Visst sitter det i huvudet!

Det förkommer ofta intressanta och originella insändare i min morgontidning (Värmlands Folkblad), t ex Gunnar Odhner senast med rubriken "Forskarna vet inte vad de letar efter", där han menar att vi slarvar med språket och använder det som slasktratt. Vetenskapen söker nu efter "liv" bl a på planeten Proxima b, men har man en definition av liv? Nej, säger Odhner. Istället för att slarva med språket borde forskarna erkänna att de inte vet vad liv är och inte heller vet vad de letar efter. Då kanske de kan göra framsteg, menar han.

Ett av de mest missbrukade orden i våra dagar torde vara ordet "psykisk". Det sitter i huvudet, säger folk när de  vill förminska andras krämpor, dock utan att kunna definiera vad "det" är som sitter i huvudet. Det har gått så stor inflation i ordet att till och med psykiatrikerna har smittats, och en sådan i kontakt med en person jag känner som faktiskt hade en dokumenterad psykisk diagnos, skickade hem patienten med orden "Men tänk på kriget i Mellanöstern" (à la "Spik i foten" med HasseåTage) och "Tänk positivt" istället för en adekvat behandling. Vilket förstås ledde till försämring av sjukdomen.

Jag hörde nyligen om en som jobbar i en skola, och som fick sjukdomssymtom av kemikalierna i sköljmedlen som de flesta barns kläder fortfarande marineras i. Istället för att skapa en parfymfri policy i skolan, som alltfler skolor faktiskt numera börjat göra, valde man att "demonisera" personen med olika alternativ t ex att bli uppsagd eller att söka skolläkare under förespeglingen av psykiska besvär trots att personen ifråga inte har några sådana. Men de verkliga förlorarna är tyvärr skolbarnen.
I gårdagens VF kunde man läsa om mammor som berättar om deras barns psykiatriska diagnoser. En av dem, Sam, fick när han bodde i USA en fem minuter lång "besiktning" och därefter medicin som gjorde honom till ett zombie-barn. En annan mamma berättar att här i Sverige är väntetiden för en diagnos tre år på grund av de långa köerna. Hon säger att hon många, många gånger adresserade folkhälsominister Gabriel Wikström men i stället för att ge svar twittrade han om hur hans kompisar jagade Pokémons.

Men visst kan sköljmedlen "sitta i huvudet", eftersom de innehåller doftkemikalier som är avsedda att klibba fast vid tygerna för evigt och förstås även fastnar i huden, och som de luftföroreningar de faktiskt är, även i slemhinnor, lungor och hjärna. Jag hittade längst in i garderoben en fin duk som inte använts på tjugo år men som fortfarande utsöndrade parfymerat sköljmedel fast det var decennier sen den tvättats. Det gick heller inte att tvätta bort den outhärdliga kemikalielukten; jag måste ge upp och kanske försöker igen om tjugo år ifall jag fortfarande lever då!

 

Ny dansk forskning visar enligt en artikel i Berlingske Tidende att luftföroreningspartiklar faktiskt vandrar in i hjärnan. - Skrämmande, säger de danska forskarna.
Även svensk forskning (vid Umeå universitet) har i år visat att barns och ungdomars kognitiva förmåga påverkas av avgaser, och att antalet läkemedelsuttag för psykiska diagnoser har en direkt koppling till luftföroreningsnivån på platsen där man bor. Fler dör av luftföroreningar än i trafiken sade man i Sveriges Radio redan för sju år sedan. Det sitter ändå fortfarande i huvudet på alltför många läkare och andra att de här sakerna "inte är farliga...".

På spaning: lite om språk, strålning och synkronicitet!

