Vilket är bäst "für alle" i valet 2018?

"Man ska inte diskutera partipolitik" hör man ibland, men de som brukar säga detta brukar vara personer vars politiska inriktning har något att dölja t ex att deras parti vill hålla kvar fattigdom och slaveri för vissa grupper (inte deras egna naturligtvis). Apropå det; "Moderater är onda", sade Peter Wahlbeck (möjligtvis i TV-projektet Für Alle på 90-talet eller kanske senare) och visst lyser väl det onda fram bakom Ulf Kristerssons trevlighetsmask. Hans projekt är att montera ner välfärden i namn av frihet och marknadsekonomi, och redan under hans tid som socialförsäkringsminister sade han saker som att arbetslösa behöver inte ha egen bostad, och nu vill han och hans gelikar återinföra stupstocken i sjukförsäkringen. Men politik måste alltid handla om helheten och inte bara om en själv. Annars vore det som om vi satt i ena änden av en väv som höll på att repas upp i den andra och tro att vi skulle klara oss ändå.
Tillväxt och vinst har hittills varit viktigare än miljön för de stora partierna. S (Socialdemokraterna) har en materialistisk syn och värderar saker man kan ta på; bil, villa osv men även begreppen jobb och trygghet.  Man tolererar kungahuset och kyrkan som krimskrams man kan stå ut med. Alla partier hanterar de stora linjerna och som individ kan man ha oturen att komma i kläm. Men när det handlar om övergrepp från myndigheter brukar det röra sig om individer som är olämpliga på sitt jobb och inte bero på vilket parti som styr (om det inte rör sig om rena fascist- eller nazistpartier förstås). Alla jag någonsin känt som röstat på SD (Sverigedemokraterna) har gjort det på pin kiv eller av hämnd- och förstörelselusta för att de upplevt sig förbisedda, nedvärderade och trampade på av samhället på endera sättet. Hatet de ger uttryck för på sociala medier vittnar om detta. "Offerkoftan" är ett attribut som inte sällan använts av ledarna för att få gehör hos denna grupp, Svansen av röstare utnyttjas av partiets ledare och makthavare som inte ger något tillbaka.

Hans Lödén, statsvetare i Karlstad, skriver att man måste ha perspektiv när det gäller opinionsunder sökningar. Häromdagen hade Värmlands Folkblad rubriken "S störtdyker och SD ökar lika mycket", vilket får honom att undra: jämfört med vad? Man hade jämfört med den i november 2017. En intressantare jämförelse är den från 2015. Då fick S 27,9 % och SD 19,9 %. 2018 får S 28,3 och SD 18,5 %. Jämfört med då migrationsfrågan var som allra hetast har alltså S gått fram och SD tappat, säger Hans Lödén. En annan falsk rubriksättare för inte länge sen var före detta journalisten Elisabet Höglund som inte verkar så noga med källgranskningen längre. Hon påstod att de av S utlovade 600 kr per månad till pensionärer skulle bli till 0 kronor i slutändan när de ätits upp av marginalkostnader bl a skatt, och att hon "räknat på fingrarna" att det var så. Men i Folkbladet på nätet avslöjas hon av Susanne Sjöstedt som visar att Höglund inte är så bra på fingerräkning trots allt. Hon hade också bollat med pensionärernas netto- i stället för den bruttoinkomst som skatten skulle dras på.

Ifall jag röstar på S i höst är det inte främst av "tacksamhetsskuld från förr" t ex att vi överhuvudtaget har fått rätt till semester och sjukvård utan främst för att bra saker har gjorts under mandatperioden och för att det behövs mer tid att hinna göra fler bra saker.
Statsskulden är den lägsta på 30 år
ungdomsarbetslösheten den lägsta på 17 år
Fas 3 har tagits bort
250 000 nya jobb har skapats
välfärden har fått 100 000 nya anställda
barnbidraget har höjts
pensionärerna har fått lägre skatt och högre bostadstillägg (vilket alltså inte "äts upp" á la Elisabet Höglunds blogg),
Palestina har erkänts
och man får inte glömma bra förslag i S budget som röstades ned av SD och alliansen.

