En blogg om kemikalieintolerans som tabu i dagens samhälle!

fredag 28 mars 2014

Det moderna lort-Sverige

I slutet av 30-talet åkte Lubbe Nordström runt i Sverige för att göra en serie radioreportage, och förfasades över den stora orenligheten, tbc, flugor och aldrig skurade utedass. Reportagen som också blev en bok fick namnet "Lort-Sverige". Men det fanns också en annan aspekt av saken, med ganska otäcka "rashygieniska" övertoner som var typiska för trettiotalet då det inte bara var Hitler som betraktade vissa människor som "ohyra". Lubbe Nordström menade att de dugliga personerna försvann in till städerna, och på landsbygden blev bara idioter och patrask kvar. I ett uthus bodde en flicka med sina potatisgroddbleka ungar, och sådana som hon "skulle bort". Men vart?
Det är lätt att se  en tredje  aspekt av saken; "det mentala lort-Sverige" som bestod i synen på fattiga, sjuka och vissa folkslag.
Synen på de sjuka har idag tagits över av Försäkringskassan, som menar att efter ett år ska de som inte tillfrisknat "bort". Eller inte sjukskrivas alls överhuvudtaget. När det var tänkt att jag skulle operera en hand, sade man från Försäkringskassan att jag bara fick vara sjukskriven under den tid som själva operationen tog.
Och den rasbiologiska synen har övertagits av en del politiska partier även här i Norden. När det gäller det fysiska lort-Sverige av idag kanske man kan hålla med om kritiken mot städningen av till exempel av skolor, att det är olämpligt att städa på dagtid när barnen vistas där eftersom dammsugning (aerosolteknik) och torrsopning sprider smitta. Men det värsta är ändå mögel-Sverige, där enligt Socialstyrelsen så mycket som 80 % av alla skolor är drabbade av mögel eller är riskprojekt. Felkonstruktion brukar ligga bakom fuktskador och mögel också i bostadshusen, och  spånplattor med mera ger i samband med fuktskadorna ifrån sig formaldehyd och andra toxiner.

I ett kombinerat fall av mögel- och mentalt lort-Sverige, fick i veckan en Göteborgsfamilj rätt mot kommunen i ett fall där barnen inte kunnat ta del av varken dagis eller förskola på grund av att de blev sjuka av möglet där. Tack vare över tre års hårt arbete av föräldrarna med dokumentation och mobilinspelningar av möten insåg Skolinspektionen till slut att kommunen inte fungerat som ansvariga där sagt, eller med andra ord: att kommunen ljugit Skolinspektionen rakt upp i ansiktet.
Det är förstås billigare för stunden att ljuga bort mögelproblemen i skolor, bostäder och på arbetsplatser, men för att citera min gamle litteraturlärare och professor: "det kan man ju räkna ut med röven" att det på sikt blir en ännu mer kostsam historia att förtränga det hela.
Det leder också till utstötning av både barn och vuxna från skola och arbetsliv. Om man spetsar till det lite, skulle man till och med kunna säga att kognitiv beteendeterapi och andra psykologiska metoder skor sig på att myndigheter och övriga inte är justa.
De flesta tvingas spela med i ett elakt spel för att försörja sig. När jag arbetade med lokalvård i ett stort bostadsföretag för ganska många år sedan, fick vi kallelse till ett stormöte med alla som hade samma arbetsgivare i länet. Vi fick en trevlig pratstund med kollegor vi inte sett förut, innan cheferna dök upp. De flesta klagade dock över för knappt utmätt arbetstid, arbetsskador och värk i kroppen. När cheferna kom in och frågade hur vi hade det, svarade dock alla: "Bra!" Det var ingen som nämnde arbetsskador, men kanske lika bra det för när någon vågade sig på att klaga över lönen (som faktiskt var lägre än hos andra bolag) skämtade cheferna bara bort det: "Ja, se pengar! De räcker ju aldrig."