Helt apropå ingenting kom jag att tänka på de språkteoretiker som menar att utan ett språk skulle vi överhuvudtaget inte se det vi ser. Vi skulle inte se något "som" något, och om vi inte hade orden för t ex "röd", "blomma", "vas", skulle vi inte uppfatta en bild med dessa komponenter, utan på sin höjd se en röra med vissa intryck dvs. att något visserligen föreligger, men inte vad. I samma veva öppnade jag morgontidningen (Värmlands Folkblad) och det första min blick föll på var en artikel skriven av Gunnar Odhner (författare till bl a Darwins ofullständiga idé) som tycker precis tvärtemot; att språket och tanken förstärker främlingskapet för omgivningen, vilket i sista hand t o m leder till förstörelse av naturen! Och därefter en händelse som Jung säkert applåderade i sin himmel, då jag plockar fram något slags "pappersskräp" som hamnat bakom bokhyllan, och finner att det är en uppsats i litteraturvetenskap jag skrev en gång i världen, med titeln "Språk och erfarenhet"! Det verkar som jag höll med de förstnämnda filosoferna, och hade skrivit: "Människan tolkar den värld hon har kastats in i med hjälp av språket, men hon skapar också med hjälp av språket, bl a omvärlden för sina medmänniskor. Om man vägrar se det, och säger att "det är upp till var och en" och vill tro att var och en är sin egen värld, riskerar man att leva i illusionen att man kan undgå kraven och tvetydigheten i livet och därmed inte kunna infoga tillkortakommandet och destruktionen i sitt liv, och då heller inte vara öppen för förlåtelsen, dvs att livet ges till oss på nytt (Se Henry Cöster)." Jösses Amalia, dags att ta fram en skämskudde, eller...? (Läraren har med blyerts klottrat ett omdöme längst ner: "Jag hade kanske önskat mig något mer om "vetenskapen". Annars blir uppsatsen, efter en kanske lite trevande inledning, bättre och bättre och slutar i idel väsentligheter."  Minsann!)
Som en alldeles extra liten synkronicitet säger man på TV-nyheterna att man upptäckt att hundar förstår språk! Den ena hjärnhalvan reagerar på uppmaningen bakom ordet, men den andra hjärnhalvan reagerar på själva ordet!

I dag vet jag inte om jag håller med mig själv i uppsatsen jag skrev då. Kanske hellre en medelväg mellan t ex den gamle Heidegger (som menade att inte förrän fenomenen betyder något för oss i språklig artikulation, kan vi ha något kunskap om dem) och de som menar att kunskap och språk är skilda åt, som t ex just Gunnar Odhner i VF-artikeln. Språk kan säkert stå i vägen för att ta till sig kunskap ibland. Som exempel tar jag ordet "foliehatt" som en del benämner elöverkänsliga personer, och som säkert kan hindra att de själva tar till sig kunskap om bl a mobilstrålningen. Nyligen infördes i Kalifornien en plikt för mobiltelefonförsäljare att informera kunderna om strålningens hälsorisker, t ex att 7,5 cm från kroppen är minimiavstånd när det gäller skadlig exponering från mobilen. En av hälsoriskerna är cancer.

Dock sägs det att det inte enbart är elektricitet som kan ge problem av strålning, utan att vissa individer är också känsliga för jordstrålning. Enligt den teorin är jorden indelad i linjer där jordstrålningen är starkare än på andra ställen och platserna där linjerna korsas kallas currykryss, och är särskilt olämpliga för människor att t ex ställa sin säng på. Djur däremot, t ex katter, sägs helst lägga sig i ett currykryss för att de lär synas mindre där av någon anledning. Om man vill hitta ett sådant currykryss kan man leta upp ett träd som utan några hinder i omgivningen ändå valt att vika av åt något håll i sin växt. Under det trädet korsas ganska säkert jordstrålningslinjer enligt teorin. Det skulle kanske kunna vara en förklaring till något man inte fick en riktig förklaring till på den tiden man läste Carlos Castaneda; jag tänker på när trollkarlens lärling för att hitta "rätt" plats på verandagolvet måste flytta runt, runt. På vissa av golvets platser upplevde han stort obehag.