Däremot i SD:s budgetförslag för 2018 skulle 53 miljarder (!) dras bort från välfärden i landsting och kommuner. Det har varit ganska tyst om det, men förslaget är talande i sig.

Sen finns förstås en massa småpartier, om man vågar köpa grisen i säcken. Själv är jag smått skeptisk till alla som har ord som "Fri" eller "Fria" i sina namn; det påminner lite för mycket om överskylande namn som Paradiset och Solgläntan på långvårdsavdelningar...

Pollen, drömtydning och maskrosvin (och några zombier)

Följ ett råd ur kallpratets vett- och etiketthandbok, ber Tobias Holmgren (värmländsk krönikör m m) och bara titta på din medmänniskas ansikte nästa gång du försöker berätta om vad du drömt när du sov. Om personen då inte besvärat tittar bort eller kväver en gäspning är den förmodligen fullblodspsykopat. - Att återberätta drömmar borde ha samma skämsfaktor som "jag var så packad att jag kräktes i bidén". Detta för att när vi drömmer hyperstimuleras samma del av hjärnan som börjar arbeta övertid vid en dos kokain.
Där skulle han gissningsvis hålla med Martinus, enligt vilken drömmar är skräp som blir över när hjärnan rensar ut sitt överflöd när vi sover. Att pyssla med att försöka tyda drömmar är som att rota runt i skräptunnan. "Psykologins fader"Sigmund Freud däremot pysslade mycket med sina patienters drömmar. Han skrev också en bok som heter "Drömtydning", där saker och ting bl a lika gärna kunde betyda motsatsen till vad de var i drömmen. Frågan är om hans patienter blev något bättre eller om de blev ännu tokigare...?
Men nu ska jag trotsa skämsfaktorn enligt Tobias Holmgren och berätta en dröm: En person jag en gång i tiden gick en kurs med (vi kan kalla honom Johan för han hette det om jag inte minns fel) sökte upp mig för att jag sagts ha en stärkande hälsodryck hemma. (Vilket jag inte har i verkligheten, kanske det är bäst att inflika.) Flaskan med innehåll påminde om ett maskrosvin jag gjorde en gång i tiden. (Inte speciellt gott och heller inte lagligt eftersom det var för starkt, receptet var egentligen bara avsett som kuriosa men en f d svärmor och hennes syster blev på väldigt gott humör och fick röda rosor på kinderna.) Johan drack snabbt av hälsodrycken för han såg verkligen ut att behöva den och hällde upp lite att ta med i en egen flaska. - Äsch, ta mer, sade jag. Häll upp ordentligt! Just då råkade jag titta upp mot fönstret och där stor två jättelånga och verkligen smala figurer klädda i långa, svarta rockar: det var en zombie med fästmö (!) och de var så långa att de kunde titta ner på oss från de övre fönsterluckorna. Deras döda ansikten lyckades ändå flina och de hade kommit för att äta oss eller ta vår energi, eller vad det är zombier nu brukar göra. Det fiffiga med drömmar är att man kan välja både platser och tidsrymder lite efter behag, och vi sprang in till farmors lägenhet som plötsligt fanns där fast hon varit död i minst 40 år. På vägen dit sprang vi förbi några släktingar som inte ens var påtänkta på farmors tid och jag ropade "Vampyrer! (För att jag hann tänka att det är lättare att uppfatta än om jag skulle sagt "zombier") "Göm er i linneskåpet!" Drömmen slutade där, med gott slut antar jag för det brukade vara ett säkert ställe att gömma sig på. Tyd det, den som kan!

Men om man helt fräckt skulle göra som Freud gjorde ibland och kasta om betydelsen så kanske de långa, smala zombierna i själva verket symboliserar de "hotfulla", runda små pollenkorn som jag barrikaderat fönstren och balkongdörr mot de senaste veckorna. Det senare ett väldigt bra råd; har klarat pollensäsongen ovanligt bra (peppar, peppar...) i år genom att inte ha öppet annat än ett fönster med pollennät och inte vädra kuddar och täcken under värsta tiden. Men drycken då? Enligt Anna-Lena Vikström, värmländsk sierska som skrivit ett drömlexikon, behöver inte drömmar vara märkligare än att man faktiskt kan vara törstig när man dricker något i en dröm. Vilket nog de flesta är nu, den längsta och varmaste försommar i maj och kanske juni sedan 1889.