Jag tycker nog att alla kemiskt parfymerade produkter såsom deodoranter, hårvårdsprodukter, sköljmedel för kläder och så vidare som vi ständigt omges av, i högsta grad hör till Lort-Sverige av idag..De skapar minst lika många sjukdomar som 30-talets brist på hygien. I stället för "soten" som lungtuberkulosen men också andra kroniska sjukdomar förr kallades, har vi fått diabetes, livsfarlig fetma, autism, adhd, cancer, allergier och MCS och många andra "civilisationssjukdomar". Jag menar inte att alla måste tvätta hår och kläder med exempelvis bikarbonat och smörja in sig med kokosolja i stället för hudkräm (när medvetandet ökar får vi slåss om kokosoljan!) Men bara att köpa oparfymerade varianter av det man annars brukar köpa sparar in mycket obehag både för en  själv och omgivningen. Man löper annars risken att bli en i den ökande skaran av andningsmaskprydda individer som man kan se överallt  i världen idag, inte bara i Japan och Kina. Tyvärr måste man vara så pass frisk ändå att man klarar arbete för att överhuvudtaget kunna köpa filter, luftrenare och vad hjälpmedel man behöver, eftersom varken Landsting, Försäkringskassa eller kommun har velat bevilja stöd till det. "Du får köpa dem istället för att ha kläder, skor och telefon", menade man hos kommunen. Om ni ser någon "potatisgroddsblek" och barfota person i lappade kläder är det möjligtvis  jag! Men det kanske inte märks någon större skillnad eftersom jag slutade vara välvårdad och sminkad efter tjugofemårsåldern och blev mer
bohemisk. Det finns många som har det värre, exempelvis barnfamiljer som är drabbade av miljösjukdom och inte får något stöd från samhället. Och inte minst alla som ännu inte är medvetna om farorna med de giftiga kemikalierna  i sina vardagsprodukter!



måndag 17 mars 2014

Från Wagner till kaffesump


Igår var en friskluftsdag ute i skogen, med lite vinter kvar i luften efter förra kvällens snöfall, och knappt några besvär av pollen som förra helgen. Men natten blev desto värre, eftersom traktens sköljmedelsdyrkare tycktes ha samlats en våning längre ner och spred sitt lömska gift uppöver, plus spelade enformig musik som i en hjärndimmig persons öron lät som något ur en svart mässa. Idag värkte lederna, plus alla de gamla vanliga förgiftningssymtomen dök upp som på beställning. "Mr Hyde" gläntar på garderobsdörren och viskar: "lägg högtalarna på golvet och spela Endrik Wottrich cd med Franz Liszt "Lieder für tenor" på full volym som "straff" nu när de är bakfulla"..... Wottrich är en tysk tenor som brukade dejta Katarina Wagner, barnbarnsbarn till den Wagner som byggde sin operadröm Bayreuth i södra Tyskland, och Franz Liszt var faktiskt svärfar till den jämnårige Wagner. Undrar vad de skulle tyckt om att man använder deras musik som "tortyrredskap"? (Fast det var förstås inte därför jag köpte skivan, utan av orsaken att jag tycker den är bra.) Skivans omslag är den naturromantiske store målaren Caspar David Friedrichs "Nordsjön i månljus", och platsen jag tog foton från igår kanske påminner lite om hans målningar fast det bara är en insjö och inte hav.
Ibland är det nästan så man börjar misstänka att entropilagen (amatörmässigt uttryckt: när någonting blir positivt på ett ställe, jämnas det ut med negativt på ett annat) skulle vara inblandad när det gäller kemikalieintolerans. Har man klarat sig från pollen och mögel etcetera i skogen, kan man ge sig katten på att ett gäng förgiftare samlas i huset. Men också varenda människa jag mötte utomhus ikväll tycktes stinka giftiga sköljmedel värre än vanligt. Entropilag eller inte, hur ska de klara sig helskinnade från att gå omkring marinerade i t ex bensylacetat (kopplat till cancer i
bukspottskörteln, tas upp via huden, samt kan ställa till problem i luftvägarna), bensylalkohol (orsakar störningar på centrala nervsystemet, kräkningar, yrsel, blodtrycksfall med mera), etylacetat (lever- och njurskador med mera) och ftalater (bröstcancer, allergier, hormonstörningar). Men sköljmedel brukar också innehålla kamfer som kan orsaka skador på centrala nervsystemet med yrsel, förvirring, muskelryckningar, kloroform; ett cancerogent nervgift och linalool som stör andningen, i djurförsök har lett till döden eller skador på centrala nervsystemet.
Så jag gissar att sköljmedelsproblemet i slutändan inte är mitt, utan kan i stället tacka MCS/SHR/kemikalieintoleransen att jag kom in på rätt spår och slipper både sköljmedel och statisk eller stel tvätt genom att bara tvätta i till exempel bikarbonat eller lite ättika. Har nu upptäckt att grovt havssalt också kan fungera bra som tvättmedel. Fast om man tvättar i maskin kan det behövas att köra ett program med vanligt, oparfymerat tvättmedel emellanåt för att undvika problem, eftersom tvättmaskiner är avsedda för vanligt tvättmedel. Ett annat knep, uppsnappat från "någon som känner någon" som kan den här branchen: för att undvika stopp i avloppsrör, ska kaffesump vara utmärkt att spola ner istället för att kastas i soporna.
                                                        

