Biktstolen, klagomuren och klimathotet

"För mig är podden en predikstol. Den är ett väldigt bra medium eftersom du får prata till punkt och fördjupa dig", säger Sören Dalevi, biskop i Karlstads stift. Han tror att t ex Facebook och Twitter inte är ett sätt att jobba med svåra frågor i längden. "Det substantiella kommer att vinna i längden", menar han. "Hur många som lyssnar på mig är av ringa vikt. Viktigare är att budskapet når ut till rätt personer! Utan övriga jämförelser pekar han på Jesus vars nyckelundervisning tog plats inför tre, fyra personer.
Dock tycks kanske Facebook och även bloggar kunna vara ett skapligt substitut för alla vars religion varken tillhandhåller biktstol eller klagomur. Jag ska därför passa på att anföra klagomål över klimatets och naturens övertramp när man ska försöka sova. Gammal hägg blandad med klibbig, nyss utslagen och starkt luktande björk är ingen lyckad kombination med en värmebölja. Den blandar sig med den nattfuktiga luften och tar sig t o m in genom stängda fönster och fräter i luftvägarna. Vimmelkantig tar jag mig upp och tvingas ta fram reservcortisonet jag har liggande, för att hindra luftstrupen att snöra ihop sig.
Som om det inte räckte börjar det tidigt på morgonsidan klippas gräs, vars lukt ytterligare läggs till den tidigare giftcocktailen som inte hunnit lägga sig ännu. Men enligt experterna är detta förstås ingenting mot hur det kommer att bli med temperaturökningarna: ökade pollenmängder, ökade mögelhalter och röta. Grödorna drabbas och även djuren blir sjuka.

Förra veckan höll regnskogsforskaren Ranil Senanyake ett föredrag i Karlstad, där han menade att det går inte att klimatkompensera för fossila bränslen genom att plantera ett träd. Naturens gratisarbete kostar mera än så. "Att sätta ett pris för skogen som generator för syre förefaller nödvändigt i en värld där allt måste mätas i pengar. Frågan är bara hur? Om vi kan mäta hur mycket syre ett träd producerar och sedan sätta ett pris på det, då kan vi prata om skogen som mer än bara en producent av biomassa, då får skogen ett värde till", ansåg han.
Under 2000-talet kommer en karmavåg att drabba oss med naturkatastrofer, krig, sjukdomar och annat elände, enligt kosmologen Martinus. Men jorden behöver inte "räddas" av människorna, för jorden befinner sig i en högre utvecklingsspiral än vi, och människorna kommer därför inte att kunna förstöra jorden. Det finns förstås en massa skojare som vill passa på att ta ut extra avgifter för både det ena och andra (vilket inte förmodas minska deras dåliga karma!) p g a klimathotet, men det betyder inte att de har hittat på klimatförändringarna. Det är ju lite svårt att t ex förneka att isarna smälter på Arktis och att medeltemperaturen ökar. (Jag märker skillnaden. När jag var liten kunde man oftast åka skidor hela vintrarna, och farmor beklagade sig det året syrenerna inte stod sig fram till midsommar medan de numera blommat över redan till skolavslutningarna.) Det är kanske snarare sig själva och inte jorden människorna behöver rädda.

Den gyllene medelvägen och några utsvävningar

Dagen som varit (12 maj) har varit International Day for Chronic Immunological and Neurological Diseases: MCS (kemisk intolerans), ME/CFS ("kronisk trötthetssyndrom" och fibromyalgi. 12 maj valdes för att det var Florence Nightingales födelsedag och hon anses ha lidit av någon av dessa sjukdomar. Gemensamt för de här och säkert de flesta andra kroniska sjukdomar är att man mer och mer inser hur miljön kan spela en roll och t o m ha avgörande betydelse för både uppkomst och botande av dem.
En specialist på infektionssjukdomar, Dr Brewer i St Louis, gjorde ganska nyligen en undersökning på 112 patienter med kroniskt trötthetssyndrom och det visade sig att 94 procent av dem hade kopplingar till mögel (förmodligen bodde/arbetade i mögelhus eller tidigare hade gjort det). Det finns också beräkningar (bl a professor Sunyeri i Barcelona) som visar att fler människor i världen dör av dålig luft än som dör i sjukdomarna malaria, HIV/Aids och tuberkulos sammanlagt!
Men den stora och obevekliga sjukvårdsapparaten är fortfarande inriktad på enbart medicinsk behandling och förnekar i många fall ovanstående fakta.

