Hemtjänsten från helvetet

Hoppades slippa ha mer med kommunpersonal inom hemtjänst och vård att göra sedan sommarens helvete som slutade med att en vän höll på att dö, plus att de hela tiden försökte föra över sitt ansvar på mig genom att ringa om allt från "han öppnade inte dörren" till "det finns inte frukostbröd"! Men sen hittade personen på att försöka flytta hem igen från sitt korttidsboende trots höga trösklar att snubbla på och en livsfarligt brant trappa utanför dörren och en del annat. Det lovades att personalen skulle ta ansvaret, handla osv. Det första som hände var dock att någon av dem ringer och skriker att det finns ingen mat och jag måste gå och köpa. Trots att frys och skafferi är nästan fullproppade och det finns soppor av alla sorter i kylen. Där står flera ur personalen med armarna i kors och har inte ens orkat värma en soppa! De ber mig att komma dit med pengar, men efter en ganska lång tur i regnet och jag äntligen kommer fram har de ändrat sig och ska inte ha några för nu har man beslutat åka tillbaka till boendet. (Ingen av dem har dock tänkt på att ringa och tala om det, så man sluppit förvärra sin förkylning i regnet... Förmodligen beror den snabba reträtten på att jag påpekat att nu är detta kommunens ansvar och inte mitt.) De skulle också köpa en säng, vilket de gjorde - men alldeles för kort förstås. De verkar fungera enligt Murphys lag; allt som kan gå fel går fel. Minns för en del år sedan när jag ryckte in som vikarie i köket på ett servicehus, då hemtjänsten radade upp sig med armarna i kors och gav de gamla "onda ögat" från motsatta sidan av matsalen när de skulle dricka kaffe. "Jag är så trött på gamla tanter" brukade några klaga. Men de hade ju möjligheten att byta jobb. De gamla kan ju inte precis välja. En tant skickades ensam hem från sjukhuset med armen i bandage utan att någon kom och öppnade eller hjälpte henne. Hon kom ner i köket och grät, och jag tröstade med kaffe och kakor. När jag tittade upp stod några ur hemtjänstpersonalen där och hånlog. Trots parfymfri policy i regionen kom en av dem rusande ut ur hissen i mitt hus, insvept i en fruktansvärd parfymdimma, ryckte upp dörren till en "brukare" och bara skrek, förmodligen sönderstressad. Man kan bara hoppas att hjälptagaren låg i koma eller dylikt annars blev nog den stackaren ihjälskrämd. I samma hus kom ett par vikarier i sina blå fottossor ut från en äldres lägenhet, den ena förmodligen med autism helt innesluten i sig själv och den andra verkade drogad, hela tiden skrattande som en dåre åt ingenting. -Flytta på er, skrek hon åt oss som stod i hissen och fortsatte gapskratta hela vägen ner medan den andra liksom vände ögonen inåt för att utestänga eländet. När jag kom in i min lägenhet kunde jag fortfarande höra henne skratta där ute och jag rös av obehag, inte minst över den stackare som haft dem på besök. Borde det inte finnas lämplighetsstest, eller åtminstone någon form av utbildning precis som på sjukhus för den typen av arbete? Förmodligen beror en hel del på dåligt fungerande organisation, stress och dåliga arbetsvillkor. Om någon undrar vad som gick snett med en förr relativt välfungerande hemtjänst; läs gärna om ädelreformen som infördes av Carl Bildt och Bengt Westerberg under de borgerligas regering på sin tid, och som dessvärre fått pågå.

En sann Halloweenhistoria - tacka Carl Bildt!

