Synpunkter till en suspekt statsinrättning

Försäkringskassan har sedan tiden då den hette "sjukkassan" på liknande sätt som Arbetsförmedlingen förvandlats från att vara till hjälp och stöd för medborgarna till att vara en kontroll- och utsorteringsapparat. Nu fick jag ett brev där man "anklagar" mig för att jag skrivits ut från Arbetsförmedlingen med hjälp av Af Rehab, med motiveringen att min SHR/allergi och kemikalieintolerans inte längre gör det möjligt att vara kvar som sökande av normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden. För inte länge sedan ringde någon från Försäkringskassan och menade att Arbetsförmedlingen inte har rätt att skriva ut någon. Så lät det minsann inte på mötet jag fick sist med handläggare från de båda hållen. Då ropade man i korus att jag var negativ så fort jag öppnade munnen för att försöka förklara hur det (inte) fungerat att vara kemikalieintolerant de sista åren på vanliga arbetsplatser.
Jag ser det inte som någon idé att åter skriva in mig som sökande hos AF eftersom samma förhållanden råder som sist när jag skrevs ut. Enligt handläggaren har jag ingen möjlighet till en allergianpassad plats i sysselsättningsfasen ("det finns det ingen som vill kosta på") och Arbetsförmedlingens regler förbjuder att man utför arbetsuppgifter hemifrån eftersom man inte får vara ensam på arbetsplatsen i händelse av olyckor. Detta trots att de enda arbeten jag kan söka idag är just arbeten som kan skötas hemifrån. Min förre chef vid en sådan arbetsplats gick gärna med på att låta mig göra arbetet som bestod av skrivuppgifter hemifrån, men Af sade alltså nej. Låter det som om det uppfyller sysselsättningsfasens existensberättigande att bidra till att man får in en fot hos arbetsgivare, som kan leda till anställning?

Man undrar om någon hos Försäkringskassan ens bryr sig om att titta på alla läkarintyg, begäran om omprövningar och synpunkter som man erbjuds att lämna? I varje fall verkar de aldrig göra något intryck, Försäkringskassans handläggare fortsätter med logiken hos en mekanisk leksakspapegoja
att upprepa "på normalt förekommande arbetsplatser finns inte kemikalier", fast jag med stöd av läkarintyg gett förklaringar att deras påstående inte stämmer med verkligheten. Där vad som normalt anses som "parfymfritt" är långt ifrån samma sak som vad en kemikalieintolerant blir sjuk av, eftersom jag reagerar även på mycket små mängder, samt alla emissioner från t ex arbetsmaterial och byggnadsmaterial plus övrigt som står att läsa i mina många läkarintyg från Allergicentrum. Jag har även skickat professor Steven Nordins klargörande om kemisk intolerans där man kan se att i dagsläget finns inte någon medicin mot detta. Man kan också gärna hänvisa till EU:s förklaring om erkännande av diagnosen MCS, som man bl a kan hitta på MCS Swedens (Riksförbundet för mögel- och kemikalieskadade) sida.

I senaste brevet som jag nu fick från Försäkringskassan står det att man överväger att ta bort min SGI (sjukpenninggrundande inkomst), och jag erbjuds att lämna synpunkter på det innan man beslutar. Jag skriver i mina synpunkter att jag anser det felaktigt att ta bort min SGI eftersom Försäkringskassan inte har uppfyllt sin serviceskyldighet enligt Förvaltningslagen om att hjälpa rätt i dylik situation, utan tvärtom vid nämnda möte uppmanade mig handläggaren från Försäkringskassan att "bevisa" min kemikalieöverkänslighet genom att jobba med målning/slipning vid AME där jag erbjudits sysselsättningsfas, och åka till akuten vid andnöd eller andra symtom. Vilket jag anser vara snudd på kriminellt med tanke på orimlig risk för liv och hälsa, samt med hänsyn till onödig belastning av vården. Den hjälplösa fackföreningsrepresentant jag tagit med mig kunde bara rysa.