Jag gissar att människor förr i tiden var mer ödmjuka inför sådant man inte säkert kan veta. Idag vimlar det av högljudda "experter" och man delar gärna upp sig i extremer. Där på ena ytterkanten finns föreningar som t ex Vetenskap och Folkbildning som för det medicinska etablissemangets talan och på den andra extrema ytterkanten de så kallade foliehattarna som slukar allt från färdigpaketerade konspirationsteorier till en mängd alternativa hälsometoder utan urskillning.
Jag litar inte obetingat varken på skolmedicinen eller den alternativa. Nästan den enda "metod" jag tycker verkar sympatisk är makrobiotiken, eftersom den bygger på medelvägen och strävar till en balans mellan ytterligheterna, och till att äta vad som kan odlas på och är naturligt för den plats där man bor.
Men förr blev jag också hjälpt under pollenallergiperioden av ett homeopatiskt medel, Urticalcin, som innehåller nässla och calcium, men sedan jag blev extremt överkänslig tålde jag den inte längre utan fick blåsor och andra obehag i munnen av den. Det visar väl att homeopatiska medel kan vara verksamma. Men minns ett teveprogram för en del år sedan där en typisk VoF-are, astronauten Christer Fuglesang, förnekade homeopatiska medel och ville bevisa att de inte är verksamma genom att ta en överdos homeopatiska sömnmedel. Många hade kul när han började sluddra och hade svårt att hålla sig vaken!

En annan astronaut och en av månfararna, Edgar Mitchell, skulle nog inte gillas av VoF när han säger att han sett utomjordingar och även menar att de besöker oss här på jorden. Han är inte ensam om det och lite överkurs kanske men läser på sidan Vingar om personer vars läkare blivit lika förvånade som patienten över att hitta ett implantat trots att det inte nämnts om något sådant i journalen. Det menas här att utomjordingar redan länge har chippat människor på samma sätt som vi nu kan chippa hundar och katter för att hålla koll på dem. Men i det förra fallet handlar en del av implantaten om att hindra vissa potentiellt betydelsefulla människor från att använda sina förmågor, på gott och ont. Politiker som Mona Sahlin och George Bush misstänks ha dessa implantat. Det skulle kanske förklara en del. Plus kunna förklara en del andra.... (Implantaten lär förresten ofta sitta på baksidan av axlarna eftersom det är enklast att slå in ett chip där. Någon som kollar efter....?)