För att återknyta till Gunnar Odhner i VF, så har han en intressant teori om varför miljöförstörelsen är värre idag än för femtio år sedan, när det borde gått åt andra hållet. Vi blev ju varnade för länge sedan att situationen redan då var bekymmersam och skulle bli ännu värre om vi inte genast agerade. Han tror att det har med språket att göra; för att miljökämparna gjorde allvarliga misstag är det gällde beskrivningen av vår plats i världen. "1900-talets miljökämpar och publik var helt enkelt inte medvetna om att man upprepade det gamla språket, det gamla samhällets misstag i ny form och med nya ord som ekologi och ekosofi". Enligt Odhner har de gått vilse i den gamla härskarattityden och förtryckarens världsbild.

(Foto - apropå allt och inget - Erik Beckman när han spanar på skolan i Prästmon, Värmland, där han arbetade som lärare.

"Vägen". Eller Tao enligt nu?

Jag har fortfarande kvar några tuschteckningar som jag gjorde i 20-årsåldern av min dåvarande idol, Lao-tse. Bl a när han "latar sig" under ett träd. Fast det egentligen inte handlar om att lata sig, utan om ett förhållningssätt till världen enligt Tao. Lao-tse levde ca. 600 före Kristus och författade taoismens heliga bok Tao Te Ching. Tao är en enhet, och tillvarons alla motsatser (yin och yang) är ett avsteg från denna grundläggande enhet. Människans alla strävanden är förstås också ett avsteg från den principen, och taoismen förordar ett passivt liv där yttre framgångar är likgiltiga. Målet nås genom intuition och inte genom intellektuell ansträngning. Människan bör enligt Tao helst vända sig bort från samhället och söka enhet med naturen.

Lao-tse framstår som en extrem motsats till dagens opinionsbildare och inte minst politiker. Men på 70-talet fanns fortfarande politiker med en mer ödmjuk framtoning. Jag var väl aldrig någon fan av Centerns partiledare Fälldin, men måste hålla med Värmlands Folkblads chefredaktör Peter Franke som skrev att sådana politiker med den sortens hederlighet finns inte längre. Vilken politiker reser idag hem för att delta i slåttern? Då hade partiledare en stor folkrörelse bakom sig. Nu åker de till Almedalen och sippar rosé, skriver han, och PR-konsulter ger dem råd. Gamle Fälldin talade inte ens engelska, men han blev i mitten av 70-talet den förste borgerlige statsministern sedan 1936. I sin sista intervju i slutet av förra året vädjar han till politikernas medmänsklighet: "Alla måste ha förmåga att se över gärsgår´n och se vilken förfärlig tillvaro asylsökande och flyktingar lever under. Det borde leda till någon form av uppgörelse."

Idag hade skulle Fälldin ha slitits i stycken av reptilerna som intagit scenen. Att se glimtar av valkampanjerna för de två återstående kandidaterna i det amerikanska valet är lite som att välja vilken skräckfilm man vill se; Psycho eller kanske Terror på Elm Street?
Men någon gammal kines sade: "Man behöver bara sitta vid en flod, och förr eller senare kommer alla ens fiender att flyta förbi." (Jag vet inte vem som sade det, men det skulle mycket väl kunna vara Lao-tse.)

Men hur skulle Lao-tse förhållit sig idag? Vore det etiskt att "sitta vid en flod" medan världen förgiftas och översvämmas av våld och orättvisor? Eller skulle förgiftandet, våldet och orättvisorna försvinna om de flesta tog efter taoisterna?

Jag hade en liten, nätt bok som hette "Tao enligt Puh" skriven av Benjamin Hoff, där författaren visar hur väl Nalle Puh passar in på Tao eller "vägen" som de också säger. Nasse bekymrar sig för ofta, Kanin anstränger sig för att framstå smart och Uggla jobbar hårt på sin image, typ "gammal är äldst". För att inte tala om Upptagne Jensen! Medan Puh bara är......   Precis som en äkta taoist. Jag tog med boken till en av mina senaste arbetsplatser för att läsa vid eventuella perioder av stiltje, men boken blev helt mögelförgiftad där den låg i en hylla eftersom huset (vilket jag inte tänkte på då, eller ens visste att man kunde bli långvarigt sjuk av mögel) och måste tyvärr slängas.