onsdag 12 mars 2014

Synpunkter till en suspekt statsinrättning

Försäkringskassan har sedan tiden då den hette "sjukkassan" på liknande sätt som Arbetsförmedlingen förvandlats från att vara till hjälp och stöd för medborgarna till att vara en kontroll- och utsorteringsapparat. Nu fick jag ett brev där man "anklagar" mig för att jag skrivits ut från Arbetsförmedlingen med hjälp av Af Rehab, med motiveringen att min SHR/allergi och kemikalieintolerans inte längre gör det möjligt att vara kvar som sökande av normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden. För inte länge sedan ringde någon från Försäkringskassan och menade att Arbetsförmedlingen inte har rätt att skriva ut någon. Så lät det minsann inte på mötet jag fick sist med handläggare från de båda hållen. Då ropade man i korus att jag var negativ så fort jag öppnade munnen för att försöka förklara hur det (inte) fungerat att vara kemikalieintolerant de sista åren på vanliga arbetsplatser.
Jag ser det inte som någon idé att åter skriva in mig som sökande hos AF eftersom samma förhållanden råder som sist när jag skrevs ut. Enligt handläggaren har jag ingen möjlighet till en allergianpassad plats i sysselsättningsfasen ("det finns det ingen som vill kosta på") och Arbetsförmedlingens regler förbjuder att man utför arbetsuppgifter hemifrån eftersom man inte får vara ensam på arbetsplatsen i händelse av olyckor. Detta trots att de enda arbeten jag kan söka idag är just arbeten som kan skötas hemifrån. Min förre chef vid en sådan arbetsplats gick gärna med på att låta mig göra arbetet som bestod av skrivuppgifter hemifrån, men Af sade alltså nej. Låter det som om det uppfyller sysselsättningsfasens existensberättigande att bidra till att man får in en fot hos arbetsgivare, som kan leda till anställning?

Man undrar om någon hos Försäkringskassan ens bryr sig om att titta på alla läkarintyg, begäran om omprövningar och synpunkter som man erbjuds att lämna? I varje fall verkar de aldrig göra något intryck, Försäkringskassans handläggare fortsätter med logiken hos en mekanisk leksakspapegoja
att upprepa "på normalt förekommande arbetsplatser finns inte kemikalier", fast jag med stöd av läkarintyg gett förklaringar att deras påstående inte stämmer med verkligheten. Där vad som normalt anses som "parfymfritt" är långt ifrån samma sak som vad en kemikalieintolerant blir sjuk av, eftersom jag reagerar även på mycket små mängder, samt alla emissioner från t ex arbetsmaterial och byggnadsmaterial plus övrigt som står att läsa i mina många läkarintyg från Allergicentrum. Jag har även skickat professor Steven Nordins klargörande om kemisk intolerans där man kan se att i dagsläget finns inte någon medicin mot detta. Man kan också gärna hänvisa till EU:s förklaring om erkännande av diagnosen MCS, som man bl a kan hitta på MCS Swedens (Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade) sida.