Skriver vidare i mina synpunkter till FK att jag har heller inte fått en rimlig chans till en allergianpassad arbetsplats eller minsta bidrag till hjälpmedel, t ex luftrenare eller andningsmasker utan var tvungen att betala dessa själv vid så kallad arbetsprövning trots avsaknad av lön. Jag tycker att man på grund av dessa omständigheter borde ge mig dispens från reglerna att stå till förfogande för hela arbetsmarknaden, och ge mig en rimlig chans att hitta ett arbete som kan skötas hemifrån, innan man tar bort min SGI.

PS. Konstigt nog får jag svar på mina synpunkter och överklagande innan jag ens hunnit skicka in dem, att FK:s "övervägande" som tydligen snarare var ett beslut, står fast.

Den nya, glada omedvetenheten (hur långt räcker den?)...

Kapitalets ansikte grinar bakom den nya omedvetenheten, när det idag finns människor som till exempel tycker att en sådan sak som genmodifierade grödor kan vara en bra idé att utrota världens svält med. Det enda man kan tänka sig att GMO kommer att utrota är en "onödig" överbefolkning, eftersom forskning på försöksdjur visar på sterilitet och cancersvulster. De genmodifierade växterna skulle bättre tåla lagring, distribuering och giftbesprutning, men djur och människor har ju inte  blivit genmodifierade att tåla densamma.  Egentligen har väl genmodifieringen syftat till en "inbyggd" insektsbekämpning hos växterna så att man skulle kunna minska på besprutningen, men enligt till exempel en forskarutvärdering från organisationen Assessment of Agricultural Knowledge, Science and Technology for developement, har i stället bekämpningsmedlen ökat. I USA har användningen av pesticider under perioden 1996 - 2011 ökat med 183 000 ton eller 7 %.

Mejerijätten Arla vill godkänna genmodifierad soja, men idag finns redan produkter från Arla "besmittade" med GMO, bland andra Apetina fetaost som tillverkas i Danmark där boskap får äta GMO-foder. (Hittade i stället Fontana, en ekologisk KRAV-märkt fetaost.) Många röster vill försvara Arla, bland många av dem "Bondbönans blogg", där hon varit flitig med raderingsfunktionen både när det gäller Arla-kritikers och sina egna kommentarer. Å ena sidan har hon sagt att Arla inte vill ha GMO, men i nästa kommentar säger hon att "Arla lobbar för att införa GMO i Sverige, och det är tyvärr inte så konstigt när det är större efterfrågan på billigare, utländska varor där GMO-foder är tillåtet..."  Men Carl-Erik Ehrenkrona, ordförande för Ekologiska Lantbrukarna säger i tidningen "Lantbruk & Skogsland" att han har aldrig träffat en konsument som vill ha GMO. Han säger också att mycket talar för att Falköpings mejeri och andra svenska mejerier vill ha kvar den GMO-fria sojan. Men med mindre del av mjölkmarknaden och mindre makt över foderinköpen kan de tvingas att backa.

Ibland kan man misstänka att Kapitalet också ligger bakom "nya undersökningar" för att glatt kunna sälja vidare av sitt lager, och förneka tidigare studier som visat andra resultat. En sådan ny studie skulle kanske kunna vara den av doktoranden Christina Isaxon, forskare i ergonomi och aerosolteknik, där hon hävdar att partiklar från stearinrök kan vara bra för hjärtat. Inte bara kemikalieintoleranta och astmatiker brukar bli rejält sjuka därav, utan partiklarna från tända stearinljus anses också kunna förvärra hjärt- och kärlproblem. Enligt miljöingenjören Kåre Press-Kristiansen ger ett tänt stearinljus under tio minuter ut 300 000 minimala sotpartiklar per kubikcentimeter i ett rum. Det är sex gånger mer än partiklarna från Danmarks mest trafikerade motorväg.
Doktoranden Isaxon vill nu undersöka vilka "hälsofördelar" andra inomhuspartiklar kan ha. Man får hoppas att det inte är ett utstuderat sätt att spara pengar och slippa ta itu med inomhusproblemen i både boende och arbetsmiljö, och inte minst alla mögelskolor runt om i Sverige?

P S Många har protesterat och hotat med bojkott om Arla skulle tillåta GMO-sojan, och i april 2014 säger talesman för Arla att man beslutat att inte använda sig av GMO-soja.

