Om droger och bocken på trädgårdsarbete

Det finns en ganska kul video från -67 med Marianne Faithfull där hon hög som ett hus lovprisar droger och kallar dem "doors of perception" i ett TV-program. (Bara något år innan det barkade åt helvete och slog över i tunga droger och "hippies" och andra dog som flugor.) Dörrar man inte ska öppna genom droger, menar kosmologen Martinus, då det leder till mentalsjukdom och åtföljande inkarnationer som invalid om individen genom droger tar genvägar till tillstånd den inte har mental täckning för, och som det normalt tar flera eller många inkarnationer att uppnå. "Ett samhällsproblem av komplex art", säger polisen. Men finns det inte tillgång till droger kan de ju inte missbrukas, men finns de är det alltid de kriminella som tjänar på det hela och individen och samhället som förlorar. Men det blir "komplext" när drogliberalerna "sätter bocken på trädgårdsarbete" till exempel Nytida Autismkonsult AB som drivit ungdomsboenden i stan och som Ivo nu stänger på grund av fara för ungdomarnas liv och hälsa. Cheferna ska ha sagt till personalen att inte rapportera ungdomarnas droganvändning till de ansvariga i kommunen. En tog en överdos, någon återföll i missbruk och några började använda droger för första gången på boendet. En LSS-verksamhet som skulle stötta och hjälpa dem på rätt köl. Men det blev åtminstone lukrativt för några droghandlare!