Immunförsvarets repövningar

Ibland träffar man folk som skryter med att aldrig bli förkylda, men "Idrottsdoktorn" skriver på sin sida att förkylning trots allt är ett tecken på att immunförsvaret fungerar. Sjukdomssymtomen är nämligen inte ett tecken på själva viruset, utan på att immunsystemet jobbar. Jag känner igen det där, eftersom jag som var förkyld minst ett par gånger per år inte längre blir förkyld efter att ha vistats vid flera på varandra följande arbetsplatser i mögelskadade hus. Men virus går ju inte bara upp i rök för att immunsystemet inte orkar gå igång, och man kan undra vad virusen tar sig för med i alla oss överkänsligas kroppar?
(Vi som inte längre tål varken mögel, kemikalier eller damm skulle nog vid ett krigsutbrott få göra likadant som en viss högt uppsatt brittisk politiker som i lugn och ro drack sitt eftermiddagsté uppe på taket vid flyganfallen, för "nere i skyddsrummen kunde man ju inte vara med allt larm och trängsel".)
Lika immunsystemet är våra samhällsbevarande tjänster, som likt vita blodkroppar strömmar till där något har hänt. För inte så länge sedan larmade några hallucinerande hembräntdrickare om en större terrorliknande händelse som de "sett" inträffa på den lilla orten, och vips var Norra Värmlands alla polisbilar och ambulans på plats. Falskt larm visserligen men det visade åtminstone att räddningstjänsten fungerar, menade en polisman. I Stockholm var det däremot på riktigt i helgen och även där visade sig "immunsystemet" högfungerande. Högfungerande var även media, enligt vilka brottsförövaren sades vara nöjd med sin handling. Undra på det, när han och hans handling av media tilldelades en uppmärksamhet som varken påven eller Mick Jagger skulle vågat drömma om när de var i Sverige. Det utbryter ett spektakel som aldrig vill ta slut. Knäpper över till en annan kanal, men det hjälper inte för där står också politiker som slår sig för bröstet, och politiker som lägger ner en blomma med ena handen och med andra handen utvisar ensamkommande flyktingbarn till länder som vuxna svenskar avråds från att resa in i. Och samma sak i tidningarna; B-kändisar som man glömt att de existerat dyker upp och skaffar sig rubriker i stil med "Jag var bara fem meter därifrån!" Plötsligt är tusentals människor närmast sörjande till människor de aldrig sett. (Är det kanske mer hedrande att falla offer för terror än att t ex dö ensam på långvården?) Så här på tryggt avstånd framför TV:n känns det smått makabert med de tonvis av blommor som offrats för att hedra offren. Få människor tänker på att blommor också är levande väsen precis som vi själva, och när de plockas berövar man dem hela sin livscykel

En sjudande gryta: En ros är en ros.....är ett mord!

Undrar bara vart detta effektiva "immunförsvar" tar vägen i vardagen, eftersom det trots allt inte är de stora händelserna utan vardagsterrorn som är den värsta. Exempelvis alla barn som tvingas få sin hälsa underminerad i mögelskolor medan myndigheterna blundar, eller vuxna som terroriseras av förnekande arbetsgivare, försäkringskassa och sjukvård. Samma personer som är "räddande änglar" vid terrorhändelser kan vara samma personer som hånler åt miljöskadade och toxinförgiftade vardagssoffer.

   

Lite gott och blandat; om böcker och akilleshälar

Det finns nog få saker som är så tråkiga som att städa bokhyllor. För länge sen då jag jobbade på bibliotek plockade vi en gång ut alla böckerna ur hyllorna och dammtorkade en och en i taget. - Das Unheimliche! skulle Freud ha hänvisat till (åtminstone om han själv hade måst göra det). Mina bokhyllor är min akilleshäl, och kommer förmodligen att bli min död en vacker dag när de samlat tillräckligt med damm. Böckers papper bryts också ner med åren och bildar avfallsprodukter som kan emittera. Jag borde verkligen ta itu med detta innan pollensäsongerna börjar och det blir svårare att städa och vädra. Men det tycks som om jag föredrar att oroa mig för den uteblivna hyllstädningen hellre än utföra den! I samma veva säger de på radio Värmland att ny forskning visar att oro och stress inte alls krymper hjärnan så som de feta rubrikerna i media försökt hetsa oss med ett bra tag nu. Utan det kan vara på det sättet att oron för att oro skulle vara farlig kan vara farligare än oro i sig. Så bra, då kanske bokhyllorna kan vänta ett tag till? Men det är försök på möss som visat detta att hjärnan inte krymper av stress, så ifall vi ska oroa oss för något bör vi nog oroa oss för de stackars försöksmössen!