Säg det med bikarbonat!

Idag (26/2) finns i Värmlands Folkblad en artikel om hur bröstcancer- och andra cancersjuka kvinnor får lära sig att sminka sig vid Centralsjukhuset i Karlstad. Organisationen LGFB (Look Good...Feel Better) kommer dit fyra gånger om året. "Viktigare med smink när jag blev sjuk", säger en person i artikeln, eftersom man kan känna sig färglös efter cellgifter och strålbehandling.
Ledande kosmetikaföretag skänker sminket, och intresset är så stort att man har svårt att få plats i lokalen.
Tyvärr innehåller den vanliga kosmetikan väldigt många cancerframkallande, hormonförstörande och miljöbelastande ämnen. Den innehåller oftast parabener (konserveringsmedel) som bl a brittiska forskare har hittat i cancersvulster vid bröstcancer enligt tidskriften Journal of Applied Toxicology. Andra cancerframkallande ämnen i kosmetika och vanliga hygienprodukter är azo-färgämnen, syntetiska parfymämnen (se t ex EPA:s Hazardous Waste list och EU:s lista över "parfymvärstingarna"), och som mjukgörare i produkterna kan man vara säker på att få se hormonstörande ämnen som ftalater, kemiska förtjockningsmedel i form av Sodium Lauryl Fosfat och andra cancerogena ingredienser t e x formaldehyd, akrylamider, triclosan, PEG och toluen.
Enligt forskare i nämnda tidskrift bör också speciella antiperspiranter undvikas på grund av risken för bröstcancer, eftersom de hindrar dig från att svettas och därmed samlas de giftiga ämnen som annars sköljs ut via svetten. En lämpligare deodorant kan vara kokosolja blandat med en gnutta bikarbonat. Några säger också att ett par droppar citron (förhoppningsvis ekologisk) kan fungera som deodorant. Bikarbonat har faktiskt även använts mot själva cancern på sina håll (under övervakning av expertis), eftersom kroppen vid sådana sjukdomar brukar vara starkt försurad och bikarbonat höjer ph-värdet. Bikarbonat kan också användas vid hosta.
Sanna Ehdins recept hjälpte faktiskt mot min hosta när jag prövade:

Dag 1: 2 kryddmått bikarbonat i 2 dl vatten, intages maximalt 6 gånger per dag.
Dag 2:  Samma som ovan, max 4 gånger per dag.
Dag 3:  Samma som ovan, max 2 gånger per dag.
Dag 4:  Samma som ovan, max 1 gång/dag.
Men eftersom vi behöver vår magsyra, brukar man rekommendera att pressa citron i glaset, det smakar ju godare då också. "Drinken" ska inte tas i samband med måltid, utan minst 1 timme före/efter.

I stället för en blomma vid nästa sjukhusbesök, tag kanske hellre med en burk bikarbonat (och några citroner)?

PS. Bikarbonat ska inte användas "alltid", utan vid enstaka kurer.

En enkel spekulation om medicin...

Jag hörde att antihistamin hjälpte någons familj vid exponeringar av sådant som fluor och klor, och mindes då att jag innan min svårare form av kemikalieintolerans bröt ut också blev hjälpt av vanliga allergitabletter vid några tillfällen då stark parfym trängde in från trapphuset. Redan då orsakade detta en stark sjukdomskänsla, små blödande sår på huden och vad som liknade allmän kollaps av immunförsvaret. I dag hjälper mig inte längre antihistaminer mot sådant som kemikalier, mögel och avgaser med mera, men intressant är att antihistamin också kan användas vid mastocytos för att försöka lugna mastcellerna, trots att det ännu inte finns någon behandling för att bota vare sig mastocytos eller MCS.