Sjuk vård del III

Jag har tidigare skrivit om multipel kemisk känslighet och allergier kontra vården, men här ska jag beskriva hur förvånansvärt dåligt det fungerade från dag ett när en god vän blev sjuk och höll på att dö två gånger på kort tid på grund av alla omsorgsbrister. Jag ringde 112 när jag blev kontaktad mitt i natten av personen som led av en ganska vanlig sjukdom (vilket ingen läkare upptäckt trots besök hos flera vårdcentraler), och till min förvåning svarar rösten: "Om han inte själv orkar gå och öppna dörren är det ingen idé att vi kommer". Det var bara att lägga på och hoppas att någon vettigare svarade när jag ringde upp igen. Den här gången lovade de att kontakta hyresvärden för nyckel, men nästa dag visade det sig att ambulansen inte hade tagit honom med sig ändå fast han var svag och blev efter ett tag medsvetslös när jag satt och pratade med honom. Det visade sig att det var livsfarligt låga natriumnivåer i blodet och att han kom till sjukhus i sista minuten. (Lite konstigt att ambulanspersonalen kvällen innan inte märkt något.) På gund av detta och andra näringsbrister skulle han få hemtjänst som såg till att han fick i sig näring tre gånger om dagen, dock stod all mat jag handlat kvar i kylen eller framme i rötmåndadssolen och blev förstörd, medan han inte hade fått något i sig. Hemtjänstpersonalen var mer intresserade av att kritisera hans "sätt" och pratade och pratade och förklarade saker han inte i sitt omtöcknade tillstånd hade förmågan att fatta. De verkade llksom fallna från skyarna när det gällde att sjuka kan reagera olika men även när det gällde att värma mat. Till och med 2-minuters snabbris stod orört: "Det får inte ta så lång tid att värma"! De ringde också till mig hela tiden för att lägga över ansvaret där: "Han öppnade inte dörren", men en av dem sade att hon inte tänkte skaffa någon nyckel. Dagen därpå hittade jag honom livlös på golvet medan det rök från ugnen. Hemtjänsten hade inte varit där varken kvällen före eller på morgonen som det stod i avtalet. De ringde från sjukhuset och trodde inte han skulle överleva den här gången. (Jag anmälde förstås till Ivo.) Nu överlevde han ju men hade blivit förvirrad av syre-, närings- och vätskebrist och slängde saker på personalen. Man beslöt därför att psykiatrin skulle lösa detta. När jag blev kallad dit för att lämna lite saker möttes jag redan i porten av en uppvaktning på ett helt litet gäng flinande personer som som visade sig inte vara inlagda utan allt från läkare till vårdare som ville se vem som umgickt med "dåren", men som dröp av snabbt när jag förskräcktes av hur han tillåtits bli i ännu sämre fysisk kondition och avmagrad under tiden där. Han kastade sig över en chokladkaka jag hade med som om han inte fått mat på veckor. Det var hemskt. Man försvarade sig med att man "koncentrerade sig på minne och kognitionsförmåga". Men den sviktande förmågan berodde ju i första hand på näringsbrister och då är det kanske inte i första hand medicin man behöver som dessutom kan vara svårt att tolerera om man inte fått näring. Det verkade inte finnas någon tillstymmelse till helhetssyn; det är som en del inom vården förstår kroppen sämre än vanligt folk. Tilläggas kan att vårdpersonal ofta inte ens verkar känna till att regionen har en parfymfri vård redan sen 90-talet. För att göra en lång historia kort fick han till slut hjälp med näring och rätt diagnos på ett korttidsboende. Dock fick han inget larm på rummet, därför ringde han mig varje natt för att jag i min tur skulle kontakta personalen när han behövde hjälp med något. Jag bad flera gånger att han skulle få ett larm och man tog upp det på möten, men nej, det gick inte att ha larm där menade man. Efter långt och länge kom en vikarie från en annan avdelning dit och förvånades över det konstiga arrangemanget när jag rinde dit på natten. "Varför skulle man inte kunna ha ett larm?" Efter bara några dagar hade han fixat ett larm och jag kunde sova igen på nätterna efter att hela vintern ha agerat "nattvakt", amen. PS. Ska man summera var vård och omsorg mycket av en skräckupplevelse. Även när det gällde patientresors chaufför som senare skulle flytta patienten från ett vårdboende till ett annat och körde som en galning så väskor och attiraljer for runt och vi var livrädda och skrek åt honom, men han saktade bara ner helt kort och fortsatte köra jag vet inte hur långt över hastighetsgränsen. Skulle man anmäla allt som går fel skulle man få jobba snudd på heltid med det, tror jag. Det är säkert det som vården "lever på" dvs. att folk inte orkar anmäla. Plus att anställa inte vågar säga ifrån till högre ort utan tiger och lider. Kommunalrådet var ute på prao inom vården sist och skröt i tidningen om hur bra allt var. Anställda hade sagt: "Ni politiker kan ändå inte göra alla nöjda". Samma personal som förmodligen annars klagar hejvilt mellan sig. Jag har sett detta så många gånger på olika arbetsplatser; när högsta chefen kommer håller man tyst. Men om någon till äventyrs vågar knysta som t ex på den tiden jag jobbade i HSB och vi påpekade vid ett möte att lönen låg ganska långt under den hos andra liknande bostadsföretag t ex hos allmännyttan (där en anställd t o m skrattade åt oss när vi berättade om lönen), viftades det bort av cheferna som sade att lönen räcker ju aldrig till ändå....

Inget nytt under solen

Man bör dra öronen åt sig när man hör ord som "nya", "fria" med flera positiva ord; de ingår ofta i namnen på företeelser knutna till diktatoriska, extrema rörelser liksom "Paradiset" ofta är en eufemism för långvårdsavdelningar och för den delen ett utdömt mögelhus inte långt härifrån dit Stockholms sociala avdelningar brukar skicka bidragstagare för ett sunt liv på landet. En polis ville göra någonting positivt för kommunen och startade ett nytt parti, Oberoende realister. Redan vid valet året efter blev det Sveriges största kommunparti! Men liksom hos doktor Frankenstein börjar ofta skapelser leva ett eget och annat liv än man tänkt sig. Oberoende realister blev typ "Orealistiska egoister": diktatur, härskartekniker och arrogans... Nu hoppar till och med grundaren av partiet själv av efter kränkande angrepp från egna partiet. Men "inget nytt sker under solen" (Predikaren kap. 1: 5-9, bra vers förresten, har den uppspikad på toadörren). Vi lever i en tid när gamla, primitiva mönster går igen, det pågår ett krig inte långt från oss, Will Smith delar ut en rak höger på grammisgalan, demokrati ger vika för "starka" ledare... Susanne Sjöstedt ger i VF (6 april) exempel på andra lokala partier utan kontroll av ett moderparti på nationell nivå som gått upp som en sol och ner som en pannkaka, och instabiliteten i de lokala partier som värmlänningarna tycks så förtjusta i, där medlemmar och sympatisörer oftare samlas kring ledande partiföreträdare än kring en framarbetad ideologi. Enligt Sjöstedt följer det här avhoppet en nästan komiskt förutsägbar mall för den här sortens lokala partier. Snipp, snapp, snut så var den sagan slut...

