Boktips i jul

 

Jag har nyss läst mys-rysaren "Iakttagen", första deckaren av Anna Piippolainen men hon är redan igång med en uppföljare. Den ser jag fram emot! "Bella har ärvt ett hus i skogen och ser fram emot att äntligen få lite lugn och ro. Men varför känner hon sig iakttagen hela tiden?" Svår att lägga ifrån sig innan man läst klart;  kanske ett boktips för den som behöver något att fly in i från eventuell jul-terror i verkligheten. 

Ett annat boktips, också till mig själv eftersom jag ännu inte läst den, är Sofi Oksanens "I samma flod. Putins krig mot kvinnorna". Den sägs vara tung läsning, skrämmande men nödvändig och handlar om misogyni, desinformation och sexuell exploatering av kvinnor som vapen i Putins imperialism, och hur detta kopplas till Rysslands historia. Sofi Oksanen är en finländsk författare och debattör som skrivit om Östeuropa i flera decennier. "Stalins kossor" hette hennes första bok.

Annars är min favorit just nu Marianne Lindberg De Geer som utkommit med sin sjätte dagbok "Rakt av".

Hon skriver om vardagen hemma hos sig och hennes man, två pensionärer på 78 respektive 86 år som fortfarande är yrkesverksamma som konstnärer och författare med mera, dels för att få ekonomin att gå ihop och dels för att det är skapandet som gör deras liv meningsfullt. Hon gör skarpa samhällsiakttagelser och skräder inte orden varken i sina böcker eller i verkligheten, vilket gör att en del är "rädda" för henne, men hon har en härlig humor och hennes kontrovers med Ulf Lundell som sade att "hon ser ut som syfilis" när de träffades vid bankomaten i en tidigare dagbok får lite uppföljning i den här boken. Enda nackdelen är att jag får dåligt samvete och känner mig dubbelt så gammal när hon med all sin energi och flit städar och tvättar och springer omkring på stan och ger intervjuer plus tusen andra saker på en och samma dag, och hennes make Carl Johan snart i bortåt 90-årsåldern hoppar upp på cykeln på väg till ännu en dag i ateljen. Han kommer att leva längst trots att han är äldre, tror Marianne, för han har bra gener. Hans förfader Louis De Geer kallas "industrialismens fader" och det sägs att Degerfors har sitt namn från då en i släkten De Geer bosatte sig på ett ställe som hette Fors i närheten. Men i början av 2000-talet stötte Carl-Johan på en man i mataffären, som berättade att han var ättling till en av alla slavar som Louis De Geer på sin tid lät frakta till Brasilien. Carl-Johan fick en chock över att hans anfader som ansetts varmt religiös och sysslande med välgörenhet samtidigt sysslat med grymma, omänskliga slavtransporter. Carl-Johan gjorde för några år sedan en utställning om detta; industrialismens fader men också slavhandlare, där han ställde frågan: "Kan skuld gå i arv?"

Allergiker mer skyddade mot inflammation från bilavgaser?

 Rubriken låter kanske tokig, för vi vet ju vid det här laget att avgaser kan förändra den kemiska strukturen hos pollenproteiner och göra dem mer allergena och bidra till nya allergier, det visar forskning som publicerades för snart 20 år sedan bland annat i den världsledande vetenskapliga tidskriften Nature. Men jag snubblade över en intressant avhandling av läkaren och dåvarande doktoranden vid Umeå universitet, Nirina Larsson, där hon låtit försökspersoner i två grupper med vardera friska respektive allergiker och astmatiker andas in dieselavgaser. Det överraskande resultatet var att de friska fick uttalad inflammation i luftvägarna, medan allergiker och astmatiker inte fick det trots att de är mer känsliga för avgaser. Resultatet tyder på att det är andra mekanismer bakom den ökade känsligheten för luftföroreningar hos personer med astma/allergi än klassisk inflammation.