Dock visar det sig att det kanske inte är bokhyllorna som är min akilleshäl, utan - min häl! Vänstra "hälkudden" är liksom utplattad så att jag går snudd på bara skelettet och det krävs en sula som håller ihop hälen. Mina fötter är så olika (man kan knappt tro de är släkt med varandra). Den högra foten är lite större, tål inte värme och vill ha stort svängrum omkring sig medan den platta, vänstra är frusen och kräver flera lager av sockor. Man kan ju inte köpa skor med olika storlek på vänster- och högersko, plus att man känner sig en aning låghalt av att ha tjocka sockor på vänsterfoten men bara en ytterst tunn på den högra. Undrar hur Selma Lagerlöf copade? Kanske var det käppen som kompenserade?
Ingen dum idé, kanske... Med en käpp kunde man hytta åt folk som inte har vett att hålla sig på sin kant. En ren fröjd....

Två värkande fötter upplagda på en pall är en bra anledning att ytterligare skjuta upp den förgrymmade bokhyllestädningen och titta på nyheterna i stället. Någon slem-pelle till chef på Försäkringskassan försöker sälja oss att nu när färre sjukskrivningar beviljas "går det mer korrekt till" och att "bara de som verkligen bör vara sjukskrivna blir det". Men när reportern frågar Försäkringskassans personal får hon ett annat svar: orsaken är ofta stress och att man har så många fall på sitt bord att man inte orkar titta ordentligt på dem. "Då blir det desto viktigare att läkare kan skriva bra intyg", sägs det. Sjuka ska alltså orka spela den roulette det är att råka ha turen hitta en läkare som kan skriva detta extremt bra intyg. (Men har handläggarna tid att titta på det då, kan man undra....) Men i ett litet reportage visas en person vars intyg tydligt beskriver att hon bara kan arbeta halvtid på grund av sjukdom. Trots det avgör Försäkringskassans handläggare som aldrig ens träffat personen att ansökan ska avslås. I min morgontidning skriver Susanne Sjöstedt att Socialförsäkringssystemet går ordentligt med plus redan idag, och att ev. bortförklaringar att vi inte skulle ha råd att ta hand om våra sjuka är struntprat. Den förra (moderata) regeringen lovade att inte gömma sjuka i statistiken - men införde en reform som istället slängde ut dem ur sjukförsäkringssystemet när det bortre gränsen var nådd, oavsett hur sjuka de fortfarande var. Nu lovar socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) att göra något åt det. "Om man är sjuk så ska man vara i sjukförsäkringen", säger ministern. Ett löfte som förpliktigar. Alla har hört det. Nu gäller det att leverera, skriver Susanne Sjöstedt.

Sedan berättar nyhetsreportern att läkemedelsverket för första gången har godkänt cannabis för medicinskt bruk i några fall i Sverige. Kommer att tänka på Alice B Toklas vars självbiografi jag  återfann i bokhyllan. Hon var väninna till och utförde hushållsnära tjänster, som Fredrik Reinfeldt skulle ha uttryckt det, åt författarinnan Gertrud Stein, och blev berömd för sitt recept på hasch-kladdkaka eller hash brownies (som dock inte finns i den här biografin utan i hennes kokbok). Fast receptet lär nog inte vara lagligt: "Take 1 teaspoon black peppercorns, 1 whole nutmeg, 4 average sticks of cinnamon, 1 teaspoon coriander. These should all be pulverised in a mortar. About a handful each of stoned dates, dried figs, shelled almonds and peanuts: chop these and mix them together. A bunch of canibus sativa can be pulverised. This along with spices should be dusted over the mixed fruit and nuts, kneaded together. About a cup of sugar dissolved in a big pat of butter. Rolled into a cake and cut into pieces or made into balls about the size of a walnut, it should be eaten with care. Two pieces are quite sufficient."
(Gertrud Stein i sin tur blev kanske allra mest berömd för porträttet som Picasso målade av henne. Hon var relativt slank på den tiden, men Picasso målade henne stor och otymplig. - Så ser jag väl inte ut, protesterade Stein. - Det kommer du att göra, svarade Picasso. Vilket visade sig stämma!)