En dödlig cocktail

Folk fortsätter att förstöra barnens kläder med syntetiska parfymer i sköljmedel trots rapporterna om hormon- och nervsystemsförstörande, cancer- och allergiframkallande kemikalier. (Det är ju inte precis svårt att at använda parfymfritt, man behöver inte ens ta till "konstiga naturmedel"; när man köper oparfymerat i affären slipper man de onödiga extra, upp till 500 kemikalier som kan finnas i en enda parfym.) Det går några ungdomar framför mig, fulla av kemiska parfymer. De luktar ju inte precis gott utan för att tala klarspråk giftigt avfall, och jag måste stanna och vänta tills de är minst 20-30 meter bort för att inte lungorna ska riskera kollapsa. Tänk om man skulle bli tvungen att dela skyddsrum med sådana, inte helt långsökt i dagens läge! Då kommer förstås en filifjonka fram och säger att parfym inte alls är farligt om man jämför med bomber. Men för den enskilde kan det betyda akut andningsstopp, akuta hjärtbesvär, och det finns till och med folk som hamnat i koma på grund av parfym. Tillsammans med damm, det mögel och andra mikrober som ofta bor i skyddsrum och källare bildar dessa en dödlig cocktail för vissa. Så, jo! Dessutom får man inte bomber i huvudet varje dag, däremot pågår dessa vardagens "kemiska vapen" ständigt i klassrum, offentliga lokaler, på arbetsplatser, i lägenhetshus och så vidare. Men apropå krig så hoppas vi Martinus håller vad han lovar. Någon gång i början av det här millenniet förutspåddes ett tredje världskrig bryta ut. Han menar dock att i norden har man levt ut sin beskärda del när det

gäller barbari, redan under tidigare stadier och behöver inte delta i fler krig. Däremot kommer man förstås att få frysa och svälta eftersom vi alla numera är del av ett globalt försörjningsnät. Och visst kan man skämmas fast man inte var med, när man läser Sveriges historia. De norska och danska vikingarna brukade nöja sig med att utöva allmänt barbari och plundringar i västra Europa, medan de svenska vikingarna styrde skeppen mot Ryssland och ända bort till Östromerska riket (typ Turkiet idag). Sedan följer århundraden då krigens, ärans och hjältarnas konungar gjorde Sverige till en stormakt, som numera "vilar på minnet från fornstora da´r". Man kan vara glad över att vår nuvarande kung nöjer sig med att visa fingret när han fräser förbi i sportbil på Rivieran! Till och med Gustaf III som på vissa sätt är den humane (avskaffade dödsstraffet) och den kulturelle (grundade Svenska Akademien) konungen sägs ha startat kriget mot Ryssland bara för att göra sig populär bland folket! Man ska också komma ihåg att Sverige under århundraden låg i krig med Danmark. Det var inte för det danska ölets skull Karl X Gustav och hans män gick över isen på Stora Bält! Och det lär fortfarande sägas att varje gång en dansk bonde sätter spaden i jorden stöter han på skelettet av en svensk. Så sent som 1814 startade vår nuvarande kungs första släkting i Sverige, Jean Baptiste Bernadotte, krig mot Danmark! (Han var förresten "bara" en av Napoleons marskalkar som halkade in på ett bananskal i rollen som kung då Sverige var i desperat behov av en ny kung eftersom de gamla hade dött ut. Därför tycker några enstaka gamla adelssläkter i Sverige att kungens släkt inte är tillräckligt fin och vägrar resa sig för kungafamiljen när de går in i kyrkan än idag.) Som kuriosa (eller konsten att ljuga obehindrat) så var Putin med i en talkshow med David Frost i brittisk TV år 2000, där Putin säger att han gärna kan tänka sig ansluta till Nato. - Varför inte, sade han. - Ryssland är en del av den Europiska kulturen och jag kan inte föreställa mig mitt hemland avskuret från Europa - och att se Nato som en fiende är destruktivt för Ryssland. Den som vill läsa mer om detta kan läsa Mats Parners artikel i VF den 25 mars 2022 under rubriken: "Ukrainakriget. Inget legitimerar Putins krig - men nog har Nato del i upptrappningen."

