Ett av Sokrates bevis* för själens odödlighet var att folk sällan känner sig i samma ålder som sin kropp. De flesta verkar känna sig yngre. Speciellt numera när folk plastikopererar sig och tränar hysteriskt för att kroppen ska se lika ung ut som de upplever sig själva vara. Mamma brukade berätta att förr när folk fyllde femtio fick man en käpp i present, och oftast hade man inga tänder kvar. Från farmors tid verkade folk på gamla foton ofta utslitna ännu tidigare, och farmors mor var skallig och tandlös, förmodligen av näringsbrist. Kanske orkade de inte känna sig yngre än kroppen? Så skulle det antagligen kunna bli igen i väst efter ett stort krig eller för den delen i stater med usla ledare som sänker standarden för sina medborgare.
Någonstans i landet långt under jorden finns en bunker med blyväggar tänkta att stå emot ett atomkrig där regering och kungligheter var tänkta att skyddas vid en angrepp från forna Sovjetunionen. Med torrvaror, konserver och vatten för ett halvårs förbrukning dvs. den tidslängd man tänkt sig uthärda, samt en gammal morse-telegraf, för i krig är vanliga telefoner och andra kommunikationsmedel det första att slås ut. År senare har många kunnat kosta på sig att skratta åt "ryssfobin"; men så inte längre idag. Någon har till uppgift att byta ut och fylla på de gamla lagren i atombunkern, och den gamla telegrafen har bytts mot en nyare modell, men en tavla med det gamla morse-alfabetet finns kvar för morsesignaler har inte gått ur tiden precis som tyvärr inte krigen heller.
* Några andra av Sokrates bevis för att själen är odödlig: han menade att känslan för vad som är vackert, och även känslan för rättvisa redan finns inom individen oavsett undervisning och inlärning och bör alltså finnas med i den odödliga själen när den inkarnerar i kroppen. Ett annat bevis enligt Sokrates är den ständiga växlingen mellan motsatserna som är inbyggd i naturen: vi sover och vi vaknar, det blir dag, och det blir natt, växlingen mellan årstiderna som ständigt återkommer; detta menar han är tecken på att vi dör och vi lever växelvis.