- Får man sjunga och dansa när världen går under, frågade Suzanne Brögger under den värsta pandemi-isoleringen och "förbudstiden". Jag tror hon var och är i gott sällskap med Decamerone (Boccaccio), där ett muntert sällskap flyr dåtidens pandemi (jag tror det var digerdöden) i Florens under medeltiden, och ut till landsbygden där de berättar sammanlagt hundra historier för varandra som underhållning och för att fördriva tiden. Självklart blev boken belagd med censur, och det hade säkert Bröggers också blivit om det inte varit 70-talet när hon började skriva "opassande" böcker med familje- och samhällskritik där hon använde sig själv som kamikazepilot.
I sin nya bok Mischling - en frisörs bekännelse är det inte en pandemi man flyr från utan från världen som håller på att raseras, men det är inte bara en flykt utan sällskapet försöker reparera världen och rädda det som räddas kan. En frisör vid namn Mischling får uppdraget att samla västvärldens historia och litteratur i ett enda verk där han samtidigt ska ha med sällskapets berättelser. Tråkigt är nog det sista det kommer att bli, kan jag tänka mig!
Jag tillhör den sista generationen som upplevt världen utan sociala medier. Lars Andersson, värmländsk författare säger i Värmlands Folkblad att dagens människor går miste om den stora litteraturen eftersom internet har gjort att de inte längre orkar läsa berättelser som är långsamt framåtskridande . En annan värmländsk författare, Göran Tunström, var rädd för datorer och kunde inte vara i samma rum som en dator, berättar Andersson. Och tur var kanske det, annars hade vi inte fått böcker som Juloratoriet tror jag, eftersom internet och sociala medier tycks lära folk att bli ett slags narcissister där det är viktigast se allt i svart eller vitt, och själv "ha rätt". Tunströms juloratoriet handlar om det "omöjliga" uppdraget att sätta upp Bachs Juloratorium i kyrkan i lilla Sunne i Värmland och sträcker sig över flera generationer. Den påminner ibland om Selma Lagerlöfs överdådigheter och jag undrar om inte Selma själv hade en liten roll i berättelsen om jag inte minns fel. (Det påstås förresten att Bach i några partier av sitt Juloratorium har gjort parodier på andra musikstycken med annan text.) I vår sätter Göran Tunströms son Linus upp sin fars Juloratoriet som ett teaterspel på Dramaten i Stockholm.