Framgång, det objektiva korrelatet och Avicii

Man inser att man blivit gammal när folk och tidningsrubriker förra veckan ropade: "Avicii är död" och jag undrade "vem fan är det?" Jag levde ju fortfarande kvar i föreställningen sen typ 50 år tillbaka om Mick Jagger, 74 år, som steppar med höga knäuppdragningar som högsta formen för sofistikerat artisteri. Men det är ju aldrig försent att lära känna en ny konstnär eller artist eller för den delen vem som helst som publicerat sig, efter döden, vilken i sig förresten lär vara västerlandets största bluff. (Om folk visste hur trevligt det är att vara död skulle ingen vilja leva, menade den danske kosmologen Martinus som också menade att döden i själva verket är den ultimata semestern där människor och djur m fl får alla sina önskningar uppfyllda. Det senare i så hög grad att vissa blir snabbt uttråkade och vill tillbaka till det tröguppfyllda, materiella livet i en ny inkarnation så snart de kan för att möta nya utmaningar.) Jag ser därför dokumentärfilmen True Stories om Avicii för att bättra på min skamfilade allmänbildning på området. Man kommer kanske att tänka på "det objektiva korrelatet" dvs T S Eliots teori för hur man ska kunna nå och uttrycka sanningen om det inre landskapet eller "begravda livet" genom att upphöja det till en allmängiltig och objektiv form. Många kan identifiera sig med världsstjärnan reducerad till ett objekt i sjukhussängen där han inser att hans "vänner" dvs manager och crew inte bryr sig ett dyft om hans välbefinnande utan bara den mån de kan få ut något av honom, och där han även är omgiven av läkare och vårdpersonal som proppar i honom 20 olika mediciner som inte ens är lämpliga att ta tillsammans, men vad bryr sig de om det. Läkaren säger att det är farligt att ge sig ut på turnéliv med hans form av sjukdom, "men ifall du vill göra det kan vi skriva ut mer smärtstillande medicin till dig". När det enda han skulle behövt var en medicinsk auktoritet som sagt ifrån att "han inte får".  Och där satt managern Arash som en gam och spred dåligt samvete över hur mycket pengar han skulle förlora och att man måste tänka på pengar i första hand. (Gissar att han får en del näthat efter filmen...)

Fortfarande ganska många år efter Förintelsen fanns det människor, inte minst bland poeter och författare, som tog livet av sig, men deras anhöriga menade att det var inte självmord utan mord eftersom den sortens utbrändhet som deras upplevelser lett till inte bara försvinner. Numera finns det forskning på att svår stress kan ge fysiska hjärnskador som inte går över genom att bara "vila". Men det gäller ju inte enbart konstnärer och artister utan kan lika gärna vara s k vanligt folk som exempelvis blivit utbrända av ständig tillgänglighet för att stressa ut på "sms-vikariat" i åratal av smarta arbetsgivare som vill slippa fasta anställningar och som "slänger dem som till slut blir sjuka på soptippen" utan minsta ansvar.
För att återgå till dokumentärfilmen är det tydligt att managern Arash har ett tunnelseende där "framgång" bara måste vara liktydigt med pengar vilket han fortsätter projicera på artisten oavsett om den senare börjat få andra värderingar. Arash är ingen bra manager för han har ingen flexibilitet och kan inte ändra på saker ens sedan artisten blivit sjuk. En annan artist (minns inte vem) sade nyligen att framgång behöver inte precis vara pengar, utan kan vara att kunna säga "nej" (då man kanske kan t ex dra ner på utgifter istället för att tjäna pengar hela tiden). En klok kines (minns inte vem det heller, ytterligare ett ålderstecken eller...?) sade till en kvinna som skröt om sin sons framgång: "Det kan man inte veta förrän efter hundra år". Det behövs en längre tidsrymd för att rätt kunna bedöma vad som egentligen är framgång.