Gissar då att en eventuell medicin mot MCS och andra miljösjukdomar skulle kunna vara ett antihistamin med utvidgad verkan, som omfattade också kemisk påverkan. Men det finns också några som likt Askungen för en kväll kan delta i en bal, eller gå på bröllop, födelsedag eller andra tillställningar genom att ta en enorm dos cortison bara vid detta enda tillfälle, och menar sig genom det ha klarat sig utan besvär från andras parfymer. Vad läkare anser om detta verkar variera. Någon menar att det är OK att göra så vid enstaka tillfälle, medan andra bland både läkare och oss vanliga dödliga tycker det verkar vanskligt. Hursomhelst kan man alltså inte på det viset leka Askungen varje dag på till exempel jobbet för att stå ut med andras parfymer och övriga luftföroreningar.

Men kanske medicinen för miljösjukdom skulle kunna vara ett slags cortison, fast utan de biverkningar som skulle uppstå om man tog de enorma mängderna varje dag? Frågan är då hur vi skulle påverkas i fortsättningen av de giftiga kemikalierna omkring oss, till exempel alla dem som finns upptagna i EU:s lista över "parfymvärstingarna" och EPA:s Hazardous Waste List plus mögel, bekämpningsmedel och alla andra faktiskt skadliga ämnen? Ökar risken för att liksom strutsen med huvudet i sanden visar rumpan istället, att vår intolerans mot dessa ämnen skulle ploppa upp genom andra och värre sjukdomar, typ olika cancerformer, skelett-, nerv- eller hjärnsjukdomar? Bara en enkel undran, med tanke på att ett piller som döljer världens synder väl aldrig har setts hittills.

Jag hörde också (har som kompensation för "intoleransen mot det tjugoförsta århundradet" utvecklat andra förmågor, däribland kanske bättre hörsel, hi hi...) att personer med fibromyalgi ibland upptäcker att de klarar sig utan värk när de slipper exponeringar. Ytterligare ett tecken på att många av dagens sjukdomar i själva verket är olika varianter av, eller kommer ur samma ursprung som MCS (Multiple Chemical Sensitivity)?

For a Few Dollars More...

Då det numera blivit mer behjärtansvärt att spara in på hjälp än att gagna de som skulle behövt hjälpen, måste MCS eller kemisk intolerans vara rena julafton för "trixarna" inom t ex Försäkringskassa och kommunens socialtjänst med flera, eftersom det fortfarande saknas kunskap och medvetande om att MCS finns, då dessutom de hjälpmedel (t ex luftrenare och andningsmasker)som är nödvändiga för en hel del inte finns bland landstingets hjälpmedel.

Försäkringskassan skriver att dess bedömning är att "det inte finns något som styrker den diagnos som angetts i läkarintyget. Intyget styrker heller inte något samband mellan de begränsningar du beskriver och diagnosen". Förvaltningsrätten där jag överklagat skriver i sin utredning att "av de läkarintyg som lämnats in, framgår att jag har diagnosen SHR (min anmärkning:sensorisk hyperreaktivitet; en deldiagnos av MCS (Multiple Chemical Sensitivity). Det framgår även att diagnosen innebär att "exponering av kemikalier kan medföra andningssvårigheter, värk och tryck i bröstkorgen, halsslem, svårt att svälja, hudklåda, svullnader, yrsel och huvudvärk etc." (Skönt att Förvaltningsrätten verkar läskunnig i alla fall, till skillnad från Försäkringskassan.)

Men utredningen från Förvaltningsrätten handlar egentligen om att Socialtjänsten förnekar mitt behov av hjälpmedel till att kunna leva ett något så när normalt liv i lägenhetshus med hjälp av luftrenare och dess löpande kostnader för filter, och att själv kunna gå till exempelvis apotek, affär och sjukhus med mera med hjälp av andningsmask (och dess löpande kostnader för filter). Eftersom själva orsaken till att jag inte längre har kunnat arbeta och själv köpa dessa är just densamma som står i intyget, är det ganska märkligt att Socialtjänsten nekar detta, eftersom det också innebär att jag då inte kommer att klara eventuellt nya prövningar på arbetsplatser. Man hänger sig på det här med "endast läkarföreskrivna hjälpmedel" enligt ovan, och fortsätter också helt meningslöst att hänvisa till Försäkringskassa och Landsting trots att jag redan ansökt och nekats bidrag därifrån. Man menar att luftrenare inte är nödvändigt för en "skälig levnadsnivå". Det skulle alltså inte höra till en skälig levnadsnivå att kunna andas hemma, och kunna gå ut och göra ärenden själv. Jag frågade i mina synpunkter om det var tänkt att jag skulle ringa ambulans för syrgas varje gång jag inte kunde andas när cigarettrök och parfymer med mera trängde in i lägenheten från trapphus, andras lägenheter och balkonger, och vem som var tänkt att hjälpa mig rent praktiskt när jag på så sätt inte skulle kunna gå ut under sommarhalvåret då gräs och pollen gör saken flera gånger värre för min del.