"Varför tjuvar och bedragare styr världen och hur man gör för att få tillbaka den". Ett boktips.

"Den ryska, kriminella regimens själ gömmer sig i bankerna i väst", säger den ryske författaren Michail Sjisjkin. Minst 20 miljarder dollar sägs föras över från korrupta stater till västerländerna via anonyma bankkonton varje år, förmodligen betydligt mer. (Flera länder har börjat skärpa sina lagar för att komma åt dolda pengar. Men när USA skärpte lagarna under Obama, upphävdes de av Trump.) På tal om detta, recenserades boken Moneyland skriven av Oliver Bullough i helgens VF, en bok som utsågs till "årets bok" i Storbritannien 2018 och sägs vara mer spännande än någon deckare, och visar upp tillstånd som de flesta av oss inte ens anade existerade. Några av bokens huvudpersoner står bakom angreppskriget på Ukraina och det som händer "där" har samband med vad som händer "här". (Man kan gärna lämna inköptips till biblioteket ifall de inte har en bok man vill läsa.) Det fanns några ljuspunkter med diktaturerna åtminstone om de hade kommunistiska förtecken (min anmärkning). Äldre diabetiker saknar Ceausescu för på den tiden fick de gratis insulin. Och när Tito dog och Jugoslavien splittrades började tidigare grannar och vänner mörda varandra hejvilt. Någon som bara gick ut för att köpa lite mjölk kunde få en kula i hjärtat av en krypskytt. Galnast av alla blev serberna som ville ha ett storserbien och begick ett helt folkmord, alla massgravar har säkert inte hittats än idag. Det var i samma veva som en serb mördade vår utrikesminister Anna Lindh mitt på blanka dagen inne på ett varuhus, NK. Och i Sovjetunionen där folk åtminstone hade jobb och tak över huvudet under kommunismen, svalt och frös många ihjäl när Sovjet splittrades. Det var då ledarna började det verkliga stjälandet av statlig egendom. Erik Beckman, värmändsk kultförfattare föredrog att semestra i de kommunistiska öststaterna på 70-talet. Han menade att den mänskliga värmen och vänskapen som fanns där inte existerade i det kalla väst. Men å andra sidan minns vi väl rädslan för angiveriet, författarna som skickades till Sibirien, folk med fel åsikter som bara försvann. Precis som i dagens Ryssland men utan kommunismens fördelar.