Modernt värmländskt skrömt

För skrock och skrömt har värmlänningar anlag, sades det förr. Det är nog inte bättre idag, men numera fantiserar man gärna om att fukt- och mögelskadade skolor (och övriga byggnader förstås) inte skadar hälsan. Allra senast ut var Mörmoskolan där en lärare nyligen fördes akut till sjukhus med andningsproblem. I Värmlandsnytt i kväll rapporterades att ovanligt många elever är sjuka i samma skola, men "det har nog inget med fuktskadorna att göra". Under ett långt arbetsliv har jag hört liknande, allt från "det är bara käringar som pratat ihop sig" till att "det är bara du" när folk faktiskt stöp som käglor av sjuka hus-relaterade symtom.
För information om sjuka hus se gärna t ex www.lfs-web.se och www.MCS-Sweden.se.

Men det är förstås orättvist att tro det bara skulle vara i Värmland som folk är så tokiga. Det senaste stôlleprovet på fronten är "kidnappandet" av fyra barn i Göteborg, mot bakgrunden att barnen varit allvarligt sjuka efter att ha bott i mögelhus. När de efter ganska lång tid lyckats tillfriskna skapligt greps de på oklara grunder med stöd av LVU och tvångsplacerades i ett boende med bl a mögel och parfymkemikalier i städ- och hygienprodukter, saker som de inte tål. Folk skriver kanske inte gärna på protestlistor när de inte är insatta i fallet, men det viktiga här är att de inte ska tvingas bo i en miljö som åter försämrar deras symtom. Det handlar ju inte alltid om rent akuta livshotande symtom utan om att barnens hälsa som byggts upp undermineras igen ju längre de tvingas stanna i den dåliga miljön och familjen tvingas starta på noll igen, så skriv gärna på.
https://www.skrivunder.com/radda_barnen_nu

Jag mötte en dam med en liten hund. Hon spred en elakartad lukt av sköljmedel plus andra skarpt parfymerade produkter i en stor radie omkring sig, så att jag instinktivt tog ett stort steg åt sidan. "Är du rädd, är du rädd?" säger hon. "Är det Dagens Eko", undrar jag. (Är kanske vissa hundägares dröm att man ska vara rädd för deras hund...?) Men hon förstod inte det subtila skämtet utan upprepade frågan. "Jo, absolut", menade jag men avsåg förstås inte det stackars djuret . Men nu verkar fler börja förstå att onödiga/skadliga kemikalier som vi sprider också skadar djuren. På Planet Paw´s sida berättar någon om hur hans hund nästan dog när han skaffat en luftfräschare. Partiklar faller ner på golvet och kontaminerar djurens tassar, och sen slickar de i sig gifterna. Luftfräschare har en del gemensamt med doftljus t ex bensen, styren och formaldehyd som är dåliga att sprida omkring sig för människor, djur och miljö. Länsstyrelserna har producerat information om hur vi kan dra ner på skadliga kemikalier t ex när vi handlar eller renoverar:
www.stoppaonodan.nu/Sv/kemikalieonodan/Sidor/default.aspx

Op og ned som Kong Volmers röv

..."Kong Knud badt them hielpa sig at drifwa julen uth" eller något liknande stod det i Bondepraktikan, och svenska folket har tagit stort intryck av den danske kungens tips från 1000-talet. Det verkar nästan ännu viktigare att städa bort på julen rätt dag än att julpynta i tid. Vem vet, kanske var det rentav förenat med straff om man inte var snabb nog att få bort julsakerna? Någon i huset hade lämnat i all hast med lägenhetsdörren vid öppen, så jag ringde på mobilen och kollade att det inte hänt något (säga vad man vill om stela svenskar i höghus, men vi bryr oss trots allt....). Grannen var bara i källaren för att ställa bort julpyntet och hade i ren iver bara glömt stänga och låsa. Ett tips förresten ifall man har allergier eller liknande överkänsligheter är att inte förvara julpyntet på vinden eller i källaren där det samlar dammkvalster och mögelsporer.
En annan dansk kung, som för övrigt hade ovan nämnde Knud som anfader och som också gjorde ett visst intryck på svenskarna, var Valdemar Atterdag. Mest känd här för att ha tagit tillbaka de skånska landskapen och brandskattat Visby. Men han visste inte att hans namn skulle bli kanske allra mest berömt genom frasen som fortfarande är gångbar (åtminstone på andra sidan sundet) som uttryck för något som fluktuerar i tillvaron. - Hvordan går det med dine allergier? - Jo tak, de går "op og ned som Kong Volmers röv". För efter några bra, allergifria månader har alen börjat blomma (den kan blomma så tidigt som december - januari under milda vintrar) och ögonen är röda och torra och ögonlocken klibbiga som alens blad! Sedan blir det väl en liten bra period igen innan björkarna och gräset sätter igång.