I senaste brevet som jag nu fick från Försäkringskassan står det att man överväger att ta bort min SGI (sjukpenninggrundande inkomst), och jag erbjuds att lämna synpunkter på det innan man beslutar. Jag skriver i mina synpunkter att jag anser det felaktigt att ta bort min SGI eftersom Försäkringskassan inte har uppfyllt sin serviceskyldighet enligt Förvaltningslagen om att hjälpa rätt i dylik situation, utan tvärtom vid nämnda möte uppmanade mig handläggaren från Försäkringskassan att "bevisa" min kemikalieöverkänslighet genom att jobba med målning/slipning vid AME där jag erbjudits sysselsättningsfas, och åka till akuten vid andnöd eller andra symtom. Vilket jag anser vara snudd på kriminellt med tanke på orimlig risk för liv och hälsa, samt med hänsyn till onödig belastning av vården. Den hjälplösa fackföreningsrepresentant jag tagit med mig kunde bara rysa.

Skriver vidare i mina synpunkter till FK att jag har heller inte fått en rimlig chans till en allergianpassad arbetsplats eller minsta bidrag till hjälpmedel, t ex luftrenare eller andningsmasker utan var tvungen att betala dessa själv vid så kallad arbetsprövning trots avsaknad av lön. Jag tycker att man på grund av dessa omständigheter borde ge mig dispens från reglerna att stå till förfogande för hela arbetsmarknaden, och ge mig en rimlig chans att hitta ett arbete som kan skötas hemifrån, innan man tar bort min SGI.

PS. Konstigt nog får jag svar på mina synpunkter och överklagande innan jag ens hunnit skicka in dem, att FK:s "övervägande" som tydligen snarare var ett beslut, står fast.

onsdag 26 februari 2014

Den nya, glada omedvetenheten (hur långt räcker den?)...

Kapitalets ansikte grinar bakom den nya omedvetenheten, när det idag finns människor som till exempel tycker att en sådan sak som genmodifierade grödor kan vara en bra idé att utrota världens svält med. Det enda man kan tänka sig att GMO kommer att utrota är en "onödig" överbefolkning, eftersom forskning på försöksdjur visar på sterilitet och cancersvulster. De genmodifierade växterna skulle bättre tåla lagring, distribuering och giftbesprutning, men djur och människor har ju inte  blivit genmodifierade att tåla densamma.  Egentligen har väl genmodifieringen syftat till en "inbyggd" insektsbekämpning hos växterna så att man skulle kunna minska på besprutningen, men enligt till exempel en forskarutvärdering från organisationen Assessment of Agricultural Knowledge, Science and Technology for developement, har i stället bekämpningsmedlen ökat. I USA har användningen av pesticider under perioden 1996 - 2011 ökat med 183 000 ton eller 7 %.

Mejerijätten Arla vill godkänna genmodifierad soja, men idag finns redan produkter från Arla "besmittade" med GMO, bland andra Apetina fetaost som tillverkas i Danmark där boskap får äta GMO-foder. (Hittade i stället Fontana, en ekologisk KRAV-märkt fetaost.) Många röster vill försvara Arla, bland många av dem "Bondbönans blogg", där hon varit flitig med raderingsfunktionen både när det gäller Arla-kritikers och sina egna kommentarer. Å ena sidan har hon sagt att Arla inte vill ha GMO, men i nästa kommentar säger hon att "Arla lobbar för att införa GMO i Sverige, och det är tyvärr inte så konstigt när det är större efterfrågan på billigare, utländska varor där GMO-foder är tillåtet..."  Men Carl-Erik Ehrenkrona, ordförande för Ekologiska Lantbrukarna säger i tidningen "Lantbruk & Skogsland" att han har aldrig träffat en konsument som vill ha GMO. Han säger också att mycket talar för att Falköpings mejeri och andra svenska mejerier vill ha kvar den GMO-fria sojan. Men med mindre del av mjölkmarknaden och mindre makt över foderinköpen kan de tvingas att backa.