Autist javisst

Som motvikt till alla deckare jag snöat in på stötte jag på en relativt ny bok, Autisterna skriven av Clara Törnkvist. Intressant och välskriven, baserad på forskning och egna och andras erfarenhet och handlar om högfungerande autister som hon själv, som lever ett normalt liv med jobb och familj men som ändå starkt upplever att något är fel. Diagnosen gjorde att polletten trillade ner, säger hon. För samhället är inte alls gjort för autisterna utan för de vanligast förekommande neurotypikerna, och kräver en mycket större ansträngning för de förstnämnda att passa in ofta med utmattning, utbrändhet och andra symtom som följd. Ibland ser hjärnan annorlunda ut hos autisten med en mindre lillhjärna (därav sämre motorik och balans) och amygdala större (alarmområdet som gör uppmärksamheten för faror större på gott och ont) och kan orsaka till exempel större ljud- ljus- och luktkänslighet. Clara Törnkvist säger at hon inte klarar att åka tunnelbana p g a bullret som hon uppfattar många gånger högre än de flesta. Hon skriver också att där andra tränar upp en automatfunktion och inte behöver tänka på vad de gör vid vanliga, praktiska sysslor saknar autister ofta förmågan till automatfunktion och behöver koncentrera sig varje gång. Hennes vänner står och lagar mat och diskuterar samtidigt med andra men hon behöver koncenrera sig på matlagningen för att det ska fungera. Autism omges fortfarande av fördom och okunskap. Förr trodde psykologer att autism berodde på en "kylig mor", men troligen är modern i så fall själv autist med brist på socialt samspel och känslomässigt uttryck, för autism är ofta ärftligt men kan också orsakas av virus eller exponering för kemikalier under graviditeten. (Se Selma studien som visar att kemikalier under fosterstadiet kan orsaka till exempel autism, diabetes fetma med mera, min anmärkning.) Om man redan är född, fix och färdig kan man inte "få" autism, i så fall är det andra symtom eller sjukdomar som liknar autism men kan förstås förbättras eller försämras av miljö och omgivning, livsstil med mera. Törnkvist skriver att autister ofta har ett extremt stor mellanrum mellan stortå och nästa tå, "sandal gap", (något som också lär vara vanligt vid Downs syndrom, men gå nu inte och mät era tår för det är normalt med ett visst avstånd mellan stortån och nästa.) Då kommer jag att tänka på pappas fötter; han hade ett extremt mellanrum emllan stortån och de övriga vill jag minnas. En granne brukade hävda att med de tårna borde pappa kunna klättra i träden! Han hade också "superkrafterna" att kunna strunta i vad andra tycker. När mamma sade "vad ska folk säga?" svarade han alltid: "Nämn åtta stycken så går jag och frågar dem! Han lindade aldrig in något i artigheter (på gott och ont) och sade alltid som det var om någon frågade. Han var också den ende som aldrig fjäskade för sina chefer. Och envisare än en Greta Thunberg i sina övertygelser, bland annat att man skulle bo enkelt. Mina syskon och jag växte därför upp utan värme och andra moderniteter (det brukade frysa is i trappan till övervåningen om vintern och min bror påstod att hans hår frös fast i väggen när han sov) men jag klagar inte; vi var härdade och aldrig sjuka på den tiden. Vissa andra saker stämmer också in hos honom till exempel att allergi är vanligare förekommande på autismspektrat och att autister lever ett kortare liv, i genomsnitt 16 år kortare enligt Clara Törnkvist.Enligt statistiken har autism ökat mycket hos barn (inte konstigt med den ökade kemikalieanvändningen, min anmärkning) men Törnkvist menar att det lättare kunde döljas förr med till exempel många hemmafruar (och andra självständigare, friare jobb som skogsarbetare, jordbrukare m m, min anmärkning). Det blir ett problem först i kollisionen med samhällets krav och att arbetsplatserna är inrättade som om alla fungerade precis likadant. Clara Törnkvist skriver också att samhället glömmer att barn med autism blir vuxna med autism. Hon menar att samhället inte kommer att hinna ikapp under vår livstid, utan råder unga med autism att heller än att bollas runt i samhällsapparaten ta ekonomiska hjälp av föräldrar och släkt. Men där tycker jag att hon har fel. Hur många föräldrar klarar att försörja barn hela livet? Och hur bra är det för vuxna barn att vara ekonomiskt beroende av föräldrar och andra anhöriga? Där måste staten vakna till och ta stt ansvar, hellre förr än senare. Med dagens mått mätt kanske man själv hade fått någon slags diagnos? Kanske en släng av Tourettes eller en liten men naggande god plats på autismspektrat plus några milliliter av någon annan modern diagnos man inte ens känner namnet på, tjo! Idag säger man alltså hellre autismspektrat än aspergers som förut, eftersom Hans Asperger skickade många barn till nazisternas dödsläger Am Spiegelgrund.