Precis när man trodde man kanske hade klagat färdigt när det gäller kemikalier, blev en några år äldre vän sjuk och hamnade på ett korttidsboende i ett lite samhälle några mil härifrån där inaveln är hög. Vid gårdagens besök hade de hällt i avloppet alternativt gjort ren badrummet med någon stark, parfymerad och riktigt frätande kemikalie som orsakade luftrörsbesvär bland annat. När han gick ut för att be om hjälp blev han inte trodd utan ansågs besvärlig. Man hade därför låst dörren till avdelningen så att han inte tog sig ut, trots att han inte hade larm på rummet och fönstret inte gick att öppna. Men konstigt nog stod där en olåst ytterdörr i hörnet om hans rum, där han lätt hade kunnat stappla ut i sitt omtöcknade tillstånd och blivit överkörd. Jag fick skyndsamt be dem hämta ett handtag(!) för att kunna öppna fönstret och be dem göra detsamma varje dag, plus förstås att inte använda starka kemikalier. (När jag ringde för att kolla idag sade man att lukten hade kommit från en sopsäck, men jag kanske tvivlar på att sopor brukar lukta parfym.) Ska man behöva förklara för vårdpersonal att det är bättre att öppna ett fönster och vädra än att låsa in en patient i skadlig luft... Vid ett tidigare tillfälle när samma person kom hem från sjukhus, kom man från hemtjänsten och hällde en fruktansvärd kemikalie i toaletten innan man hann blinka. Och utan anledning egentligen. Jag menar att man säkert överlever några bakterier hellre än denna batterisyra till rengöringsmedel. Men den gode vännen hamnade på sjukhus igen med dropp och slangar, och man ringde och trodde inte han skulle överleva av vätske- och näringsbrist efter hemtjänstens insats eller brist på insats. Till sist fick jag tag på en vettig person hos myndigheterna som förklarade att hemtjänsten har ett ansvar att rapportera och delegera till annan instans om de inte klarar sitt uppdrag. I de här fallet var de rädda för personen och tillskrev honom att vara farlig, men jag skulle också ha blivit tokig om personal kommit in, tappar saker i golvet och stressat pratar samtidigt med patienten i varje öra när man är sjuk och vill ha tyst. Men det kan löna sig att anmäla till Ivo även om det är kommunen som ska utreda, eftersom Ivo använder uppgifterna i sina riskanalyser för kommuner där det finns orsak att tro patientsäkerheten kan vara i fara, och han slapp betala för hemtjänsten. För länge sedan kände jag en person som arbetade i hemtjänsten på den gamla goda tiden, om man får kalla den så. Hon sade att man ska vara professionell och lyssna till de gamla/sjuka och vad de behöver och inte komma babblande själv. På den tiden de fick göra riktig, hemlagad mat, (när jag jobbade i storkök berättade föreståndaren för ett demensboende att dementa klarar vardagen mycket bättre om de får ett lagat mål mat varje dag) till skillnad från de usla, näringsfattiga lunchlådor som hemtjänsten värmer i mikron idag. Många symtom kan bero på näringsbrist. Idag ska de gamla matas och duschas på en kvart. Tacka Carl Bildt och hans borgerliga regering som år 1992 förnyade i betydelsen försämrade hemtjänsten så att det "bidde en tumme". Nu lämnades hela ansvaret för både vård och hemtjänst för äldre över till kommunerna som inte klarade uppdraget särskilt väl, men ändå anmärkningsvärt nog fått fortsätta. Kommunerna ville förstås spara pengar så över hälften av vårdtagarna fick inte den rehabilitering de skulle ha plus att man drog ner på läkarvården så att fler sattes på palliativ vård och dog. Se upp för en ny borgerlig regering vid valet 2022, så att det av en tumme "bidde ingenting"...

En släng av virus (eller var det handsprit?)

Det talas ofta om hjältarna i sjuk- och äldrevården under coronapandemin. Borde man inte också hedra de äldre personer som lades att dö utan att ens ha covid-19, som skulle ha repat sig efter t ex en antibiotikakur eller ett smärre ingrepp? För varje sådan individ som nämnts i media, som lades att dö i förtid utan att få träffa en läkare - finns det ett stort mörkertal? Läste förresten nyss om en läkare som inte blir trodd på i sjukvården om sina långtidssymtom efter coronasmitta. Kommer detta att bli vårdens nya förnekelseprojekt framöver? Och vad med all den här handspriten som missbrukas så grovt? Spriten tar bort hudens naturliga bakterier, kan skada slemhinnor och orsaka att viruset får bättre fäste. Tala om björntjänst! Den brukar också vara blandad med andra starka kemikalier, t o m parfym ibland och kan i sig orsaka bl a huvudvärk, yrsel och illamående. Dessutom påtalas bl a i vårdhandboken att vanlig handsprit inte dödar coronavirus eftersom det hör till de virus med ett "hölje" som inte går sönder av vilken handsprit som helst, såtillvida den inte är testad på höljesförsedda virus enligt EN14476. Tyvärr har inte våra myndigheter varit tillräckligt tydliga här, säger också Annika Ekberg, kategorichef vid Kiilto Sverige som tillverkar desinfektionsprodukter.

Lustigt också med önsketänkandet och övertron på vaccinet. Där virusexpertisen säger saker som: "Det här är ju en sjukdom som vi inte har något facit på. Det finns mutationer som vi inte vet så mycket om. Det är samma regler som gäller fortsatt även om man är vaccinerad. För man kan faktiskt bli smittad och man kan sprida smittan vidare" i en artikel, så kan man på samma sida i tidningen läsa om folk som säger: "Vad skönt det ska bli till sommaren när alla är vaccinerade och man kan börja leva som vanligt igen!"