Uttrycket "Op og ned som Kong Volmers ..." syftar tillbaka på flera olika förklaringar som i de flesta fall inte ens har med kungens bakdel att göra, men den mest spektakulära är en visa, "Menuetten fra Elverhöj", som handlar om kungens övergrepp på en stackars flicka som hette Tove, vilket skulle rendera kungen en rent postum uthängning hos dagens #metoo-rörelse...

Något som verkligen går op og ned som Kong Volmers berömda ändalykt kan vara vänskapen på sociala medier. Några vill gärna ha visst motstånd för att kunna diskutera, andra vill bli strukna medhårs och ytterligare en sort sänder propaganda om Sverige utan att själva bo här och dessutom gärna från högerextrema hatsajter. Kanske en smula påminnande om det ryska Informationskriget som sägs sprida desinformation om en del demokratiska länder. Några få gånger har jag kommenterat att dessa fakta stämmer ju inte riktigt med verkligheten, och personen ifråga har ursäktat sig med att han inte bor i Sverige och därmed inte hänger med i svensk media. Senast ville jag bara i all hjälpsamhet upplysa om att det han just då postat tyvärr var ännu ett från den gamla hatsajten som bara bytt namn. Då tog han till det vid det här laget gamla fultricket på sociala medier, och menade att eftersom jag raderat (!) hans kommentarer på hans egen sida (vilket jag förstås inte gjort eftersom det inte ens är möjligt att göra) kunde han lätt radera mig som vän: "Bye, bye", följt av en storskrattande smiley! 

Som om det vore en förlust...  Men så såg jag i samband med detta att inte bara mina inloggningsplatser (t o m Thailand där jag aldrig varit) utan också mina IP-nummer var olika från gång till gång. Sånt som sägs tyda på att man är "hackad" (och det var nästan så man började undra om det där med raderingen ändå inte var bara påhitt). Men med sådana fiender behöver man inga vänner, ifall man får kasta om det gamla uttrycket, för det ledde till att jag forskade runt lite och lärde mig att t ex Facebook trafikerar efter "var det finns plats" och inte efter var man geografiskt befinner sig när man loggar in. Samt att en del tilldelas dynamiska IP-nummer eftersom det inte finns tillräckligt många statiska sådana att dela ut. Detta betyder att man får nytt IP-nummer tilldelat varje gång Internet verifierar en uppkoppling. Som tydligen i mitt fall.

Det kanske är bra att en ny myndighet ska inrättas för det psykologiska försvaret i Sverige. "För försvarsvilja i fred och motståndsvilja i krig" där man ska höja förmågan att identifiera påverkanskampanjer och skapa helhetsbilder av större incidenter inom informations- och cyberområdet. Statsministern anno 2018 varnar för att valet i höst kan bli utsatt för påverkan från andra länder. Ryssland har pekats ut för påverkanskampanjer i andra länders val. - Det finns inget som säger att vi automatiskt skulle vara fredade, säger han. (Och vem vill ha en ny Trump...)

Är det förresten någon som tänkt på hur vanligt det är att (ofta förenklade och tvärsäkra) artiklar om hälsa varvas med uppenbara eller smyghatiska artiklar på högerextrema sajter i sociala medier. "Varannan gamarnas"? Eller op og ned som Kong Volmers röv! 