Boken måste vara över 30 år gammal men luktar helt fräscht jämfört med några pocketböcker som har mindre än tio år på nacken men gulnat och luktar typ kadaver i formaldehyd. Om man har tur visar sig ens favoritböcker ha en bra kvalitet på papperet och man kan behålla dem många år till. Nu ryser säkert bokälskare. Vilken hemsk människa är det som behåller böcker efter lukten och inte efter den litterära kvaliteten ? Svar: en multipelt kemiskt känslig person, förstås! Av nödvändighet. Med åren skulle bokhyllor förvandlas till ett rent harmageddon för en mögel-, kvalster- och kemikaliekänslig person om man inte röjde upp ordentligt ibland.
Men städningen får bli uppskjuten lite till på gott och ont, för nu jag ska försöka skriva en egenremiss till ortopeden, eftersom det tycks svårare att få en tid hos vårdcentralen än för kamelen att komma igenom ett nålsöga. Eller enligt ett nyare ordspråk; lika svårt som för ett sjukintyg att bli "begripet" hos Försäkringskassan idag

Deckare och sanning

"Det tog 75 år innan kopplingen mellan asbest och sjukdom erkändes. Hur många år ska det ta innan vi erkänner att den som utsätts för mögel blir arbetsoförmögen", säger professor i arbetshälsovård Tuula Putus, angående ett fall där personal vid ett sjukhus i finska Österbotten blev skadade av dålig inomhusmiljö. Arbetsgivaren ville inte använda den försäkring som är till för sådana fall där arbetstagare blivit arbetsoförmögna, men fick ändå rätten på sin sida.
"Domen visar på hur vårt samhälle förändrats och hur lågt man värderar den enskilda människan" menar hon.

Däremot erkänns mögel som orsak till både sjukdom och död i den deckare jag läser just nu. En av Elly Griffiths böcker om arkeologen Ruth Galloway som ofta får arbeta för polisen i samband med att ben från skelett hittas för att bedöma deras ålder. Är de ett fall för kriminalpolisen eller för muséet? Både och faktiskt i denna bok som i original heter A Room Full of Bones, men på svenska av någon anledning fått heta En känsla av död. Där talar man om borstmögel (Aspergillus) eller med ett annat ord svartmögel: "Vissa arter är extremt giftiga. Sporerna kan hålla sig vid liv i hundratals, tusentals år. Så fort de kommer i kontakt med luften tränger de in i näsan och munnen och slemhinnorna. De kan orsaka huvudvärk, kräkningar och feber. Hos människor med försvagat immunsystem kan de orsaka organkollaps och död" Jo tack (min anm.) Jag minns fortfarande med fasa mögellukten i den lägenhet som en vän tittade på förra sommaren då jag följde med som "spårhund". Den stackare som eventuellt flyttade in där torde ha blivit levande mumifierad...
Konversation med doktorn i boken: "Kan Aspergillus ge mardrömmar och hallucinationer? Lord Smiths fru nämnde att han hade fruktansvärt hög feber innan han dog. Han yrade och såg syner och skrek i sömnen." "Det var förmodligen borstmöglet som orsakade det."

En annan deckarserie som inte räds att behandla miljöföroreningar och gifter i samband med korruption och lögner är Donna Leons böcker om kommissarie Brunetti i Venedig där alla är så korrumperade att t o m tjänstemännen på kommunen måste mutas om man vill ha något gjort. De deckare jag läst på senare år har faktiskt haft insprängda bland alla ruskigheter en liten nyvaknad miljömedvetenhet. Ta t ex Granne med döden av Alex Marwood där bokens styckmördare beställer storpack med bikarbonat för att hålla avloppsrören rena, och Mr Clarinet av Nick Stone där någon med fasa erinrar sig hur presidentens fru lät parfymera gatorna i staden när påven skulle besöka Haiti. Gissningsvis för att påven skulle bli så förgiftad att han inte frågade vart alla fattiga, hemlösa och svältande man städat bort hade tagit vägen. (Om någon letar efter en allmänt riktigt kuslig bok att läsa under mörka vinterkvällar kan jag rekommendera den. Nick Stone växte upp på Haiti och är väl förtrogen med miljöerna i boken.)