Ibland kan man misstänka att Kapitalet också ligger bakom "nya undersökningar" för att glatt kunna sälja vidare av sitt lager, och förneka tidigare studier som visat andra resultat. En sådan ny studie skulle kanske kunna vara den av doktoranden Christina Isaxon, forskare i ergonomi och aerosolteknik, där hon hävdar att partiklar från stearinrök kan vara bra för hjärtat. Inte bara kemikalieintoleranta och astmatiker brukar bli rejält sjuka därav, utan partiklarna från tända stearinljus anses också kunna förvärra hjärt- och kärlproblem. Enligt miljöingenjören Kåre Press-Kristiansen ger ett tänt stearinljus under tio minuter ut 300 000 minimala sotpartiklar per kubikcentimeter i ett rum. Det är sex gånger mer än partiklarna från Danmarks mest trafikerade motorväg.
Doktoranden Isaxon vill nu undersöka vilka "hälsofördelar" andra inomhuspartiklar kan ha. Man får hoppas att det inte är ett utstuderat sätt att spara pengar och slippa ta itu med inomhusproblemen i både boende och arbetsmiljö, och inte minst alla mögelskolor runt om i Sverige?

P S Många har protesterat och hotat med bojkott om Arla skulle tillåta GMO-sojan, och i april 2014 säger talesman för Arla att man beslutat att inte använda sig av GMO-soja.

Säg det med bikarbonat!

Idag (26/2) finns i Värmlands Folkblad en artikel om hur bröstcancer- och andra cancersjuka kvinnor får lära sig att sminka sig vid Centralsjukhuset i Karlstad. Organisationen LGFB (Look Good...Feel Better) kommer dit fyra gånger om året. "Viktigare med smink när jag blev sjuk", säger en person i artikeln, eftersom man kan känna sig färglös efter cellgifter och strålbehandling.
Ledande kosmetikaföretag skänker sminket, och intresset är så stort att man har svårt att få plats i lokalen.
Tyvärr innehåller den vanliga kosmetikan väldigt många cancerframkallande, hormonförstörande och miljöbelastande ämnen. Den innehåller oftast parabener (konserveringsmedel) som bl a brittiska forskare har hittat i cancersvulster vid bröstcancer enligt tidskriften Journal of Applied Toxicology. Andra cancerframkallande ämnen i kosmetika och vanliga hygienprodukter är azo-färgämnen, syntetiska parfymämnen (se t ex EPA:s Hazardous Waste list och EU:s lista över "parfymvärstingarna"), och som mjukgörare i produkterna kan man vara säker på att få se hormonstörande ämnen som ftalater, kemiska förtjockningsmedel i form av Sodium Lauryl Fosfat och andra cancerogena ingredienser t e x formaldehyd, akrylamider, triclosan, PEG och toluen.
Enligt forskare i nämnda tidskrift bör också speciella antiperspiranter undvikas på grund av risken för bröstcancer, eftersom de hindrar dig från att svettas och därmed samlas de giftiga ämnen som annars sköljs ut via svetten. En lämpligare deodorant kan vara kokosolja blandat med en gnutta bikarbonat. Några säger också att ett par droppar citron (förhoppningsvis ekologisk) kan fungera som deodorant. Bikarbonat har faktiskt även använts mot själva cancern på sina håll (under övervakning av expertis), eftersom kroppen vid sådana sjukdomar brukar vara starkt försurad och bikarbonat höjer ph-värdet. Bikarbonat kan också användas vid hosta.
Sanna Ehdins recept hjälpte faktiskt mot min hosta när jag prövade:

Dag 1: 2 kryddmått bikarbonat i 2 dl vatten, intages maximalt 6 gånger per dag.
Dag 2:  Samma som ovan, max 4 gånger per dag.
Dag 3:  Samma som ovan, max 2 gånger per dag.
Dag 4:  Samma som ovan, max 1 gång/dag.
Men eftersom vi behöver vår magsyra, brukar man rekommendera att pressa citron i glaset, det smakar ju godare då också. "Drinken" ska inte tas i samband med måltid, utan minst 1 timme före/efter.