Nirina Larsson fann också att allergi- och astmagruppen hade mindre vitamin C i luftvägarna än den friska gruppen. Antioxidanter som vitamin C som finns i luftvägarna anses skydda mot luftföroreningar men man vet inte hur den reguleringen går till. Hon undersökte också fettsyremetaboliter i olika delar av lungorna och fann att även den sammansättningen var olika mellan grupperna. Det skulle vara intressant att hitta ytterligare forskning på detta, men man kan bara spekulera vad detta med t ex mängderna vitamin C spelar för roll. Är det högre mängd hos friska som gav inflammation? Normalt anses den skydda vid inflammation men vid vissa omständigheter kan den interagera med metalljoner och bilda väteperoxid som i för stora mängder skapar oxidativ stress. Studien finns att hitta i Diva portal; Allergic airways disease Studies on diesel exhaust exposure/ Nirina Larsson.

Longevity "Who wants to be old as dirt?"

 Det verkar gå att lura rika, uttråkade människor till vad som helst. Senast är det trenden att försöka bli uppemot 200 år med hjälp av dyr teknologi, "mirakelkurer", kroppsscanning och tester, vad sägs om "epigenetisk reprogrammering", en teknik att återställa cellulär ungdomlighet och "senolytika", läkemedel att eliminera skadade celler. Plus en lång lista på saker som att mininera stress och få en  sömnbalans, optimal kost och rätt träning, saker som normalt ingår i hälsorörelser eller bara vanligt sunt förnuft - men här utökade krav som bara de borde göra en äldre och gråhårig i förtid! Ett tröttsamt och andefattigt heltidsarbete som gör att de rika affärsmännen bakom skrattar hela vägen till banken. En amerikansk tech- miljardär, Bryan Johnson är en av grundarna bakom longevity-rörelsen, andra som tjänar på det är riskkapitalister och andra som startat affärsrörelser i anslutning till longevity. Spotify-grundaren Daniel Ek har hittills fått in 3 miljarder på sin meningslösa kroppsscanning.

"Det finns lika stor risk att man dör i förtid av det man tror är jättenyttigt eftersom vi inte vet tillräckligt om det", säger en kritisk forskare. Dessutom belastas den vanliga vården av en mängd överflödiga tester och undersökningar som gör att människor som är i verkligt behov av hjälp får stå tillbaka. Longevity-personerna har heller inte tänkt på hur samhället ska kunna försörja alla äldre om många blir onaturligt gamla. En svensk äldreforskare, Karin Modig, säger till Sveriges radio att hon saknar en viktig ingrediens i longevity-trenden; nämligen känslan av mening. Hur det än är får vi med åldern förluster av kroppsfunktioner och förluster av nära anhöriga. "Att ligga där och vara relativt frisk i många år till är kanske inte så kul", menar hon. 

"Tonerna kan plockas ur luften"

Det finns både filosofer och forskare som sagt: "Det finns inget 'därute' därute".  Med det brukar de mena att det finns ingen objektiv verklighet utanför vårt medvetande. I sin senaste lilla jubileumsbok Mo-zen skriver Suzanne Brögger om hur författaren tillbaka i tiden har jämförts med en gud som skapar något ur inget. Men Keith Richards har motsatt uppfattning om vad skapande är i sin biografi Life; han menar att tonerna och musiken finns där i luften, "det är bara att plocka ner dem". Med detta avdramatiserar han det eventuellt genialiska i skapandet och indikerar att det är upp till vem som helst att "plocka ner" vad som redan finns där. 