Trots detta har handläggaren vid kommunen ändå fortsatt fråga varje gång, om jag inte kunde ordna ett nytt möte med Arbetsförmedling och Försäkringskassa, trots att det senaste mötet resulterade i att jag skrevs ut som sökande från AF, då man menade att jag inte kunde stå till den normala arbetsmarknadens förfogande medan FK däremot skriver till mig att "det inte finns kemikalier på normalt förekommande arbetsplatser". Men jag tänker inte ringa om något nytt möte, inte minst därför att handläggaren säger att jag i stället för att ha telefon ska köpa de dyra filtren till mina "maskiner", men också för att jag inte ser några utsikter när det gäller fler möten eftersom det förra gången bara ledde till personligt påhopp, där båda representanter enades om att jag var "negativ". Vad det i så fall skulle ha med saken att göra, dessutom kände ju ingen av dem mig personligen, så hur kunde de veta ifall jag var negativ eller inte? Däremot var handläggaren vid AF negativ till att jag skulle få pröva en allergivänlig plats, och handläggaren vid FK var negativ när hon ville att jag ytterligare skulle förstöra min hälsa genom att utsätta mig för till exempel målarfärg, lösningsmedel och annat jag inte tål på arbetsplats "så att man kunde se att jag ramlade åt olika håll". Jag tycker också att man varit negativ inom Socialtjänsten som trixat sig runt både sjukintyg och sunt förnuft för vad som är en skälig levnadsnivå, bara för att spara "a Few Dollars More"

•  
  Visa delat inlägg

Världens snabbaste detox? Och dags att damma av advokatens peruk....

Efter flera veckors "krigsföring" med sköljmedel och andra starka, syntetiska parfymer från undervåningen, vaknade jag i morse och trodde influensan var här. Värk i leder och muskler, feber, hosta och extrem slembildning i hals och luftrör som gjorde det svårt att ligga kvar i sängen, men å andra sidan bar benen knappt för att stiga upp. Försökte äta lite ekologisk gurka till frukost, men det fungerade inte heller, utan blev illamående av allt. Och värsta hjärndimman någonsin; jag skulle nog inte vetat min adress om någon frågat. Men influensan tonade bort rätt som det var, och jag började städa lite och göra andra saker, innan det underliga slog mig i hur en influensa kan försvinna mer eller mindre bara så där. Men detta visade sig bestå i att grannarna gått ut för att titta på vinterrallyt, och tog med sig den värsta svärmen av kemikalier omkring sig. Världens snabbaste detox? Dessvärre återvände de vandrande kemikalieexponeringarna senare, och därmed "influensan". Jag har förut märkt att luftrenare inte räcker till när folk av olika anledningar börjar använda onormala mängder parfymerade produkter. Just nu är trakten full av tillresta rallyentusiaster, som kanske i brist på duschmöjligheter preparerat sig med starka deodoranter. Och övriga som inte har tid eller ork att tvätta sig och sina kläder tycks vräka parfymkemikalier över sig, men så gör ju många människor alltid numera. Kanske för att produkterna finns där, man behöver bara sträcka ut handen mot hyllan när man handlar, och chansen att det är en produkt med stark lukt och många giftiga kemikalier är mycket stor. Men folk har också blivit rädda för att t ex hår ska lukta hår och istället bör lukta kemiskt. Liksom att hud inte får lukta hud, gubevars, utan bör ha en syntetisk blomdoft för att bli godkänd numera.