 

Forskning och felsteg

Förut gick Socialstyrelsen ut med en kampanj för att hindra fallolyckor bland äldre. Äldres fallolyckor kostar staten ca 14 miljarder per år. Men en kort tid senare kommer forskare med nya
rön och rubrikerna i media skriker ut: "Res er inte för äldre på bussen! De behöver all motion de kan få."  Hur ska man ha det egentligen... 
Och varför utnämns vanligtvis
rena folkhälsosabotörerna som socialministrar? Se bara på alliansregeringens förre dito, numera Moderatledaren "Ulven" Kristersson som angrep cancersjuka och kallade sjukförsäkringen "socialbidrag", och se på nuvarande socialminister Annika Strandhäll som bland andra dumheter nu överväger att höja pensionsåldern till 69 år trots att många redan nu i tunga jobb inte ens orkar fram till 65. Snittåldern hos Kommunal är 63 år enligt Peter Franke i dagens VF. Han skriver också att innan pensionsåldern höjs behöver arbetsmiljön och villkoren förbättras så att folk pallar. "Det borde vara en självklarhet för en socialdemokratiskt ledd regering."

Undrar förresten varför Strandhäll alltid på foton lyckas se ut som hon sett ett spöke....  Kanske är hon synsk, men inte tillräckligt för att se hur ovanstående förslag skulle påverka människor i redan dåliga arbetsmiljöer och säkert öka dödligheten innan pension. Fast det kanske är tanken...

För att återgå till det här med forskning, så säger läkaren och forskaren Frida Duell "att förstå sig på vetenskap är en hel vetenskap". Folk pekar ofta på någon enstaka studie som stöd för sina egna påståenden, men Duell menar att man måste se till alla studier som gjorts för en viss frågeställning och att "det här försvåras ytterligare genom att inte alla studier som görs publiceras. Ofta är det de studier som inte visade de resultat som forskarna önskade eller väntat sig. (Det för tankarna lite till Elis i Taserud; "Gi mig en jordglob men helst en mä bare Värmland".)

Jag föreslog Frida Duells bok "Mat, myt, vetenskap" till bibliotekets inköpslista och eftersom det är så poppis just nu att "avliva myter" så nappade de, och visst finns det i boken några "se-på-fan"-upplysningar man inte visste förut. Det här med att alkoholen skulle försvinna om t ex glöggen kokar visade sig vara en myt. Hon säger att en kollega till henne utförde ett försök där han kokade olika starka alkoholblandningar inklusive starkvinsglögg, utan lock i fem minuter. Det visade sig att alkoholen bara minskade med 1,5 - 2 procent per minut. Starkvinsglöggen hade alltså en alkoholhalt på 5 procent efter kokningen, vilket motsvarar styrkan på en vanlig starköl. Inget att bjuda barnen på alltså!

Ytterligare ett misstag som den medicinska vetenskapen eller åtminstone vården i Sverige gör är att försöka skicka många mögelskadade eller på andra vis kemikalieintoleranta patienter till kognitiv beteendeterapi (KBT) som är känd för att man ska exponera sig, dvs utsätta sig för saker patienten är "rädd" för t ex spindlar, ormar eller höga höjder. Men eftersom förskräckande många s k experter idag inte har någon kunskap alls om överkänslighetstillstånd riskerar patienten att tvingas in i en folie au deux med sin läkare/terapeut, och riskera att ytterligare försämra sitt tillstånd för att vara till lags. Det finns en kanadensisk rehabiliteringsmetod för kroniska sjukdomar (däribland MCS dvs
multipel kemisk känslighet) som sägs återföra 80 procent av patienterna i arbete och ett normalt liv, men i de fall där det behövs KBT så riktas denna till t ex arbetsgivare och familj för att de ska kunna förstå hur viktigt det är att t ex avstå från parfymerade produkter och andra kemikalier i miljön under patientens läkningsprocess. Under rehabiliteringen är det viktigt med motsatsen till exponering alltså undvikande av de miljöer och ämnen som patienterna blev sjuka av för att få en chans att läka slemhinnor, nervsystem och inte sällan t ex sköldkörteln som ofta tagit stryk under sjukdomsprocessen. I Sverige får man nog se sig i månen efter en liknande rehabiliteringsmetod med tanke på de befattningshavare som "är de som bestämmer".