Det verkar nästan som att hjärnan "kapas" när personer vistas i mögel, vilket gör det omöjligt att förstå att det är mögel de blir sjuka av. Och sjukvården underbygger vanligtvis detta trots att allt från "utbrändhet" till cancer med dödlig utgång inte sällan har mögel som upphov. Är man konspirationsteoretiker ifall man tror att sjukvården aldrig kommer att erkänna mögel som en orsak till en rad sjukdomar (trots att det numera finns hur mycket forskning som helst som visar på mögel som upphov eller bidragande orsak till en mycket lång rad sjukdomar) just därför att "Big Pharma" tjänar storkovan på de stora mängderna medicin mot just de sjukdomarna? (Och som aldrig sinar så länge de hålls okunniga....) Med en sådan som Upptagne Jensens gillande, kanske man kan tänka sig?

"Upptagne Jensen, som i likhet med sina förfäder aldrig har känt sig riktigt hemma, aldrig slagits sig till ro, i detta vänliga land. Sträng och stridslysten fanatiker som han är, är den gnidige Jensen för fordrande mot sig själv och mot andra, och likaså gentemot en värld som heroiskt försöker leva vidare trots det som Jensen tillfogar den.
Det är därför inte förvånansvärt att en sådan typ tänker sig framåtskridande som kamp och seger. Det är en av hans små egenheter, skulle man kunna säga", skriver Hoff i "Tao enligt Puh".

(Svårigheten) Att sikta en politiker

I själva verket är det ju politikerna och inte läkarna som skulle kunna bearbeta sjuka hus-trenden och häva normaliseringen av giftigt innehåll i våra vardagsprodukter och livsmedel. Men förmodligen är det just politikerna som inspirerat andra befattningshavare att bolla runt ovälkomna frågor eller krav tills medborgarna ger

upp. Om någon mejlar och ställer en högst berättigad fråga till en minister om t ex en funktion hos en myndighet som inte fungerar som den sägs fungera i dess "bruksanvisning", blir man ombedd ta frågan till någon längre ner i hierarkin, t ex landstinget eller kommunen. Dessa i sin tur brukar då hänvisa till regler fattade av regering och nämnda minister.

Apropå läkare verkar en del nå rent Monty Pythonska dimensioner när det gäller att avfärda miljörelaterade sjukdomar. "Somatisering" skrevs det i ett läkarintyg till en bekant som led av bl a svår hosta och svårt att andas efter att ha bott i ett mögelhus.  Förmodligen beror det på Socialstyrelsens riktlinje att ignorera och t ex att inte sjukskriva för varken allergier eller kemisk intolerans. Detta samtidigt som mögelproblemet tycks växa befolkningen över huvudet inte bara i Sverige utan i många andra länder.

I USA har en fond startats för en 6-årig pojke som fick hjärnskador och ligger i koma efter att ha bott i en lägenhet där hyresvärden täckt över möglet i väggarna med nya väggar framför de gamla. Mögeltoxinerna som är i gasform tar sig ju ut ändå, och man befarar att hans hjärnskador kan ha blivit bestående. Christina Jenkins har skrivit "Hurt by his House: John´s Story", där hon berättar att man fann många olika mögelsorter förutom den vanliga Aspergillus (svartmögel) när väggarna revs, bl a Trichoderma som är så farlig att den brukar användas i kemiska stridsvapen.

Att ha åsikter avvikande från vad medicinimperiet påbjuder kan vara farligt för den egna hälsan.
I USA har 50 holistiska läkare omkommit "under mystiska omständigheter" det senaste året.

Dock har åtminstone en politiker, Hillary Clinton, gett ett vallöfte att ta itu med det stora mögelproblemet i USA:s skolor. Å andra sidan verkar hon fortfarande positiv till GMO. ("Den ena handen ska inte veta vad den andra gör" står det visserligen i Bibeln, men det handlar ju inte om politikers valkampanjer utan är en uppmaning att vara ödmjuk och skippa självgodhet över det man ger...) Å tredje sidan kanske det finns hopp, om man ska tro vad Jonas Bergström i Värmlands Folkblad skriver; att Bernie Sanders har gjort så stort intryck på Hillary Clinton att "den Clinton som nu kandiderar till USA:s president är inte densamma som den Clinton som lanserade sin kampanj". Han menar att Sanders har tvingat både Clinton och republikanerna att prata om t ex den växande ojämlikheten i USA (och hon talar numera om saker som höjd minimilön, satsning på sjukvård och förnyelsebar energi), sådant som är viktigt eftersom ojämlikhet också är en stor faktor bakom att många måste stanna kvar i en dålig miljö. Sen kan man bara hoppas att hon också kommer att vara "densamma" enligt den senare varianten, även efter valet.