”Memento te mortalem esse”, Putin!

En insändare i dagens Nya Wermlandstidningen påminner om när högeralliansen för inte länge sedan vile rusta ned försvaret och kallade det ett "särintresse". Samma politiker som idag skriker om upprustning! Men jag trodde aldrig jag skulle säga detta: Vi borde gå med i Nato, helst igår! För nu är han galen, det är inte tomma ord längre. Förresten hjälper inte jodtabletter vid en kärnvapenexplosion. De används för folk som bor nära ett kärnkraftverk vid en läcka, men kärnvapen verkar på annat sätt. När en romersk kejsare mottog folkets hyllning hade han samtidigt en slav som stod bredvid och viskade i hans öra: ”Memento te mortalem esse”, - Kom ihåg att du är dödlig! För att inte förlora kontakten med verkligheten. Men Putin har ingen som viskar detta i hans öra, bara ja-sägare runtomkring sig. Och undra på det, när minsta motståndare blir förgiftad eller fängslad. Historien visar att det inte brukar gå väl för diktatorer. Mussolini: hängd i en lyktstolpe. Hitler: självmord i sin bunker. Ceaucesko: skjuten i sitt hem. Saddam: hängd. Och så vidare. Putin? Jag skulle starkt gissa på förgiftad, en sorts poetisk rättvisa eftersom giftmord verkar vara en favorit hos hans regim. Men mycket tyder på att han redan blir långsamt förgiftad. Det är inte samma Putin vi ser utan man får känslan av att den rätte Putin sitter i förvar någonstans, och att det vi ser är en replikant som ska förverkliga någon slags ond karma efter WW11. Den tidigare coole Putin sitter i TV och pratar som vilken simpel kriminell gängledare som helst. Bara en sak är säker: Han kommer att förlora även om han "vinner", en pyrrhusseger som inte är mycket att hänga i en julgran. Kung Pyrrhus vann visserligen men förlorade det mesta: "En sådan seger till och jag är förlorad". Dra gärna också paralleller till kung Krösus, inte bara därför att både Krösus och Putin var respektive är otillbörligt rika som man bara kan bli genom "kleptokratistyre" där man stjäl från folket, utan också för att båda har ett otillbörligt stort självförtroende. När Krösus rådfrågade oraklet i Delfi före han startade kriget sade hon att ett stort rike kommer att gå under. Han tog för givet att det skulle vara motståndarens, men det var det ju liksom inte. Vad skulle oraklet sagt idag? !. Nato kommer att tvingas gå in med trupper trots vad man sagt. 2. WW111 eller detta krig blir på sätt och vis en judisk revansch. 3. På sikt inbördeskrig i Ryssland eftersom folket inte alls är med på noterna. Mark my word! Ryska soldater sade i början av kriget: "Vad gör vi här, vi trodde det var en övning. Vi visste inte att vi skulle döda ukrainare." Men de har grymma generaler och en grym president. Hans generaler och oligarker ser t o m ut som svin rent fysiskt. Men apropå förgiftning: den inre fienden är alltid farligast. När fienden på sin tid tog sig genom kinesiska muren berodde det inte på att muren var svag eller fienden starkare utan helt enkelt för att någon på insidan släppte in dem. Det lär förresten vara bättre för ens karma att bli dödad än att döda någon. Men ingen vet vilken sort man tillhör förrän det är skarpt läge. Folk skrattade bara några dagar före invasionen i Ukraina när någon var rädd för krig. Men nu går inte längre att blunda: vi är inte osårbara för krig eller invasion. Man kan bara citera Tage Erlander Huk er i bänkan gubber och käringer för nu ladder han ôm!