Men apropå mögel i verklighetens värld så kom finska läkarföreningen Duodecim redan före ovanstående rättsfall ut med nya vårdrekommendationer för hälsoproblem relaterade till dålig inomhusmiljö. Professor Tuula Putus tycker att de är alldeles för vaga och att den viktiga rubriceringen uteblev från rapporten. Första prioritering borde ha varit att stoppa de utsatta från att använda en byggnad med dålig inomhusluft!
Ungefär samma inställning som ovan har hittills rått i Sverige. Kanske läser de för lite deckare?

Vetenskap och beprövad ohederlighet

- Det är mycket nu.....! Nej, det är inte "professor Dengroth" som spökar ur 90-talets avgrunder, utan Ulla Andrén, ordförande i svenska Transparency International som säger detta. Anledningen är en hel del tråkiga historier som varit; det var Karolinska institutet, Skatteverket och det värsta av allt var ju Riksrevisionen, säger hon. Ändå räknas Sverige till ett av de minst korrupta landen i världen, på fjärde plats faktiskt. Men ett problem måste vara att kommuner och landsting inte är med i Transparency Internationals index, och de utgör nästan 70 % av den offentliga verksamheten.
Det finns en rad ledande personer inom det offentliga som saknar etisk kompass. Ulla Andrén menar att det inte är regler eller lagstiftning som brister i Sverige utan helt enkelt efterlevnaden.

"Vetenskap och beprövad erfarenhet" berömmer man sig ju av inom t ex medicin och vård, och även sällskap som "Vetenskap och folkbildning" menar sig syssla med detta. Men sysselsätter sig de senare mest med att fördöma alternativ medicin och skratta åt att spöken skulle finnas, eller kritiserar de någonsin det högst ovetenskapliga bruket att ta diagnoser rakt ur luften som faktiskt pågått och fortfarande pågår i Sverige? Diagnoser som både är så vaga och mångtydiga att de etiketterade kan ha svårt att stå upp mot dem, och som har använts för att sopa under mattan allt från samhälleliga brister till att lösa rena logistikproblem. Ett exempel på det senare ger Bengt Starrins krönika i helgens Värmlands Folkblad. När han arbetade vid Försvarets forskningsanstalt (FOA) skrev han tillsammans med en kollega en forskningsrapport om missbruket av psykiatriska diagnoser vid inskrivningen av värnpliktiga. De fann ett starkt samband mellan andelen som frikallats med psykiatrisk diagnos och överskottet av värnpliktskullar som var större än försvarets behov. Psykiatriker som intervjuades uppgav att så stor andel som 50-90 % av de som fick dessa diagnoser i själva verket inte var psykiskt sjuka. "...man tar någon sån här ospecificerad. Så man mår illa av diagnosen, det gör man", medgav en av de intervjuade psykiatrikerna. Starrin berättar att de i sin forskning utsattes för påtryckningar och åtgärder som var obehagliga. Innehållet ansågs för känsligt för försvarsmakten. Men den som satte stopp för missbruket var faktiskt Margot Wallström, vår nuvarande utrikesminister. Värnpliktsverket stod fast vid att systemet inte alls behövde utredas, men en enhällig riksdag ställde sig bakom Margot Wallströms motion, vilket resulterade i en lagändring på 80-talet att det inte längre krävdes en diagnos för att bli befriad från värnplikt. Äntligen slapp friska att bli förklarade psykiskt sjuka. "Att berörda myndigheter under så lång tid kunde ta så lätt på frågan är upprörande, ovärdigt och oförenligt med en rättsstat", säger Bengt Starrin, beteendevetare vid Karlstads universitet.