"Mellan vargarna" - ett bok- och musiktips

Historien om de två vargarna ser man då och då på sociala medier, men alla vet kanske inte var den kommer ifrån. Dom Clément, grundare av klostret Saint Gílbert entre les loups (översatt: Saint Gilbert mellan vargarna) på 1600-talet, skrev ner den i sin dagbok efter att ha hört den från sin farfar som i sin tur hörde den från ursprungsbefolkningen i vildmarken i Kanada där klostret byggdes. "Man har två vargar inom sig som slåss med varandra. Den ena vill att man ska vara tapper, tålmodig och vänlig. Den andra vill att man ska vara rädd och grym." Den lille Clément grubblade på saken och frågade vilken av dem som kommer att vinna. "Den jag matar", svarade farfadern. Just det här klostret handlar Louise Pennys bok "Det vackra mysteriet" om. Kommissarie Gamache och hans svärson kallas dit och gilbertinerna som man trodde var utdöda sendan århundraden visar sig leva ett isolerat men fantastiskt och självförsörjande liv. Men de har gjort misstaget att spela in en cd-skiva med sin gregorianska körsång som upplevs som vackrare än all annan körsång eftersom den ligger närmare den ursprungliga sången som aldrig tecknades ner med noter. Efter detta blir de anstormade av folk som bankar på deras port och vill ha del av deras frid, men som alltid blir avvisade för det är ju faktiskt ett kloster. Men kommissarien får problem inte bara med de kluriga munkarna utan hans egen chef som är en iskall psykopat anländer dit i sitt privata flygplan, och han har sin egen agenda... Ett boktips alltså, ifall någon har coronatråkigt. Och gregoriansk körsång är också avkopplande att lyssna på om man vill glömma coronakrisen ett tag. Det gäller inte bara munkarna från Saint Gilbert mellan vargarna; dominikanerna är inte så illa de heller 🙂

En genväg till Den Svarta Svanen

Under medeltiden ansåg man att det bara fanns vita svanar. När det senare upptäcktes att svanar faktiskt kunde vara svarta, blev den "värlsbilden" hotad och man var tvungna att hitta på något för att få den att passa in i efterhand och göra världsbilden förutsägbar igen. Ja, jag har nu läst Nassim Nicholas Talebs bok "Den Svarta Svanen" och den som är nyfiken på boken men inte ids läsa hela kan få en liten "genväg" här... Det är oväntade, extrema händelser som avgör människors framtid, inte små framsteg i en rak linje, menar han och kallar dessa händelser "Svarta Svanar". 11 september i USA är exempel på en sådan händelse "som inte kan hända". Slumpen har format allt från krig och medicinska upptäckter till omvälvande konst- och modetrender. Han menar också att intuition kanske räckte när vi levde på savannen, men världen blir alltmer komplicerad och idag krävs mycket mer fantasi än vad vi är utrustade med. Vi saknar fantasi och förtrycker den hos andra. Tunnel- seende och tro på utveckling gör att vi låter oss överraskas av Svarta Svanar. Han går hårt åt akademiker och experter, alldeles speciellt ekonomiska sådana som han menar består av hälften arrogans och hälften inkompetens i bland annat kapitlet "Tragiken med den tomma kostymen". Han tycker att den organiserade, akademiska kunskapen är tjänar egennytta och inte söker sanningen. Själv har Taleb en examen i ekonomi, men jobbade i många år som trader på Wall Street. Han berättar att han brukar göra publiken, när den består av akademiker, väldigt arg när han håller föredrag. Han säger att ekonomianalytiker inte kan göra bättre framtidsprognos än deras taxichaufförer. Ekonomi är det ämnesområde som är mest isolerat från omvärlden, men ekonomerna borde lämna tunnelseendet och titta lite på till exempel geologi och medicin eftersom jordbävningar och pandemier kan ha avgörande verkan på ekonomiska prognoser. De ekonomiska prognosmakarna har en tendens att hamna närmare varandra än utfallet. Ingen vill hamna utanför gemenskapen, säger Taleb och jämför med "hotell- journalistiken" där journalister sitter på samma hotell och skriver samma artikel. Vilka som "lyckas" och blir berömda beror på tur och godtycklighet,anser han. Många anser att Henri Poincaré tänkte ut relativitetsteorin före Einstein men brydde sig inte om att bråka för att Einstein fick äran. På samma sätt menar han att för varje författare som får en bestseller finns en hel kyrkogård av okända, men minst lika bra eller bättre författare. En förläggare eller recensent kanske råkade ha en bra dag och haussade en författare, och att vi har ett flockbeteende likt boskap förklararar "framgången"! Globaliseringen gör att vi riskerar att utsättas för Svarta Svanar eftersom vi idag är sammanflätade av nätverk till exempel banker, flygtrafik och internet. Men han ger också råd hur vi ska försöka undvika Svarta Svanar när det gäller ekonomi genom att inte samla äggen i samma korg utan sprida ut sina aktier eller sparande, men också tips om att man kan exponera sig för den positiva varianten av Svarta Svanar genom att inte fokusera för mycket på en sak. Han avråder bestämt från "tunnelseende" och att bo i en storstad ger fler chanser till exponeringar för positiva "svanar" (men troligtvis dessvärre också för de negativa). Om jag får ge ett omdöme om boken så tycker jag inte den är så märkvärdig som många verkar tycka, utan det mesta har man nog hört förut. Däremot är den underhållande och ganska lättläst. Det är en för stor övertro på slumpen, ingenting om saker som karma och samband under ytan. Han avslutar också med en enligt mig högst olycklig liknelse: "Var inte som en person som får ett slott i present och oroar sig för möglet i badrummet." Där beslår jag honom med tunnelseende i sin tur, eftersom husmögel ofta är en av bakomliggande orsaker till många av de moderna miljösjukdomar som exploderar i antal. Där har ni ytterligare en Svart Svan!