I stället för en blomma vid nästa sjukhusbesök, tag kanske hellre med en burk bikarbonat (och några citroner)?

PS. Bikarbonat ska inte användas "alltid", utan vid enstaka kurer.

söndag 16 februari 2014

En enkel spekulation om medicin...

Jag hörde att antihistamin hjälpte någons familj vid exponeringar av sådant som fluor och klor, och mindes då att jag innan min svårare form av kemikalieintolerans bröt ut också blev hjälpt av vanliga allergitabletter vid några tillfällen då stark parfym trängde in från trapphuset. Redan då orsakade detta en stark sjukdomskänsla, små blödande sår på huden och vad som liknade allmän kollaps av immunförsvaret. I dag hjälper mig inte längre antihistaminer mot sådant som kemikalier, mögel och avgaser med mera, men intressant är att antihistamin också kan användas vid mastocytos för att försöka lugna mastcellerna, trots att det ännu inte finns någon behandling för att bota vare sig mastocytos eller MCS.

Gissar då att en eventuell medicin mot MCS och andra miljösjukdomar skulle kunna vara ett antihistamin med utvidgad verkan, som omfattade också kemisk påverkan. Men det finns också några som likt Askungen för en kväll kan delta i en bal, eller gå på bröllop, födelsedag eller andra tillställningar genom att ta en enorm dos cortison bara vid detta enda tillfälle, och menar sig genom det ha klarat sig utan besvär från andras parfymer. Vad läkare anser om detta verkar variera. Någon menar att det är OK att göra så vid enstaka tillfälle, medan andra bland både läkare och oss vanliga dödliga tycker det verkar vanskligt. Hursomhelst kan man alltså inte på det viset leka Askungen varje dag på till exempel jobbet för att stå ut med andras parfymer och övriga luftföroreningar.

Men kanske medicinen för miljösjukdom skulle kunna vara ett slags cortison, fast utan de biverkningar som skulle uppstå om man tog de enorma mängderna varje dag? Frågan är då hur vi skulle påverkas i fortsättningen av de giftiga kemikalierna omkring oss, till exempel alla dem som finns upptagna i EU:s lista över "parfymvärstingarna" och EPA:s Hazardous Waste List plus mögel, bekämpningsmedel och alla andra faktiskt skadliga ämnen? Ökar risken för att liksom strutsen med huvudet i sanden visar rumpan istället, att vår intolerans mot dessa ämnen skulle ploppa upp genom andra och värre sjukdomar, typ olika cancerformer, skelett-, nerv- eller hjärnsjukdomar? Bara en enkel undran, med tanke på att ett piller som döljer världens synder väl aldrig har setts hittills.

Jag hörde också (har som kompensation för "intoleransen mot det tjugoförsta århundradet" utvecklat andra förmågor, däribland kanske bättre hörsel, hi hi...) att personer med fibromyalgi ibland upptäcker att de klarar sig utan värk när de slipper exponeringar. Ytterligare ett tecken på att många av dagens sjukdomar i själva verket är olika varianter av, eller kommer ur samma ursprung som MCS (Multiple Chemical Sensitivity)?

fredag 14 februari 2014

For a Few Dollars More...

Då det numera blivit mer behjärtansvärt att spara in på hjälp än att gagna de som skulle behövt hjälpen, måste MCS eller kemisk intolerans vara rena julafton för "trixarna" inom t ex Försäkringskassa och kommunens socialtjänst med flera, eftersom det fortfarande saknas kunskap och medvetande om att MCS finns, då dessutom de hjälpmedel (t ex luftrenare och andningsmasker)som är nödvändiga för en hel del inte finns bland landstingets hjälpmedel.