Men det finns fortfarande i sjukvården patientgrupper som trollas bort på liknande sätt. Jag hörde för ett tag sedan ett exempel på detta: ett barn drabbades av en svår överkänslighetsreaktion p g a giftiga kemikalier i plastgolven vid en offentlig lokal och hamnade på intensivvården. (Alltmedan professor Agnes Wold hånade förskolor i Värmland för att de bytte ut sina giftiga plastgolv...) Läkare och annan personal bekymrade sig mindre för barnets hälsa än för mammans oro; de menade att hon oroade sig för starkt, dvs var en dålig mamma och skrev en orosanmälan till socialen. Betyder detta att bara vissa professionella inom kommuner och landsting får oroa sig, och inte "amatörer"? Kanske har de på sin kontorsvägg uppsatt en "licens att oroa sig"?
Nej, oroa sig är inte bra, det säger också den hjärndimmiga doktor och svullna TV-värdinna som ger hälsotips och svarar på tittarnas frågor i SVT. Genom åren har "Fråga doktorn" avfärdat kemikalieintolerans som något som bara drabbar klimakterietanter och inte är farligt. Deodoranter är heller inga problem med att använda, säger hon och drar därmed alla deodoranter över en kam trots att en del innehåller cancerframkallande parabener och aluminium. Sist handlade det om en flicka som fick behandling mot jordnötsallergi (som innebar att hon måste fortsätta äta jordnötter), och tv-doktor med respektive värdinna framhöll fördelen att "slippa besvära andra" och att slippa oroa sig, för "oooroo" är inte bra. Inte för att man missunnar någon en behandling mot jordnötsallergi om den fungerar. Men lite trist kanske att det anses viktigast att "passa in" och kunna äta ett livsmedel som ligger bland de högsta på listan över höga mögelhalter dvs aflatoxin som anses starkt cancerframkallande.

Julmarodörerna

En glad överraskning var att patientresor fått nya, fräscha bilar som inte stinker av impregnerad gammal parfym. Började nästan få lite dåligt samvete för att jag klagat så mycket på dem förr. Entusiasmen dämpades dock eftersom hemresans chaufför hade någon parfymerad produkt på sig (trots parfymfri policy) av den där skarpt kemiska sorten som ger en försmak av krematorium, och dessutom troligtvis bodde i möglig bostad, vars emissioner tyvärr följer med i kläder och hår varthelst personen beger sig. När kommer en folkhälsokampanj från Socialstyrelsen som talar om hälsoriskerna med att vistas i mögelskadade hus? Ifall man läser igenom symtomlistorna från många kroniska sjukdomar ser man att de ofta är nästan exakt likadana som vid MCS (multipel kemisk känslighet). Till stor del spelar alltså miljöfaktorer in, dvs om det är ett friskt eller sjukt hus där vi bor och där vi vistas ofta t ex arbete eller skolan.
Chauffören skrockar förtjust när jag draperar sätet med folie för att slippa parfym från andra på mina kläder. Jag har åkt med honom förut och han betraktar mig säkert som smått tokig. Men han är nog själv påverkad av den kemiska luften i bilen, för han åker iväg åt ett helt annat håll än dit jag ska. Det visar sig att jag blivit förväxlad med en annan som skulle hämtas. Efter några telefonsamtal löser det sig och vi beger oss åt andra hållet och skrattar gott men förmodligen av olika anledningar.
Fast jag skrattar inte lika gott när jag kommer hem, för mössa och kläder stinker likadant som bilen. Den dåliga luften i bilen hade satt sig i alla kläder som snabbt som attan åker ner i blötläggning med bikarbonat. Mössan först, för den hade råkat värst ut och gick knapp att ha i inomhus! Trots tjocka jeans och strumpbyxor var benen röda på framsidan där folien inte skyddade, och kliade av kemikalierna.
Men vi krockade åtminstone inte med tomten, som kvällen innan kört på en bilist utanför Karlstad. (Både Nordpolen och Finland kan slänga sig i väggen, för alla vet ju att den riktiga tomten bor i Värmland....) Det lär ha gått bra säger man i min morgontidning; bara plåtskador. Och tomten passade visst på att önska en god jul!