Lite om makt

Har ni sett Paul Riffs studie, som visar vi blir skitstövlar av att ha mer makt än andra? Krona/klave avgör om man blir rik eller fattig i spelet, det vill säga med dubbla fördelar. I hundratals tester ville ingen fatta att det var på orättvisa premisser utan såg det som sin egen förträfflighet och blev alltmer högljudda och oförskämda alltefter att de vann makt. 

Där kommer jag att tänka på en söka jobb-kurs jag fick gå i början av detta millennium. Vi kan kalla kursledarna Barbro och Britt-Marie. Den senare var en trevlig och ödmjuk människa så länge hon hade några timmars tjänst, men när hon började på heltid förvandlades hon, började visa sina sämsta sidor och kunde stå och skrika åt kursdeltagarna. (Om jag inte tidigare vetat vad "onda ögat" var förut så fick jag veta det när jag skulle fylla i en blankett för ledighet. Jag har aldrig sett en liknande sur och giftig blick; "arbetslösa ska inte få ledigt" väste hon fast man enligt reglerna hade rätt till viss ledighet och hon kunde ju inte veta ifall det var för ett läkarbesök eller annat viktigt.) Barbro i sin tur tror jag säkert kan ha varit bra i sin tidigare roll inom sjukvård och hemtjänst. Hon sade en klok sak en gång: "Man ska vara professionell i sitt yrke om man jobbar hemma hos gamla/sjuka och inte komma klampande med sitt, inte hålla på och vräka ur sig prat själv utan lyssna på dem." Men sin nya roll tappade hon fernissan och blev riktigt obehaglig med ett drag av sadism. Hon använde som vapen det lilla hon lärt sig efter några poängs studier i psykologi för att försöka trycka ner deltagare och sade till och med rent ut: "Jag har makt över er och kan se till att ni förlorar A-kassan." Och då ska man komma ihåg att det inte handlade om några lata och bortskämda slynglar utan mestadels om äldre, arbetsskadade personer som varit tvungna att  sluta eller på annat sätt förlorat sina jobb. Själva aktören bakom kursen höll sig i bakgrunden och lät "drakarna" sköta ruljangsen. En glad entreprenör som tagit över ett fuktskadat, utdömt hus där folk riskerade att bli allvarligt sjuka. (Säkert också trevlig innan han fick makt över en massa kursdeltagare.) 

En ännu farligare makthavare är förstås Donald Trump. Han var inget ljushuvud före sin presidentpost heller utan en misslyckad affärsman (även om han försökt påskina motsatsen) som användes mest som rolig figur i PR från företag. Framröstad med hjälp av Ryssland, där Putin nästan skrattat ihjäl sig sen dess, och för varje dag hoppar det ut mer och värre dumheter ur president Trumps mun. Nu varnar läkare i en ny video, Unfit: The Psychology of Donald Trump, där de menar att det är deras medicinska plikt att varna allmänheten för Trumps mentala tillstånd. 