En annan förgiftad morgon ringde ett annat av nutidens gissel, nämligen en snabbpratare, den här gången från Försäkringskassan. Jag hörde absolut ingenting, det lät bara: "blablablabla" i mitt öra och jag bad människan tala långsammare, och tala om vad hon egentligen ville. Jo, hon ville att jag åter skulle anmäla mig som arbetssökande trots att Arbetsförmedlingen Rehab hade skrivit ut mig som arbetssökande för bara några månader sedan på grund av att jag inte klarar så kallade normala arbetsplatser med dess miljö av dålig ventilation, parfymerade städprodukter och parfymerade människor. För att inte tala om alla fuktskadade arbetsplatser med mögel och så vidare. Människan (som dock lät som en robot) från FK sade att "det är ditt ansvar och ditt liv" och att jag kommer att förlora min sjukpenningsgrundande inkomst om jag inte anmäler som arbetssökande nu samt går ut i sysselsättningsfasen på dito mögelarbetsplats.
Vid senaste mötet med handläggare från Försäkringskassa och Arbetsförmedling ville man att jag skulle "bevisa" kemikalieintolerans genom jobb med målning och lösningsmedel hos AME (Arbetsmarknadsenheten). "Då kan man ju se om du ramlar åt olika håll", sade handläggaren från FK. AF:s handläggare menade att jag var för negativ till att pröva detta. Dock var han själv väldigt negativ till min möjlighet att få en allergianpassad arbetsplats hos AME eller annorstädes. "Det är ingen idé", tyckte han. Jag hade då bara fått "pröva" på platser i den så kallade sysselsättningsfasen, som var placerade i mögelhus med parfymerade människor som städade med parfymerade rengöringsmedel, samt hos AME med dålig ventilation, 30 parfymerade personer samt arbete med målning och slipning. Men eftersom detta inte fungerade, var det heller ingen idé att försöka med en allergivänlig plats menade han. Vem sade "negativ"?
Men när hon nu ringer från Försäkringskassan igen, säger hon att Arbetsförmedlingen inte har någon rättighet att skriva ut mig därifrån på dessa grunder utan har skyldighet att hjälpa mig. Varför sade då inte handläggaren detta redan vid mötet då, kan man undra. Om Försäkringskassan å sin sida har jag nyligen fått veta att man bryter mot paragraf 4 i Förvaltningslagen om serviceskyldighet att hjälpa personer rätt vid sådana tillfällen. Ingen av parterna har alltså följt sina skyldigheter, utan försökt tysta mig på en plats där jag skulle gått under.  Försöker därför hitta lämplig advokat som kan "damma pudret ur den vita peruken", och ta sig an fallet som inte bara är mitt utan mångas runtom i Svea rike idag. Dessvärre lever vi inte i en demokrati eftersom man inte som enskild person kan få allmän ekonomisk rättshjälp i ett fall mot staten, utan skulle behöva vara en välbeställd person för att kunna betala advokatkostnaderna med mera själv. Dock finns det prejudikat med enskilda personer
mot Försäkringskassan, där den senare överbevisats att ha brutit mot sin serviceskyldighet.

Varje tid - sin egen plåga

Apropå tillfrisknande från MCS, så frågade mig en gammal bekant för inte så länge sedan, om jag inte kunde pröva healing. Healing mot giftiga kemikalier? Jag blev lite full i skratt eftersom jag av någon anledning kom att tänka på frikyrkors tältmöten i gamla tider, när folk steppade fram under hallelujarop och vittnade om hur de sett ljuset medan ortens elaka ungar kikade in genom hål i tältet och höll sig om magen av skratt.
Kosmologen Martinus var inte sådär mycket för healing, eftersom han menade att man sparade ju då alla krämpor som man var avsedd att gå igenom i detta liv till sin nästa inkarnation.
Trots det vill man ju inte fortsätta att bli sjuk av miljö och produkter, och jag tror inte att t ex Amygdala Retraining program hotar att sabotera ens "karma". Allt oftare tycker man sig höra eller rättare sagt läsa att personer har blivit friska från MCS, men vad som är viktigt att poängtera är också allt arbete som krävs med sanering av både kropp och miljö, och de uppoffringar som ligger bakom, och den tid det tar att bli frisk, liksom risken för återfall vid exponeringar. Annars finns risken att till exempel Försäkringskassan får idéer och börjar mena "om denne kunde bli frisk utan vidare, så varför kan inte du" och arbetsgivare skulle säkert som amen i kyrkan passa på att mena att  då behöver det ju inte ändras något i arbetsmiljöerna.