Idag håller neurovetenskapen fortfarande fast vid att medvetandet skapas i hjärnan. Men det finns en ny riktning och nyfikenhet hos några på vad man kallar icke-lokalt medvetande, där man ser medvetandet som något som finns "där ute" och att det vi kallar vårt medvetande kan liknas vid en radio som tar in olika frekvenser beroende på vad den ställts in på. (Ifall en radio hade medvetande skulle den kanske tro att den själv skapade musiken den spelar?) Detta skulle kunna förklara ett fall jag för inte länge sen läste om där en kvinna skadades i huvudet och när hon vaknade hade hon tappat bort svenska språket men pratade franska (som hon aldrig läst) flytande. Slaget mot huvudet hade förmodligen flyttat frekvensen och hon tog upp ett nytt språk. Något liknande sägs ha hänt poeten Bengt Lidner som inte var särskilt duktig i skolan som barn, men en morgon vaknade han av en hög knäpp i huvudet och efteråt blev han en duktig elev. Fenomenet är känt som den "Lidnerska knäppen". 

Det icke-lokala medvetandet skulle även kunna förklara fenomen som prekognition, det vill säga saker som t ex förutsägelser och sanndrömmar. Jag minns att jag en gång i tiden prickade in en del (i och för sig ganska betydelselösa händelser) i drömmar. Ett exempel: jag drömde en natt att jag var på väg till jobbet när någon ryckte i portdörren och ville in. Jag öppnade, och det var en gammal rektor från högstadiet jag inte sett på 30 år som klev in med en portfölj i handen och sade "hej". På morgonen när jag vaknat och skulle gå till jobbet ryckte någon i den låsta portdörren, jag öppnade och in klev rektorn från drömmen med samma portfölj i handen och sade "hej!". Kanske skulle han till skomakaren som då huserade i husets källare. 

Det finns några som jämfört det icke-lokala medvetandet med internet, då den uppkopplade världen inte är bunden till lokaliteten där man befinner sig, utan man "plockar ner" det man vill och interagerar med dem man vill. Man kommer också att tänka på ens genius, ens icke kroppsbundna kreativa ande man kan rådfråga; egentligen en romersk ande men med motsvarigheter i alla länder får man förmoda. 

"Das Unheimliche"

 "Das Unheimliche" var ett begrepp som användes bland andra av Sigmund Freud i psykoanalysen. Med det menas det kusliga, obehagliga, ordagrant översatt "o-hemlika", när något familjärt och tryggt förvandlas och man inte längre känner igen det. Det skulle mycket väl kunna tillämpas på situationen när personer drabbas av svår kemikaliekänslighet (Multipel Kemisk Känslighet, MCS) och inte kan leva samma liv som förut, då man inte tål många luftburna ämnen t ex parfymer som finns överallt. För andra personer kan man då själv bli "Das Unheimliche", eftersom många har svårt att förstå och acceptera de ofta stora förändringar som måste göras i livsstil. Men för den drabbade blir de andra många gånger "det obehagliga" när de inte kan acceptera förändringen. 

Idag kom den lilla jubileumsboken Mo-zen av Suzanne Brögger, där hon tar upp just begreppet "Das Unheimliche" ur sitt, författarens,  perspektiv där hon menar att författaren  frigör en skugga eller dubbelgångare som inte är hennes eller hans riktiga jag. I H C Andersens saga Skuggan ger sig huvudpersonens skugga iväg och blir "rik och berömd" men kommer en dag tillbaka och dödar den riktiga personen. Brögger jämför med författarens (eller annan berömd person) där förlusten av det riktiga jaget kompenseras med lovord och berömmelse, som vill visa sig vara ett straff i förklädnad. Men det vet man inte i början, säger Brögger, att "man riskerar att mata sin skugga". Men den värsta formen av fördubbling är när den manifesterar sig i en verklig dubbelgångare i den digitala tidsåldern när kapandet av profiler och identiteter blir allt vanligare, menar hon.

I boken Doppelgänger tar också Naomi Klein upp detta. Folk presenterade henne en dubbelgångare i form av Naomi Wolf bara på grund av samma förnamn och debattör/författaryrke trots att Wolf oftast har helt andra åsikter än Klein, och det gick så långt att Klein tystnade under en period.