Hjärnan - och de goda och de dåliga nyheterna

Var de den grekiska antikens "detox" på sitt vis? - Tragedierna; skådespelen som enligt Aristoteles åstadkommer en rening (katharsis) hos åskådarna. Nu levde ju han senare än de tre stora tragediförfattarna, och han kom fram till detta i efterhand genom att studera hur tragedierna var uppbyggda. Handlingen i de grekiska tragedierna kommer förr eller senare fram till en så kallad peripeti, dvs en avgörande vändning då vi börjar ana vartåt det barkar hän samt inte långt efteråt den renande aspekten anagnorisis; en aha-upplevelse eller chockinsikt där ifall vi är någotsånär normalt funtade kan känna igen oss och leva oss in.

Jag hade planerat att friska upp hjärncellerna med att läsa Aischylos "Orestien" i sommar eftersom det är många år sedan jag läste den. Hoppas bara hitta trilogin i en upplaga som är fräsch nog att inte åstadkomma en "anti-katharsis" istället t ex mögel, eller papper som åldrats illa och luktar därefter. Eller att boken ångar av kemikalier från masstillverkade, billiga parfymerade produkter!
En liten resumé: I första delen av trilogin har sierskan Kassandra (som avslöjade den trojanska hästen men ingen lyssnade) tagits ombord på kung Agamemnons skepp sedan hennes stad ödelagts av bl a nämnde kung. Kung Agamemnon har på sig sin purpurröda segermantel men vad hjälper det när drottningen har lömska planer...... 
Del två (Gravoffret) lär vara extra befrämjande för katharsis, där kommer kungens son Orestes hem och gruvliga saker händer....
I tredje delen (Eumeniderna) vaknar de fasaväckande hämndgudinnorna Erinnyerna men blir efter försoningen på slutet fromma som lamm under namnet Eumeniderna.

Antikens tragiska skådespel i all ära - men det krävs nog mer för att hålla hjärnan fungerande i vår giftiga miljö idag. Som multipelt kemiskt känslig har man fördelen att märka direkt hur skadliga vissa ämnen är och man märker tydligt skillnaden när man undviker dem. Om man blivit alltför förgiftad är det svårt att märka vad det egentligen är man inte tål eftersom man har symtomen kroniskt. Därför tycker jag så synd om skolbarn som har lärare som säger till dem att vänja sig vid parfymer "för att det är så verkligheten ser ut" istället för att verka för en parfymfri miljö i skolan, med tanke på hur många som numera får sjukdomssymtom dels av att få hår, hud och kläder marinerade i och dels att tvingas andas in allergiframkallande, hormonrubbande och nervsystemsstörande kemikalier varje dag. Man kan gärna kalla det en modern tragedi! (Är några av oss nutida "Kassandror" som varnar för döva öron?)
En god nyhet är att man skulle kunna bli frisk om man har tillgång till en frisk miljö, men den dåliga nyheten är att det finns nästan ingen sådan någonstans numera! Och att myndigheter med flera gör allt för att slippa göra något åt saken. Från januari 2015 gjordes ett tillägg i lagen om diskriminering; den skulle nu också omfatta tillgänglighet för funktionshindrade. Med några men grava undantag: lagen omfattar inte "tillhandahållande av bostäder" och när det gäller offentliga byggnader omfattar den inte ändringar utöver t ex "vad som angavs i bygglovet". Frågan är om det här tillägget i lagen gör någon skillnad för ökad tillgänglighet, eller är den bara "skådebröd"?

Vad skulle Selma ha sagt?