Försäkringskassan skriver att dess bedömning är att "det inte finns något som styrker den diagnos som angetts i läkarintyget. Intyget styrker heller inte något samband mellan de begränsningar du beskriver och diagnosen". Förvaltningsrätten där jag överklagat skriver i sin utredning att "av de läkarintyg som lämnats in, framgår att jag har diagnosen SHR (min anmärkning:sensorisk hyperreaktivitet; en deldiagnos av MCS (Multiple Chemical Sensitivity). Det framgår även att diagnosen innebär att "exponering av kemikalier kan medföra andningssvårigheter, värk och tryck i bröstkorgen, halsslem, svårt att svälja, hudklåda, svullnader, yrsel och huvudvärk etc." (Skönt att Förvaltningsrätten verkar läskunnig i alla fall, till skillnad från Försäkringskassan.)

Men utredningen från Förvaltningsrätten handlar egentligen om att Socialtjänsten förnekar mitt behov av hjälpmedel till att kunna leva ett något så när normalt liv i lägenhetshus med hjälp av luftrenare och dess löpande kostnader för filter, och att själv kunna gå till exempelvis apotek, affär och sjukhus med mera med hjälp av andningsmask (och dess löpande kostnader för filter). Eftersom själva orsaken till att jag inte längre har kunnat arbeta och själv köpa dessa är just densamma som står i intyget, är det ganska märkligt att Socialtjänsten nekar detta, eftersom det också innebär att jag då inte kommer att klara eventuellt nya prövningar på arbetsplatser. Man hänger sig på det här med "endast läkarföreskrivna hjälpmedel" enligt ovan, och fortsätter också helt meningslöst att hänvisa till Försäkringskassa och Landsting trots att jag redan ansökt och nekats bidrag därifrån. Man menar att luftrenare inte är nödvändigt för en "skälig levnadsnivå". Det skulle alltså inte höra till en skälig levnadsnivå att kunna andas hemma, och kunna gå ut och göra ärenden själv. Jag frågade i mina synpunkter om det var tänkt att jag skulle ringa ambulans för syrgas varje gång jag inte kunde andas när cigarettrök och parfymer med mera trängde in i lägenheten från trapphus, andras lägenheter och balkonger, och vem som var tänkt att hjälpa mig rent praktiskt när jag på så sätt inte skulle kunna gå ut under sommarhalvåret då gräs och pollen gör saken flera gånger värre för min del.

Trots detta har handläggaren vid kommunen ändå fortsatt fråga varje gång, om jag inte kunde ordna ett nytt möte med Arbetsförmedling och Försäkringskassa, trots att det senaste mötet resulterade i att jag skrevs ut som sökande från AF, då man menade att jag inte kunde stå till den normala arbetsmarknadens förfogande medan FK däremot skriver till mig att "det inte finns kemikalier på normalt förekommande arbetsplatser". Men jag tänker inte ringa om något nytt möte, inte minst därför att handläggaren säger att jag i stället för att ha telefon ska köpa de dyra filtren till mina "maskiner", men också för att jag inte ser några utsikter när det gäller fler möten eftersom det förra gången bara ledde till personligt påhopp, där båda representanter enades om att jag var "negativ". Vad det i så fall skulle ha med saken att göra, dessutom kände ju ingen av dem mig personligen, så hur kunde de veta ifall jag var negativ eller inte? Däremot var handläggaren vid AF negativ till att jag skulle få pröva en allergivänlig plats, och handläggaren vid FK var negativ när hon ville att jag ytterligare skulle förstöra min hälsa genom att utsätta mig för till exempel målarfärg, lösningsmedel och annat jag inte tål på arbetsplats "så att man kunde se att jag ramlade åt olika håll". Jag tycker också att man varit negativ inom Socialtjänsten som trixat sig runt både sjukintyg och sunt förnuft för vad som är en skälig levnadsnivå, bara för att spara "a Few Dollars More"