Vetenskap och beprövat spökeri

Nu måste man väl ändå kasta ut TV:n för slippa se "ulven" Kristersson som ny partiledare för moderaterna kasta sina onda ögon på de svaga grupperna i samhället, och för att slippa höra honom gapa om lägre skatter för de rika och lägre jobbskatteavdrag. "Det ska löna sig att jobba och att ha jobbat" är hans gamla mantra, men det skulle aldrig falla en sådan som han in att göra något åt den dåliga arbetsmiljö som hindrar en hel del människor från att faktiskt kunna jobba. Men han är långt ifrån ensam om att strunta blankt i en sådan sak som arbetsmiljö.  T ex Sahlgrenska sjukhuset är känt för att rekommendera KBT (Kognitiv beteendeterapi) till personer som skadats av toxiner t ex mögel, i stället för att rekommendera att miljön åtgärdas. Men nu när själva sjukhuset blivit fukt- och mögelskadat fick vårdpersonal och chefer plötsligt bråttom att klaga på sin arbetsmiljö och förbereder flytt. Varför hjälper inte KBT för dem då, kan man undra. Särskilt nu när vårdguiden går ut med att man kan få kognitiv beteendeterapi över nätet, och skulle kunna sitta hemma eller på jobbet och typ övertyga sig om att sjuka hus inte är farligt.

Dr Jill Carnahan, amerikansk konsult inom funktionsmedicin anbefaller inte kognitiv beteendeterapi utan tar symtomen på allvar. Hon har en plattform på nätet dels i form av filmer och dels i form av en webbsida där hon ger råd och identifierar symtomen från mögel och andra toxiner i vår miljö. Funktionsmedicin är en gren av skolmedicinen, men som inte bara skriver ut piller och pekar mot dörren utan tar i beräkning helheten av patientens liv.

Ett reportage i VF häromdagen skildrade hur ett gäng vårdpersonal från Centralsjukhuset i Karlstad övernattade i ett känt spökhus i Skillingmark i förhoppning (eller kanske förskräckelse) att få se ett spöke eller två. Det sägs ju att landstingen i Sverige inte längre vidareutbildar läkarna. Kanske övernattningen i ett hemsökt hus är en kompensation för den saken; lite mer spöken och lite mindre vetenskap och beprövad erfarenhet? Fast om det dök upp några fick de ju förstås en ny beprövad erfarenhet. (Dessvärre hann någon lämna tidningen till återvinningen innan jag hann se hur det gick med spökerierna.)

Anna-Lena Vikström, sierska i norra Värmland, tycker att TV-programmen där man hjälper vilsekomna själar att gå vidare in i ljuset inte stämmer särskilt bra. Man kan inte tvinga någon att stanna i ljuset, menar hon. De som vistas där kan när de vill återvända på besök. Hon berättar i biografin "Hon som ser", skriven av Eva Wiklund, om en gammal dam som ville ha "skilsmässa" från sin döde man som störde henne. Hon ville sova ifred, och Anna-Lena försökte medla mellan paret och föreslog att mannen eller får man säga spöket, skulle få sitta i sin gamla favoritfåtölj om nätterna. "Ja, där kan han sitta", tyckte damen och det fungerade tydligen för hon hörde inte av sig och klagade igen.

Man kan väl bara hoppas att sjukvårdspersonalen inte börjar med tarot och "anden i glaset" också i brist på utbildning i de nya miljösjukdomarna bl a MCS (multipel kemisk känslighet). Kosmologen Martinus ansåg förresten att ovan nämnda och andra spådomsmetoder, även astrologin, hör till den gamla världen som vi ska lämna bakom oss och gå vidare till ny kunskap. Vi behöver inte dessa, och en del av "lekarna" är direkt olämpliga då de kan dra till sig lägre andeväsen och orsaka problem vi inte vill ha. Vad han skulle ansett om den trådlösa strålningen idag vet jag inte, men den amerikanske teleoperatörjätten AT&T håller på att vidareutveckla 5G-tekniken och testar tillsammans med Ericsson, Nokia och Samsung snabbare bredband via en radiosignal som utnyttjar ett högre frekvensband än vad vi känt till hittills. Målet är att se hur den tar sig genom lövverk och byggnader.  Men den måste ju också gå genom kroppar och hjärnor...