmark visar att antalet personer som får diagnosen hjärntumör ökar kraftigt. 1582 danskar fick tumör i hjärnan eller centrala nervsystemet 2012, en ökning med 55% sedan 2003. Även när hänsyn tas till antalet invånare har fallen av hjärntumörer per år ökat mycket sedan 2003 då ett markant trendbrott ses: 46% fler kvinnor samt 41% fler män fick diagnosen år 2012 jämfört med 2003.
Egon Reiver arbetade i 30 år på Telia som projektör. Han och hans kollegor började använda mobiltelefon i slutet av 1980-talet. Under de senaste 10 åren har tre av Egons tidigare kollegor från Telia dött i hjärntumör. Alla hade använt mobilen mycket. Hjärntumören fanns på samma sida, "mobilsidan."