Några av trollkarlarna i Carlos Castanedas berättelser blev en gång anklagade för att syssla med svart magi, men en av dem sade att de verkliga svarta magikerna är i själva verket de så kallade vanliga, "skötsamma" medborgarna eftersom de varje dag med sina klichéer och standardfraser försöker fånga andra människor i sin ytterst begränsade verklighet, och mer eller mindre förhäxar andra att tycka och tro inom ett visst mönster.

På det viset kategoriserades Selma Lagerlöf som "löjtnant Lagerlöfs fula, låghalta och inbundna dotter", med mera. Ebba Witt-Brattström som tilldelades årets Mårbacka-pris menar att Selma Lagerlöf förminskats som en "sagotant" i litteraturhistorien ända in i vår tid. Ändå har hon skrivit världslitteratur och blev den första kvinnliga nobelpristagaren i litteratur. (Jag kräver inte att mina vänner ska ha läst Selma Lagerlöf, men jag tappade respekten för Jessica Gedin som programledare i SVT:s litteraturprogram när hon medgav eller kanske "skröt" över att hon inte har läst Selma Lagerlöf.)
Hur Selma hann med allting vet jag inte, men vid sidan av skrivandet drev hon jordbruk och var en av traktens största arbetsgivare. Hon var en av de första i Sverige att införa sjuklön, och lät ofta fler arbeta på gården än hon egentligen hade bruk för eftersom hon inte hade hjärta att avskeda folk. Hon var intresserad av miljö och hälsa (experimenterade med olika dieter) och engagerade sig mot andra världskriget (men hann tyvärr dö flera år före freden).
Hur skulle hon ha sett på vår tid? Jag gissar att hon starkt skulle ha engagerat sig för miljön och varit chockad över hur mycket vi hunnit förgifta jordbruket, lant- och stadsmiljön. Och över hur girigheten brett ut sig!

Nästan som en illustration till det läser jag i Värmlands Folkblad om hur Arbetsmiljöverket hittade brister hos ortens största arbetsgivare bland annat när det gällde rutiner för förebyggande underhåll av ventilationssystemet och bristande ventilation vid svetsplatser,  och vid fördelningen av uppgifter gällande det systematiska arbetsmiljöarbetet. I en annan artikel i samma tidning skrivs det om hur samma företag gör ett fint ekonomiskt resultat även i år och att personalen ska få en sommarbonus; enligt uppgift ska det röra sig om 17 000 kr per anställd. "Mutor för att hålla tyst om miljöbrister?" säger en vän lite elakt. Hursomhelst är det typiskt för idag då snabba pengar är viktigare än en bra miljö.

Selma Lagerlöf hade kunnat spöka för mindre! Vilket man också säger att hon gör - så pass mycket att man började med "spökvandringar" på Mårbacka i höstas. Vilket i sig annars skulle kunnat vara en anledning för Selma att börja spöka, då jag inte är säker på att hon skulle ha gillat jippon som detta. Dels för girigheten och dels för att det igen förminskar henne till en "spöktant". Men också för att så mycket annat hon engagerade sig för som t ex jordbruket har gått överstyr med GMO och kemikalier som förgiftar oss.

Folk och fä, detox och Freud

"Det här millenniet kommer vi alla att dö" - vem var det som sade det, eller var det kanske en röst á la Horace Engdahl alias "Den sista grisen" som sade det från någon obestämd ort utanför eller inuti huvudet? Hursomhelst kommer ju alla - även de som föds i typ nio århundraden framöver -  att dö under det här millenniet. (Det kanske låter dystert, men å andra sidan har det sina poänger- man behöver kanske inte må så illa över att t ex fönstren inte blivit putsade....?) - Och människorna har ingen fördel framför kreaturen, säger Predikaren om saken. Det går den vise lika som dåren! Enligt samma bok. Dock har det framförts mycket i tidningar och övrig media att det här är året då kändisar avlidit i massor. Men även gamla skol- och arbetskamrater har ovanligt ofta gått bort sedan några år tillbaka utan att vara direkt lastgamla. Man börjar snudd på öppna morgontidningen försiktigt....