Strax efteråt läser jag att Stockholms läns hälsoskyddsnätverk nyss haft en heldag på temat lukt, och Lena Hillert (Karolinska Institutet) lyckas redan få julen att kännas smått förstörd med sina kassa, felaktiga uttalanden om kemikalieintolerans. Hon jämställer fortfarande "doftöverkänslighet" med MCS; det förstnämnda finns inte ens som diagnos men brukar avse besvär från ögon och luftvägar, medan det senare omfattar allvarligare symtom från hela kroppen och nervsystemet. Hon verkar dra alla grader av sjukdomen över en kam och säger att studier visar på att "negativa förväntningar" förvärrar symtomen och att "undvikande ofta förvärrar situationen". Men det är inte vad någon s k expert sitter och säger, utan hur verkligheten ser ut som räknas. De studier hon hänvisar till kan nog med fördel stoppas upp någonstans där solen inte skiner, för på kliniker där man har kunskap om saken och har räddat liv på svårt överkänsliga patienter, t ex vid William Reas center för miljösjukdomar i Dallas. menar man att det fungerar precis tvärtom; undvikande är avgörande för att kroppen ska få en chans att läka! Och det handlar inte om positiva eller negativa förväntningar utan om att anpassa miljön och t ex åtgärda brister i kroppen. Lena Hillert har ju också propagerat för KBT (kognitiv beteendeterapi) vid miljösjukdomar som el- och kemikalieöverkänslighet, medan det framgångsrika konceptet (t ex vid det kanadensiska Rehab center för kroniska sjukdomar, till vilka MCS räknas) tvärtom är att personal samtalar med patientens omgivning dvs anhöriga och arbetsgivare, för att skapa ökad förståelse och ändrat beteende hos dem, vilket är nödvändigt ifall patienten skall kunna återgå till ett normalt liv.

Så gott som alltid får man höra att det fattas pengar för att åtgärda dålig inomhusmiljö. Men regeringen drog sig inte för att 2009-12 avsätta över två miljarder till KBT för kroniska sjukdomar. De blev till 3,4 miljarder i slutändan och utan resultat. Det bidde inte ens en tumme. Eller zebrans ränder satt kvar, så att säga. Resultatet hade säkert blivit bättre om man hade satsat på att åtgärda sjuka hus som i många fall både kan vara en början till och förvärra kronisk sjukdom. Och Karolinska Institutet (där Lena Hillert jobbar på Arbets- och miljömedicinska institutionen) kommer kanske i folkmun att döpas till "kretinska institutet" med tanke vad som hänt och händer. Tänker inte bara på när de lät sig duperas av den italienske sociopaten med plaststruparna (och sjukhusdirektören Melvin Samsom ville bestraffa visselblåsarna) utan på att detta nu blivit världens dyraste sjukhus. Läser i Värmlands Folkblad under rubriken Det händer konstiga saker där Peter Franke bl a skriver: "Man har hyrt in konsulter i mängder och inte ens den från Holland nyrekryterade sjukhusdirektören Melvin Samsom klarar sig på egen hand. Efter fem månader fick han en konsult vid sin sida för att klara jobbet. Nu har läkarföreningen på sjukhuset uttryckt sitt misstroende mot direktören. En sjukhusdirektör borde inte behöva en personlig assistent för 244 000 kronor i månaden."
Men Karolinska är förstås inte ensamma om att slösa bort skattepengar som kunde gått till att göra sjuka friskare (och därmed sparat in pengar på både sjukvård och arbetsfrånvaro). En värmländsk kommun (Kil) upptäcks ha köpt in våtservettsförpackningar för 10 000 kronor styck, avfettningsmedel för 216 kronor litern. Och tösalt som kostar runt 4 kronor kilot har de köpt in för 125-132 kronor per kilo, till en totalkostnad på 800 000 för ca sex ton! Undrar vilka tomtar som jobbar där?