En av alla som vittnar om sitt tillfrisknande finns bakom sajten "Detox your Body and Help for Multiple Chemical Sensitivity", där hon i en sympatisk ton beskriver den långa processen bakom sitt läkande och delar med sig av sina många detox-tips.

Några tillfriskande-fall kanske man är tvungen att läsa med en nypa salt, eftersom det är fritt fram att spinna sin historia och man inte har sett fallen i deras vardag i verkliga livet. Författarinnan Suzanne Brögger som en gång i tiden skrev en bok med titeln "JA" i knallrosa mot en svart bakgrund, säger senare att hon då "förbereder en bok som heter JA, men gör inget annat än säger nej" under en svår period, när hon bland annat förföljs av en sinnessjuk stalker vid namn Emanuelle Olsen som förstör hennes liv med olika djävulska intriger. Hon konstaterar i en senare bok, "Transparance", att alla kända människor förföljs av galningar........"I accelererande tempo, och i takt med att socialbidragares antal ökar och därmed procenten besvikna människor som fallit igenom samhällets alla tänkbara maskor, kommer veckoblad och tidningar med historier om de anonyma stönare och skuggor som önskar död och åter död åt alla dem.....
Men boken kom ut år 1993, och sedan dess har samhällsstressen accelererat ännu mer, liksom till exempel det riskabla knarket via nätet. Och det är inte bara kändisar som stalkas, kan jag som en av Sveriges tråkigaste nu levande människor intyga. Det kan räcka att bo i närheten av någon som är bekant till en dåre. Det tog mig flera år att fatta att någon springer omkring med en mikrofon i våningen under. Vilket var förklaringen till att personen till och med kunde vara där före mig på plats, när jag skulle någonstans som kunde vara till exempel allt från kyrkogården och biblioteket till Ica och Konsum samt sjukhus sex mil bort. Och som inte gillar suset från min luftrenare, vilket säkert i och för sig kan vara irriterande om man lyssnar med en hörselförstärkare som återger ljudet av en viskning  genom betongväggar. Som hämnd använder han sig av en uppsättning el-apparater av typen skruvutdragare, borrmaskin och möjligtvis eltandborste (?) under sitt tak/mitt golv. Gärna på natten eftersom grannen vägg i vägg tycks döv, och våningen under står tom. (Och han kan ju inte vräkas, eftersom han inte bor där "och inte har varit där på ett halvår".) Metod i galenskapen? Eller total galenskap, för när blev det intressant att lyssna när någon borstar tänderna, diskar eller prasslar med morgontidningen? Var det hit civilisationen ledde?

Varje tidsålder tycks ha sin egen plåga. Vad sägs om en diagnosen "nostalgi"? Den ansågs under 1700-talet vara en mycket allvarlig sjukdom som kunde leda till döden. Kanske finns det något som heter framtidsnostalgi när man ser framåt mot ett friskare samhälle? Men den är förhoppningsvis inte farlig, annat än för vissa makthavare.

I dag läser jag en artikel av Värmlands Folkblads chefredaktör Peter Franke, där han skriver om en kommande kris i ädrevården. 2030 kommer antalet 75-åringar att ha ökat med 60 % medan befolkningen i åldrarna 24 - 65 bara har ökat med 4 %. Högerpolitikerna talar svävande om egenfinansiering, medan västerpolitikerna talar om fördelningspolitik och ökade skatter. Det gäller för alla som har några år på sig att rösta rätt i årets val! I artikeln berättas också om den liberala filosofen John Rawls introducerade tankeexperimentet på 1970-talet och menade att om vi lät en grupp människor bygga ett samhälle och fördela resurser och privilegier utan att på förhand veta sin egen plats i detta samhälle, så skulle de säkerligen se till att även de lägsta samhällsklasserna skulle ha en dräglig levnadsstandard. De som fördelade skulle ju nämligen kunna visa sig tillhöra just en av dessa utsatta grupper.