I samma tidsålder förberedde man sig vid en mobilmast i Skutskär på att desarmera en misstänkt bomb -  som visade sig vara en orgonit, ett föremål med syfte att avleda negativa energier. Under tiden läser jag dagens p.s. i Värmlands Folkblad där en journalist berättar om sina "övernaturliga" upplevelser som antas bottna i stress och ändrade livsbetingelser: Exploding Head Syndrome! Det finns också något som kallas hypnagoga fenomen; de kan på liknande sätt yttra sig som "spökerier", telefonsignaler som inte finns i verkligheten, smällar och dunsar, röster med mera. Man kan lite låta bli att undra ifall journalisten kanske bor i ett hus där också mögel spökar, för det här är likaledes vanligt hos personer som lever i mögel. Mögel stressar kropp och hjärna lika mycket som någonsin psykosocial stress kan göra. Symtomen kan se likadana ut vid mögelskador som vid posttraumatisk stress enligt läkar- och forskningsrapporter, se t ex dr Cheryl Harding och dr William Rea för att bara nämna några. Den senare talar också om elöverkänslighet som "toppen av ett isberg" där kroppens organ länge underminerats i dålig miljö.
Det finns också tecken på att strålning och mögel samverkar på ett för oss negativt sätt. Dr Klinghardt (bl a känd för att framgångsrikt behandla personer med neurologiska sjukdomar och kronisk smärta), berättar i en artikel om en studie där mögel under påverkan av elektromagnetisk strålning producerade 600 gånger fler toxiner. Från i år görs arbetsgivarna ansvariga för den psykosociala stressen på arbetsplatserna. Synd att ingen vill ta ansvar för den rent fysiska arbetsmiljön på samma sätt.

Att avgifta sig från miljögifter och allt som belastar våra kroppar blir en evinnerlig rundgång eftersom vi knappt hinner avgiftas förrän kroppen åter belamras med miljögifter, dålig luft och dito vatten och så vidare. På 80-talet var fasta en vanlig "detox", men eftersom den samtidigt sänker ämnesomsättningen så man ännu långsammare blir av med eventuella gifter kanske den inte är den ultimata avgiftningen. Idag verkar det luta mer åt saker som t ex infraröd bastu. Evelyn som skriver sidan "Detoxing the Body and Help for Multiple Chemical Sensitivity" har enligt egen uppgift blivit frisk från svår överkänslighet och ger gratis tips och råd som är ganska lätta att följa för gemene man. Hon menar bl a att fett från gräsätande djur hjälpte henne att bli frisk, och inte minst "The Dreaded Coffee Enema"!

Tyska språket har ett bra ord för miljöförorening - "Umweltverschmutzung". Kan en orsak till den vara att det alltid varit män som styrt världen? Liksom för att knyta ihop säcken råkar jag just nu läsa Ebba Witt-Brattström som tidigare var gift med ovan nämnde Horace Engdahl. Hon uppmanar oss att läsa lika många böcker skrivna av kvinnliga författare som av manliga och vara "bi-textuella" dvs. helbildade istället för halvbildade som man blir om man ser på allt med mannens ögon. Som man ju i stort sett gjort genom hela litteraturhistorien. Boken heter "Kulturmannen" och i ett avsnitt skriver hon lite om Freud, "psykoanalysens fader" och vad hon menar typisk "kulturman". Minns att jag läste Freuds "Vardagslivets psykopatologi" en gång för länge sedan. Han var förmodligen tokigare än alla sina patienter tillsammans, och orsakade bl a att en kvinna med giftstruma avled. Witt-Brattström ger ett smakprov på vad Freud ansåg vara en "allmän regel för den normalt lagda flickan": att överföra sin böjelse för fadern till den man hon valt; att "i den älskade återfinna fadern". Och så vidare. Jag har inte läst hela Witt-Brattströms bok ännu, men lovar att den är läsvärd. Och minns att visst var Freud också läsvärd på sitt sätt. Nästan lika rolig som Kalle Anka!   

(Foto snott från Fb-gruppen "Alla andra dagar".)