Men riktig makt är något helt annat, sade Carlos Castaneda i sin bok Berättelser om makt från 80-talet. Det betyder den svåra konsten att ta makt över sig själv, och han visade hur trollkarlarna i den lilla byn i Mexicos ökentrakter övade total makt över sig själva i både den här och andra dimensioner. 

Och som tur är låter inte alla som får världslig makt reptilhjärnan ta över, men: "Ett ruttet ägg fördärvar hela korgen"!

Deckarkontakt av tredje graden

Som jag minns det var folk försiktigare med parfym vid millennieskiftet, vilket gjorde det möjligt att vistas på arbetsplatser. Mindre än tio år senare började de vräka på sig industriella mängder hårprodukter och deodoranter vilket gjorde det omöjligt att åka buss eller t o m arbeta. Min allergiläkare sade att det där med hänsyn och parfymer brukar gå i vågor.  Men då, några år in i på millenniet jobbade jag en höst vid en bokhandel som hette Herman Anderssons. Det var inte ovanligt att författare tittade in; på så vis har man druckit förmiddagskaffe med t ex Lilla spöket Labans "mamma", Inger Sandberg. Sista dagen fick jag en avskedsbok i form av en tjock deckare, den senaste av Håkan Nesser som fiffigt nog kom på besök den dagen med anledning av sin nya bok och därför också kunde signera den. Han verkade ta för givet att jag hörde till hans största fans, och jag ansåg att det vore för pinsamt att sticka hål på den bubblan i det där lilla kafferummet vid det pyttelilla kaffebordet så jag spelade med. Fast det blev nog ännu pinsammare då, eftersom jag inte kunde säga något bekräftande om hans böcker då jag aldrig hade läst några och knappt hade hört talas om honom innan han dök upp där. Dock tolkade han det nog bara som att jag var "star struck" av att möta den store författaren livs levande.

     Sedan läste jag hans bok; jag påstår inte att den var dålig men jag glömde den lika snabbt som jag läst den. Den fastnade liksom inte och detsamma gällde de andra böckerna av Nesser jag försökte läsa. Så Håkan Nesser var nog inte riktigt min likör. Däremot skäms jag lite över att inte ha läst Sveriges första deckardrottning, Maj Sjöwall. Kulturjournalisten Michael Tapper har skrivit en doktorsavhandling om svensk kriminallitteratur, och menar att det går inte att tänka sig Leif G W Persson, Henning Mankell och Stieg Larsson utan Maj Sjöwall och Per Wahlöö. Jan Guillou har sagt att det var Sjöwall/Wahlöö som fick honom att börja skriva. De visade att man kan kombinera kriminalromaner med politiskt ställningstagande. Michael Tapper menar i sin avhandling att de var de första som skrev realistiska polisromaner. Det hade så klart skrivits polisromaner förut, men de var ofta romantiserade. Paret Sjöwall/Wahlöö gjorde mycket research inför sina böcker, reste runt och fotograferade och var före sin tid med en beskrivning av ett obduktionsprotokoll i en deckare, vilket orsakade en kritikerstorm.  

     Ett boktips till mig själv är alltså att låna Sjöwall/Wahlöö nästa gång på biblioteket! Men apropå research så är jag förvånad över att den danska deckarduon under pseudonymen A J Kazinski inte gör grundligare researcharbete inför sina böcker. I mitt förra blogginlägg hade jag låtit mig luras av dem när jag skrev att Assistens kirkegård i Köpenhamn kom till p g a pesten "Engelska svetten". Så var det inte, men så fortsätter det förstås att stå i böckerna. De påstår också i den föregående boken att originalet till min favoritskulptur Thorvaldsens Kristus (som det förresten finns en kopia av i här i Hagfors kyrka) inte skulle vara den på Thorvaldsens museum utan återfinns i Vår Frue kirke. Samt att reliefen Nattens barn (Sömnen och Döden) inte heller finns som original på muséet utan denna skulle finnas i Holmes kirke. Kan man lita på att det stämmer? 

     För övrigt trodde jag att jag hittat en ny favorit i A J Kazinski, och "Sömnen och döden" (där de som sagt går lös på Thorvaldsen så smått) gick väl an, men nästa bok (minns inte titeln) började lovande men sen gick de vilse i ett kaos. "Karriärförfattare" som har för bråttom, tänkte jag, men vi får väl ge dem en chans med nästa bok? Fast jag föredrar nog Peter Hoeg (bl a Fröken Smillas känsla för snö och Allt om Susan) som jag tycker mig ha märkt att Kazinski inspirerats en hel del av men inte får till det riktigt lika slipat.